Dagboken

Tydligen någon som tar bort mina inlägg. Känns ju så där.
Så jag tappar lusten helt att skriva något. Ta bort hela forumet få eller skriv någon förklaring tycker jag.

 

[karamelldrottningen]

och du har inte druckit idag, är det så?

Inte en droppe

 

[monster1]

Inte en droppe

Bra jobbat!

 

[EmmaBovary]

Jag hade mycket hellre hängt i någon lättsam tråd än att ha det så här. Ni kanske tror att jag njuter av att ha det så här men då kan jag meddela att det är precis tvärtom.
Jag orkar som inte ta till mig vad andra gör längre för det låter så ledsamt när jag inte klarar av att leva det livet jag vill.

Såklart njuter du inte av att må som du mår, det är så smärtsamt att du inte kan hantera vidden av hur illa ställt det är och försöker sopa under mattan regelbundet. Inte för att det är roligt. Problemet är ju bara att det där hemska växer varje gång du bara väljer att ta tag i det lite, för att sedan falla tillbaka i att det inte är så farligt.

 

[karamelldrottningen]

Varit ett så bra möte nu är alldeles rörd

 

[tott]

Varit ett så bra möte nu är alldeles rörd

Vad har deltagit i?

 

[bettysmatte]

Varit ett så bra möte nu är alldeles rörd

Hann du redan gå på AA-möte? Eller vad är det för möte du menar?

 

[karamelldrottningen]

Ja AA möte

 

[tott]

Ja AA möte

Bra där @karamelldrottningen !
Jättebra
Hoppas du kan somna lugn, nöjd och stolt! Stolt ska du vara!

 

[karamelldrottningen]

Bra där @karamelldrottningen !
Jättebra
Hoppas du kan somna lugn, nöjd och stolt! Stolt ska du vara!

Tack

Första gången jag inte sa ett ljud. Skrev bara och tackade. Kände att jag orkade inte prestera något. Men sen ändrades det till att jag bara ville ta in det de andra delade. En person som delade runt 20 minuter och det har jag aldrig varit med om tidigare. Den berättelsen gick rätt in i hjärtat. Alla är så modiga

 

[parellikusken]

Tack

Första gången jag inte sa ett ljud. Skrev bara och tackade. Kände att jag orkade inte prestera något. Men sen ändrades det till att jag bara ville ta in det de andra delade. En person som delade runt 20 minuter och det har jag aldrig varit med om tidigare. Den berättelsen gick rätt in i hjärtat. Alla är så modiga

Vad bra att du var med på mötet, känns fint att läsa.

 

[EmmaBovary]

Vad bra att du var med på mötet, känns fint att läsa.

Håller med!

Och @karamelldrottningen fint att se hur du kunde ta in omgivningen istället för att bara tycka att det känns som en upprepning och lite jobbigt att höra om andra problem. Fattar att mår man för dåligt, då pallar man inte att hantera andras problem, såklart - så är det för mig när jag mår som sämst också. Men det kan ju också leda till något bra för en själv, de gångerna man klarar av det.

PS utöver alla andra råden från användare som tappert gett sina perspektiv till dig under en ganska lång tid, så tycker jag att @parellikusken borde få lite extra credd nu för speciellt de senaste hon skrivit utifrån egna erfarenheter som nog är ganska svåra att prata om, på ett lite annat sätt. Hon är en riktig pärla! DS

 

[bettysmatte]

Hoppas att du har planer på nytt möte väldigt snart @karamelldrottningen ??

 

[karamelldrottningen]

Jag vet inte hur jag ska skriva utan att det kommer att låta helt knäppt. Men jag försöker få ut mig lite nu.
Det är som att mina känslor och det jag innerst inne vet om inte samarbetar. Det är som ett tvång som jag inte kan styra hur mycket jag än försöker.
Alla regler och alla strategier bara går till spillo och sen försöker jag med någonting nytt.
Det är alltid omständigheterna som gjort att jag dricker fast samtidigt hur kan jag skylla på någon annan eller oväntade situationer eller dumma tankar? Nej det kan jag inte och ändå gör jag det igen och igen och igen.
Jag hade mycket hellre brutit foten än att ha det här inom mig. Eller något konkret som var trasigt och som behövde fixas.
Detta är så mycket jobbigare och mer komplicerat än vad jag förstår ens själv.
Vem kan lita på mig när inte ens jag kan det?
När jag är ärlig får jag skit, när jag smusslar får jag skit.
Men kanske handlar det om att jag inte smusslar hela tiden och att jag inte är ärlig hela tiden utan det är en tango mellan dessa.

 

[Pinus]

Jag vet inte hur jag ska skriva utan att det kommer att låta helt knäppt. Men jag försöker få ut mig lite nu.
Det är som att mina känslor och det jag innerst inne vet om inte samarbetar. Det är som ett tvång som jag inte kan styra hur mycket jag än försöker.
Alla regler och alla strategier bara går till spillo och sen försöker jag med någonting nytt.
Det är alltid omständigheterna som gjort att jag dricker fast samtidigt hur kan jag skylla på någon annan eller oväntade situationer eller dumma tankar? Nej det kan jag inte och ändå gör jag det igen och igen och igen.
Jag hade mycket hellre brutit foten än att ha det här inom mig. Eller något konkret som var trasigt och som behövde fixas.
Detta är så mycket jobbigare och mer komplicerat än vad jag förstår ens själv.
Vem kan lita på mig när inte ens jag kan det?
När jag är ärlig får jag skit, när jag smusslar får jag skit.
Men kanske handlar det om att jag inte smusslar hela tiden och att jag inte är ärlig hela tiden utan det är en tango mellan dessa.

Fast det är ju väldigt konkret, du har ju en sjukdom.

 

[Blyger]

Kram
Klart det blir kaos, du har liksom matat alkoholist-vargen så länge att den är superstark. När den nu slåss för sitt liv är det inte så lätt för den nyktra vargen att hänga med hela tiden.

(..tänker alltså på det gamla ordspråket "den varg du matar är den som vinner")

 

[EmmaBovary]

Jag vet inte hur jag ska skriva utan att det kommer att låta helt knäppt. Men jag försöker få ut mig lite nu.
Det är som att mina känslor och det jag innerst inne vet om inte samarbetar. Det är som ett tvång som jag inte kan styra hur mycket jag än försöker.
Alla regler och alla strategier bara går till spillo och sen försöker jag med någonting nytt.
Det är alltid omständigheterna som gjort att jag dricker fast samtidigt hur kan jag skylla på någon annan eller oväntade situationer eller dumma tankar? Nej det kan jag inte och ändå gör jag det igen och igen och igen.
Jag hade mycket hellre brutit foten än att ha det här inom mig. Eller något konkret som var trasigt och som behövde fixas.
Detta är så mycket jobbigare och mer komplicerat än vad jag förstår ens själv.
Vem kan lita på mig när inte ens jag kan det?
När jag är ärlig får jag skit, när jag smusslar får jag skit.
Men kanske handlar det om att jag inte smusslar hela tiden och att jag inte är ärlig hela tiden utan det är en tango mellan dessa.

Gällande att du känner att du får skit både när du smusslar och när du är ärlig så har det väl att göra med att vissa saker, även om du är "ärlig", helt enkelt är väldigt problematiska och ett tecken på att du mår väldigt dåligt. Sedan är det ju inte meningen att du ska få "skit" just såklart. Men det känns också som att du tolkar det som att du får skit när du får höra att du måste se till att få mer hjälp?

 

[karamelldrottningen]

Kram
Klart det blir kaos, du har liksom matat alkoholist-vargen så länge att den är superstark. När den nu slåss för sitt liv är det inte så lätt för den nyktra vargen att hänga med hela tiden.

(..tänker alltså på det gamla ordspråket "den varg du matar är den som vinner")

Ja precis så här är det nog.
Och det var här på Bukefalos jag började ta tag i detta. Förutom att jag försökte själv i några år kontrollera mig och så. Men första gången jag sträckte ut till någon/några andra.

 

[Roheryn]

Jag vet inte hur jag ska skriva utan att det kommer att låta helt knäppt. Men jag försöker få ut mig lite nu.
Det är som att mina känslor och det jag innerst inne vet om inte samarbetar. Det är som ett tvång som jag inte kan styra hur mycket jag än försöker.
Alla regler och alla strategier bara går till spillo och sen försöker jag med någonting nytt.
Det är alltid omständigheterna som gjort att jag dricker fast samtidigt hur kan jag skylla på någon annan eller oväntade situationer eller dumma tankar? Nej det kan jag inte och ändå gör jag det igen och igen och igen.
Jag hade mycket hellre brutit foten än att ha det här inom mig. Eller något konkret som var trasigt och som behövde fixas.
Detta är så mycket jobbigare och mer komplicerat än vad jag förstår ens själv.
Vem kan lita på mig när inte ens jag kan det?
När jag är ärlig får jag skit, när jag smusslar får jag skit.
Men kanske handlar det om att jag inte smusslar hela tiden och att jag inte är ärlig hela tiden utan det är en tango mellan dessa.

Just nu, och kanske ännu mer tidigare, när du inte försökte sluta dricka, så var och är det omständigheterna som styr dig. För att det alltid varit så. Utöver det rent fysiska beroendet av alkohol så har det blivit en psykologisk vana. Går något åt skogen? - Du tröstar dig med vin! Lyckas du bra med något? - Du firar med vin! Är du orolig för något? - Du lugnar dig med vin! Är känslorna jobbiga? - Du dövar dem med vin! Alkoholen har blivit din coping-mekanism, din snuttefilt och din go-to i alla möjliga situationer. Det är liksom inget man bryter på ETT försök eller över en natt. Den fysiska abstinensen blir man ju faktiskt av med hyggligt snabbt, den psykologiska vanan sitter i desto längre och kräver hårt arbete för att bli av med! Så det är liksom inget tecken på att du är kass eller har dålig karaktär, utan det är en del av sjukdomsbilden. Det är bra att du inser att det är så, det är första steget i att börja ta kommandot själv igen och inte låta sjukdomen och omständigheterna styra (eller kanske borde jag säga "att inte låta sjukdomen övertala dig om att du pga omständigheterna behöver dricka").

Sedan tycker jag att du skulle behöva strunta lite mer i vad andra tycker! Du har ju helt rätt i att du ömsom är ärlig och ömsom smusslar (också en del i sjukdomsbilden, skulle jag tro) och så tycker du att du "får skit" för båda. Men det viktiga är liksom inte vad vi tycker eller vad din partner tycker eller vad din mamma tycker - det viktiga är HUR DU MÅR!!! Alkoholism är en komplicerad sjukdom (annars vore det ju inte svårt att sluta, liksom...) och tillfrisknandeprocessen kan nog inte vara en helt rät linje där allt blir successivt bättre. Det går framåt några steg, sedan bakåt lite, sedan åt sidan och så framåt igen. Verkligen ingen lätt eller avundsvärd situation, men jag tror att både du och personer runtomkring dig behöver acceptera att det är så det kommer vara ett tag framöver.

 

[karamelldrottningen]

Gällande att du känner att du får skit både när du smusslar och när du är ärlig så har det väl att göra med att vissa saker, även om du är "ärlig", helt enkelt är väldigt problematiska och ett tecken på att du mår väldigt dåligt. Sedan är det ju inte meningen att du ska få "skit" just såklart. Men det känns också som att du tolkar det som att du får skit när du får höra att du måste se till att få mer hjälp?

Det är väl så men sen är det svårt för vissa inlägg känns hårda och i mitt huvud blir det det jag är som blir ifrågasatt och jag orkar inte riktigt ta till mig allt. Som om det ”bara” var att söka mer hjälp när jag tycker att jag försöker verkligen på alla håll och kanter redan.

 

[Hazel]

Det är väl så men sen är det svårt för vissa inlägg känns hårda och i mitt huvud blir det det jag är som blir ifrågasatt och jag orkar inte riktigt ta till mig allt. Som om det ”bara” var att söka mer hjälp när jag tycker att jag försöker verkligen på alla håll och kanter redan.

Ingen tycker du behöver söka mer hjälp för att du inte gör något nu. Det är liksom inte det det handlar om alls, grejen är att du försöker lösa ett jättestort problem med väldigt små hjälper.

Som det är nu så kör du ett rejs, det enda som behövs är att du följer vägen men på varje sida om vägen är det ett stup. Du kan inte se ut genom framrutan, det finns inga staket, och du blundar.

Rehab mötet kanske gör att du slutar blunda hela tiden men det löser inga andra problem. AA kan vara ditt staket, riktig behandling kan göra att du kan se ut genom framrutan, medicin kanske kan ta bort stupen. Men det finns ingenting som kommer lösa ALLA problem, du behöver hjälp med varje del