Dålig stämning i stallet – vems ansvar?

[Houdinie]

Jag har stått på många stall som medryttare, men bara i två som hästägare. Mitt nuvarande stall är det där jag trivts bäst och det beror till 100 % på stallägaren. Hon är noga med vilka hon tar in och tydlig med reglerna. Fokus ligger på att både hästar och människor ska trivas och ha trevligt tillsammans och det har lett till en mycket fin och varierad samling människor och hästar.

Jag vill inte heller stå i kollektiv, som flera andra skrivit, utan föredrar att en person bestämmer.

 

[SiZo]

Jag vet inte riktigt om jag håller med det är "ditt problem". Jag anser den personen som skäller ut andra när denna inte berättat vilka regler som gäller är fel och har problem. Att vara lite snällare när det gäller att bete sig mot andra anser jag inte som ett problem. Hade varit en sak om du hade skräpat ner gården eller annat, typ som min gränslösa ex som fimpade ner vid stallet och jag fick ta skit för det, fast jag hade sagt åt idioten att samla upp efter sig (rökning va ok utomhus där). Men folk som är känsliga är sällan på det viset, i af inte min erfarenhet. Tycker många inom vissa kretsar i hästvärlden kunna lära sig av att vara lite snällare vid varandra när det kommer till just sådana saker.

Folk som är känsliga för en utskällning (mig själv inklusiv) vill ofta göra rätt för sig, medans dom som skiter i allt, dom bryr sig inte riktigt om en utskällning. Enligt min erfarenhet. Personligen kan det hända jag gör ett misstag, men då har jag aldrig blivit sur över att någon säger till, men hade jag fått en utskällning över något jag inte visste om, då innan kunna jag bli ledsen, men med åren blir jag mer förbannad över folks saknade empati eller om dom tar ut "sin dåliga dag" på någon annan.

Jo jag anser nog att det är mitt problem - eftersom jag reagerar starkt även på en lätt tillsägelse. Jag låter sur men är inombords superledsen, sårad och tycker att jag är sämst - men det syns inte på utsidan. Även om jag har rätt i att tycka att den andra personens beteende var dumt så betyder inte det att jag har rätt att låta sur och tvär tillbaks tänker jag.

Jag håller med dig om sista stycket. Jag vill göra rätt - det är ju därför jag blir så upprörd när jag har gjort fel.

Fast kallad respektlös menar inte jag. Jag menar mer - "kan du låsa dörren till sadelkammaren när du rider så vi inte blir av med nånting" - då är det en utskällning, inte en vanlig tillsägelse.

Absolut. Om jag skulle reagera på det beror mycket på hur det läggs fram, hur jag mår just då osv osv. Jag själv kan vara ganska tankspridd - kan absolut glömma att låsa någon gång eller till exempel glömma att släcka. Det har ju noll och inget med min attityd att göra utan bara att jag är just tankspridd.

 

[chiiliacanth]

I två stall jag stått i har det förekommit stallmöten, men det har inte gett mig någonting. Möjligen lite information men inte på något konstruktivt sätt. Information har spridits främst via facebook (messenger o grupp) samt fysisk anslagstavla, samt genom "stallsnack" eller att stallchefen/hyresvärden gått runt och informerat när det dykt upp något.

Jag tycker en avgörande faktor är ett bra kontrakt, samt att man diskuterar var för värderingar, regler och synsätt som gäller i stallet. Detta ansvar ligger BÅDE på stallchef/stallägare samt den som önskar hyra in sig. Speciellt vad som är riktigt viktigt i stallet tycker jag stallchefen ska skriva i annonser o på t.ex stallets facebook sida (om de har en). Exempel på det kan vara: vi månar främst om hästarnas hälsa o naturliga behov och sätter alltid detta först/vi är ett gäng väldigt tävlingsintresserade och att planera träningar och utforma vår stallmiljö inför allas olika mål och satsning är viktigast för oss/här samarbetar vi med allt och du ska räkna med att "get your hands dirty" samt vara behjälplig med diverse. etc.

Har man en gemensam syn i stallet blir det mindre tjafs och regler mm faller sig lite naturligare (min upplevelse).
Men som sagt du är även skyldig som inackorderad att förhöra dig om detta tycker jag. Stallgemenskap handlar otroligt mycket om informella kontrakt och tysta regler, det är därför folk också krockar så stort när det är något. Men för att detta ska funka gäller det att prata och ha högt i tak samt vara hänsynsfull. OCH att den som bestämmer vågar agera när någon beter sig illa. Men alla är nog ansvariga för sin del i det hela, vare sig man är passiv eller aktiv.

 

[Elo]

Stallmötena skall ju helst gå åt båda håll.

Dels info från ägare till inackorderade.

Men också frågor/önskemål från inackorderade till ägarna. Som inackorderad har man kanske frågor, önskemål eller orosmoment som man inte bara vill 'kommunicera' utan kanske lyfta till diskussion bland andra inackorderade så väl som ägarna.

Tex har jag lyft frågan om hund på nuvarande anläggning. Dvs, skall det få finnas hundar? och om så, vilka regler gäller? Efter att tre olika hundar nästan orsakat olyckor på samma dag (jag tröttnade lite).

 

[cirkus]

Absolut. Om jag skulle reagera på det beror mycket på hur det läggs fram, hur jag mår just då osv osv. Jag själv kan vara ganska tankspridd - kan absolut glömma att låsa någon gång eller till exempel glömma att släcka. Det har ju noll och inget med min attityd att göra utan bara att jag är just tankspridd.

Självklart kan alla göra fel, det är inte vad det handlar om i mitt resonemang utan att den som man säger till kallar det för utskällning. Då har man liksom en väldigt dålig rustning för normala företeelser som att bli tillsagd att man gjorde fel

 

[Happimess]

Jag ser hellre att det finns en vardaglig plats att lyfta frågor och funderingar på än att stallmöten som blir totala deloads (vilket jag varit med om i princip alla stall jag stått i).

Först kommer alla taggade till tänderna och beredda på att argumentera för och försvara vilka pass de vill ha (där det har varit tillämpligt) och sedan, när halva gruppen är nöjd och halva gruppen känner sig sviken, är det dags att diskutera allt som inte fungerar. Inget jättebra recept på bra stämning. Hellre då att det inte sker stallmöten, men att det finns en "stallchef" som är duktig på att fånga upp tankar och önskemål och att det finns bra kommunikationsplattformar som alla har tillgång till.

Föredrar också tusenfaldigt att stall bedrivs affärsmässigt. Jag vill veta vilken tjänst jag köper, jag vill inte att den nyckfullt ska ändras två veckor senare efter någon inackorderad fått någon idé och en svag stallägare/majoritet av inackorderingar vänder på en femöring och ändrar.

 

[MiniLi]

Jag anser också att jag faktiskt hellre står i ett mindre stall med lite mindre "lyx" vart stallägaren är noggrann med vem dom tar in. Tyvärr har många stora anläggningar det som ett jobb och då tar dom ju in "vem som helst" vilket i sin tur leder till mycket skit, folk som inte kan bete sig eller beter sig allmänt illa. Jag tycker inte det är stallägarens fel där, men så är det ju att ju större man har, desto mer "idioter" kan trilla in. Men då är det verkligen extra viktigt att stallägaren kan sätta ner foten och ha tydliga klara regler för vad som gäller.
Därav vill jag hellre stå lite mindre, vart alla kommer överens, hjälper varandra och är trevliga. Stallet skall ju vara ett ställe man kan koppla av och ha roligt eller i alla fall vara trevlig stämning med dom man står med.

Jag tänker tvärt om. Hellre stort stall som verkligen drivs affärsmässigt. Men mest för att min erfarenhet är att stallägaren har lite bättre ordning då. Och tydliga regler.

 

[MiniLi]

Fast kallad respektlös menar inte jag. Jag menar mer - "kan du låsa dörren till sadelkammaren när du rider så vi inte blir av med nånting" - då är det en utskällning, inte en vanlig tillsägelse.

På temat så är det två personer (och föräldrarna) i stallet som inte hälsar på mig längre efter en incident. Jag blev visserligen arg och skällde ut dem, men med tanke på att de i princip red in i min häst i paddocken så var det rätt befogat.
Det här var i höstas och sen dess tittar de inte ens på mig. Tur de har bytt till annan stalldel så vi inte behöver ha så mkt med varandra att göra

 

[QueenLilith]

Jag tänker tvärt om. Hellre stort stall som verkligen drivs affärsmässigt. Men mest för att min erfarenhet är att stallägaren har lite bättre ordning då. Och tydliga regler.

Ja är ju också vad man varit med om Jag har aldrig varit med om dom mindre stallen jag har stått i har varit dåligt skötta, tvärtom faktiskt, så jag är färgad av detta. Det har varit tydliga regler som är skrivit ut och man skriver under på när man flyttar in- det är så jag gillar det. Det samma skall gälla för alla, oavsett. Men nu har dom flesta stallen jag stått i varit med människor som ändå också ville tävla och träna, så dom tar ofta hästägandet på alvar, medans när jag provat på som medryttare va det oftast travakorsningar man blivit erbjudit, vart man märker folk inte har råd, så hästen har en dålig sadel och massor annan skit. Sånt orkar jag inte med Tycker oftast det då har speglat sig med i hur dom håller på i stallet och det då blir problem.

 

[Mia_R]

Det bästa stall jag stått i och som jag alltid jämför alla andra med efter det var ett stall med ett 20-tal platser. Stallägarens egna hästar, tillridningar enstaka gånger och i övrigt inackorderingar. Några tävlingsintresserade, några skogsmullar, några träningsintresserade. Blandade ägare och blandade hästar, fd travare, fd löphästar, korsningar, importer, körhästar och ridhästar av halvblodstyp.

Vi hade gemensamma städdagar, de som kunde kom och hjälpte till, ingen var sur om någon uteblev. Varje städdag avslutades med gemensam grillning. Varje vardagmorgon när mockningen var avslutad vid kl 09 var det morgonfika, de som var i stallet på morgnarna fikade tillsammans, vi skrattade och hade roligt, någon drack varma koppen, vi turades om att köpa in kaffe, någon tog ibland med sig fika och när vårsolen började lysa så lyfte vi ut halmbalar och satt lutade mot stallväggen och njöt.

Gemensamma uteritter de som hade lediga förmiddagar eller lediga dagar. Någon/några red lektion för egen instruktör eller för stallägaren. Gemensamma stallmöten där den som vill kunde ta upp saker de tyckte fungerade bra eller sämre, stallägaren informerade om vad som var på gång, om vi skulle hyra in någon tränare som t ex när vi hade Göran Yogi Breisner på besök, kräftskiva, julbord, gemensam grillning, förfrågningar om någon kunde hjälpa till när det skulle komma fodertransporter osv.

Jag tror det fungerade så bra för att vi hade tydliga regler, skrivna kontrakt, ingen mobbing, inga självutnämnda stallfürers, alla var välkomna oavsett vilken häst de hade eller vilken nivå de red på. Stallet var gammalt och slitet men helt och rent, ingen fancy anläggning, inget ridhus men utebana, stora hagar, mycket ridvägar, busskommunikation, en stallägare som jobbade ute i stallet på dagarna, med sina tillridningshästar, höll lektioner och deltog i träningar.

 

[Mabuse]

Har gjort en ovetenskaplig undersökning då jag är medryttare sedan många år och får då möjligheten att besöka många stall. Det som slår mig är att det är så olika hur stall sköts och hur man skapar en god eller dålig stämning i ett stall. I Stockholm med omnejd finns det många små, privatdrivna stall. Ofta är det ett sätt för en hästägare att finansiera sitt egna intresse – inget fel i det. Problemet är att det ofta innebär att det rätt så ofta inte finns intresse för människor och de som hyr, utan bara för hösten. Har erfarenhet av sådant och det är sorgligt att det får förekomma, speciellt när det är ungdomar med i bilden. Finns absolut en massa bra, små stall också. Med ansvarsfulla ägare, ska sägas. Ofta går det att se på omsättningen av hästägare. En annan bra indikator är att det ska finnas ett bra forum för stallinformation, inte bara en facebookgrupp. Typ stallmöten.

Idag undrar jag hur det fungerar i era stall, stora som små?

Har ni stallmöten? Hur ofta? Varför inte? Bra eller dåligt?

Själv har jag varit med om sammankomster av alla de slag under mina mer än 25 år som hästägare och nu som medryttare. En del vettiga och givande, andra oproffsiga med härskartekniker där hästägarna blev totalt överkörda och där till slut ingen mer vågade öppna munnen.

Häromdagen sprang jag på ett färskt exempel i Nacka där det finns små och stora stall i området Kovik, som annars är ett bra område med många stall. Ett av de minsta stallen har just det problemen. Inga möten, härskarteknik, underhållande av information av hon som driver stallet.

Frågan är hur man ska anfalla och bearbeta det? Det är ofta inte mottagliga för kritik och så är det i detta fallet. Finns inte utrymme, men brist på stallplatser i Nacka. Men det är ju trist att enskilda människor ska förpesta ridsporten som annars är så uppfostrande. Vad är er åsikt?

Är det inte just det, att ridsporten är uppfostrande? Det vill säga, väldigt många som är intresserade av att uppfostra andra. En del använder stallet för att få utlopp för sitt kontroll- och maktbehov, och mår bra av det. Så det behöver ju inte vara så att den som äger stallet tycker det är ett problem att ingen vågar säga nåt, det kanske är precis så de vill ha det?

 

[Ramona]

Frågan är hur man ska anfalla och bearbeta det? Det är ofta inte mottagliga för kritik och så är det i detta fallet. Finns inte utrymme, men brist på stallplatser i Nacka. Men det är ju trist att enskilda människor ska förpesta ridsporten som annars är så uppfostrande. Vad är er åsikt?

Anfalla och bearbeta någon privatpersons sätt att sköta sitt eget stall? Skämtar du?
Låt folk sköta sina stall som de vill och rätta dig in i ledet eller flytta därifrån. Låt marknaden sköta sig själv, en knäpp stallägare får självklart bara en massa problem med folk som flyttar ut och det blir jobbigt i längden, då får de antingen skärpa till sig eller sluta hyra ut.

Hade någon kommit in på min gård och trott att de hade någon bestämmanderätt hade de åkt ut ärligt talat. Min gård mina regler. Gillar man inte läget kan man flytta någon annanstans.

 

[Kiwifrukt]

Jag har bara stått i mindre stall, med stallägaren och max ett par inhyrda till. I alla stall har det blivit tjafs. Framför allt för att det i vissa fall inte funnits en "riktig" självklar stallägare utan som någon annan skrev, små självutnämnda stall-Hitlers som ska bestämma allting utan att egentligen ha rätten till det, eller i stall där stallägaren är konflikträdd och inte vågar ta tag i problemen. Det har i alla stall förekommit favorisering och att vissa personer som har privata relationer med stallägare/stall-Hitlers får försprång medan alla andra behandlas som skräp. I vissa stall regelrätt mobbing.

Sista stallet jag stod i (kollektiv) hade vi stallmöten ungefär en gång i månaden. Gav absolut inte ett smack. Var mer möten i klubben för inbördes beundran, där de personerna som tyckte att de var mer värda dunkade varandra i ryggen och tryckte ner alla andra. Alternativt att alla skulle samlas för att typ rensa i en persons privata saker/städa den personens utrymmen.

Nu har jag eget stall. Kommer aldrig någonsin stalla in min häst hos någon annan igen. Men jag anar att det kanske faktiskt kan vara bättre i ett seriöst stall där de här småpåvarna inte får samma rörelsefrihet att mobbas och trycka ner andra som de anser vara svagare och mindre värda.

 

[Capybara]

Jo jag anser nog att det är mitt problem - eftersom jag reagerar starkt även på en lätt tillsägelse. Jag låter sur men är inombords superledsen, sårad och tycker att jag är sämst - men det syns inte på utsidan. Även om jag har rätt i att tycka att den andra personens beteende var dumt så betyder inte det att jag har rätt att låta sur och tvär tillbaks tänker jag.

Jag håller med dig om sista stycket. Jag vill göra rätt - det är ju därför jag blir så upprörd när jag har gjort fel.

Absolut. Om jag skulle reagera på det beror mycket på hur det läggs fram, hur jag mår just då osv osv. Jag själv kan vara ganska tankspridd - kan absolut glömma att låsa någon gång eller till exempel glömma att släcka. Det har ju noll och inget med min attityd att göra utan bara att jag är just tankspridd.

Jag förstår precis hur @SiZo menar, och känner delvis igen mig.

Jag tycker nog inte att det är normalt med "tillsägelser" mellan vuxna personer i vardagen - oavsett om det är på jobbet eller på fritiden. Med det menar jag inte att man ska tassa på tå för varandra och acceptera vad som helst, utan man får ha eller åtminstone sträva efter en dialog med ömsesidig respekt. Det går jättebra att uttrycka sig vänligt även när man menar allvar.

I nästan alla stall jag stått har det funnits minst en person som verkat längta efter att få "säga till" andra. Minsta grej orsakar ett argt meddelande på tavlan, i Facebookgrupp eller IRL. Jag fattar att det säkert ofta är så att personen dels gått och stört sig ett tag, dels kanske tar ut frustration från andra delar av livet på tillvaron i stallet - men det är ofta så himla onödigt och jag ser sällan att det leder till t.ex. bättre ordning, utan bara sur stämning och en eskalering av "tillsägelser".

Därför är det viktigt med tydliga regler redan från början och gärna en stallägare som inte låter sig köras över av varenda småpåve som kommer in och vill införa sin egen ordning i stallet.

 

[Houdinie]

Det bästa stall jag stått i och som jag alltid jämför alla andra med efter det var ett stall med ett 20-tal platser. Stallägarens egna hästar, tillridningar enstaka gånger och i övrigt inackorderingar. Några tävlingsintresserade, några skogsmullar, några träningsintresserade. Blandade ägare och blandade hästar, fd travare, fd löphästar, korsningar, importer, körhästar och ridhästar av halvblodstyp.

Jag tror att det är bra med en variation av olika människor, discipliner, ambitionsnivåer och hästar, de tidigare stallen jag varit i har varit mer dressyr/hopp och halvblodsinriktade och det blir lätt en konkurrenssituation.

Där jag står nu har vi islänningar, ponnys, PRE, fjording, ridtravare, fullblod, quarters och ett par halvblod. Ägarna är av varierande ålder, bakgrund, träningsnivå och ambition. Vi har allt från tjejen som dansar med sin häst från marken till ett ekipage som kvalat SM. Alla har kul ihop och uppmuntrar varandra och alla hästar trivs och är stallägarens favoriter.

 

[Kiwifrukt]

I nästan alla stall jag stått har det funnits minst en person som verkat längta efter att få "säga till" andra. Minsta grej orsakar ett argt meddelande på tavlan, i Facebookgrupp eller IRL. Jag fattar att det säkert ofta är så att personen dels gått och stört sig ett tag, dels kanske tar ut frustration från andra delar av livet på tillvaron i stallet - men det är ofta så himla onödigt och jag ser sällan att det leder till t.ex. bättre ordning, utan bara sur stämning och en eskalering av "tillsägelser".

Det här. Det här har jag varit med om både i olika stall, på jobbet och på andra ställen där man mer eller mindre "tvingas" ihop med personer som du egentligen inte hade valt. Och det är alltid nån som har haft en krattig morgon hemma med lämning på förskola som urartat, bråk med mamma eller bråk på jobbet som man tar med sig till stallet. Och så råkar nån annan stackare komma i vägen och får hela skrapan hälld över sig. Och jag tycker inte det är okej nånstans, och bidrar absolut inte till en trevlig stämning varken i stallet eller på arbetsplatsen eller vart den här personen än befinner sig.

 

[Görel]

Jag förstår precis hur @SiZo menar, och känner delvis igen mig.

Jag tycker nog inte att det är normalt med "tillsägelser" mellan vuxna personer i vardagen - oavsett om det är på jobbet eller på fritiden. Med det menar jag inte att man ska tassa på tå för varandra och acceptera vad som helst, utan man får ha eller åtminstone sträva efter en dialog med ömsesidig respekt. Det går jättebra att uttrycka sig vänligt även när man menar allvar.

I nästan alla stall jag stått har det funnits minst en person som verkat längta efter att få "säga till" andra. Minsta grej orsakar ett argt meddelande på tavlan, i Facebookgrupp eller IRL. Jag fattar att det säkert ofta är så att personen dels gått och stört sig ett tag, dels kanske tar ut frustration från andra delar av livet på tillvaron i stallet - men det är ofta så himla onödigt och jag ser sällan att det leder till t.ex. bättre ordning, utan bara sur stämning och en eskalering av "tillsägelser".

Därför är det viktigt med tydliga regler redan från början och gärna en stallägare som inte låter sig köras över av varenda småpåve som kommer in och vill införa sin egen ordning i stallet.

Frågan är hur man ska hantera att samma personer struntar i samma regler gång på gång, saker som drabbar andra?
De två exempel jag tänker på är de som aldrig låste sadelkammaren trots åtskilliga påminnelser och de som aldrig klarade av att stänga dörrar som behövdes vara stängda på vintern för att inte allt vatten skulle frysa.

 

[Capybara]

Frågan är hur man ska hantera att samma personer struntar i samma regler gång på gång, saker som drabbar andra?
De två exempel jag tänker på är de som aldrig låste sadelkammaren trots åtskilliga påminnelser och de som aldrig klarade av att stänga dörrar som behövdes vara stängda på vintern för att inte allt vatten skulle frysa.

Självklart måste man kunna ta itu med återkommande problem och jag är övertygad om att det finns tillfällen då man behöver skärpa tonen. Det jag syftar på är arga tillsägelser för småsaker, eller suckar och himlanden med ögonen första gången då någon glömmer eller gör fel. Vissa hugger på allt, både stort och smått.

Stora viktiga grejer ska för det första stå tydligt i stallreglerna, för det andra påminnas om vid behov av stallägaren eller den stallansvariga. Vet man att det är samma personer som gör samma missar gång på gång - ja, då får den ansvariga ta det med personerna och kanske ha någon typ av konsekvenstrappa.

 

[Sirap]

Frågan är hur man ska hantera att samma personer struntar i samma regler gång på gång, saker som drabbar andra?
De två exempel jag tänker på är de som aldrig låste sadelkammaren trots åtskilliga påminnelser och de som aldrig klarade av att stänga dörrar som behövdes vara stängda på vintern för att inte allt vatten skulle frysa.

Exakt! Man blir ju tokig på sådant... Jag hatar verkligen att behöva säga till folk men man måste ju få påminna om sådant som är viktigt?

 

[MiniLi]

Självklart måste man kunna ta itu med återkommande problem och jag är övertygad om att det finns tillfällen då man behöver skärpa tonen. Det jag syftar på är arga tillsägelser för småsaker, eller suckar och himlanden med ögonen första gången då någon glömmer eller gör fel. Vissa hugger på allt, både stort och smått.

Stora viktiga grejer ska för det första stå tydligt i stallreglerna, för det andra påminnas om vid behov av stallägaren eller den stallansvariga. Vet man att det är samma personer som gör samma missar gång på gång - ja, då får den ansvariga ta det med personerna och kanske ha någon typ av konsekvenstrappa.

Man kan ju påminna på ett trevligt sätt. Det brukar jag försöka göra, även när jag egentligen håller på att koka över av irritation

Men det är verkligen sjukt irriterande med folk som fullständigt struntar i att följa enkla ordningsregler..
Ibland känner jag mig som någon slags extramorsa i stallet. Det är inte roligt att behöva påminna hela tiden..