Många är väldigt engagerade. Det är otroligt givande och häftigt hur en grupp kan samarbeta. Det finns mkt att lära sig av cykelsporten och jag tror inte det handlar om ego. Man blir inget proffs bara för att man har en cykeldräkt i lycra och det är det nog ingen som tror heller. Men det är kul att utmana sig själv och i gruppen. Häftigt också att se hur alla höjer sig själv för varje år som går. Det blir en morot i träningen helt enkelt istället för att harva på ensam hela tiden. Jag kan rekommendera dig att prova på denna ljuvliga sport och bilda dig en egen uppfattning ?
Jag behöver inte syntetiskt motion. Jag bor på en gård med djur, och har därmed sammanhängande gårdsjobb.
Det är svårt att få mer och mer allsidig motion, än genom att ha en vardagssyssla som gör att man går kilometervis, lyfter tunga saker, och är ute i friska luften, året runt.
Tycker du på allvar, att jag ska ta bilen, åka minst tre mil, men snarare fem mil (där finns närmaste cykelklubb), för att träningscykla? På sommaren så tar jag gärna cykeln några kilometer härs och tvärs över gården för att komma till de olika beteshagarna för daglig tillsyn av djuren.
När jag var yngre, så spelade jag fotboll och ishockey på hög nivå, så jag vet hur stimulerande det är att träna med ett lag, men det är ett för mig passerat livsstadium.
Cykelsporten är inte unik.
Jag tor att du missuppfattar det där med engagemanget. Det finns seriösa cykelklubbar, som har seriösa medlemmar, som jobbar för sporten på olika sätt, och inte enbart för sig själva.
Men så finns de andra cyklisterna:
Essensen i tråden rör de flockar av cyklister i lycra, som dyker upp på våren, och som har ett rövhattsbeteende i trafiken, och, som oftast försvinner från vägarna efter att Vätternrundan avverkats.
Om de tillhör en klubb, så är det för att skaffa sig förmåner, de är sällan engagerade i cykelsporten, utan är enbart engagerade i sin egen prestation. De är påfallande ofta medelålders män, som gärna tar bilen några mil för att träna cykel några mil åt andra hållet med sina kompisar.
Jag har inget särskilt emot män i 35-55 års åldern, jag har något särskilt emot egotrippade typer oavsett kön och ålder. Och de som tränings cyklar p.g.a. något slags 30-50 års kris är ofta egotrippade, och det handlar inte om sporten cykling för dem, utan att visa upp prestation.