Dåligt självförtroende..

[BrobergB]

Hej!
Jag känner bara att för varje dag som går, så blir jag bara mer och mer ledsen. För ca 2-3 år tog ridskolan ja gick på bort en häst jag tävlade mycket på, red ett bra tag på den på lektionerna osv, det tog väldigt hårt på mig antar jag. Sen så började jag häst gymnasium pga av att jag saknade ridningen, så kom jag dit, de tog bort en av mina favoriter och jag kände bara att jag började tappa hoppet.
För att varje lektion som går, så är det skit kasst. Alltså jag förstår inte? Jag kollar videos, jag ber mina tränare att säga all kritik och jag blir inte bättre och mitt självförtroende är helt klart i botten nu! För jag har faktiskt gett upp ridningen, och jag är 18 år och har hållt på med hästar sen jag var 6.
Men jag orkar typ inte, för jag blir inte bättre och jag är värdelös på att rida för det andra.
Jag brukar ALDRIG vara på negativa tankar, men nu känner jag bara att allt är bara emot mig.
Jag gråter efter exakt varje ridpass typ som nu, var ute o red för en halvtimme sen, alltså det bara rinner tårar, men jag älskar dem.. Men att allt hela tiden går så dåligt, det orkar jag inte, för jag orkar inte gråta efter varje ridpass..
Jag vill egentligen inte sluta, men vet verkligen inte vad jag ska göra?

 

[Tualma]

Hej!
Jag känner bara att för varje dag som går, så blir jag bara mer och mer ledsen. För ca 2-3 år tog ridskolan ja gick på bort en häst jag tävlade mycket på, red ett bra tag på den på lektionerna osv, det tog väldigt hårt på mig antar jag. Sen så började jag häst gymnasium pga av att jag saknade ridningen, så kom jag dit, de tog bort en av mina favoriter och jag kände bara att jag började tappa hoppet.
För att varje lektion som går, så är det skit kasst. Alltså jag förstår inte? Jag kollar videos, jag ber mina tränare att säga all kritik och jag blir inte bättre och mitt självförtroende är helt klart i botten nu! För jag har faktiskt gett upp ridningen, och jag är 18 år och har hållt på med hästar sen jag var 6.
Men jag orkar typ inte, för jag blir inte bättre och jag är värdelös på att rida för det andra.
Jag brukar ALDRIG vara på negativa tankar, men nu känner jag bara att allt är bara emot mig.
Jag gråter efter exakt varje ridpass typ som nu, var ute o red för en halvtimme sen, alltså det bara rinner tårar, men jag älskar dem.. Men att allt hela tiden går så dåligt, det orkar jag inte, för jag orkar inte gråta efter varje ridpass..
Jag vill egentligen inte sluta, men vet verkligen inte vad jag ska göra?

Hej!
Jag känner bara att för varje dag som går, så blir jag bara mer och mer ledsen. För ca 2-3 år tog ridskolan ja gick på bort en häst jag tävlade mycket på, red ett bra tag på den på lektionerna osv, det tog väldigt hårt på mig antar jag. Sen så började jag häst gymnasium pga av att jag saknade ridningen, så kom jag dit, de tog bort en av mina favoriter och jag kände bara att jag började tappa hoppet.
För att varje lektion som går, så är det skit kasst. Alltså jag förstår inte? Jag kollar videos, jag ber mina tränare att säga all kritik och jag blir inte bättre och mitt självförtroende är helt klart i botten nu! För jag har faktiskt gett upp ridningen, och jag är 18 år och har hållt på med hästar sen jag var 6.
Men jag orkar typ inte, för jag blir inte bättre och jag är värdelös på att rida för det andra.
Jag brukar ALDRIG vara på negativa tankar, men nu känner jag bara att allt är bara emot mig.
Jag gråter efter exakt varje ridpass typ som nu, var ute o red för en halvtimme sen, alltså det bara rinner tårar, men jag älskar dem.. Men att allt hela tiden går så dåligt, det orkar jag inte, för jag orkar inte gråta efter varje ridpass..
Jag vill egentligen inte sluta, men vet verkligen inte vad jag ska göra?

Hej! Vad jobbigt! Hemskt att bli gråtfärdig efter att ha utövat sin hobby.

Spontant tänker jag att du kanske skulle försöka hitta någon häst att bli medryttare på. Du vet pyssla med och rida ut i skogen, kanske tillsammans med någon trevlig människa, för att det ska bli mindre kravlöst och ge dig en chans att hitta glädjen i ridningen och hästeriet igen.

Att bli av med hästar som fastnat i hjärtat är ju ett annat problem. Tyvärr är det ju så när en inte äger själv (och ibland räcker inte det heller, de kan ryckas ifrån oss ändå). Där tror jag helt enkelt att du får glädjas och njuta av älsklingshästen i nuet och släppa den när den är borta (lättare sagt än gjort, men det går). När det gäller att rida in sig på en särskild häst, så visst det är bra att lära sig rida olika hästar, men återigen; du kanske i nuläget faktiskt behöver rida EN häst ett tag och hitta känslan tillsammans med den...

Sedan måste jag säga att traditionell lektionsridning långt ifrån passar alla. Det finns det ju instruktörer som passar en mer eller mindre också...
Ett exempel från mitt eget liv:
När jag gick ridledarkursen på Strömsholm och förväntningarna var så höga blev det platt fall. Jag upplevde att jag backade ridmässigt och självförtroendet föll. Det blev för uppstyrda lektioner för mig och jag försökte rida för korrekt hela tiden och fick inte till inverkan på grund av det... Men det var ju mina egna krav på mig själv som ställde till det.
Så jag tror du måste söka efter en väg som passar dig. Om du fortfarande går på ridgymnasium så härda ut och försök släppa på dina egna krav OM du känner att du verkligen VILL gå färdigt. Jag tror att du får en självförtroendeboost om du slutför det trots att det känns motigt och du lär dig ju mycket annat förutom ridningen.
Försök under tiden att hitta någon människa som vill ha medryttare till en trevlig häst och njut ett tag. Har du tur blir det en inkörsport till att åka med på träningar och liknande också.
Sedan får du åka runt och kika på olika ridskolor/tränare/inriktningar/Clinics. Kanske hittar du någon form som känns mer rätt för dig än nuvarande...
I slutändan tror jag att även den här tiden som känts meningslös har lärt dig något och att du plötsligt kan dra nytta av det... Så brukar det vara, har jag märkt...

Många kramar/Tualma

 

[Bulldoozer]

Det bra att ha krav och mål men man måste kunna ha kul och slappna av lite också. Risken med att man sitter och försöker rida "bra" hela tiden med för höga krav på sig själv är att man tappar en del av sin följsamhet och timing när man har fullt upp med att tänka på allt man försöker förbättra. Jag skulle säga att hästen har nog hellre en följsam ryttare på ryggen även om denna inte sitter så snyggt än en som sitter och kämpar med sig själv hela passet och därav tappar följsamhet.

Kanske vill du för mycket (och samtidigt)? Jag som tränat styrketräning länge (+10 år) vet att det finns alltid saker att förbättra men man måste ge det tid också. Ska jag ändra på min teknik i en komplex övning så kan jag inte bara göra det från en dag till en annan om jag redan tränat in en annan teknik, jag måste börja med små steg. Detsamma gäller ridningen, jag har lärt in en grundsits som det både finns bra och dåliga saker med. En av de dåliga sakerna är att jag rider med väldigt låga händer (det positiva är att jag iallafall har en stadig hand), sen har jag kanske tio saker till jag skulle kunna förbättra men just nu så fokuserar jag på att försöka få upp handen. Det är super, supersvårt den lilla grejjen, för så fort nåt händer eller jag fokuserar på annat så hamnar handen tillbaka på den gamla ursprungspositionen.. Jag räknar med att det kommer ta nån månad, kanske ett halvår att verkligen få upp händerna och att de ska vara kvar där utan att jag ska aktivt tänka på det men när jag fixat det så ska det sitta. Då ska jag gå vidare till nästa grej att fila på. Välj vad du ska fokusera på och försök inte göra precis allt samtidigt.

Angående instruktioner så kanske man klarar av att komma ihåg och tänka på max TRE saker samtidigt mer än så är för de flesta omöjligt, det bra att känna till så att man dels kan förenkla för sig själv men även om man instruerar andra (vilket jag gör mycket inom styrketräningen). Inse att du bara är människa precis som alla andra och sluta ha omöjliga krav på dig själv! När jag instruerar folk, vana såväl som nybörjare så försöker jag tänka på detta och inte ge för mycket instruktioner för att det blir för svårt. Man fixar det viktigaste först och när det sitter så går man vidare till nästa grej. Det bra att du säger till dina tränare att du vill ha feedback men(!) kanske kan du istället be att de säger vad som skulle förbättra din ridning mest just nu och så väljer du att fokusera på den. Det ganska onödigt att börja instruera handställning och tygelfattning om personen har tyglarna i kors liksom..

Var snäll mot dig själv, försök tänka på vad som är positivt också och tillåt dig själv att ha roligt mellan varven utan krav. Sen är det alltid svårt när man fäster sig vid djur som sen försvinner ur ens liv, det är okej att vara ledsen för det och kanske ge sig själv lite andrum. När jag tog bort min förra hund så orkade jag inte med att engagera mig i nuvarande valpen på det sättet som jag gjort med honom men jag tillät mig själv att inte känna skuld över det. Det är inte bara negativt utan tack vare det så har den här inte blivit så fäst vid mig utan är en perfekt familjehund nu då de andra fått göra mycket av jobbet.

 

[cirkus]

En klok vän till mig sa - varje gång du tycker att du har blivit sämre så har du bara kommit till en ny medvetandenivå. Jag tror att det stämmer ofta. Man tragglar nånting och så plötsligt sitter det så känner man sig okej en stund , då börjar man traggla nånting nytt och då känner man sig som värsta nybörjaren "man kan ju".

 

[TheRedLightning]

För det första, du är inte värdelös.
Har du någon fysisk person du kan prata med, som kanske kan hjälpa dig att inte hamna i de negativa tankarna? Det kan vara lättare att prata ut med någon och upptäcka att du duger som du är och att stängs en dörr, öppnas en annan.
Om du inte har någon du kan prata med, börja med dig själv och försök tänka positivt. Du kanske har som mig, ribban satt för högt? Jag kan själv känna att mina ridpass kan göra mig gråtfärdig, för det känns inte bra, men när jag sänkte ribban, så fick jag en bra känsla och självförtroendet kom "jag kan ju".
Det ska vara roligt att rida, men samtidigt kan det inte vara roligt jämt, då skulle vi inte veta när det verkligen är roligt, t ex rida en dag i ösregn mot att rida en vacker sommarkväll.

Positiva tankar och gör saker som du tycker är roligt, börja där. Så har du alltid något att falla tillbaka på när ridningen inte går som du tänkt dig, kanske är det att busrida lite i skogen eller en härlig ridtur med goa vänner.
Våga tro på dig själv, jag tror inte du är värdelös.

 

[Mabuse]

"

Hej!
Jag känner bara att för varje dag som går, så blir jag bara mer och mer ledsen. För ca 2-3 år tog ridskolan ja gick på bort en häst jag tävlade mycket på, red ett bra tag på den på lektionerna osv, det tog väldigt hårt på mig antar jag. Sen så började jag häst gymnasium pga av att jag saknade ridningen, så kom jag dit, de tog bort en av mina favoriter och jag kände bara att jag började tappa hoppet.
För att varje lektion som går, så är det skit kasst. Alltså jag förstår inte? Jag kollar videos, jag ber mina tränare att säga all kritik och jag blir inte bättre och mitt självförtroende är helt klart i botten nu! För jag har faktiskt gett upp ridningen, och jag är 18 år och har hållt på med hästar sen jag var 6.
Men jag orkar typ inte, för jag blir inte bättre och jag är värdelös på att rida för det andra.
Jag brukar ALDRIG vara på negativa tankar, men nu känner jag bara att allt är bara emot mig.
Jag gråter efter exakt varje ridpass typ som nu, var ute o red för en halvtimme sen, alltså det bara rinner tårar, men jag älskar dem.. Men att allt hela tiden går så dåligt, det orkar jag inte, för jag orkar inte gråta efter varje ridpass..
Jag vill egentligen inte sluta, men vet verkligen inte vad jag ska göra?

Jag skulle byta taktik, om jag vore du. Be inte din tränare säga allt hon kan komma på som du kan göra bättre, titta inte på filmer för att leta fel. Just nu verkar ju ditt största problem i ridningen vara självförtroendet, fokusera på det då. En sak i taget, så att säga. Be tränaren om hjälp med att jobba med det - genom att uppmärksamma när du gör något bra, när något funkar. Ska du titta på filmer, leta efter det som är bra då, titta inte på moment när du misslyckas, titta på moment när du lyckas. Flytta fokus från allt du gör fel, till det du gör rätt.

Självförtroendet är ju en del av ridningen precis som sitsen eller hjälperna - om det inte funkar så bra just nu, fokusera på att fixa det. Och om du bara fokuserar på att hitta fel i din ridning hela tiden, tillsammans med tränaren då - då är det väl inte så konstigt om det till slut känns som att du gör väldigt mycket fel? Klart man inte får något självförtroende när man från sig själv och andra bara får höra hur fel man gör hela tiden.

Folk är ju olika, men att strunta i träningen och bara busa i skogen funkar inte för mig för att få upp självförtroendet. Tvärtom bekräftar det ju det dåliga självförtroendet: "Jaha, nu klarar jag inte ens av att rida på bana, nu återstår bara skogen för mig. Och ärligt talat, hur bra går det då? Hästen går ju inte i form/lyssnar/jag sitter som en kråka nu också." (det går utmärkt att tycka att man misslyckas i skogen också, om problemet är att man tycker att man misslyckas för mycket.) Självförtroende bygger man på att lyckas med saker - däremot, om ridningen känns tråkig, om det är det som är problemet, då kan det såklart vara en bra idé att bara göra sånt som känns roligt ett tag för att inte tappa motivationen och glädjen i ridningen.

 

[Aureola]

Känner igen mig mycket i det du skriver, som jag kände det innan jag hittade den tränare jag rider för nu. Varenda gång jag tränade för någon så kände jag mig besviken och lärde mig aldrig något. Jag har letat efter en tränare som kan lära ut ridningens "Hur", alltså hur ska jag göra, för att uppnå X? När jag hittade henne visste jag att hon var den rätta
För mig har det varit viktigt att identifiera mina mål, alltså vad vill jag kunna göra? T ex, jag vill få hästen att arbeta rätt när jag rider. Och så har jag fått hjälp att bryta ner det till en massa delmål, (tex hur får jag hans vikt bakåt, hur får jag mer undertramp, hur ber jag honom lyfta upp sin manke, hur får jag mer svikt i steget, osv) och jobba med varje delmål ett tema i taget, oftast har jag fått göra stora förändringar inuti mig själv. Jag har fått göra saker jag aldrig själv räknat ut hörde till ridning. STORT fokus på görbara saker! Till skillnad från den traditionella ridtränaren som ber en att ändra på hundra grejer samtidigt, ofta sånt som faktiskt automatiskt hamnar rätt bara man gör rätt förändringar i sina inutin....
Så.. med allt detta sagt. det behöver inte vara något fel på dig. I så fall är det fel på mig också, för jag behöver ställa krav på mina tränare att förmedla HUR jag ska rida; vilka förändringar jag behöver göra, och när jag vet att det har blivit rätt. Utan detta KAN jag inte lära mig rida.
Mycket ridundervisning jag ser idag är lite som om man skulle lära någon att laga mat genom att skrika ett recept. När man istället behöver få veta och testa hur grädde påverkar såsen, och smaka och förstå skillnaden på sås med och utan grädde... asch nu hilar jag in mig. Men du fattar kanske vad jag menar. Jag tycker du ska leta vidare efter bättre tränare. Dom finns, och dom kan lära tom hopplösa fall som mig att rida ganska hyffsat

 

[Aureola]

"

Flytta fokus från allt du gör fel, till det du gör rätt.
.

Just detta tål att upprepas igen, det är så sant!