Dagis och ångest

[Blueberry555]

Jag har jätteproblem med att förhålla mig till min pojk o dagiset. Jag blir jätteledsen redan dagen innan jag tänker på att han ska dit. Jag försöker få bort dom tankarna så mycket det bara går, men det e ju nästan omöjligt. Han skolades in på ett dagis i jan, men det var en sån dålig förskola att jag bestämde mig för att ta ur han ur den efter 2 månaders försök till en någorlunda inskolning. Han fick problem med att lita på vuxna efter denna inskolningen.

Jag gick då tillbaka till öppna förskolan där vi har varit väldigt mkt, och de märkte en skillnad på min son. De började "jobba" mkt med honom för att få deras tillit och att han skulle våga lämna mig och vara med dom i 5 min. Detta gick bättre och bättre och han kände sig säker igen på att jag inte övergav honom.

Nu har vi skolat in han på en ny förskola som är helt underbar. Hans ansvarige pedagog är så himla bra och duktig. Han har skolats in nu i 2 veckor och allt flyter på bra. Han är lite ledsen när jag lämnar han, och när han ska sova så gråter han hela tiden (de har bara testat 2 ggr under dessa 2 veckorna) Vi har lagt upp ett perfekt schema för honom, 10-13 nu ibörjan. Så allt är ju faktiskt bra, men jag kan inte få bort mina känslor. Det känns som om att jag överger honom. Jag ser bara hans lessna ögon, o hans rop efter mig när jag går därifrån. O jag vet verkligen inte vad jag ska ta mig till Jag blir ju själv så ledsen och jag vill inte att han ska känna av det.

 

[vindvissla]

Sv: Dagis och ångest

hur gammal är han? jag tycker också det är asjobbigt att lämna gråtande barn. nu är min gråtande son snart 6 och tycker om att vara där, det är mest att säga hej då till mig som är jobbigt. han har ett stort socialt behov och det finns inga andra barn som är hemma på dagarna, det motiverar mig att lämna honom på fsk.

dagmamma kanske kan vara ett alternativ?

 

[Ginne]

Sv: Dagis och ångest

Så allt är ju faktiskt bra, men jag kan inte få bort mina känslor. Det känns som om att jag överger honom. Jag ser bara hans lessna ögon, o hans rop efter mig när jag går därifrån. O jag vet verkligen inte vad jag ska ta mig till Jag blir ju själv så ledsen och jag vill inte att han ska känna av det.

Dina känslor kan du inte få bort, men det är viktigt att du inte visar dem för din son. Du måste stålsätta dig och visa att du tycker det är roligt att han är på förskolan, så länge han ser dig. Om han märker att du känner att du överger honom kommer han att fortsätta vara ledsen efter dig. Gå hem och gråt en skvätt när du lämnat honom, sedan måste du peppa dig själv och intala dig att han mår bra av att vara på sin förskola, vilket han ju också gör. För hans skull är det viktigt att du inte ger honom "dåligt samvete" för att du blir ledsen, det är ditt jobb som mamma.

 

[golit]

Sv: Dagis och ångest

Jag har jätteproblem med att förhålla mig till min pojk o dagiset. Jag blir jätteledsen redan dagen innan jag tänker på att han ska dit. Jag försöker få bort dom tankarna så mycket det bara går, men det e ju nästan omöjligt. Han skolades in på ett dagis i jan, men det var en sån dålig förskola att jag bestämde mig för att ta ur han ur den efter 2 månaders försök till en någorlunda inskolning. Han fick problem med att lita på vuxna efter denna inskolningen.

Jag gick då tillbaka till öppna förskolan där vi har varit väldigt mkt, och de märkte en skillnad på min son. De började "jobba" mkt med honom för att få deras tillit och att han skulle våga lämna mig och vara med dom i 5 min. Detta gick bättre och bättre och han kände sig säker igen på att jag inte övergav honom.

Nu har vi skolat in han på en ny förskola som är helt underbar. Hans ansvarige pedagog är så himla bra och duktig. Han har skolats in nu i 2 veckor och allt flyter på bra. Han är lite ledsen när jag lämnar han, och när han ska sova så gråter han hela tiden (de har bara testat 2 ggr under dessa 2 veckorna) Vi har lagt upp ett perfekt schema för honom, 10-13 nu ibörjan. Så allt är ju faktiskt bra, men jag kan inte få bort mina känslor. Det känns som om att jag överger honom. Jag ser bara hans lessna ögon, o hans rop efter mig när jag går därifrån. O jag vet verkligen inte vad jag ska ta mig till Jag blir ju själv så ledsen och jag vill inte att han ska känna av det.

Tja, du måste inte. Du får förstås leva på en helt annan ekonomisk standard och kanske i en annan stad, vilket i och för sig har konsekvenser för barnet... men men... Du måste inte.

 

[AgentCarter]

Sv: Dagis och ångest

Det tog över en månad för min son att sluta vara ledsen, men nu tycker han det är urkul, ville inte följa med hem igår!

Jag brukar gömma mig i hallen och lyssna på honom, då vet jag själv att han slutar gråta

Är mycket tack vara pepp från buke att jag ens vågade låta honom börja på dagis Nu ångrar jag absolut inte det då han älskar det.

 

[Scata]

Sv: Dagis och ångest

Måste du gå ifrån han om han gråter då?
Vi valde att göra en lååååång långsam inskolning, där någon av oss var kvar tills vår son accepterade förskolepersonalen såpass bra att vi "fick" gå för han.
Jag skulle än idag inte klara av att lämna mitt barn någonstans om han gråter för att han är otrygg - never!!
Personalen försökte givetvis att få oss att lämna ett gråtande barn med motiveringen "han slutar när du gått"... men det handlade lika mycket om vår son som om någon av oss föräldrar. Ingen av oss ville må uselt en hel dag. Vi ville inte att sonen skulle må uselt en hel dag. Så vi körde vår egen metod ändå...
Man måste få göra det man som förälder tror på!
Det tog ca 6 v innan han sprang in på förskolan med ett glatt hej då. Efter det råkade vi aldrig ut för de "bakslag" som vissa råkade ut för efter den "normala" inskolningen.
Jag är helt på det klara med att vi gjorde rätt med våran son

 

[Freyja_bus]

Sv: Dagis och ångest

Ungefär så gjorde vi oxå nu med vår 4,5 åriga dotter som började på dagis nu i aug. Vi lät det ta lite längre tid och pratade mycket med henne. Hon ville själv börja på dagis (behöver inte eg) och det var ju en stor fördel och hjälpte henne att våga ta steget till att vara där utan oss. Det tog bara drygt två veckor och sen var det inga problem alls och hon ÄLSKAR sina dagisdagar (15tim/v)!