Dagboken

Tydligen någon som tar bort mina inlägg. Känns ju så där.
Så jag tappar lusten helt att skriva något. Ta bort hela forumet få eller skriv någon förklaring tycker jag.

 

[tuaphua]

Känns så orättvist att andra får njuta av vad de känner för men jag får bannor så fort jag ens tänker tanken. Vin är lagligt och inget konstigt. Varför är jag så dum i hela huvudet

Säger som andra att du är inte dum i huvudet. Du är sjuk! Och eftersom din sjukdom gör att du inte tål alkohol så måste du få hjälp att kunna låta bli. Och att hantera känslor på annat vis. Att hitta andra saker att njuta av eller belöna dig med.
Fattar att det suger nu! Men ärligt talat så suger det ju oftast om du dricker med tyvärr IOM att du inte mår bra i grunden.

 

[vemsomhelst123]

Det är är lösningen för många, men bla. @vemsomhelst123 har ju pekat på annan forskning om att det kanske är lättare att ha nåt slags målbild om balanserat drickande (på ett ungefär tror jag?). Men du kan ju inte ha det såhär nu, du klarar knappt några dagar utan att det helt tar över din tankeverksamhet. Det måste du ju klara först och främst.

Nja det har jag nog aldrig skrivit, men däremot kan det vara klokt att inte ha ”hela livet” som perspektiv utan inte just nu, om och om igen.

 

[EmmaBovary]

Nja det har jag nog aldrig skrivit, men däremot kan det vara klokt att inte ha ”hela livet” som perspektiv utan inte just nu, om och om igen.

Men visst har du pratat om behandling med lite mer det perspektivet du skriver om nu? Även om jag uppenbarligen återgav det väldigt dåligt!

 

[Gnist]

Cigaretter är också lagliga, men att röka är väldigt farligt.

Att ha nikotin i kroppen får dock ingen hjärna att bli ludd, ingen självkontroll tappas, inget humör blir hetsigt, ingen lag bryts om du kör något fordon etc etc.

Kort sagt nikotin i kroppen gör inte att någon spårar ur, som alkohol i kroppen får folk att spåra ur, så jag förstår inte jämförelsen.

 

[vemsomhelst123]

Men visst har du pratat om behandling med lite mer det perspektivet du skriver om nu? Även om jag uppenbarligen återgav det väldigt dåligt!

Nja, det finns forskning som tyder på att många kan bli ”normal”drickare. Men då måste man ju klara av en avhållsamhet på ett annat sätt än ts. Och jag tycker inte man ska sätta det målet, men inte heller sätta målet ”aldrig mer” om det är en stor sorg. Det målet får man bestämma när man är stabilare, tills dess är små delmål bättre.

 

[bettysmatte]

Att ha nikotin i kroppen får dock ingen hjärna att bli ludd, ingen självkontroll tappas, inget humör blir hetsigt, ingen lag bryts om du kör något fordon etc etc.

Kort sagt nikotin i kroppen gör inte att någon spårar ur, som alkohol i kroppen får folk att spåra ur, så jag förstår inte jämförelsen.

Att man riskerar KOL, lungcancer, osv? Och detta trots att cigaretter är helt lagliga. Min poäng var att bara för att något är lagligt och tillgängligt betyder det inte att det är ofarligt.

 

[escodobe]

Alltså jag tror det här är det som vi i tråden inte förstår: hur du kan kompartmentalisera så totalt när det gäller väldigt dåliga saker du gjort och verka tycka "jamen det var ju då, nu är nu".

De flesta av oss andra ser däremot det du berättar som en hel lång rad av beteenden som hänger ihop och som alla är förknippade med att du dricker.

Även om det givetvis inte tjänar något till att slå på sig själv för tidigare misstag (det blir ju inte ogjort för det) så undrar åtminstone jag varför du inte lär dig av dina tidigare misstag och varför du inte försöker undvika att göra om dem?

Jag förstår absolut att det är sjukdomen - beroendet - som skapar suget att dricka. Men förstår inte hur du inte ser att väldigt många av dina mindre bra beteenden kommer just från spriten.

Det är för att hjärnan är kidnappad av missbruket.

Så jag ska vara nykter nu för resten av livet? Är det det som är lösningen?

Du ska vara nykter just nu i alla fall. Idag. Imorgon, Söndag.
För en person utan alkoholproblem är det inte ett problem att vara nykter en helg. Det är inte något man måste bestämma sig för, inte något man måste planera för eller uthärda. Det är bara tre dagar utan alkohol eller en tanke på att alkohol skulle vara en lösning på något alls.

 

[EmmaBovary]

Nja, det finns forskning som tyder på att många kan bli ”normal”drickare. Men då måste man ju klara av en avhållsamhet på ett annat sätt än ts. Och jag tycker inte man ska sätta det målet, men inte heller sätta målet ”aldrig mer” om det är en stor sorg. Det målet får man bestämma när man är stabilare, tills dess är små delmål bättre.

Det var ungefär vad jag försökte få fram!

 

[monster1]

Känns så orättvist att andra får njuta av vad de känner för men jag får bannor så fort jag ens tänker tanken. Vin är lagligt och inget konstigt. Varför är jag så dum i hela huvudet

Diabetiker kan inte äta oändligt med socker, glutenintoleranta kan inte äta vetebullar, osv... Jag är utmattad och orkar inte göra allt jag gjorde en gång. Man får anpassa sig. Mycket är bra ändå, men början är det väldigt jobbigt när man inte kan eller får göra det man är van vid. Man måste hitta nya vägar i sitt liv. Men sedan kanske saker tom blir bättre. Ingen ångest över vad man gjorde i går kväll (mer pengar på kontot att lägga på hästar eller vad man vill) mer energi att lägga på annat än tankar på alkohol. Det blir bättre, förhoppningsvis bättre än vad det var med alkohol.

 

[karamelldrottningen]

Lugnt just nu. Har jobbat och så. På väg till McDonalds nu pga orkar inte laga nån mat. Sen blir det bad och lugn kväll. Noll vin

 

[Karro-Lina]

Nja, det finns forskning som tyder på att många kan bli ”normal”drickare. Men då måste man ju klara av en avhållsamhet på ett annat sätt än ts. Och jag tycker inte man ska sätta det målet, men inte heller sätta målet ”aldrig mer” om det är en stor sorg. Det målet får man bestämma när man är stabilare, tills dess är små delmål bättre.

Såhär tog jag mig an projekt Sluta röka för många år sedan. Sorgen av att tänka att jag aldrig mer skulle få röka gjorde för ont.
Tog det en dag i taget. Sa varje dag till mig själv, ”idag lovar jag mig själv att vara rökfri men imorgon får jag röka om jag vill”.
Varenda morgon vaknade jag lycklig av att ha klarat en dag till och plötsligt blev dagar till veckor, veckor till månader och månader till år (13 år närmare bestämt).
Hade försökt sluta många gånger tidigare genom att tvinga mig själv till tanken ”aldrig mer rökare” och det hade helt motsatt effekt på mig. Kunde inte tänka på något annat. Med en dag i taget-tänket så kunde jag helt enkelt lägga tanken åt sidan för jag visste att imorgon får jag om jag vill, även om jag såklart innerst inne visste att jag inte ville egentligen.
Det var ett bra sätt att lura min beroendehjärna.

 

[Valerianovna]

Jag förstår absolut att det är sjukdomen - beroendet - som skapar suget att dricka. Men förstår inte hur du inte ser att väldigt många av dina mindre bra beteenden kommer just från spriten.

Det är tyvärr också sjukdomen, hjärnan blir kaputt. Den delen av hjärnan som förstår logiska samband och kan reflektera på lite högre nivå är den delen av hjärnan som påverkas mest av långvarigt alkoholberoende.

 

[Valerianovna]

Med det sagt så kan man återhämta sig om man blir frisk i de flesta fall! Och i alla fall mycket bättre än man är när man är aktiv.

 

[Piaff]

Känns som att det här tänket om ”jag borde kunna klara det här själv” som ett argument mot att ta mer hjälp är ett resultat av att du fortfarande innerst inne egentligen inte vill sluta. Att du inte accepterat beroendesjukdomen helt. Tyvärr tror jag det tänket kan leda till en riktig krasch snart, du kämpar så hårt utan tillräckligt med verktyg och stöd.

 

[escodobe]

Såhär tog jag mig an projekt Sluta röka för många år sedan. Sorgen av att tänka att jag aldrig mer skulle få röka gjorde för ont.
Tog det en dag i taget. Sa varje dag till mig själv, ”idag lovar jag mig själv att vara rökfri men imorgon får jag röka om jag vill”.
Varenda morgon vaknade jag lycklig av att ha klarat en dag till och plötsligt blev dagar till veckor, veckor till månader och månader till år (13 år närmare bestämt).
Hade försökt sluta många gånger tidigare genom att tvinga mig själv till tanken ”aldrig mer rökare” och det hade helt motsatt effekt på mig. Kunde inte tänka på något annat. Med en dag i taget-tänket så kunde jag helt enkelt lägga tanken åt sidan för jag visste att imorgon får jag om jag vill, även om jag såklart innerst inne visste att jag inte ville egentligen.
Det var ett bra sätt att lura min beroendehjärna.

Precis! What ever i takes för att ta sig genom dagen utan alkohol är bra.

 

[Shaggy]

Jag borde klara av detta och ändå jag vet inte. Ja jag ska ta mer hjälp.
Men precis som du säger att jag kanske inte vill sluta?
Jag vill men samtidigt inte hela tiden. Och detta håller på att driva mig till vansinne

Fast varför borde du klara av det? Varför är just du så speciell så du ska klara det som 99,9% av alla med dina problem inte klarar själv? Varför kräver du av dig själv att du ska vara en övermänniska?
Det mönster jag ser är att du vill lösa problemet och bli nykter, beroendet tittar fram och driver på dig att dricka, du känner att du har ett problem och faller in i vad du under många år lärt din hjärna att göra då den har ett problem nämligen att dricka. Att dessa två, din problemlösning och beroendet, sammanfaller gör ju saken så mycket svårare för dig.
Du måste få hjälp att lära dig slå ner beroendespöket och du måste få hjälp att skaffa andra problemlösningsstrategier än ett glas vin.

 

[karamelldrottningen]

Grejen är att igår ville jag bara dricka. Utan någon anledning.
Jag kan förstå om jag blir sugen om andra dricker eller att det ska hända något speciellt men nu var det inte så. Jag ville bara dricka. Punkt.
Tack och lov försvann den där maniska tanken sen men det var inte enkelt. Och nej jag förstår mig inte på mig själv.
Så jag orkar inte förklara fast jag vill. Men hur ska jag kunna förklara något som jag inte själv fattar?

 

[karamelldrottningen]

Din kropp klarar inte av att hantera alkohol.
Alkohol är inte allt i livet och inte det viktigaste i livet för de som inte är beroende.

Om du har en häst med fång, skulle du då tycka det vore lämpligt att den hela tiden skulle få njuta av rejält bete och foder som inte är lämpligt för häst med fång som hästen tycker är supergott men inte mår bra eller skulle de få äta det som den mår bra av.

För din kropp som är alkoholberoende så är det lika olämpligt att ge den alkohol som att släppa fånghästen på värsta godaste betet.

Det här var en bra liknelse. Ja jag är en fånghäst. Så klart jag inte kan gå och mumsa i värsta beteshagen fast alla andra verkar klara det hur bra som helst

 

[Karro-Lina]

Grejen är att igår ville jag bara dricka. Utan någon anledning.
Jag kan förstå om jag blir sugen om andra dricker eller att det ska hända något speciellt men nu var det inte så. Jag ville bara dricka. Punkt.
Tack och lov försvann den där maniska tanken sen men det var inte enkelt. Och nej jag förstår mig inte på mig själv.
Så jag orkar inte förklara fast jag vill. Men hur ska jag kunna förklara något som jag inte själv fattar?

Den dagen du kommer till full acceptans och insikt gällande din sjukdom så kommer det att bli mycket lättare att förstå varför du tänker som du gör.
Det blir också lättare för dig att vara snäll mot dig själv om du verkligen förstår att dessa tankar, sug och idéer, är det inte din personlighet i sig som ligger bakom.
Det är ett resultat av en hjärna som inte riktigt fungerar fullt ut just nu pga ett beroende som styr.

Och snäll mot dig själv är något du behöver vara. Du kämpar och det i sig är fantastiskt, glöm inte det! Ta hjälp, låt dig själv läka!

 

[pepp]

Grejen är att igår ville jag bara dricka. Utan någon anledning.
Jag kan förstå om jag blir sugen om andra dricker eller att det ska hända något speciellt men nu var det inte så. Jag ville bara dricka. Punkt.
Tack och lov försvann den där maniska tanken sen men det var inte enkelt. Och nej jag förstår mig inte på mig själv.
Så jag orkar inte förklara fast jag vill. Men hur ska jag kunna förklara något som jag inte själv fattar?

Vem är det du måste förklara för?