Dåligt underlag- vart går er gräns?

[Totola]

Sv: Dåligt underlag- vart går er gräns?

Var hästen lika snubblig med skor?

det brukar de inte vara.

Väldigt marginellt isåfall med fördel barfota. Menar alltså inte på grus/sten, utan allmän koll på fötterna. Det som blir markant sämre är med barfotaboots för att den inte är så van att behöva räkna med dom än.

 

[Totola]

Sv: Dåligt underlag- vart går er gräns?

Låter helt underbart! Så länge man har lite att välja på är kuperat/mycket terräng tokbra tycker jag! Och naturen därute är ju väldigt vacker!

 

[Piraja]

Sv: Dåligt underlag- vart går er gräns?

Bjuder på lite bilder från "mitt" område...tyvärr syns det inte på bilderna hur mycket det lutar...

Det är väldigt vackert och perfekt för hästar

 

[Lager]

Sv: Dåligt underlag- vart går er gräns?

-Vad undviker ni helst? (blankis, snö med skare, en halvmeter snö, värsta gruset till barfotahästen, klippor, djup gegga, osv)

Blöta klippor tycker är jäkligt obehagligt att rida på. De kan vara glashala, och hästen har ofta svårt att få fäste. Försöker aktivt undvika det i möjligaste mån.

Blankis är ok om hästen är ordentligt broddad, det är värre med puckelpist-is, som fryst i massa skumma formationer.

Snö är ok, så länge jag vet hur marken ser ut under, och anpassar ridturen efter snön. Liksom man måste vara försiktig med skare som kan skära ganska bra om hästen kommer fel.

Gegga...tja, de beror ju på hur djup den är. Här är det i princip omöjligt att helt undvika gegga. Men jag försöker välja bort de värsta stigarna, både för hästens skull och för att inte slita sönder marken mer än nödvändigt.

Hästen är skodd, så grus är vanligen helt ok.


-Vilka typer av ridvägar föredrar ni?

Jag föredrar alla gånger en välskött anlagd ridväg.


-Vad är det "värsta" ni ändå kan tänka er att rida på?

Är jag osäker får hästen bedöma läget. Testar han men vägrar fortsätta så tar vi en omväg runt.

Vanligen får han lång tygel och tid på sig att titta och sätta hovarna rätt, om det är svårare terräng. Jag anger riktning, sedan får han fixa resten själv och jag bara håller i mig.

 

[axel]

Sv: Dåligt underlag- vart går er gräns?

Allmänt dålig koll eller snarare brist på känsla oavsett skor hade min när den hade fång. Eller snarare lång tid efteråt.

Vad händer om du låter den ha mer hov att stå på? Dock kort tå.

Piraja. vilken vacker terräng.

Synd bara på alla rötter som kommer fram med åren... Jag är oerhört noga med underlaget numera.

 

[Centaur]

Sv: Dåligt underlag- vart går er gräns?

Undviker underlag som hästen kan skada sig på, dvs sank mark, lera, skog (kan vara hål var som helst!). Extremt hård blankis där brodden inte tränger ner.

Gillar naturliga sandvägar, här finns dock väldigt få.

 

[LillaGubben]

Sv: Dåligt underlag- vart går er gräns?

KL
undviker också underlag som kan ställa till skada. Vi har riktigt bra grusvägar häromkring så största problemet brukar vara om det är isigt och halt på vintern annars går det att rida året runt.

Är det blött så håller vi oss på vägen oftast, det blir så geggigt inne i skogen och vi har en del skidspår/joggingspår etc om vi ibland behöver korsa och de blir så förstörda om vi rider där ofta (stor anläggning med många hästar) så vi har som regel att låta bli så slipper vi tjafs. Jag klättrar dock ofta och kliver i skogen med snubbelpelle så han får öva på att lyfta fötterna litegrann (när vi fick honom hade han bara gått i ridhus/utebana och ngn grusväg så han behöver öva).

Annars är nog mer nojjig över dåligt underlag på utebanor och i ridhus -framförallt i ridhuset!
Ska ärligt erkänna att jag när jag läste rubriken inte ens reflekterade över at det kunde gälla underlag utomhus...jag tänkte direkt på ridhuset...

 

[MCP]

Sv: Dåligt underlag- vart går er gräns?

-Vad undviker ni helst? (blankis, snö med skare, en halvmeter snö, värsta gruset till barfotahästen, klippor, djup gegga, osv)

Eftersom det senaste hästarna jag ridit varit skodda (och broddade på vintern) så har varken is eller grusvägar varit några problem (ojämn is är ju däremot inte så trevligt) lera i sig är heller inget problem, så länge det inte är "bottenlöst". Skarpa jord/gräs/lervägar som det kommit lite regn på så att det blött upp det översta lagret är inte så kul med skodd häst=snorhalt. Vill heller inte vanligtvis rida rakt in i skog, då vi har mest barrskog med lingonris där det kan finnas hålor och ruttnade stubbar lite här och var. Tjock skare vill jag inte heller rida i. Nysnö på is, som packas till styltor i hovarna, usch det är något av det värsta jag vet. I övrigt så har det berott på hästen, de som varit säkrare på hovarna har fått vara med om mer än "snubbelpållar".

-Vilka typer av ridvägar föredrar ni?

Bäst häromkring är grusvägarna på försommaren när de torkat upp, men ännu inte blivit hårda, samma gäller det med skogsvägarna, de är riktigt mysiga när det torkat. Ja, och så är ju stubbåkrar så mysiga före höstregnen blött upp dem. På vintern föredrar jag packad snö, eller nysnö på skogsvägarna (så länge det inte är halt under snön).

 

[Equidaem]

Sv: Dåligt underlag- vart går er gräns?

-Vad undviker ni helst?
Hård blankis. Dels för att jag själv blir skraj då min bulldozer till häst anser att han har koll, även om han inte alltid har det.... dels för att samma bulldozer blir väldigt spänd av att gå på det så det är svårt att få en bra form att jobba i och svårt att arbeta lösgörande.

Skare, om den är riktigt hård. Återigen jag som oroar mig, pålle går gärna fram i ur och skur.

Riktigt mjukt/lerigt gräs eller stigar. Mest för att jag vi inte har så många olika ridvägar där jag bor och jag anser det onödigt att rida sönder naturen, det straffar ju enbart oss när ett söndertrampat område inte går att rida på under resten året...

Sankmarker.

Asfalterade vägar. Rider vi bara över. Jag gillar inte att rida längs med större asfalterade och/eller hårt trafikerade vägar. Då jag inte behöver göra det undviker jag det. Har en tittig bulldozer, som visserligen nu är fullt pålitlig, men jag litar inte helt på att jag själv håller mig cool/lugn om en jättelastbil med skramlande släp kommer farandes i hög hastighet.


-Vilka typer av ridvägar föredrar ni?
Åh, mjuka sandstigar eller anlagda "hästspår". Gamla järnvägar med borttagna spår. Har dock inget av dessa där vi bor.

Trollskog är också underbart att rida i och de flesta torra skogsstigar. Och att rida på en strand man får rida på är heeeelt.... Allt som är täckt av ett tjock härligt lager snö gillar vi också, men när snön når över knäna på hästen vill vi båda hellre vända om

Annars föredrar jag en variation. Jag väljer oftast ridväg/underlag efter säsong (väder) och vad jag vill göra eller träna på med hästen.. Vill jag t.ex. träna form, ökningar/minskningar, sidvärtes eller andra dressyrövningar håller jag mig gärna till grusvägar, men även åttor runt träd fungerar i en skog med relativt slätt underlag. Leriga, hala stigar går bort om jag vill kunna rida på i högre tempo, men kan gå bra i skritt. Undviker det dock oftast för att spara på naturen.

Att mysa längs snrikliga stigar eller träna bulldozerns balans och fokus i trav på liknande är annars både kul och trevligt. Oländig terräng, typ kalhygge med ris, ger bra lyft och får bulldozern att fokusera. Allt för steniga underlag undviker jag dock, men det är inget vi har heller där vi bor nu.

-Vad är det "värsta" ni ändå kan tänka er att rida på?
Skulle inte rida ut på en frusen sjö eller större vatten och jag undviker helt sankmarker.

Finns säkert något ännu mer extremt, men det är inte nåt som jag stött på än iaf, så hoppas jag slipper.

 

[fjordtokan]

Sv: Dåligt underlag- vart går er gräns?

Vart går era gränser?

Där hästen vägrar/inte kan ta sig fram.

-Vad undviker ni helst? (blankis, snö med skare, en halvmeter snö, värsta gruset till barfotahästen, klippor, djup gegga, osv)

Jag undviker krossgrus och blankis (barfotahäst) sen gillar jag inte att rida på asfalt men det är bara för att det är så fruktansvärt tråkigt.

-Vilka typer av ridvägar föredrar ni?
Mjuka torra skogsstigar.

-Vad är det "värsta" ni ändå kan tänka er att rida på?

Blöta kalhyggen (om hästen klarar att gå där.

 

[lewellyn]

Sv: Dåligt underlag- vart går er gräns?

Undviker:
blankis
skare
klippor
kalhyggen
storgrus/sten
tjock och djup lera

Samma här. Vilket är mycket otrevligt eftersom jag enbart har blankis och skare överallt sedan en dryg vecka tillbaka... igångsättningen får alltså vänta ännu längre

Bara att bära ut vatten och hö är att mer eller mindre riskera livet. I hagarna är det tack och lov bättre, men så knöligt och mycket träd att det inte går att rida där heller.

 

[Totola]

Sv: Dåligt underlag- vart går er gräns?

axel: som sagt, det är ingen "snubbelhäst" som i snubblar i tid och otid, utan allmän dålig koll på fötterna för att den inte alltid har balans i nedförsbackar/inte har tid att titta vart den sätter fötterna, blir såklart bättre med träning men störs lätt av energinivån i häststackarn om den blir lite pepp.
Har inget med skodd/oskodd att göra, men friktionen i barfotadojjer gör det ännu lite svårare att beräkna hur den ska sätta fötterna eftersom den inte tycker det är värt att ödsla tid på vart man sätter fötterna.

Inget extremfall på något vis, jag jämför med "bergsgetterna" jag haft tidigare som varit duktigare på att bromsa in sig och själva ansvarat för att de håller koll på fötterna och balanserar upp ekipaget, fot för fot.

 

[Lavinia]

Sv: Dåligt underlag- vart går er gräns?

Hej!

Jag undviker sånt som riskerar att dra av skorna dvs djupt underlag i stil med lera.

Sen undviker jag helst vassa stenar- fröken är ju så ömtassad (med skor på!), får hon en i hoven blir hon jääätttehalt och hoppar på 3 ben tills matte hoppar av och blåser på hoven.

Vi undviker också skare- fröken tycker det är skitäckligt och hoppar som en gasell tills hon kommer bort från det.

Jag är extremrädd för hala berghällar, tyvärr har inte min pålla den begränsningen utan bergsgetar på rätt upp och ner mot mattes vilja..

Jag föredrar anlagda ridvägar, traktorvägar, skogsstigar och offroad utan sankmark och berghällar. Jag rider med andra ord på de flesta underlag.

/Lavinia

 

[Totola]

Sv: Dåligt underlag- vart går er gräns?

Samma här. Vilket är mycket otrevligt eftersom jag enbart har blankis och skare överallt sedan en dryg vecka tillbaka... igångsättningen får alltså vänta ännu längre

Bara att bära ut vatten och hö är att mer eller mindre riskera livet. I hagarna är det tack och lov bättre, men så knöligt och mycket träd att det inte går att rida där heller.

Drygt, hoppas isen försvinner snabbt!
Det gjorde det relativt snabbt hos oss, var bara någon vecka man knappt vågade sig utanför stalldörren, sen har de flesta vägarna smält fram snabbt!

 

[nullo-modo]

Sv: Dåligt underlag- vart går er gräns?

Rider inte på,

Lera
Mosse
Knöligt underlag
Vasa stenar
Skare
Kalhygge

Detta är vad jag kommer på nu.

Föredrar

Skogsvägar
Strand
Äng (när det inte är blött)


Kram

 

[corzette]

Sv: Dåligt underlag- vart går er gräns?

Rider inte alls på
Hård blankis (ni vet sån som töat lite under dagen men sen fryst på som INGET biter på) , släta klippor/berg (har gått omkull på det, INTE KUL) och med mossa på ÄNNU större NEJ

Undviker om jag kan
Is, stenkross grusvägar dvs de med vassa stenar i, typ det som av mej anses bara vara underlag till att bli en grusväg innan den är tillkörd och tilagd med "bättre/mindre" grus på. Djup (typ halva skenbenet) lera... (upp till kotan så ser ju hagen ut å är ju inga problem )

VILL HA
Sandvägar, sandstränder med långgrunt vatten
Mjuka skogsvägar (gärna sand under "bärlagret")
Icke leriga stigar

Rider på allt i övrigt, sumpmark med om inte hästen "försvinner" såklart, är det skare på snön sätter jag på såna där "proffesional choice liknande" skydd som täcker ner under kotan.

 

[Totola]

Sv: Dåligt underlag- vart går er gräns?

Underbar natur, men jag känner igen det, har ridit i området några gånger!

 

[Springsteen]

Sv: Dåligt underlag- vart går er gräns?

Haha.. De är ju utsläpade sen fölålder i skogen med. Jäkligt bra!

Alla Lipizzarna, dom tar sig fram överallt. Den bruna med längst ben, hon har haft mest problem, fastnat i stockar och har inte klarat av att klättra upp för berg med bravur, men upp tar hon sig.

Det finns ju galet mycket ridvägar här och att dom har märkt ut stigar på sin mark, det är bra saker det, annars rider jag vilse, även om jag fortfarande är på gårdens mark.

 

[lewellyn]

Sv: Dåligt underlag- vart går er gräns?

Drygt, hoppas isen försvinner snabbt!
Det gjorde det relativt snabbt hos oss, var bara någon vecka man knappt vågade sig utanför stalldörren, sen har de flesta vägarna smält fram snabbt!

Ja jag hoppas det också! Vi har en sluttande gårdsplan så all snö som smälter fryser till en redigt knölig hockeyrink om kvällarna... men snart ska det väl vara barmark hoppas jag

 

[zabby]

Sv: Dåligt underlag- vart går er gräns?

KL
Undviker is och halt underlag så mycket det går.

Annars ser jag fördelar med det mesta, rider ibland över kalhyggen - i skritt, steg för steg - för då tvingas han verkligen att fundera på vart han sätter fötterna. Men när det är blött ute gör jag det inte, då vet man ju inte var marken är egentligen..
Men jag rider överallt där jag tror att hästen kan ta sig fram.

Jag föredrar små slingriga skogsstigar med lite bredare raksträckor emellanåt, gärna backar, bäckafåror att korsa/vada i, svängar och partier med mer rötter samt partier med slätare mark. Något område med små stockar att skutta över hade inte heller varit fel. Tyvärr är här mest tråkiga grusvägar, men en och annan rolig väg finns.

Sen saknar jag faktiskt ridbana, eller i vart fall en slät bit mark där det går att rida figurer i..