Definitionen av att ha häst som livsstil...

[the_connemara]

En ytterst märklig diskussion har blossat upp med min särbo (om man vill sträcka sig så långt).

Hästmänniska. Häst-intresse. Häst som hobby. Livsstil häst.

Är det någon skillnad på dessa definitioner för er? När tillämpar ni den ena än den andra? Hur definierar ni er själva i ert hästeri? Varför väljer ni just det ordvalet ni gör?

Min definition av mitt eget hästeri är att det är min livsstil, i hans ögon är det enbart ett intresse. Vi kommer inte överens alls i denna fråga kring rätt definition. 

Jag ser det som så att utan ett intresse, ingen livsstil. Ett intresse behöver och blir inte per automatik en livsstil, men ja. Hur tänker ni?

Tyckte det var lite klurigt. Men när du skriver att det i hans ögon är enbart ett intresse så protesterar mitt hjärta i alla fall. Hästar har aldrig och kommer nog aldrig var enbart ett intresse för mig. Mitt liv kretsar kring min häst och häst i allmänhet. Och det för mig är en livsstil, min livsstil. Jag är en hästmänniska. Även om jag inte längre bor på gården där min häst står kvar så är mitt liv häst 24/7.

Hade någon haft mage att påstå något annat om min känsla i denna frågan hade jag nog blivit jävligt arg och känt mig grymt förminskad och kraftigt ifrågasatt människans respekt för min person. För min person ÄR detta.

 

[annie_]

Visst är det intressant!
Lika, men ändå olika.

Tänker snarlikt som @TinyWiny o @Lipperta o många andra i kategoriserandet av orden. För nog betyder orden olika för mig i innebörden, även om de är "samma samma" för andra.

 

[Ninjakatten]

Min personliga tolkning av livsstil är att det är något man känner att man inte kan/vill leva utan. Ett intresse är när det är roligt men kanske inte livsviktigt, om man nu kan säga aty något är livsviktigt egentligen. En livsstil är något som tar upp en stor del av livet och tankarna och som man känner att det är värt att försaka andra saker i livet för att kunna göra. Så tänker jag i alla fall!

 

[Twihard]

Enligt mig ser jag det som följande:

Häst som livsstil är när man jobbar med hästar, och då framförallt när man verkligen jobbar. Jag jobbade 5 år som stallchef och lämnade typ aldrig gården, jobbade dygnet runt året runt. Jag såg då allt annat som hobby, att vara hemma osv. (jag bodde på gården så då menar jag inomhus)
Nu jobbar jag inte med hästar och ser inte att min livsstil är samma - nu har jag mina hästar som hobby.

Hobby och intresse är nästan samma sak för mig, men hobby är mer praktiskt och ett hästintresse kan vara mer att se på tävlingar - på plats eller på tv -, läsa böcker och allmänt gilla hästar. Hobby ha en häst/rida på ridskola/medryttare osv - men inte jobba med det.

 

[Monkie]

En ytterst märklig diskussion har blossat upp med min särbo (om man vill sträcka sig så långt).

Hästmänniska. Häst-intresse. Häst som hobby. Livsstil häst.

Är det någon skillnad på dessa definitioner för er? När tillämpar ni den ena än den andra? Hur definierar ni er själva i ert hästeri? Varför väljer ni just det ordvalet ni gör?

Min definition av mitt eget hästeri är att det är min livsstil, i hans ögon är det enbart ett intresse. Vi kommer inte överens alls i denna fråga kring rätt definition. 

Jag ser det som så att utan ett intresse, ingen livsstil. Ett intresse behöver och blir inte per automatik en livsstil, men ja. Hur tänker ni?

Jag har alltid sett mig som en hästmänniska när jag haft egen häst. Jag har haft inkomst från annan tjänst, men jobbat för att få pengar och tid till hästeriet. Åkt och släppt ut hästar innan jobb, kämpat för att få tid och pengar till hästen.

Nu har jag ingen egen häst längre och är lite lost. Jag älskar häst men lever inte längre i det och för det. Lånar häst nån gång i veckan och ser mig nog numera som ryttare och hästälskare.

Gillar man trav eller ridning som sport hade jag nog kallat den personen för " intresserad av hästsport".

 

[tuaphua]

En ytterst märklig diskussion har blossat upp med min särbo (om man vill sträcka sig så långt).

Hästmänniska. Häst-intresse. Häst som hobby. Livsstil häst.

Är det någon skillnad på dessa definitioner för er? När tillämpar ni den ena än den andra? Hur definierar ni er själva i ert hästeri? Varför väljer ni just det ordvalet ni gör?

Min definition av mitt eget hästeri är att det är min livsstil, i hans ögon är det enbart ett intresse. Vi kommer inte överens alls i denna fråga kring rätt definition. 

Jag ser det som så att utan ett intresse, ingen livsstil. Ett intresse behöver och blir inte per automatik en livsstil, men ja. Hur tänker ni?

Jag är väl hästnörd utöver att jag har häst som livsstil.
Jag jobbar med häst och har egen på fritiden. Och nördar ner mig totalt med analyser, kunskapsletande etc.

Som tur är har killen också häst som livsstil. Om än mindre än mig. Han jobbar med det men har idag ingen egen.
Dock är han med på att köpa gård och sköta.
Han är lite nörd som vi säger iom vilja att lära sig, analysera etc i detalj.
Men kanske inte lika mkt som mig på fritiden sas.

 

[mackan]

Min personliga tolkning av livsstil är att det är något man känner att man inte kan/vill leva utan. Ett intresse är när det är roligt men kanske inte livsviktigt, om man nu kan säga aty något är livsviktigt egentligen. En livsstil är något som tar upp en stor del av livet och tankarna och som man känner att det är värt att försaka andra saker i livet för att kunna göra. Så tänker jag i alla fall!

Jättebra sammanfattning
@the_connemara men 24/7 ? Menar du att du ständigt 24 timmar/dygn är engagerad runt din häst ?

Jag vet att det finns jättemånga som är så mer eller mindre, men känner ändå att hur lyckas dessa fokusera på sina jobb, göra något annat, koppla av några tider alls på dygnet om de känner så samtidigt som de har häst på hobbybasis ?

För mig är det verkligen a och o att INTE 24/7 ständigt tänka på min häst när jag jobbar heltid och även har annat i livet utöver det .

Jag tycker det är fantastiskt att rida och träna och umgås med min häst dagligen dags men samtidigt utöver det veta att den har det bra och koll på hästen finns. (står hos min tränare sen flera år och de inackorderade hanteras på bästa sätt och givetvis ingår översyn allmänt hela tiden vid fodringar, ut, in från hagen osv), när jag inte är där typ övriga 20 timmar/dygn 300 dagar/år .

 

[Petruska]

Tyckte det var lite klurigt. Men när du skriver att det i hans ögon är enbart ett intresse så protesterar mitt hjärta i alla fall. Hästar har aldrig och kommer nog aldrig var enbart ett intresse för mig. Mitt liv kretsar kring min häst och häst i allmänhet. Och det för mig är en livsstil, min livsstil. Jag är en hästmänniska. Även om jag inte längre bor på gården där min häst står kvar så är mitt liv häst 24/7.

Hade någon haft mage att påstå något annat om min känsla i denna frågan hade jag nog blivit jävligt arg och känt mig grymt förminskad och kraftigt ifrågasatt människans respekt för min person. För min person ÄR detta.

Jobbar du med hästar då?

För mig är det viktigt att det finns mer och annat än min häst och hästeriet i mitt liv. Ganska många av mina vänner känner mig tex inte alls som hästmänniska och fattar inte heller hur stort mitt hästeri är. Jag tycker att det är rätt bra. Vi delar andra saker.

 

[fio]

När jag tävlade internationellt , då var det en livsstil för det gick inte annars. Nu är det en hobby.. ingen livsstil även om jag fortfarande tävlar.. Nu spenderar jag max 3 timmar i stallet! Eller alltså jag kan givetvis släpa mig fram och spendera 5 timmar där men livsstil, nä inte längre.

 

[TinyWiny]

Jättebra sammanfattning
@the_connemara men 24/7 ? Menar du att du ständigt 24 timmar/dygn är engagerad runt din häst ?

Jag vet att det finns jättemånga som är så mer eller mindre, men känner ändå att hur lyckas dessa fokusera på sina jobb, göra något annat, koppla av några tider alls på dygnet om de känner så samtidigt som de har häst på hobbybasis ?

För mig är det verkligen a och o att INTE 24/7 ständigt tänka på min häst när jag jobbar heltid och även har annat i livet utöver det .

Jag tycker det är fantastiskt att rida och träna och umgås med min häst dagligen dags men samtidigt utöver det veta att den har det bra och koll på hästen finns. (står hos min tränare sen flera år och de inackorderade hanteras på bästa sätt och givetvis ingår översyn allmänt hela tiden vid fodringar, ut, in från hagen osv), när jag inte är där typ övriga 20 timmar/dygn 300 dagar/år .

För mig är tanken på att inte vara engagerad runt mina hästar 24/7 nästintill absurd. Det finns liksom inte att jag skulle släppa det lika lite som att jag hade släppt tanken på mina barn. Jag har valt att ha dem i mitt liv, de är mitt ansvar och är inget jag vill lämna över till någon annan. Jag skulle aldrig kunna tänka mig att ha dem inackorderade någonstans och inte se dem flera gånger om dagen. Så mycket av det jag värdesätter så mycket med att ha hästar skulle gått förlorat. Det handlar inte om att jag inte kan engagera mig i något annat utan att jag har dem i tanken. De finns alltid i bakhuvudet oavsett vad jag planerar i mitt liv precis som min sambo, min hund och min katt gör. De är endel av min familj. Förmågan att koppla av har inget med det att göra, inte heller att kunna fokusera på annat, det handlar om att jag har valt att ha någon i min familj för att jag vill det och mår väl av det. Det är en så stor del av att ha häst för mig att ha dem nära att det inte hade varit värt det för mig att ha häst på annat sätt.

 

[Buck]

Jag räknar mig nog som en basic hästmänniska helt enkelt, jag rider på hobby nivå, jobbar som stallskötare och har inget större intresse för tävling eller träning. Har eget stall också men på annan ort.
Men livsstil? Nä, hästarna är flexibla och jag flyttar hellre deras tider för att passa mig än tvärtom . De är en stor del av mitt liv men de får inte ta över det.

Livsstil för mig är när man andas häst 24/7, dvs när jobb, hobby, och fritid är häst Och man ändå får glädje av att fördjupa sig mer i ämnet .

 

[the_connemara]

Jobbar du med hästar då?

För mig är det viktigt att det finns mer och annat än min häst och hästeriet i mitt liv. Ganska många av mina vänner känner mig tex inte alls som hästmänniska och fattar inte heller hur stort mitt hästeri är. Jag tycker att det är rätt bra. Vi delar andra saker.

Nej. Och ingen missar hur stort mitt intresse är. Vilket jag trivs väldigt bra med. Jag gör lite annat också men mitt fokus är helt klar häst. Jag hade dock aldrig kunnat jobba med hästar, jag är alldeles för lite proffesionell och ineffektiv. Men är väldigt seriös med min enda häst. Svårt att förklara känns det som.

 

[the_connemara]

För mig är tanken på att inte vara engagerad runt mina hästar 24/7 nästintill absurd. Det finns liksom inte att jag skulle släppa det lika lite som att jag hade släppt tanken på mina barn. Jag har valt att ha dem i mitt liv, de är mitt ansvar och är inget jag vill lämna över till någon annan. Jag skulle aldrig kunna tänka mig att ha dem inackorderade någonstans och inte se dem flera gånger om dagen. Så mycket av det jag värdesätter så mycket med att ha hästar skulle gått förlorat. Det handlar inte om att jag inte kan engagera mig i något annat utan att jag har dem i tanken. De finns alltid i bakhuvudet oavsett vad jag planerar i mitt liv precis som min sambo, min hund och min katt gör. De är endel av min familj. Förmågan att koppla av har inget med det att göra, inte heller att kunna fokusera på annat, det handlar om att jag har valt att ha någon i min familj för att jag vill det och mår väl av det. Det är en så stor del av att ha häst för mig att ha dem nära att det inte hade varit värt det för mig att ha häst på annat sätt.

Så känner jag. Förutom då att jag inte har möjlighet att bo med hästen längre och insåg att jag faktiskt var helt okej med att bara vara i stallet 1 gång per dag, förutsatt nu att inget annat ändrats runt hästen och min stallkompis istället är där oftare och bor granne med hästarna.

 

[mackan]

För mig är tanken på att inte vara engagerad runt mina hästar 24/7 nästintill absurd. Det finns liksom inte att jag skulle släppa det lika lite som att jag hade släppt tanken på mina barn. Jag har valt att ha dem i mitt liv, de är mitt ansvar och är inget jag vill lämna över till någon annan. Jag skulle aldrig kunna tänka mig att ha dem inackorderade någonstans och inte se dem flera gånger om dagen. Så mycket av det jag värdesätter så mycket med att ha hästar skulle gått förlorat. Det handlar inte om att jag inte kan engagera mig i något annat utan att jag har dem i tanken. De finns alltid i bakhuvudet oavsett vad jag planerar i mitt liv precis som min sambo, min hund och min katt gör. De är endel av min familj. Förmågan att koppla av har inget med det att göra, inte heller att kunna fokusera på annat, det handlar om att jag har valt att ha någon i min familj för att jag vill det och mår väl av det. Det är en så stor del av att ha häst för mig att ha dem nära att det inte hade varit värt det för mig att ha häst på annat sätt.

Ja man har ju häst på olika sätt och det är inget rätt eller fel med det ena eller andra.
Ditt sätt är inte alls mitt sätt . Jag älskar min häst/hästar jag haft genom åren och de är en otroligt stor del av mitt liv 365 dagar/år sen 35 år tillbaka. Men nej jag har nog aldrig ens i ungdomsår tänkt på dem som ”familjemedlemmar” på det sättet jag tänker på och likställer min familj, nära släktingar, mina hundar och katter som familjemedlemmar.

För mig tror jag inte skillnaden heller ligger i att jag inte har/haft mina hästar hemma på egen gård utan inackorderade osv. Det är inte det som avgör förhållningssättet tror jag för mig alls.
Jag gör allt för min häst/hästar för att de ska ha den bästa skötsel och när någon varit sjuk/skadad osv lägger man 200% energi på att ytterligare tillgodose de extra behoven då (tex åka skytteltrafik femtielva ggr/dygn osv) .

Sen ang att ”ha hästarna i bakhuvudet ständigt” osv så självklart har även jag det precis som du själv säger att du har. Såklart man liksom inte förtränger att man har dem eller inte vill tänka på dem
Jag tycker dock det är superskönt att inte ständigt behöva fixa och dona runt precis allt med dem dygnet runt utan kunna med gott samvete ägna mig åt även annat

 

[TinyWiny]

Ja man har ju häst på olika sätt och det är inget rätt eller fel med det ena eller andra.
Ditt sätt är inte alls mitt sätt . Jag älskar min häst/hästar jag haft genom åren och de är en otroligt stor del av mitt liv 365 dagar/år sen 35 år tillbaka. Men nej jag har nog aldrig ens i ungdomsår tänkt på dem som ”familjemedlemmar” på det sättet jag tänker på och likställer min familj, nära släktingar, mina hundar och katter som familjemedlemmar.

För mig tror jag inte skillnaden heller ligger i att jag inte har/haft mina hästar hemma på egen gård utan inackorderade osv. Det är inte det som avgör förhållningssättet tror jag för mig alls.
Jag gör allt för min häst/hästar för att de ska ha den bästa skötsel och när någon varit sjuk/skadad osv lägger man 200% energi på att ytterligare tillgodose de extra behoven då (tex åka skytteltrafik femtielva ggr/dygn osv) .

Sen ang att ”ha hästarna i bakhuvudet ständigt” osv så självklart har även jag det precis som du själv säger att du har. Såklart man liksom inte förtränger att man har dem eller inte vill tänka på dem
Jag tycker dock det är superskönt att inte ständigt behöva fixa och dona runt precis allt med dem dygnet runt utan kunna med gott samvete ägna mig åt även annat

Ja precis! Vi är alla olika och huvudsaken är att häst och människa trivs med det sätt man har det på.

 

[Ramona]

Jag är så kluven för detta med benämningar när det kommer till hästar och vad man som människa är. Jag har ridit sedan jag var 4 år gammal. Jag har försörjt mig på hästarna, jag har tävlat massor etc, etc, etc. Nu har jag bara två hästar och de har jag hemma på gården. Jag ser inte mig själv som en hästtjej. Jag håller på med hästar. Hästar är inte min livsstil. Jag tackar inte nej till saker och ting för att jag har hästarna. Hästarna ska inte få begränsa mitt liv, även om realiteten är att har man djur så får man ju givetvis ta hand om dem.

Jag har inte hästarna som livsstil, jag är ju så mycket mer än en hästägare. Jag tycker att det är kul att göra massor med saker. Det är klart att hästarna är viktiga i mitt liv, men det är ju att umgås med vänner, att resa mm också.

 

[Fiorano]

Jag definierar mig själv som hästmänniska och har hästarna som livsstil. Ett intresse för mig är något en kan ge upp eller prioritera bort varken eller finns i min världsbild att göra med hästarna. Jag har två egna hästar, hyr eget stall där jag gör allt själv, har ett litet företag som innefattar lite tillridning och jag håller träningar samt utbildar mig till dressyrdomare. Det finns i princip inget jag gör, inga val jag gör som inte är baserade på något som har med hästarna att göra. De är vad jag lever för och jag hade definitivt inte levt idag om jag inte haft hästarna som höll mig uppe under en rätt svår period.

 

[annie_]

Jag är så kluven för detta med benämningar när det kommer till hästar och vad man som människa är. Jag har ridit sedan jag var 4 år gammal. Jag har försörjt mig på hästarna, jag har tävlat massor etc, etc, etc. Nu har jag bara två hästar och de har jag hemma på gården. Jag ser inte mig själv som en hästtjej. Jag håller på med hästar. Hästar är inte min livsstil. Jag tackar inte nej till saker och ting för att jag har hästarna. Hästarna ska inte få begränsa mitt liv, även om realiteten är att har man djur så får man ju givetvis ta hand om dem.

Jag har inte hästarna som livsstil, jag är ju så mycket mer än en hästägare. Jag tycker att det är kul att göra massor med saker. Det är klart att hästarna är viktiga i mitt liv, men det är ju att umgås med vänner, att resa mm också.

Finner ditt inlägg jätteintressant, iom att jag inte kan (/vill?) prioritera bort hästtiden i min LIVSSTIL.

Hur löser du allt rent praktiskt att kunna umgås med vänner, resa och allt annat som "mm" innebär? Jag tar mig friheten att tolka som att hästar, resa och vänner ligger "lika" på priolistan.

Jag minns inte när jag var ute och reste sist. 4-5år sedan kanske? Ser det som närapå en omöjlighet när jag valt att ha hästarna som jag har dem, alltså hemmvid. Jag kan sträcka mig så långt att vara borta en helg som längst om sommaren, för då är det inte lika mycket arbete för den som är hus- och djurvakt, vilket känns viktigt för mig. Jag vet ju själv hur det är att dra runt allt vintertid, skulle ha så dåligt samvete över att någon annan skulle behova göra det för att jag ska få resa.

Dessutom så ska jag inte sticka under stolen med att pengarna skulle aldrig räcka till resor eller nöjen i stött, det är liksom inte det jag valt att lägga pengarna på här i livet.
Jag har liksom prioriterat bort resor, spontana nöjen och allt annat till förmån för hästarna, så sett. Jag förstår ju att du inte ser ditt liv som en livsstil runt hästarna, det jag egentligen vill med svamlet är att förstå hur det inte kan uppta så stor del av din vardag och samtidigt ge friheter att leva "normalt". Medryttare? Inhysta?

 

[Ramona]

Hur löser du allt rent praktiskt att kunna umgås med vänner, resa och allt annat som "mm" innebär? Jag tar mig friheten att tolka som att hästar, resa och vänner ligger "lika" på priolistan.

Jag har hästarna på lösdrift så det vardagliga är inte så himla tidskrävande. På vintern får de fri tillgång på hösilage i form av en rundbal som står ute i hagen, så det är bara kraften som behöver ges morgon och kväll, vilket de flesta människorna klarar av oavsett om de är hästmänniskor eller inte. Min moster som är relativt hästkunnig offrar sig ibland och bor hos mig, annars löser jag någon annan. Nu till helgen ska jag till Borlänge och då bor en av mina kompisars 17-årige son och hans 18-åriga flickvän här. De älskar att få egentid själva och de klarar djuren superfint. Det är ju bara lördagen som är helt deras, för jag åker fredag vid lunchtid och kommer hem på söndag kväll, så det är ju inget stort som måste göras under den tiden. Ifall någon av hästarna störtblöder så har jag en lista på nummer till veterinären på kylskåpet och grannarna 800 meter bort är kunnigt hästfolk så i värsta fall ringer tonåringarna veterinären och grannen. Dessutom finns mina fd svärföräldrar inte så långt bort och de klarar ju också allting ifall det är någonting som strular.

Nu när jag har hästarna hemma spenderar jag inte mängder med timmar i stallet på samma sätt som jag gjorde när jag hade häst inhyrd. Och man planerar ju så att man kan göra saker. Mina hästar dör inte av att få kvällskraften kl 17 eller kl 22 beroende på vad som händer på kvällen. De har grovfoder så de svälter knappast ihjäl.

Jag förstår inte varför hästarna blir en sådan begränsning att man inte ens kan gå ut med vänner? Jag bor ca 1 timme med tåget från Göteborg och många av mina kompisar bor ju i Göteborg, så jag åker gärna in på eftermiddagen/kvällen, käkar middag och går ut och kommer hem med sista tåget eller tar tåget på morgonen. Då ber jag kanske grannen kolla till hästarna på kvällen ifall det varit någonting, men annars får de klara sig. Sover jag hemma på natten har jag ju ingen aning om vad som händer ute på lösdriften heller, så jag ser inte skillnaden de enstaka nätterna jag sover hemifrån. Mina hästar reagerar inte konstigt om de får kraft kl 7 eller kl 10 på morgonen, även om det normalt sett blir ungefär samma tid varje dag. Går jag ut i stan jag bor i är det ju inget konstigt. Det är ju bara att ordna skjuts hem eller ta en taxi. Eller inte dricka och köra själv.

Jag vet inte vad andra människor har för hästar, men mina behöver inte 24 timmar tillsyn. Jag ser inget hinder att åka hemifrån.

 

[annie_]

@Ramona Ja, lösdrift löser ganska mycket runtom. Det är tanken här, tsm med paddock-paradise, för att slippa det dåliga samvetet allt för mycket när tiden eller orken inte funkar med vardagen och motion för hästarnas del.

Det är så jag brukar kunna göra på sommaren de helger jag åker iväg, då går de ute dygnet runt och allt runtom är ju minimalt för djurvakt.
Jag har ett par grannar med hästar, de har grannar som ser efter hund och djur när de åker iväg eller de inte kan vara hemma o fodra/ta in. Så främmande för mig, men det är väl för att "jag är jag". Jag ser ju till att vara hemma just av den anledningen!

KL:
Intressant o höra allas definitioner o synsätt!