Definitionen av att ha häst som livsstil...

[Ramona]

Jag har ett par grannar med hästar, de har grannar som ser efter hund och djur när de åker iväg eller de inte kan vara hemma o fodra/ta in. Så främmande för mig, men det är väl för att "jag är jag". Jag ser ju till att vara hemma just av den anledningen!

Så när umgås du med släkt och vänner? Eller har du inget socialt umgänge alls?

Jag förstår inte hur det är främmande att någon hjälper till. Jag vet flera som har hästarna hemma, men som hyr ut en eller två boxar bara för att kunna få hjälp när det behövs. Även om hästarna är en livsstil, så behöver man annat i sitt liv.

 

[Kattennizze]

Just nu har jag mina marsvin som livsstil höll jag på att skriva eftersom jag inte kunnat ha djur på många år pga att mina barn har gått på allergiförskola. Innan jag fick barn var min häst allt för mig eftersom jag var sjukskriven under lång tid. Då var det min livsstil. Nu rider jag sporadiskt men tar mina barn till ridskolan. Jag kommer nog aldrig mer köpa häst eller ha hästar som livsstil men intresset kommer jag ha livet ut.

 

[Kiwifrukt]

Det finns ju väldigt många dimensioner på det här med att ha ett hästintresse. Från att rida på ridskola en gång i veckan via allt däremellan fram till att ha eget stall hemma. Även om man har egen häst så behöver ju inte hästen ta över hela livet, står man exempelvis helinackorderad och bara behöver åka dit för att rida så är ju förutsättningarna annorlunda jämfört med någon som gör allt själv.

Jag skulle nog säga att det är en livsstil för mig. Jag har eget stall, två hästar, medryttare till shettisen förvisso men det enda de gör är att rida och borsta honom de dagar de kan (vi har inga fasta dagar, eller krav på att de ska ha honom så och så många dagar). Jag kan be mamman ta en veterinärtid om hon slutar tidigt och jag inte kommer ifrån på jobbet (båda jobbar oregelbundet), men det finns liksom inga krav, de har inga "pass" och jag sköter allt det dagliga. De har honom för att jag inte kan motionera honom tillfredsställande själv på grund av hans storlek. Den större ponnyn gör jag allt med själv. Rider stora fem-sex gånger/vecka.

Jag stod i kollektivstall med lång resväg förut, och upplever faktiskt att om jag verkligen jobbar effektivt så tar stallet kortare tid nu än när jag bara hade en häst. Vissa dagar satt jag över en timme i bilen innan. Jag jobbar som sagt oregelbundet, så vissa dagar har jag möjlighet att rida innan jobbet = är i princip stallfri när jag väl slutar sen, så jag kan inte säga att stallet inkräktar på mitt liv i övrigt, jag hinner fortfarande med att träffa släkt och familj om jag vill (umgås inte så mycket med andra, och vill inte heller), eller gå på hockey. Men det är en livsstil för att jag prioriterar hästen, att åka och träna/tävla, att ha eget stall = bo så man kan det, vilket så klart ställer krav även på den jag eventuellt skulle bo med. Nu är jag singel, men jag skulle aldrig kunna ha en seriös relation med en kille som absolut vill bo i lägenhet/inte kan tänka sig att bo på landet där det är möjligt att ha hästarna hemma. Jag stallar aldrig in på anläggning/med andra igen, det kompromissar jag inte med. Men det är inte så att hästarna tar över hela mitt liv och jag är någon slags crazy horse lady som sover i en tom box i stallet för det.

 

[annie_]

Så när umgås du med släkt och vänner? Eller har du inget socialt umgänge alls?

Jag förstår inte hur det är främmande att någon hjälper till. Jag vet flera som har hästarna hemma, men som hyr ut en eller två boxar bara för att kunna få hjälp när det behövs. Även om hästarna är en livsstil, så behöver man annat i sitt liv.

Väldigt sällan. Födelsedagar, telefon och sociala medier. De flesta har barn, hästar på samma sätt som mig eller annat som gör att spontant eller umgänge flera ggr i veckan är "svårt". Är mer än nöjd på det sättet också, ska tilläggas!

Främmande o främmande, jag har ju skaffat hästar för att jag vill ha dem. Inte för att andra ska hjälpa till och avlasta. För mig, är det lite som att jag väljer att skaffa barn, men att jag då har hjälp med barnvakt några dagar i veckan för att jag vill ha annat i mitt liv också. Det är ju ett livsval JAG gjort, för att jag vill ha dem, för att jag vill umgås med dem och för att jag vill ha dem i mitt liv. Då har jag gjort avkall på andra saker, till förmån till det liv jag vill leva. Så är det också med hästarna, för mig. Sedan finns det tillfällen där det behövs eller kan vara nyttigt med hjälp, men de är lätträknade under ett år.
Jag har alltid försökt att bygga upp ett liv där jag inte är beroende av att det ska funka med hjälp av andra, men som jag skrev. "Jag är ju jag", finns inget rätt eller fel så länge djuren mår bra!

 

[Cattis_E]

Jag tycker snarare att hästarna påverkar min livsstil än är själva livsstilen.

Jag börjar med vad jag tycker är en bra definition om livsstil.

Livsstil är hur livet levs och utgörs av en uppsättning attityder, värden, praktiker, preferenser, och livsinnehåll som personer väljer själva, men som delas av en grupp.Det kan definieras som människans samling av varor samt anammandet av beteenden som bidrar till att skapa den sociala identiteten, som hur man använder sin tid, eller ens socioekonomiska miljö och ens aktiviteter.

Mycket av det ovan stämmer ju verkligen in på hästeriet.
Men utöver ridning, skötsel etc så gör jag ju ett antal andra livsval som formar min livsstil.
Val som jag kanske hade gjort ändå, eller så beror de på att jag prioriterar hästarna högst.
Tex. Så gillar jag inte fester. Jag gillar att umgås, men inte festa. Jag är aldrig full (för att jag inte vill). Jag har inget emot att andra dricker men antingen avböjer jag sammankomster som jag tror blir (ursäkta mig) supafester, alternativt så förvarnat jag att jag kanske kommer att behöva gå tidigt

Fler sådana exempel finns i mitt liv, varför jag ser livsstilen som lite bredare än hästarna.
Och då är jag då ändå den som skämtsamt kan säga "det är en livsstil" när någon frågar om det inte är en väldigt krävande hobby