Jag har varit sugen på crossfit i flera år men jag vet inte om det är något för mig? Jaaaaaaa jag vet att det enda sättet att veta är att prova men jag vet inte om jag vågar.
Jag tror jag gillar peppig stämning men jag vill ju inte ALLTID vara sist kvar medan alla andra får stå och heja på mig i 5 minuter efter de har slutat träna! Jag både lockas och skräms av den där familjära stämningen som beskrivs överallt.
Och hur otränad kan man vara när man börjar egentligen? Och jag är riktigt ovig och jag blir arg när jag inte kan saker och ting direkt. Jag har varit hyfsat tränad för några år sedan men nu har jag verkligen ramlat av träningsvagnen så jag tror jag skulle dö om jag försökte mig på ett pass.
Ja ni hör ju. Hur var det när ni började crossfit? Vågar jag?
Klart att du vågar! Säger jag, som var livrädd för precis samma saker som du när jag började...
Men det är faktiskt inte så läskigt som det verkar! Och den där stämningen är definitivt bara peppande, inte läskig alls!
Där jag tränar har vi massor av nya medlemmar hela tiden, och övningarna anpassas alltid efter kunskap och dagsform. Det är massor av folk på mitt ställe som inte är särskilt vältränade alls, som är skadade, gamla (äldsta medlemmen är 72
) eller av annan anledning inte alltid kan göra alla delar av passet. Jag har själv hållit på i drygt ett år nu och är väl hyfsat vältränad men kan fortfarande inte stå på händerna ens mot en vägg (p.g.a feg), köra tunga marklyft (p.g.a skadad), eller göra en korrekt snatch (p.g.a ovig), men det är extremt sällan som det utgjort ett faktiskt hinder. När sådant kommer upp på passen ber jag bara om en alternativ övning, kör med lättare vikt, gör andra uppbyggande övningar, eller helt enkelt gör så gott jag kan.
Sedan är det, åtminstone hos oss, ganska sällan som det är sådana där pass där 1) man tränar ensam och 2) det gäller att bli klar först. Oftast går passen ut på att man gör något i par eller grupper om tre, och oftast finns det en tidsgräns så att alla slutar på samma gång. Sedan hur många vändor/reps du/ni hunnit med på den tiden vet ju bara du/ditt lag
De få gånger som det har varit ett upplägg som gjort att en person eller ett lag blivit klar efter alla andra så har det faktiskt bara varit jättehärlig stämning, och det är ingen som dömer någon för någonting. Alla är ju där på sina villkor och för sin egen skull liksom.
Med det sagt så upplever i alla fall jag, som är en ganska osäker och självkritisk typ, att jag har fått jobba rätt mycket med mig själv på det mentala planet för att inte känna mig stressad eller dålig under träningen. Det ligger dock
bara hos mig själv; jag är alldeles för bra på att jämföra mig med andra och klanka ner på mig själv. Crossfit har varit jättebra för mig av just den anledningen - jag har liksom tvingats ta kontroll över mina tankar på ett helt annat sätt, sluta bry mig om vad andra kan tänkas tycka och påminna mig själv om att jag är där och tränar för
min skull, på
mina villkor. Jag har aldrig någonsin känt att någon annan i gymmet dömt mig, utan den biten kommer helt och hållet från mig själv. Allt det där jobbet har faktiskt lett till att jag känner mig starkare även mentalt, och jag blir inte alls lika påverkad av andra människor längre.
