Gårdshundar är inte så utpräglade jakthundar som jack russel, så temperamentsmässigt skiljer det en hel del. En russel är framavlad för att kunna gå ner i ett gryt och hålla en grävling på plats tills jägaren hunnit gräva sig ner. En gårdshund är framavlad för att varna för främlingar, hålla gården ren från skadedjur, vara sällskap och vara allmänt behjälpliga. Finns exempel på gårdshundar som både vallat och jagat.
De är som regel intelligenta, högenergiska och envisa. Många (om inte de flesta) är mer beroende av sina ägare än andra hundar är, sett både till närvaro och fysisk kontakt. Brukar kalla mina killar värmesökande missiler, för lägger man sig ner tar det inte en sekund innan man fått sällskap, och då allra helst under täcket/filten. Är så van vid det att jag inte längre kan somna utan en hund på fötterna.
Ser jag på mina hanar så är det två snälla killar. Den yngste är lite tillbakadragen och går hellre undan om något är obehagligt. Den äldste har världshistoriens längsta stubin och har tappat humöret en gång under fem år. Båda är roliga att syssla med och pigga på det mesta, men vet ändå hur man slappnar av och bara myser. Visst kan de trigga varandra och skälla lite grann bara för sakens skull, men de är absolut inte skälliga av sig.
Hade inte velat ha några andra hundar.
Fast fäller gör de massvis, dessutom är det den sortens hår som borrar sig in i fötterna.
