Förstår inte vad det är med mig.
Det är som om jag redan hade levt klart. Alla bilder i huvudet vars kommer de ifrån ens?!
Saker som knappast ens har någon betydelse längre?
Tex när jag var liten och lekte i parken.
Hoppträning när jag var liten.
Sen pappa.
Och sen nutid.
Och sen tillbaka igen.
Någon märklig framtid.
Sen dåtid.
Det är väldigt rörigt!
Frustrerande när andra somnar direkt och jag ligger och tänker på allt och ingenting. Och blir ledsen för allt och ingenting.
Alltså jag dricker nog ärligt talat hellre än att ha huvudet så här knäppt
Jag tänker på allt jag sagt och gjort.
Jag vill inte tänka på det!
Jag vill glömma!
Vill fokusera på framtiden! Det enda som betyder något men nej jag fastnar på obetydliga händelser i någon avlägsen dåtid.
Försöker hitta svaret.
Vilket svar?
Vem är jag egentligen?