Får varna för ett långt inlägg.. Behöver skriva av mig och samtidigt få råd från andra hundägare..
Har en jack russel tik som är 12,7 år gammal. Hon är mitt hjärta och kärlek och vi hänger ihop jämt.. Min bästa vän, med andra ord! Hon har inte haft ett helt lätt liv.. När hon var fem år blev hon plötsligt väldigt dålig- från en timme till den andre! Hon blåste upp buken och skakade. Efter någon timme, när jag såg att det inte avtog, åkte jag akut till veterinär. De var helt fokuserade på magen och klämde, tittade, gjorde skikt-röntgen osv. de kunde inte se vad som var fel och valde att lägga in henne. Jag sa hela tiden till dem att jag inte trodde att det var magen, utan frågade om det inte kunde vara ryggen som var felet? Nej, de trodde de absolut inte.. Efter fem dagar fick jag hämta hem min tjej, tillsammans med smärtstillande medicin och kramplösande- då de fortfarande var säkra på att det var någon form av kolik. Det var dagen före julafton och hela familjen var förstås glada över att få fira jul med lilla S! Men hon var ju inte bra.. Jag ringde igen och sa att det inte kändes rätt, att det inte kunde vara magen.. -Ge det lite tid, sa dem Medicinen kommer snart göra henne bättre.. Den natten låg jag på golvet och sov med henne, hon visade tydlig smärta. Kl 4 på julaftons morgon kunde hon inte röra sig-hon var förlamad. Ilfart till veterinär, där de nu snabbt konstaterade att det var diskbråck. Hon blev akut opererad och efter följde en lång period av rehab. Jag fick ta tjänstledigt för att vara hemma och passa lilla S, vi hade sjukgymnastik och fick träna på att kissa och gå igen. Lilla S visade tydligt att hon ville kämpa och blev faktiskt riktigt bra tillslut! Hon har sedan levt ytterligare 6 år som en pigg och glad hund!
För ca 7 månader sedan började vi märka en förändring hos henne. Hon blev mer vinglig, tappade ofta bakdelen när hon sprang och fick mindre spänst. Hon tappade muskulatur baktill och började dricka mycket. Jag åkte in till veterinär och hon blev grundligt undersökt. Efter ultraljud kunde de konstatera att hennes ena binjure var kraftigt förstorad, troligtvis pga en tumör. De trodde även att hon hade fått ett mindre diskbråck med. Vad gör man åt detta, frågade jag? Inget- blev svaret. Vi kan inte operera då det är för riskfyllt. Då lilla S ändå var ganska pigg och glad bestämde vi oss för att avvakta och jag bad även min man att säga till mig om han såg att hon inte längre var lycklig (jag var rädd att jag skulle ha svårt att se det själv.. ibland blundar man för det uppenbara..) De senaste veckorna har hon druckit kopiösa mängder vatten och buken ser väldigt svullen ut. Det blev ett nytt besök till veterinären och det konstaterades då att hon har fått Cushings. lilla s har den senaste tiden varit väldigt orolig, hon vägrar att lämna min sida ens för en sekund.. Hon vill sällan gå ut på promenad och stannar ofta och skakar. Hon ser ledsen och orolig ut
Dock finns det stunder då hon springer och hämtar sin leksak och vill leka och skiner solen så kan hon vilja gå en promenad med glädje, men det har gått längre och längre period mellan gångerna under denna hösten.. När jag åkte till veterinären var jag ganska inställd på att vi kanske behöver låta henne somna in.. När vet. konstaterade Cushings, frågade jag om de inte tyckte att det kanske var dags att ta farväl istället? Det finns medicin mot detta, blev svaret. Så jag hämtade ut medicinen och hon har nu fått den i två dagar. I går blev hon jättedålig Hon skakade i hela bakkroppen, kunde knappt hålla balansen, ville nästan krypa in under skinnet på mig och ville kissa typ var 30:e minut. Lilla S har alltid varit väldigt matglad, men nu ville hon inte heller äta. Jag ringde till vet och frågade om det kunde vara biverkningar på medicinen. Han jag pratade med var väldigt osäker, men trodde att det kunde vara det. De ville att vi skulle åka in med henne och lägga in henne för observation. Denna gång vägrade jag.. Hon har det bättre hos mig, när de ändå inte skulle kunna ge henne något för att lindra biverkningarna. Jag har varit vaken hela natten med henne nu och på morgonen var hon lite hungrig och åt, för att strax kräkas upp allt igen. Jag vill inte utsätta henne för mer undersökningar och om hon inte tål medicinen mot Cushings förstår jag att det ända rätta är att låta henne somna in.. Det svåra är, tycker jag, att det känns som att veterinärerna vill prova det ena efter det andra istället för att säga rent ut till mig att det mest humana vore att låta henne somna in.. Hur mycket skall hon behöva utstå?? Det är inte lätt att ta beslut om att låta henne somna in, jag känner mig som en jävla bödel.. Hon är min bästa vän och jag älskar henne! Vill verkligen ta rätt beslut!
Har en jack russel tik som är 12,7 år gammal. Hon är mitt hjärta och kärlek och vi hänger ihop jämt.. Min bästa vän, med andra ord! Hon har inte haft ett helt lätt liv.. När hon var fem år blev hon plötsligt väldigt dålig- från en timme till den andre! Hon blåste upp buken och skakade. Efter någon timme, när jag såg att det inte avtog, åkte jag akut till veterinär. De var helt fokuserade på magen och klämde, tittade, gjorde skikt-röntgen osv. de kunde inte se vad som var fel och valde att lägga in henne. Jag sa hela tiden till dem att jag inte trodde att det var magen, utan frågade om det inte kunde vara ryggen som var felet? Nej, de trodde de absolut inte.. Efter fem dagar fick jag hämta hem min tjej, tillsammans med smärtstillande medicin och kramplösande- då de fortfarande var säkra på att det var någon form av kolik. Det var dagen före julafton och hela familjen var förstås glada över att få fira jul med lilla S! Men hon var ju inte bra.. Jag ringde igen och sa att det inte kändes rätt, att det inte kunde vara magen.. -Ge det lite tid, sa dem Medicinen kommer snart göra henne bättre.. Den natten låg jag på golvet och sov med henne, hon visade tydlig smärta. Kl 4 på julaftons morgon kunde hon inte röra sig-hon var förlamad. Ilfart till veterinär, där de nu snabbt konstaterade att det var diskbråck. Hon blev akut opererad och efter följde en lång period av rehab. Jag fick ta tjänstledigt för att vara hemma och passa lilla S, vi hade sjukgymnastik och fick träna på att kissa och gå igen. Lilla S visade tydligt att hon ville kämpa och blev faktiskt riktigt bra tillslut! Hon har sedan levt ytterligare 6 år som en pigg och glad hund!
För ca 7 månader sedan började vi märka en förändring hos henne. Hon blev mer vinglig, tappade ofta bakdelen när hon sprang och fick mindre spänst. Hon tappade muskulatur baktill och började dricka mycket. Jag åkte in till veterinär och hon blev grundligt undersökt. Efter ultraljud kunde de konstatera att hennes ena binjure var kraftigt förstorad, troligtvis pga en tumör. De trodde även att hon hade fått ett mindre diskbråck med. Vad gör man åt detta, frågade jag? Inget- blev svaret. Vi kan inte operera då det är för riskfyllt. Då lilla S ändå var ganska pigg och glad bestämde vi oss för att avvakta och jag bad även min man att säga till mig om han såg att hon inte längre var lycklig (jag var rädd att jag skulle ha svårt att se det själv.. ibland blundar man för det uppenbara..) De senaste veckorna har hon druckit kopiösa mängder vatten och buken ser väldigt svullen ut. Det blev ett nytt besök till veterinären och det konstaterades då att hon har fått Cushings. lilla s har den senaste tiden varit väldigt orolig, hon vägrar att lämna min sida ens för en sekund.. Hon vill sällan gå ut på promenad och stannar ofta och skakar. Hon ser ledsen och orolig ut
Dock finns det stunder då hon springer och hämtar sin leksak och vill leka och skiner solen så kan hon vilja gå en promenad med glädje, men det har gått längre och längre period mellan gångerna under denna hösten.. När jag åkte till veterinären var jag ganska inställd på att vi kanske behöver låta henne somna in.. När vet. konstaterade Cushings, frågade jag om de inte tyckte att det kanske var dags att ta farväl istället? Det finns medicin mot detta, blev svaret. Så jag hämtade ut medicinen och hon har nu fått den i två dagar. I går blev hon jättedålig Hon skakade i hela bakkroppen, kunde knappt hålla balansen, ville nästan krypa in under skinnet på mig och ville kissa typ var 30:e minut. Lilla S har alltid varit väldigt matglad, men nu ville hon inte heller äta. Jag ringde till vet och frågade om det kunde vara biverkningar på medicinen. Han jag pratade med var väldigt osäker, men trodde att det kunde vara det. De ville att vi skulle åka in med henne och lägga in henne för observation. Denna gång vägrade jag.. Hon har det bättre hos mig, när de ändå inte skulle kunna ge henne något för att lindra biverkningarna. Jag har varit vaken hela natten med henne nu och på morgonen var hon lite hungrig och åt, för att strax kräkas upp allt igen. Jag vill inte utsätta henne för mer undersökningar och om hon inte tål medicinen mot Cushings förstår jag att det ända rätta är att låta henne somna in.. Det svåra är, tycker jag, att det känns som att veterinärerna vill prova det ena efter det andra istället för att säga rent ut till mig att det mest humana vore att låta henne somna in.. Hur mycket skall hon behöva utstå?? Det är inte lätt att ta beslut om att låta henne somna in, jag känner mig som en jävla bödel.. Hon är min bästa vän och jag älskar henne! Vill verkligen ta rätt beslut!
