Dejting/förhållanden och religion?

[Sel]

Istället för att ta över för mycket av dejtingtråden.
Hur ser ni på det här med dejting och förhållanden och reigion. Är du religiös? Skulle du kunna tänka dig ett förhållande med någon som inte delar din tro/har annan tro/ingen tro?
Är du ateist? Skulle du kunna tänka dig ett förhållande med någon som är religiös? Spirituell?
Samt allt däremellan förstås.

Nu söker jag inte ett förhållande men jag är rätt krass. Ateist, skulle i nuläget inte kunna tänka mig ett kärleks/familjeförhållande med någon som är troende religiös. Praktiserande eller inte spelar inte så stor roll utan jag känner helt enkelt att det så småningom skulle bli en friktion som inte skulle kunna fungera.
Hur tänker ni?

 

[Kilauea]

Nej, skulle nog inte kunna tänka mig ett förhållande med nån som är öppet religiös. Alltså på nivån be bön, gå till kyrkan regelbundet, tro på bibeln mm.
Har tex vägrat döpa våra barn, trots att sambon tycker man gör det (av tradition). Dom får välja själva sen när de blir stora nog.

 

[Sel]

Nej, skulle nog inte kunna tänka mig ett förhållande med nån som är öppet religiös. Alltså på nivån be bön, gå till kyrkan regelbundet, tro på bibeln mm.
Har tex vägrat döpa våra barn, trots att sambon tycker man gör det (av tradition). Dom får välja själva sen när de blir stora nog.

Låt säga att partnern är troende men inte praktiserande? Alltså tror på gud men inte nödvändigtvis håller på kyrkobesök, srskilt firande av högtider eller liknande.

 

[Kilauea]

Låt säga att partnern är troende men inte praktiserande? Alltså tror på gud men inte nödvändigtvis håller på kyrkobesök, srskilt firande av högtider eller liknande.

Jag tror det skulle skära sig i långa loppet.

 

[Nytant]

Nej, inte i praktiken. Har haft många nära och otroligt kära vänner genom åren som varit troende och praktiserande inom (i? rätt preposition?) olika religioner. Kristendomen är dessutom, eller var i alla fall på min tid, mycket mer närvarande i Tyskland än i Sverige. Så acceptans av religion men även ärligt kritiska diskussioner har alltid varit en del av mina nära relationer. Men en partner vill jag dela värderingar med, en syn på världen och samhället.

Däremot skiljer jag lite på religion och spiritualitet, och jag har inga problem med att min partner utforskar eller utvecklar sin spiritualitet. Där kan jag även, ateist som jag är, vara öppen för att dela upplevelser som är viktiga för min partner. Jag ser spiritualitet kanske mer som en personlig filosofi, tankar om hur man själv och ens inre värld hänger ihop med världen i stort, med tid och mening och så vidare.

 

[Görel]

Jag vill bara påpeka att på svenska betyder ordet spirituell kvick, fyndig enligt SAOL och har ingenting med andlighet att göra.

 

[Nytant]

Jag vill bara påpeka att på svenska betyder ordet spirituell kvick, fyndig enligt SAOL och har ingenting med andlighet att göra.
Visa bifogad fil 113450

Vad säger man när man menar spirituell och inte spirituell då? Edit: Säger man andlig?

 

[Görel]

För att svara på frågan så är svaret nej. Som övertygad ateist skulle jag inte kunna ha en partner som tror på någon form av gudar. Det är helt verklighetsfrämmande för mig att ha ett förhållande med någon som har en så väsensskild verklighetsuppfattning mot den som jag har.

 

[Sel]

Jag vill bara påpeka att på svenska betyder ordet spirituell kvick, fyndig enligt SAOL och har ingenting med andlighet att göra.
Visa bifogad fil 113450

Tack för den! det tänkte jag faktikt inte på. Jag tror de flesta på forumet är med på vad jag menar, men jag tänker exempelvis andlig/spöken/spådom/folktro/kristaller/pagan/wicca..

 

[Görel]

Vad säger man när man menar spirituell och inte spirituell då? Edit: Säger man andlig?

Precis, andlighet är det korrekta ordvalet om man vill vara korrekt på svenska.

 

[Nytant]

Har absolut inga problem med en svensk-spirituell partner heller! Bara för tydlighet.

 

[Görel]

Har absolut inga problem med en svensk-spirituell partner heller! Bara för tydlighet.

En sån har jag också gärna, bara jag slipper religion

 

[Nahar]

Jag är okej med det, om personen i övrigt 1, delar mina värderingar och 2, tror på sin tro och inte sin kyrkas ledning. Skulle jag ha barn med någon religiös behöver de acceptera att barnen ska uppfostras neutralt och få välja själva om de tror och på vad.

 

[Sol]

Jag är ateist och finner det helt otänkbart att dela livet med en partner som är religiös.

 

[Seabaz]

Religion är för mig väldigt oattraktivt så jag kan inte tänka mig att jag skulle kunna bli kär i någon som lever dagligen efter sin religösa tro, typ går i kyrka/motsvarande, ber böner dagligen, har religösa monument/plats i sitt hem etc.. oavsett vilken religion det skulle vara....

 

[Mia_R]

Jag är ateist och skulle knappast fungera ihop med någon praktiserande religiös typ, men jag har inga problem med om någon tror på något så länge jag får vara ifred. Jag frågar inte folk om de är troende, vet faktiskt inte om mina ex varit troende eller ateister, inget vi pratat om.

 

[Sel]

Jag är ateist och skulle knappast fungera ihop med någon praktiserande religiös typ, men jag har inga problem med om någon tror på något så länge jag får vara ifred. Jag frågar inte folk om de är troende, vet faktiskt inte om mina ex varit troende eller ateister, inget vi pratat om.

Det tycker jag låter rätt intressant! Fast Jag gillar ju att prata om saker åt det hållet och har jättesvårt att se att det inte skulle komma upp en relation. För mig skulle det räcka med att titta på typ Excorsisten tillsammans och så skulle en diskussion om religion och andlighet och diverse vara igång.

 

[bettysmatte]

Jag är vare sig troende eller ateist. Jag förhåller mig någonstans mitt emellan... Så länge religion inte tar över en människas liv totalt, och dikterar varje litet steg de ska ta, så har jag inga problem med att ha ett förhållande (romantiskt/vänskap) med någon som är aktivt troende.

 

[Ramona]

Jag tror inte att jag skulle ha någonting emot att vara tillsammans med en person som är troende eller religiöst, men det beror helt på hur troende personen är. Jag har enormt svårt att se mig själv med en person som är djupt troende muslim, ortodox jude eller fundamentalist mormon. Där blir mitt liv lite väl begränsat för vad jag gillar.

Men någon som tror på gud och som går i kyrkan ibland har jag ingenting emot. Jag tänker att vad som helst kan hända i livet och jag hade ju inte gjort slut med en person som inte var troende från början men som hittat någon form av tröst eller syfte i en tro.

 

[sjoberga]

Jag tänker nog att det blir svårt, att leva väldigt nära någon som har en helt väsensskild verklighetsuppfattning. Om partnern dessutom ägnar mycket tid åt praktiserande blir det ännu lite svårare - men det är inte lika grundläggande. Att jämföra med nästan vilken annan hobby som helst och de behöver man definitivt inte dela.

Definitionsmässigt är jag agnostiker, men uppfattas som ateist, eftersom kunskapsläget är där det är.

Hur det inte kan komma upp alls i ett längre förhållande är för mig en gåta, men det kanske är för att jag är lite mer intresserad av ämnet än snittet?