Dags att ge upp? Kan inte vara ensam.

[Ainon]

Lite bakgrund. Köpte Hiiri för nästan exakt ett år sedan då hon var 7 månader gammal. Bodde då i ett hus på landet samman med några syskon och andra draghundar. Hon är en draghundsblandning 54cm hög och väldigt nätt (mix av pointer, husky, greyhound, vorsteh). Hon är egentligen allt jag vill ha i en hund, följsam, extremt aktiv, älskar att springa och dra, lätt att ha lös, extremt snäll och social, alltid glad. Bara ett stort problem, hon kan inte vara ensam hemma öht, eller eg ensam öht.

Hon kan oftast ligga lungt i bilen, ligger ex väldigt lungt och stilla där medans jag jobbar. Ibland när hon måstat vara själv på kvällstid en stund och hon har fått ligga i bilen så har hon dock ibland fått något fnatt och dragit sönder alla täcken/filtar i buren, sker dock inte så ofta och aldrig under arbetstid.

Hon kan inte sitta i box på jobbet, ylar och urinerar/skiter.

Hon kan inte vara själv i hundgård på pensionat. Blir enligt uppgift totalt stressad och hoppar/gräver sig över till grannen bredvid.

Har prövat lämna henne i groventren, gick bra första gången men sedan så tuggade hon på lister (tom slitit loss en dörrkarm!), kontakter, slet upp skåp, ut blomjord, hade krafsat på dörren in till köket, dragit ut alla kläder, det såg helt enkelt ut som om en bomb exploderat och ett monster varit framme med alla klo och bitmärken överallt.

Har övat i ett års tid. Det är inte roligt längre, hunden är perfekt i övrigt men det blir en väldig belastning att aldrig kunna lämna henne, att alltid måsta ha henne i bilen när man ska iväg eller jobba. Att det är enorma problem att få hundvakt och kunna resa iväg då pensionat inte är ett alternativ och de flesta inte kan ha en hund som är lättstressad och inte kan lämnas själv öht.

Vad ska jag göra?

Vet inte ens vilka svar jag vill ha, vill hemskt gärna ha henne kvar på något sätt men jag vet inte hur länge till jag orkar ha det såhär

Kan tillägga att när vi är hemma kan hon lugnt gå och lägga sig på andra våningen eller i ett annat rum. Hon är dock helt klart lättstressad vid ex besök men lugnar nu ner sig relativt snabbt och går och lägger sig när jag säger till henne.

Har en liten tanke om att hon skulle eventuellt fungera bra i hundgård hos någon som har flera hundar (stora hundar i ca samma storlek eller större, Uno duger inte och vill inte lämna honom ensam med henne pga skaderisk) som hon då bor i samma hundgård som.

 

[Monstermom]

Har en liten tanke om att hon skulle eventuellt fungera bra i hundgård hos någon som har flera hundar (stora hundar i ca samma storlek eller större, Uno duger inte och vill inte lämna honom ensam med henne pga skaderisk) som hon då bor i samma hundgård som.

Hade varit min gissning med tanke på beskrivningen ihop med husky. Inte nödvändigtvis i hundgård heller, bara hon får ett par hundar att hålla henne sällskap... Det är väl förmodligen något av en långsökt gissning dock, egentligen - bara för att jag läser din beskrivning och tänker "typisk husky" så behöver det ju inte stämma... Men du funderar på att omplacera henne alltså?

 

[Migo]

Lite bakgrund. Köpte Hiiri för nästan exakt ett år sedan då hon var 7 månader gammal. Bodde då i ett hus på landet samman med några syskon och andra draghundar. Hon är en draghundsblandning 54cm hög och väldigt nätt (mix av pointer, husky, greyhound, vorsteh). Hon är egentligen allt jag vill ha i en hund, följsam, extremt aktiv, älskar att springa och dra, lätt att ha lös, extremt snäll och social, alltid glad. Bara ett stort problem, hon kan inte vara ensam hemma öht, eller eg ensam öht.

Hon kan oftast ligga lungt i bilen, ligger ex väldigt lungt och stilla där medans jag jobbar. Ibland när hon måstat vara själv på kvällstid en stund och hon har fått ligga i bilen så har hon dock ibland fått något fnatt och dragit sönder alla täcken/filtar i buren, sker dock inte så ofta och aldrig under arbetstid.

Hon kan inte sitta i box på jobbet, ylar och urinerar/skiter.

Hon kan inte vara själv i hundgård på pensionat. Blir enligt uppgift totalt stressad och hoppar/gräver sig över till grannen bredvid.

Har prövat lämna henne i groventren, gick bra första gången men sedan så tuggade hon på lister (tom slitit loss en dörrkarm!), kontakter, slet upp skåp, ut blomjord, hade krafsat på dörren in till köket, dragit ut alla kläder, det såg helt enkelt ut som om en bomb exploderat och ett monster varit framme med alla klo och bitmärken överallt.

Har övat i ett års tid. Det är inte roligt längre, hunden är perfekt i övrigt men det blir en väldig belastning att aldrig kunna lämna henne, att alltid måsta ha henne i bilen när man ska iväg eller jobba. Att det är enorma problem att få hundvakt och kunna resa iväg då pensionat inte är ett alternativ och de flesta inte kan ha en hund som är lättstressad och inte kan lämnas själv öht.

Vad ska jag göra?

Vet inte ens vilka svar jag vill ha, vill hemskt gärna ha henne kvar på något sätt men jag vet inte hur länge till jag orkar ha det såhär

Kan tillägga att när vi är hemma kan hon lugnt gå och lägga sig på andra våningen eller i ett annat rum. Hon är dock helt klart lättstressad vid ex besök men lugnar nu ner sig relativt snabbt och går och lägger sig när jag säger till henne.

Har en liten tanke om att hon skulle eventuellt fungera bra i hundgård hos någon som har flera hundar (stora hundar i ca samma storlek eller större, Uno duger inte och vill inte lämna honom ensam med henne pga skaderisk) som hon då bor i samma hundgård som.

Jag tror som Monstermom att det nog kan bli rätt lugnt om hon har hundsällskap. Om inte du känner att du har plats och ork för en till så kanske omplacering är det bästa.

 

[Ainon]

Jag tror som Monstermom att det nog kan bli rätt lugnt om hon har hundsällskap. Om inte du känner att du har plats och ork för en till så kanske omplacering är det bästa.

Hade varit min gissning med tanke på beskrivningen ihop med husky. Inte nödvändigtvis i hundgård heller, bara hon får ett par hundar att hålla henne sällskap... Det är väl förmodligen något av en långsökt gissning dock, egentligen - bara för att jag läser din beskrivning och tänker "typisk husky" så behöver det ju inte stämma... Men du funderar på att omplacera henne alltså?

Ja Jag funderar på omplacera henne och skaffa en hund som man vet är van att vara ensam. Inte så att jag tänker lämna hunden hemma hela dagar men så att det går att åka till affären, göra ärenden, hälsa på folk utan hund och dyligt utan att man alltid måste släpa med hunden. Helt enkelt kunna ha en vanlig vardag!
Känner mig dock väldigt egoistisk som funderar på omplacering för att hon får panik när hon är ensam...

En till hund är uteslutet. Sambon säger stopp vid 2, en stor och en liten hund har vi kompromissat fram. Uno försvinner inte sålänge han är tillräckligt fräsch och när den dagen kommer är det himlen som gäller och en ny liten hund.

 

[Monstermom]

Känner mig dock väldigt egoistisk som funderar på omplacering för att hon får panik när hon är ensam...

Det tycker jag inte, hunden mår ju verkligen inte heller bra! Kan du inte ge henne det hon behöver (ständigt sällskap/trygghet) så behöver ju något förändras. Alternativet är väl avlivning, men finns det en chans att hon får ett gott liv någon annan stans så är det väl inte ego att ge henne den chansen?

Skulle jag försöka omplacera en sådan hund hade jag dock velat vara extremt noggrann både med att hitta ett (förhoppningsvis) gott hem som är medvetna om och förstår problemet, och se till att ha en rimlig prövotid för att se om det verkligen fungerar.

 

[lady_vip]

Jag har ju en hund som också har (haft, nu börjar hon tackla av) stor separationsångest. Åka till affären utan att ta med hunden är i stort sett uteslutet, jobbet är ännu mer uteslutet.

Nu är det ju inte tillåtet, men hur är hon i bur?

Har du testat Clomicalm?

 

[Raderad medlem 94602]

Min första hund var som din. Tillslut blev det ohållbart. Jag hade ingenstanns att göra av honom när jag arbetade. Han tuggade sönder hem efter hem och hundgård funkade inte alls. Ingen ville passa honom. Jag var helt låst.
Det fick bli omplacering och jag kände mig som den sämsta svikaren ever
Men han kom helt rätt. Till ett hem där han nästan aldrig behövde vara ensam öht och fick en enormt engagerad ägare som löste/dämpade flera av hans små "egenheter".
Både han och jag mådde mycket bättre av den lösningen.

 

[Ainon]

Jag har ju en hund som också har (haft, nu börjar hon tackla av) stor separationsångest. Åka till affären utan att ta med hunden är i stort sett uteslutet, jobbet är ännu mer uteslutet.

Nu är det ju inte tillåtet, men hur är hon i bur?

Har du testat Clomicalm?

Hon är ju lugn i bilen (sitter i en bur i bagaget), har inte testat bur inomhus på länge. Känns lite som att man då lika gärna ta med henne i bilen.
Clomicalm ingen effekt.

 

[lady_vip]

Hon är ju lugn i bilen (sitter i en bur i bagaget), har inte testat bur inomhus på länge. Känns lite som att man då lika gärna ta med henne i bilen.
Clomicalm ingen effekt.

Jag tycker inte du behöver ha dåligt samvete om du omplacerar, jag har "stått ut" 12 år med min och ser faktiskt fram emot när jag slipper pussla med allt... Det ÄR jättejobbigt, och oerhört hindrande. Som tur är är min väldigt enkel rent socialt, så att ta med henne överallt har inte varit så tufft.

Sen är det tyvärr ganska vanligt inom flera av raserna din hund har i sig att de är svåra att lämna. Vissa linjer i min ras har samma bekymmer.

 

[Ainon]

Jag tycker inte du behöver ha dåligt samvete om du omplacerar, jag har "stått ut" 12 år med min och ser faktiskt fram emot när jag slipper pussla med allt... Det ÄR jättejobbigt, och oerhört hindrande. Som tur är är min väldigt enkel rent socialt, så att ta med henne överallt har inte varit så tufft.

Sen är det tyvärr ganska vanligt inom flera av raserna din hund har i sig att de är svåra att lämna. Vissa linjer i min ras har samma bekymmer.

Känns väldigt skönt att höra faktiskt.

Problemet är då att jag vill ha en ny fågelhund (och det gör att mitt samvete blir än sämre...) för i övrigt så passar de mig perfekt. Men är livrädd att få en till med väldig separationsångest.

 

[lady_vip]

Känns väldigt skönt att höra faktiskt.

Problemet är då att jag vill ha en ny fågelhund (och det gör att mitt samvete blir än sämre...) för i övrigt så passar de mig perfekt. Men är livrädd att få en till med väldig separationsångest.

Vill du jaga? Jag vet att du gillar drag, men jaktbiten har jag ingen koll på

 

[Ainon]

Fantastiskt hund som sagt, omöjlig att inte tycka om.

https://www.facebook.com/video.php?v=10153251715256156

Vill du jaga? Jag vet att du gillar drag, men jaktbiten har jag ingen koll på

Inte primärt, drag prio 1 men jaktprov och fågeljakt med hund verkar roligt. Var på kurs med Hiiri men lyckas inte få henne att stanna ordentligt annars hade hon fått jaga denna säsong. Tränaren tyckte dock hon var fantastiskt fin för att vara en blandras om än mycket jobb för att få till en fungerande fågelhund och tror inte jag har tillräckliga kunskaper.

 

[lady_vip]

Fantastiskt hund som sagt, omöjlig att inte tycka om.

https://www.facebook.com/video.php?v=10153251715256156

Inte primärt, drag prio 1 men jaktprov och fågeljakt med hund verkar roligt. Var på kurs med Hiiri men lyckas inte få henne att stanna ordentligt annars hade hon fått jaga denna säsong. Tränaren tyckte dock hon var fantastiskt fin för att vara en blandras om än mycket jobb för att få till en fungerande fågelhund och tror inte jag har tillräckliga kunskaper.

Fin vovve

Om du har lite is i magen kan du säkert hitta en fin hund som passar dig. Många fågelhundar som omplaceras gör ju det av en anledning, att de är destruktiva (ofta pga separationsångest) är en av de anledningarna. Vissa har ju dessutom levt enbart i hundgård eller bur. Det är antagligen svårare att hitta en bra hund om man inte jagar dock.

 

[HeddaVovven]

Jag vet att bur inte är tillåtet men jag hade provat det innan jag omplacerat. Då kan hon åtminstone inte förstöra hemmet när du är borta. Bor ni i hus eller lägenhet? Tänker på om hon skäller och stör grannarna...

 

[AraSlei]

Ni känner ingen i närheten som har flera stora hundar och hundgård som ni kan få ha henne hos t ex under arbetstid eller när ni reser bort?

Har inga direkta tips, men vilken skit-situation

 

[mathilhill]

Jag har också en sådan hund. Han är en omplacering som jag första året kämpade med, enligt konstens alla regler, för att få honom att tycka det är okej att vara ensam ens en kvart. Men det gick inte! Efter att ha lämnat honom en kort stund under den perioden och kom hem till en hund som hade fullständig panik och hade vänt upp o ner på typ hela lägenheten, grät jag och sa till mig själv att nu ger jag upp med ensamhetsträningen
Han är en fantastisk hund i övrigt så jag kunde bara inte lämna tillbaka honom. Livet med honom är ett evigt pusslande och oerhört begränsande ibland. Jag har förmånen att ha med honom på jobbet, där han mest ligger och sover på mitt kontor och tigger gos av kollegorna Mycket av det jag gör utöver jobbet involverar hund. Men vardagsbestyren är svårare. Han älskar att åka bil och sin bilbur så där kan jag länna honom om det passar med väder osv.
Detta skriver jag inte för att du ska få dåligt samvete för att du funderar på omplacering. Jag förstår till 100% om du inte orkar! Jag har i perioder känt att nu går det inte längre. Jag håller också med @lady_vip, det enda jag ser fram emot när han inte finns längre är att kunna ha en normal vardag!

Vet inte om mitt inlägg gör varken till eller från, men kanske kan det vara skönt att känna att det finns fler som lever med separationsångest-hundar, att jag förstår precis hur du känner och att det är helt okej att känna att en inte orkar mer!

Hoppas det löser sig på ett eller annat sätt!

 

[Ainon]

Jag vet att bur inte är tillåtet men jag hade provat det innan jag omplacerat. Då kan hon åtminstone inte förstöra hemmet när du är borta. Bor ni i hus eller lägenhet? Tänker på om hon skäller och stör grannarna...

Vi bor i hus så ingen risk att hon stör grannarna. Ska prova med bur inne! kan bära in bilburen tillfälligt om än det blir lite bök att bära den fram och tillbaka för att se om det fungerar.

Ni känner ingen i närheten som har flera stora hundar och hundgård som ni kan få ha henne hos t ex under arbetstid eller när ni reser bort?

Har inga direkta tips, men vilken skit-situation

Tyvärr inte. Har en underbart snäll mamma som tagit hand om henne de gånger vi båda varit bortresta hittills men även om hon älskar hundarna så är det enormt påfrestande för henne att vara tvungen att vara hemma konstant. Och det fungerar såklart endast när hon inte jobbar.

Jag har också en sådan hund. Han är en omplacering som jag första året kämpade med, enligt konstens alla regler, för att få honom att tycka det är okej att vara ensam ens en kvart. Men det gick inte! Efter att ha lämnat honom en kort stund under den perioden och kom hem till en hund som hade fullständig panik och hade vänt upp o ner på typ hela lägenheten, grät jag och sa till mig själv att nu ger jag upp med ensamhetsträningen
......
Vet inte om mitt inlägg gör varken till eller från, men kanske kan det vara skönt att känna att det finns fler som lever med separationsångest-hundar, att jag förstår precis hur du känner och att det är helt okej att känna att en inte orkar mer!

Hoppas det löser sig på ett eller annat sätt!

Tack, är skönt att höra att man inte är ensam!

 

[lady_vip]

@Ainon Jag kom att tänka på, har ni flyttat under tiden du haft henne? Ofta är det så med en sån hund att det tar lång tid att vara trygg på ett nytt ställe, upp emot ett år är inget för min knasboll. Hon är 100 % trygg så länge jag är där, men när jag går är det som att jag lämnat henne på en offentlig plats hon aldrig varit på.
Jag har flyttat 4 gånger under min hunds liv, hon har blivit sämre varje gång. Eller typ gått tillbaka till noll, för att sedan stabiliseras med tiden. Nu har vi bott på samma ställe i nästan 3 år, och nu kan jag lämna 1-1,5 h timme om jag förbereder mycket noga och hon får tugg.

Och ja, tugg, typ tjurmuskel är det mest effektiva för att min inte ska bli destruktiv.

Jag hade henne också i bur när hon var ensam, sen blev det förbjudet och det var precis som att hunden fick reda på det, för i samma veva började hon tugga på buren och lära sig att fälla ihop den, inifrån... Nu tror jag att bur hade funkat igen, det var nog de där flyttarna som gjorde det, men jag har bara henne i (canvas)bur när vi är på såna ställen där det är ok. Btw, använd inte canvasbur till en sån hund om du inte ser henne hela tiden, de är tokenkla att ta sönder hade jag fått en likadan hund igen hade jag nog kunnat testa i en övergångsperiod, med mål att hunden kan vara i ett avgränsat utrymme istället. Det är enkelt att sitta och säga att det är förbjudet och tycka att någon är hemsk, men min öppnade fönster och dörrar och kunde helt enkelt tagit livet av sig, buren var hennes trygghet.

 

[Ainon]

@Ainon Jag kom att tänka på, har ni flyttat under tiden du haft henne? Ofta är det så med en sån hund att det tar lång tid att vara trygg på ett nytt ställe, upp emot ett år är inget för min knasboll. Hon är 100 % trygg så länge jag är där, men när jag går är det som att jag lämnat henne på en offentlig plats hon aldrig varit på.
Jag har flyttat 4 gånger under min hunds liv, hon har blivit sämre varje gång. Eller typ gått tillbaka till noll, för att sedan stabiliseras med tiden. Nu har vi bott på samma ställe i nästan 3 år, och nu kan jag lämna 1-1,5 h timme om jag förbereder mycket noga och hon får tugg.

Och ja, tugg, typ tjurmuskel är det mest effektiva för att min inte ska bli destruktiv.

Jag hade henne också i bur när hon var ensam, sen blev det förbjudet och det var precis som att hunden fick reda på det, för i samma veva började hon tugga på buren och lära sig att fälla ihop den, inifrån... Nu tror jag att bur hade funkat igen, det var nog de där flyttarna som gjorde det, men jag har bara henne i (canvas)bur när vi är på såna ställen där det är ok. Btw, använd inte canvasbur till en sån hund om du inte ser henne hela tiden, de är tokenkla att ta sönder hade jag fått en likadan hund igen hade jag nog kunnat testa i en övergångsperiod, med mål att hunden kan vara i ett avgränsat utrymme istället. Det är enkelt att sitta och säga att det är förbjudet och tycka att någon är hemsk, men min öppnade fönster och dörrar och kunde helt enkelt tagit livet av sig, buren var hennes trygghet.

Ja eller nja. Har regelbundet varit i huset men har veckopendlat till annan stad i 4 månader i sommar.
Hon kan he sönder en sådan där ihopfällbar bur i metall. Prövade i början att stänga in henne korta stunder då jag skulle ut lite snabbt (vi pratar här några minuter) med resultat trasig metallbur och lös uppstressad hund. Med tanke på att det och att hon slitit bort lister från väggen (samt eluttag ) skulle canvasbur inte ens komma i tanken.

Att kunna lämna en timme skulle vara en dröm

 

[hastflicka]

Min lilla Diva alskar sin bur ... eller vilken bur som helst faktiskt. Hon kanner sig trygg och dar ar det enda stallet hon sover djupt. Hon dasar pa golvet i 10-20 minuter, men sover inte annat an i buren. Hon river ocksa sonder hus och hem, inte for att har har separations angest, utan for att hon hittar sa mycket att gora nar hon ar ensammen.
I dag var hundarna inne ensammna i ungefar 20 minuter. En stor bag med tvatt stod uppe pa sangen. Hon gar inte upp dar sa jag kande mig safe, men uppenbarligen nadde hon upp att sticka ner nosen i sidan. Det lag 12 strumpor strodda runt hela vardagsrummet nar jag kom hem. Dock var ingen trasig annu, tva var bara latt blota.

Da jag bor dar bur ar lagligt har jag en canvasbur till henne att sova i. Hon anvander buren varje kvall, och har hon haft en anstrangande dag med mycket traning kan hon stalla sig och krafta pa buren och gnalla for att hon tycker att det ar dags att ga isang. Om jag forsoker fa henne att ga ut pa en senare kiss runda nar hon lagt sig blavagrar hon att ga ur buren ... och da jag inte vill dra ut henne med vald (godis fungerar inte, hon har gatt och lagt sig!) sa far hon sova nar hon lagt sig och jag tar fram buren nar hon vill ha den.

Personligen tycker jag att det skulle vara mycket grymmare att inte lata henne sova i bur an utan och stanger jag den inte gar hon in och ut i tata cirklar och gnaller. Hon vet vad hon vill och det hjalper jag henne garna med.