Sv: Dåligt underlag- vart går er gräns?
Hoppar in här jag med. Min travare är en riktig drummelpelle, går han i hagen, leder honom eller är ute och skrittar så styper han, med andra ord så lyfter han inte på fötterna riktigt. Detta enkla problem har jag löst genom att styra honom rakt ut i ingemansland, i början är han som en bulldozer och bara går utan någon som helst kontroll som vanligt, jag gör då helt oväntade manövrar genom att vända eller svänga runt ett träd osv och då inser han att han måste sänka tempot och lyssna på vad jag säger. Förhållningar och mkt svängar, vändningar, backande, flytta honom i sidled.
Rida helt offroad är det ultimata för min häst, han söker sig nedåt och tar ett ärligt stöd på bettet (under utbildning) och verkligen lyssnar för minsta lilla vink vad nästa uppdrag blir. Min häst tävlar aktivt på travet och för honom är detta hur nyttigt som helst. Jag rider överallt där han går fram, hittils är de enda jag har märkt att han inte tycker om sumpmarker då han sjunker igenom lite. Annars går vi över stockar, stenar, mellan snåriga träd och buskar, branta och långa stigar, brukar även styra rakt ut från en stig mitt i branten och traska på. Lera, vatten, bäckar, ängar, branta backar, stockar, stenar, klippor, snårigt, ny avverkade områden osv är inga som helst problem för oss.
Han har haft två allvarliga skador i bakbenen och är bättre än någonsin på travet, så länge man har en häst som är lyhörd och att man litar på varandra är det absolut inga som helst problem att ta sig fram överallt anser jag.