Dagboken

Tydligen någon som tar bort mina inlägg. Känns ju så där.
Så jag tappar lusten helt att skriva något. Ta bort hela forumet få eller skriv någon förklaring tycker jag.

 

[monster1]

Jag vet inte hur jag ska skriva utan att det kommer att låta helt knäppt. Men jag försöker få ut mig lite nu.
Det är som att mina känslor och det jag innerst inne vet om inte samarbetar. Det är som ett tvång som jag inte kan styra hur mycket jag än försöker.
Alla regler och alla strategier bara går till spillo och sen försöker jag med någonting nytt.
Det är alltid omständigheterna som gjort att jag dricker fast samtidigt hur kan jag skylla på någon annan eller oväntade situationer eller dumma tankar? Nej det kan jag inte och ändå gör jag det igen och igen och igen.
Jag hade mycket hellre brutit foten än att ha det här inom mig. Eller något konkret som var trasigt och som behövde fixas.
Detta är så mycket jobbigare och mer komplicerat än vad jag förstår ens själv.
Vem kan lita på mig när inte ens jag kan det?
När jag är ärlig får jag skit, när jag smusslar får jag skit.
Men kanske handlar det om att jag inte smusslar hela tiden och att jag inte är ärlig hela tiden utan det är en tango mellan dessa.

Beroendet är ju starkt, tvångsmässigt, det är inte konstigt. Det är så det är, men jävligt jobbigt ändå.

Sen tror jag att människor har oerhört svårt att hantera när andra inte mår bra och därmed inte beter sig som önskvärt. När du fallerar och gör destruktiva val, blir man upprörd och arg. Du har ju varit väldigt öppen med din inre dialog du skriver allt ofiltrerat och det kanske blir svårt att hantera. Man kommer så nära, det är ju inte ofta man får vara med i en beroendes huvud på det sättet som du släppt in oss här. Det är inte alltid lätt att skilja på vad som är en tanke och vad som är en handling för läsaren kanske? Vilket gör att det blir kraftiga reaktioner på saker som kanske bara är tankar som mal i ditt huvud, inte val du redan gjort eller dörrar du gått igenom.

Själv tänker jag att mycket av det jag tänker är vansinne och det är tur att ingen kan läsa mina tankar. Men de är ju bara tankar inte handlingar eller sanningar. De är saker som flyger förbi i mitt huvud ofiltrerat och oredigerat.

För dig kanske det har ett terapeutiskt syfte att skriva ned saker här att du ibland för hjälp av de svar du får att hejda ett sug när beroendehjärnan försöker köra en övertygningskampanj. Som en räddningsboj kommer motangrepp härifrån som stöttar motkraften.

Jag tycker du kämpar på bra även fast förutsättningarna ibland är svåra .

 

[bettysmatte]

Det är väl så men sen är det svårt för vissa inlägg känns hårda och i mitt huvud blir det det jag är som blir ifrågasatt och jag orkar inte riktigt ta till mig allt. Som om det ”bara” var att söka mer hjälp när jag tycker att jag försöker verkligen på alla håll och kanter redan.

Du behöver ta hjälp konsekvent under en LÅNG tid, tänker jag. Jag lyssnade på ett P1-inslag idag om en man som hade lärt sig från sin far att smygsupa. Hans fru ville att han skulle sluta, men han fortsatte. Frun flyttade. Sedan hade han en "nära-döden-upplevelse" då han körde rattfull. Blev tagen av polisen - tack och lov, sa han. Det var då han kontaktade kommunen angående sitt missbruk och fick hjälp. Hans räddning var en alkoholterapeut samt AA. Efter 1 år var han stabil i sin nykterhet.

Jag hoppas att du snart får din nära-döden-upplevelse (för enligt mannen i inslaget är det ofta det som krävs) och att du får - och framför allt TAR - den hjälp du behöver.

 

[karamelldrottningen]

Hoppas det inte kräver någon nära döden upplevelse.
Jag vill ändra på mig och mina tankar och känslor.
Jag är inte nöjd med den jag är eller är påväg att bli.
Det är också jobbigt att vara nykter och bli påmind om stunder när jag antingen varit påverkad eller tyckt synd om min själv eller varit arg kopplat till alkoholen. Tex nyligen mindes jag i somras när jag blev så arg på partner för att hotellet inte hade några bra alkoholfria alternativ. Allt var liksom hans fel och han fick höra det också. Sen lugnade jag ner mig men personal som knackade på dörren och frågade om allt var ok där inne för att grannarna hade hört och blivit oroliga.
Jag var sjukt irriterad på det också då. Att jag inte ens kunde vara arg ifred. Men också skammen som hela tiden är under ytan.

Och nu när jag inte druckit så är det såna här och liknande minnen. Jag vet inte varför de ploppar upp. Men de är jobbiga. Det känns som om jag blir dubbelt bestraffad.
Och sen är jag ledsen hur jag behandlat den som står mig närmast.

 

[monster1]

Hoppas det inte kräver någon nära döden upplevelse.
Jag vill ändra på mig och mina tankar och känslor.
Jag är inte nöjd med den jag är eller är påväg att bli.
Det är också jobbigt att vara nykter och bli påmind om stunder när jag antingen varit påverkad eller tyckt synd om min själv eller varit arg kopplat till alkoholen. Tex nyligen mindes jag i somras när jag blev så arg på partner för att hotellet inte hade några bra alkoholfria alternativ. Allt var liksom hans fel och han fick höra det också. Sen lugnade jag ner mig men personal som knackade på dörren och frågade om allt var ok där inne för att grannarna hade hört och blivit oroliga.
Jag var sjukt irriterad på det också då. Att jag inte ens kunde vara arg ifred. Men också skammen som hela tiden är under ytan.

Och nu när jag inte druckit så är det såna här och liknande minnen. Jag vet inte varför de ploppar upp. Men de är jobbiga. Det känns som om jag blir dubbelt bestraffad.
Och sen är jag ledsen hur jag behandlat den som står mig närmast.

Att de ploppar upp nu är för att du inte använder dig av alkoholen för att trycka bort minnena. Istället måste du hantera dom och det kan vara jobbigt, speciellt så här i början. Men det blir bättre på sikt.

 

[karamelldrottningen]

Att de ploppar upp nu är för att du inte använder dig av alkoholen för att trycka bort minnena. Istället måste du hantera dom och det kan vara jobbigt, speciellt så här i början. Men det blir bättre på sikt.

Jag hoppas det
Det är ju så märkligt bara allting. Jag börjar undra om jag inte haft problem med alkohol i många år. Mer än jag tror?
Jag vet inte. Men tänker när jag var ung. Inte ens myndig och liksom redan då drack mer än ”normalt” för någon i min ålder och storlek.
Inget beroende eller så men det var liksom en grej att jag kunde dricka mycket. Var nästan lite stolt över det då

 

[karamelldrottningen]

Men sen också alla dumheter och urspårningar. En del som jag inte ens minns.
Jag behövde inte ens gå ut. Hemmafester med någon eller några andra gick också jättebra. Och ofta i kombination med att arbeta mycket. Festa och arbeta. Det var liksom det. Festa och hästar. Knepig kombination egentligen men så var det ju.

Sen har det funnit perioder jag knappt druckit alls. Kanske bara jobbat och så. Och det har bara synts sporadiskt att det spårat nån enstaka gång. Tex någon fest på sommaren. Och det har jag tyckt varit helt normalt för det kan ju vem som helst göra.
Men sen när jag tänker efter nu är det svårt att veta vad som är inom gränsen ”normalt” och när det började bli problematiskt.
Inte ens när jag blev så full och utkastad och sedan spydde och kände mig allmänt äcklig för att sen låta mig tröstas av någon random snubbe som jag sedan följde med bara för att kanske slippa vara ensam just då. Men sen dagen efter känt mig smutsig.

Sånt där som hänt för länge sedan men jag vet inte om det är ett mönster. Är detta ett normalt beteende jag vet inte?

 

[monster1]

Men sen också alla dumheter och urspårningar. En del som jag inte ens minns.
Jag behövde inte ens gå ut. Hemmafester med någon eller några andra gick också jättebra. Och ofta i kombination med att arbeta mycket. Festa och arbeta. Det var liksom det. Festa och hästar. Knepig kombination egentligen men så var det ju.

Sen har det funnit perioder jag knappt druckit alls. Kanske bara jobbat och så. Och det har bara synts sporadiskt att det spårat nån enstaka gång. Tex någon fest på sommaren. Och det har jag tyckt varit helt normalt för det kan ju vem som helst göra.
Men sen när jag tänker efter nu är det svårt att veta vad som är inom gränsen ”normalt” och när det började bli problematiskt.
Inte ens när jag blev så full och utkastad och sedan spydde och kände mig allmänt äcklig för att sen låta mig tröstas av någon random snubbe som jag sedan följde med bara för att kanske slippa vara ensam just då. Men sen dagen efter känt mig smutsig.

Sånt där som hänt för länge sedan men jag vet inte om det är ett mönster. Är detta ett normalt beteende jag vet inte?

Det låter som ett mönster och är inte särskilt ovanligt, även om det sannolikt inte är någon tröst. Alkoholproblem är ju vanliga, man har ju alltid minst en i vänkretsen som har ett problematiskt förhållande till alkohol även om de själva kanske inte håller med.

 

[karamelldrottningen]

Det låter som ett mönster och är inte särskilt ovanligt, även om det sannolikt inte är någon tröst. Alkoholproblem är ju vanliga, man har ju alltid minst en i vänkretsen som har ett problematiskt förhållande till alkohol även om de själva kanske inte håller med.

Ja och jag tror att jag haft problem en längre tid men inte velat se det.

 

[karamelldrottningen]

Som en annan gång och detta också för länge sedan. Var jag hos några och vi åt middag. Sen minns jag inget mer. Tror att tanken var att alla skulle ut på krogen men jag hann bli så full så två vänner hade fått hjälpa in mig till badrummet. Bytt om mig till nattkläder och jag hade tydligen inte varit medgörlig.
Sen hade de lagt mig på sängen och jag hade sen somnat.

 

[Blyger]

Men sen också alla dumheter och urspårningar. En del som jag inte ens minns.
Jag behövde inte ens gå ut. Hemmafester med någon eller några andra gick också jättebra. Och ofta i kombination med att arbeta mycket. Festa och arbeta. Det var liksom det. Festa och hästar. Knepig kombination egentligen men så var det ju.

Sen har det funnit perioder jag knappt druckit alls. Kanske bara jobbat och så. Och det har bara synts sporadiskt att det spårat nån enstaka gång. Tex någon fest på sommaren. Och det har jag tyckt varit helt normalt för det kan ju vem som helst göra.
Men sen när jag tänker efter nu är det svårt att veta vad som är inom gränsen ”normalt” och när det började bli problematiskt.
Inte ens när jag blev så full och utkastad och sedan spydde och kände mig allmänt äcklig för att sen låta mig tröstas av någon random snubbe som jag sedan följde med bara för att kanske slippa vara ensam just då. Men sen dagen efter känt mig smutsig.

Sånt där som hänt för länge sedan men jag vet inte om det är ett mönster. Är detta ett normalt beteende jag vet inte?

Skulle nog inte säga att det är ett normalt beteende, utan visar på en problematik. Däremot inte ovanligt som @monster1 skrev.

 

[karamelldrottningen]

Ingen av dessa vänner har jag kvar. På ett sätt känns det lite sorgligt men bra samtidigt också.

 

[bettysmatte]

Hoppas det inte kräver någon nära döden upplevelse.

Det hoppas jag inte heller. Men jag tror att det är jättevanligt att det krävs "nära-döden-upplevelse"/"rock bottom"/kalla det vad du vill för att man ska inse allvaret och göra något drastiskt åt det. Du ser ju själv - om du läser tillbaka - hur OFTA du återkommer till tankarna att det bara är överdrifter och att du inte alls har några problem med att dricka 1-2 glas vin vid en middag. Så din totala förståelse av situationen har nog inte kommit ännu tyvärr. Men jag hoppas också att du kan vända på skutan innan den kapsejsar!

 

[Hazel]

Ja och jag tror att jag haft problem en längre tid men inte velat se det.

Många tror nog också att så länge det inte är alkoholism så tycker inte omgivningen att det är något problem alls, men så är det inte. En av mina första pojkvänner drack varje helg, fredag och lördag va det typ tvunget att det skulle festas, han drack alltid mest, va oftast inte speciellt kul ärligt talat och kunde bli rätt elak, dagen efter va han ALLTID bakfull och ville inte göra något annat än glo på tv. Jag skulle inte säga att han va alkoholist men problem hade han, för problem har man om fest och fylla är det enda som är lockande. Han ställde till med en massa saker, slog till exempel sönder SIN EGEN bil på fyllan, kom inte ihåg hälften själv sen. Och ja vi andra vi såg, vi snackade om att han hade problem, vi visste att det va nåt i beteendet som inte va ok. Jag va aldrig ihop med en människa som drack på det viset igen, då va jag 17, nu är jag 37.

Omgivningen ser även om dom inte säger det rätt ut, ibland hade det kanske varit bättre om vi gjorde det även om det inte faller så gott hos mottagaren

 

[karamelldrottningen]

Nu borde jag egentligen plugga inför en inlämning imorgon men jag har så mycket i huvudet så ja det går Inge vidare

 

[karamelldrottningen]

Tidigare har jag druckit och pluggat sådana här dagar men det är slut med det nu. Inte för att det går bättre oavsett

 

[monster1]

Tidigare har jag druckit och pluggat sådana här dagar men det är slut med det nu. Inte för att det går bättre oavsett

Man får kämpa på så gott man kan .

 

[karamelldrottningen]

Grejen är att jag har tänkt att problemet kommit nu på senare åren men ju mer jag tänker tillbaka så ser jag att så inte riktigt är fallet. Sen finns det ingen tydlig gräns då jag gick från att dricka lagom till mycket till alkoholist.

 

[Hazel]

Grejen är att jag har tänkt att problemet kommit nu på senare åren men ju mer jag tänker tillbaka så ser jag att så inte riktigt är fallet. Sen finns det ingen tydlig gräns då jag gick från att dricka lagom till mycket till alkoholist.

Ingen går från att dricka ingenting till att bli alkoholist. Man har problematisk inställning till alkohol och sen väljer man spriten för att lösa sina problem, när man blir alkoholist är ju egentligen helt oväsentligt

 

[xfie]

Grejen är att jag har tänkt att problemet kommit nu på senare åren men ju mer jag tänker tillbaka så ser jag att så inte riktigt är fallet. Sen finns det ingen tydlig gräns då jag gick från att dricka lagom till mycket till alkoholist.

Jag blir så stolt över dig, att se hur du reflekterar och resonerar nu. När du skriver sådana här inlägg så ser jag en ganska tilltufsad men klok och ödmjuk person. Jag vet att det går upp och ner hela tiden men jag tycker mig ändå ana att denna person får komma mer till tals nu än förr.

 

[monster1]

Ingen går från att dricka ingenting till att bli alkoholist. Man har problematisk inställning till alkohol och sen väljer man spriten för att lösa sina problem, när man blir alkoholist är ju egentligen helt oväsentligt

Så är det väll inte riktigt heller att man väljer spriten för att lösa sina problem. I många fall har man en nedärvd känslighet för att bli beroende. Personer med den känsligheten är sannolikare att ha "en problematisk inställning" till alkohol än andra. Att en person som är beroende "väljer" spriten för att lösa sina problem är alltså en del av sjukdomen.