Dejta en förälder

[Wysiwyg]

Rätt uppenbart att @Vogue är kvinna för övrigt.

Haha, tänk att jag visste att "hen" skulle störa dig! Ja, det är ju olika förstås.

 

[Vogue]

Men det skrev ju inte @Vogue eller hur? Vad är det med det här forumet och att läsa in sånt som inte finns? Sjukt tröttsamt.

Jag tolkar @Vogue som att mamman la sig i hennes och dåvarande sambons (tillika mammans ex) alltså fick de inte ha sitt liv ifred. Inte att barnet störde.

Precis! Jag älskade att ha barnen hos mig eller oss och det var ju det som blev problemet, hos oss var det ordentlig mat, kramar, regler och fritidsaktiviteter eller shopping tex på helgerna. Jag tog ofta en spontanfika med barnen själv för att vi skulle knyta an osv.

Så jag menade verkligen inte barnen i sig, utan att mamman blev avundsjuk på att jag och hennes barn blev nära väldigt snabbt och när dom frågade om dom fick kalla mig mamma för att jag kändes som den riktiga mamman blev hon galen.

Och vill då tillägga att jag inte på något sätt försökte ta över utan vi pratade ofta innan om att dom har en mamma och en pappa och att jag är en trygg vuxen man får prata med allt om.

Får fortfarande sms då och då av en dotter (senaste, innan det var det två barn men sen är det ingen mer )

 

[Björk]

1. Ni som är föräldrar och ger er ut på dejtingscenen, tycker ni att det är relevant att nämna i era profiler att ni har barn? Beror detta på vad ni är ute efter (tillfälliga kontakter eller långvarig relation)? Har jag fel när jag anser att detta är hyfsat relevant information?

2. Hur mycket anser ni att en person som inte är biologisk förälder ska vara delaktig? Denna diskussion dök upp med en snubbe när jag ifrågasatte hans val att inte berätta detta och jag fick svaret att det är mitt val om jag vill blanda mig i barnens liv eller ej. Till detta ska tilläggas att han kommer att ha barnen varannan vecka. För mig är det liksom helt uteslutet att inte vara delaktig i barnens liv om det blir så att jag hamnar i en relation med en som är far.. Eller tänker jag konstigt?

Jag är inte aktuell för dejtingscenen, men OM så vore skulle jag absolut nämna mina barn; om det nu var en seriös relation jag var ute efter. Var jag bara ute efter kk eller dylikt (ej sannolikt) så kunde jag ju utelämna det då det inte är relevant i ett sånt läge.

En annan person i barnens liv är och ska inte vara deras förälder, MEN de blir ändå en plast/låtsas/styvförälder, hur man än vrider och vänder på det. Därför skulle jag förvänta mig delaktighet och också tycka det är enormt viktigt att barnen och den extra föräldern kommer överens och får en egen vuxen-barn-relation. En "plastpappa" som skulle bo med mig måste givetvis också ha rätten att vara just vuxen i hemmet och i viss mån agera som en stand-in-förälder. Det är något jag skulle förvänta mig, men samtidigt aldrig kräva något slags FULLT ansvar och jag skulle nog bli sur om den personen försöker införa sina egna regelverk kring barnen om det är saker jag inte tycker är rimligt/vettigt. Samtidigt måste personen få sätta gränser omkring sig själv. Jag och barnens pappa är ju olika och sätter olika gränser omkring oss gentemot barnen - varje människa är ju en individ som måste få just bestämma vissa saker om sig själva. Gillar man inte brottningslekar (som jag) så får barnen lära sig att sånt vill inte jag.

Med andra ord: jag tycker du tänker helt rimligt!

Kommer att tänka på när jag seriöst dejtade en pappa för många år sedan. Han hade en son på 7 år och berättade för mig att jag inte skulle få träffa sonen förrän jag i så fall blivit "godkänd" (=träffat, pratat med och "godkänts") av sonens mamma. Å ena sidan kändes det som en väldigt seriös och bra pappa som inte introducerade mig "bara sådär", å andra sidan tyckte jag han och mammans regler var lite väl.... De hade en mycket bra relation han och mamman. Jag menar någonstans måste man ju som expartner släppa kontrollen och ha tillit till att den andra föräldern faktiskt har en egen bra bedömningsförmåga. Om han inte introducerar nya flickvänner utan att först vara "säker" själv så är väl det ett tecken på att han gör ett visst urval innan han drar in nya människor i sonens liv. Lite overkill kan jag tycka att exet/mamman skulle "godkänna".

Det tog slut.

 

[escodobe]

Nu är jag inte i behov av att dejta, men om jag vore det så skulle jag definitivt vilja att det framkom mycket tidigt om det fanns barn.
Jag vill nämligen inte ha en seriös relation med någon som har barn. Skulle aldrig orka/vilja ha barn runt mig på det sättet.
Jag är dessutom verkligen inte intresserad av (rövhatts) killar som inte skulle ha sina barn på (minst) halvtid och vara bra, engagerade föräldrar.

I min ålder blir utbudet av vettiga OCH barnfria män mindre och mindre...

Risken skulle bli att man får vara singel tills man blir så gammal att de man skulle kunna dejtas barn är större tonåringar/unga vuxna.
Att bli bonusfarmor skulle inte vara så dumt.

 

[lil-sis]

Nu är jag inte i behov av att dejta, men om jag vore det så skulle jag definitivt vilja att det framkom mycket tidigt om det fanns barn.
Jag vill nämligen inte ha en seriös relation med någon som har barn. Skulle aldrig orka/vilja ha barn runt mig på det sättet.
Jag är dessutom verkligen inte intresserad av (rövhatts) killar som inte skulle ha sina barn på (minst) halvtid och vara bra, engagerade föräldrar.

I min ålder blir utbudet av vettiga OCH barnfria män mindre och mindre...

Risken skulle bli att man får vara singel tills man blir så gammal att de man skulle kunna dejtas barn är större tonåringar/unga vuxna.
Att bli bonusfarmor skulle inte vara så dumt.

Mina bonusbarn har egna barn

(Och de är ju vuxna med egna liv, det är mycket lättare att förhålla sig då. Jag är liksom "lil-sis" och ingen extra vuxen/förälder/knepig mellanroll).

 

[Masqueradee]

Taskigt mot killarna? Tro mig, inget förhållande har någonsin blivit bra om det grundats på välgörenhet

Självfallet Det jag tänkte på mer var om jag dömde ut killarna lite väl hårt på grund utav att de hade barn, men samtidigt så är ju barnen en del av vem han är.

Om jag blev singel och började dejta skulle jag berätta tidigt att jag har barn. Jag skulle troligen inte ha en bild på barnet på dejtingsidan men jag skulle säga det i ett tidigt skede. Däremot skulle jag vänta tills jag var säker på att jag och personen hade någon form av framtid tillsammans innan jag låter barnet och dejten träffa varandra.

Nej barn på bild tycker jag inte är nödvändigt om man inte känner för det. En snubbe kollade jag upp på Facebook och hörde av mig helt plötsligt med frågan "Har du barn?" och fick till svar "Vad menar du?". Svarade då att jag hade kollat upp hans Facebook och sett att han har två barn på sin omslagsbild, fick svaret "Jaha, ja det har jag. Nu har du sett dom också"..

---
Tack för alla svar! Har inga i min närhet som har barn direkt så det är ganska skönt att kunna bolla dessa tankar med någon. Till saken hör också att jag precis fyllt 25 och jag matchar ofta med killar som är minst 30, oftast ett par år till, så chansen att de har barn är ju ganska stor.
Får helt enkelt vara lite mer "spion", även om jag kanske önskar (för min skull) att det kunde framgå lite bättre

 

[starcraft]

Jag har testat att dejta en förälder vid två tillfällen och det var inte min grej. Den ena blev bara någon dejt och där fick jag reda på andra gången vi sågs att han hade barn. Den andra träffade inte något av sina barn så ofta, jag träffade den yngsta en gång - så de var ju inte direkt någon del av vårt gemensamma liv, men det passade inte mig. Vi hade träffats ett tag (typ 10-15 gånger minst) innan jag fick reda på att han hade barn. Jag tycker väl att dejt 1-3 känns mer lagom att berätta om sånt. Tycker det kan vara lämpligt att det kommer fram relativt tidigt om det är ett förhållande man är ute efter. . Så jag blev himla paff, men så var han inte den bästa pappan direkt och även om jag gärna slapp bonusbarn i mitt liv så störde det mig att han inte fanns där för sina barn ordentligt när han valt att skaffa barn. Tillfälliga förbindelser kvittar det väl om man vet om eventuella barn.

 

[Luff]

Jag vill inte vara ihop med en människa utan bakgrund.
Barn, uppväxt, jobb, utbildning med mera. Allt det formar ju en som person. Om jag ska vara ihop med någon så vill jag veta vad som gjort den till vad den är idag. Jag tycker det är konstigt att inte skriva om man har barn. Då ser man ju barnen som något negativt och tror att personer väljer bort en på grund av det. Den person som väljer bort en då vill jag inte ha.
Att sen folk gör så när det handlar om "kortare relationer" är en annan sak.

 

[Madick]

För mig var det otroligt viktigt att den jag skulle träffa inte hade barn. Att undanhålla det och gå igenom hela processen som är innan dejt, och sen dejta och kanska hinna fatta tycke för någon för att sen inse att det aldrig aldrig kommer bli något är bara dumt och elakt. För mig spelar det ingen roll hur "perfekt" personen hade varit eftersom barn är en dealbreaker. Så viktiga saker som barn/inga barn/barnönskan/vill inte skaffa barn är bara kortsiktigt att dölja.

 

[lilstar]

Jag tycker inte att barn behöver framkomma på dejtingprofilen, det kanske skulle avskräcka mig i onödan, men skulle föredra om han berättade på första dejten. Hade varit förstående om han väntade med att berätta till andra dejten men om det kom fram senare än det skulle jag bli lite fundersam. Är själv ingen barnälskare men skulle tycka det var självklart att man, när relationen blivit stabil, är en del av barnets liv. Liksom flera andra i tråden skulle jag aldrig kunna dejta en frånvarande pappa.

 

[Madick]

Jag tycker inte att barn behöver framkomma på dejtingprofilen, det kanske skulle avskräcka mig i onödan, men skulle föredra om han berättade på första dejten. Hade varit förstående om han väntade med att berätta till andra dejten men om det kom fram senare än det skulle jag bli lite fundersam. Är själv ingen barnälskare men skulle tycka det var självklart att man, när relationen blivit stabil, är en del av barnets liv. Liksom flera andra i tråden skulle jag aldrig kunna dejta en frånvarande pappa.

Men om du absolut inte vill ha någon som har barn, varför då slösa tid på en dejt? I profilen kanske man inte behöver ha det men att det berättas vid första mailkontakterna.

 

[lilstar]

Men om du absolut inte vill ha någon som har barn, varför då slösa tid på en dejt? I profilen kanske man inte behöver ha det men att det berättas vid första mailkontakterna.

Därför att jag föredrar att få ett första intryck av personen innan mina fördomar får fritt spelrum. Ser jag att han har barn så säger min hjärna att han är en pappa istället för att han är en snygg kille som verkar trevlig. Jag dejtade en person för ett tag sen som visade sig vara rökare när vi träffades första gången, vi dejtade ett tag och hade kul ihop men hade han haft en bild där han rökte hade jag swipat bort honom omedelbart. Jag är ytlig helt enkelt

 

[Madick]

Därför att jag föredrar att få ett första intryck av personen innan mina fördomar får fritt spelrum. Ser jag att han har barn så säger min hjärna att han är en pappa istället för att han är en snygg kille som verkar trevlig. Jag dejtade en person för ett tag sen som visade sig vara rökare när vi träffades första gången, vi dejtade ett tag och hade kul ihop men hade han haft en bild där han rökte hade jag swipat bort honom omedelbart. Jag är ytlig helt enkelt

Fast för mig och gissningsvis för andra så är exempelvis rökning och barn något som är helt ointressant, oavsett hur snygg och underbar han är.

 

[BernT]

Haha, tänk att jag visste att "hen" skulle störa dig! Ja, det är ju olika förstås.

Inte det minsta.

 

[Masqueradee]

Därför att jag föredrar att få ett första intryck av personen innan mina fördomar får fritt spelrum. Ser jag att han har barn så säger min hjärna att han är en pappa istället för att han är en snygg kille som verkar trevlig. Jag dejtade en person för ett tag sen som visade sig vara rökare när vi träffades första gången, vi dejtade ett tag och hade kul ihop men hade han haft en bild där han rökte hade jag swipat bort honom omedelbart. Jag är ytlig helt enkelt

Det är lite här mina tankar skär sig lite. Jag vill inte "döma" honom pga att han har barn, men samtidigt är det en så otroligt stor grej för mig (och stor del av honom) att det inte går att förbise. Jag vill inte dejta en kille som har barn då om det blir något så är det inte bara en person jag "svarar för", det blir kanske en eller två till jag behöver förhålla mig till. Jag vet liksom inte ens om jag har bostad efter sommaren då jag tar examen, och därmed vet jag inte om jag blir kvar i staden eller ej. Jag vill inte vara anledningen till att han flyttar från sina barn (om det skulle vara tal om det/vi är så seriösa)..
Vill helt enkelt komplicera det mer än vad det behövs, men vad vet jag. Om ett par månader kanske jag sitter med en tvåbarnsfar, vad vet jag?