Covid-19 del 6

Status
Stängd för vidare inlägg.
Många som arbetar inom vården håller inte med om att Sverige har lyckats med ansatsen att inte överbelasta vården. Min sambo som vanligen arbetar med vårdplanering är mycket bekymrad över just överbelastningen.
Man behöver ha klart för sig, vilket din sambo rimligen också känner till, att den Covidrelaterade belastningen på vården har haft - och har - mycket stor regional variation i landet. Delar av landet har haft mycket hög belastning och haft stora problem att hålla näsan över ytan, medan andra delar av landet haft - och har - påtagligt mycket lägre belastning. Fokus i mediarapporteringen har, fullt naturligt, legat på de regioner som haft störst problem.
I den region där jag själv arbetar har vi hittills inte vid något tillfälle varit nära vårt kapacitetstak, med hänsyn till Covid. Vi har kraftsamlat, omorganiserat och i princip tredubblat intensivvårdskapaciteten, skapat nya parallella flöden för akutvården, skapat hela avdelningar för intermediärvård, byggt ut tekniska försörjningssystem etc, men hittills inte varit i närheten av att utnyttja den kapaciteten. Naturligtvis har personalsituationen påverkats men det har definitivt funnits marginaler. Vi har inte heller behövt skjuta på vård av svårt sjuka. I det avseendet har regionen, och ytterligare ett antal regioner, lyckats undvika att överbelasta. Det handlar förstås inte om att vi agerat på andra sätt än de mer utsatta regionerna, utan om att smittspridningen av hittills oklara skäl sett annorlunda ut.

Som resultat av omprioriteringarna har vi en vårdskuld som till största del utgörs av elektiva operationer och dagkirurgi. Hur vårdskulden skall betas av planerar vi just nu för.

Sedan har vården på ett nationellt plan förstås fortfarande oerhört stora utmaningar, alldeles oavsett Covid.
 
De flesta länder har vidtagit snäppet fler restriktioner än Sverige - och resultaten varierar enormt mycket, på hela skalan. För mig blir slutsatsen att det är något annat än den marginella skillnaden i restriktioner som har givit resultatet. Till exempel hur smittspridningen såg ut innan restriktionerna infördes.

Ibland kanske det är ”snäppet” det som avgör?
Initial smittspridning och nivån på platån eller toppen korrelerar inte nödvändigtvis. Ett exempel är Sydkorea.
 
Jag svarade på @ameos inlägg som menar att Sverige har lyckats bra eftersom man har klarat alla IVA- och akutfall.
Om jag förstår dig rätt:
För att "lyckas bra" enligt din mening borde alltså vården ha varit dimensionerad för att klara av en plötsligt uppkommen pandemi med ett stort antal väldigt vårdkrävande patienter, utan att behöva dra mer på övrig vård?
Jo, i den bästa av världar hade det varit så.
Men i den verkliga världen i vårt land så var vården söndersparad redan innan pandemin och därför - alltså helt oberoende av vilken strategi FHM rekommemderat - har det inte funnits personalresurser för att både ta hand om covidpatienter och beta av de vårdköer som fanns redan innan just detta coronaviruset dök upp.

Den tillplattade kurvan har varit tillräckligt platt för att IVA-patienterna har kunnat få den vård de behövt.
 
Skrev jag det?

Du angav Sydkoreas hantering av den initiala smittsprindningen som ett gott exempel, efter att beskrivit den Svenska hanteringen av densamma som ett dåligt exempel,
"tycker inte att effekterna är riktigt lyckosamma", och antydde att Sverige kunde ha gjort bättre.

Så om det nu inte är Sydkoreas metod du tycker att Sverige skulle tagit till istället, vad är det då?
 
Man får inte heller glömma att hålla sig precis under taket av vad vården klarar förhoppningsvis får vår tid under virusets värsta tid att vara kortare tid än om man håller ner kurvan extremt lågt.

Det vill säga att om man lät det hela löpa helt fritt hade vi haft en extrem topp under troligen relativt kort tid.
Vi är nog någonstans mittemellan där vi håller kurvan låg men ligger på maxkapacitet (dock med oanvända platser över).

Hur de länder med fler restriktioner kommer att må under längre tid är ju ingen som vet än. Deras kurva är mycket lägre men med den stategin torde kurvan vara mycket längre i tid och kan påverka mer under tiden, där jag tror att Sverige tänkt mer på både det sociala och ekonomiska för enskilda individen.

Om vi inte hittar ett vaccin eller om det tar mycket lång tid och om det är så viruset fungerar ens, så blir ju strategierna värderade annorlunda än att alla ska hålla antalet sjuka på en så låg nivå som möjligt.
 
Man får inte heller glömma att hålla sig precis under taket av vad vården klarar förhoppningsvis får vår tid under virusets värsta tid att vara kortare tid än om man håller ner kurvan extremt lågt.

Det vill säga att om man lät det hela löpa helt fritt hade vi haft en extrem topp under troligen relativt kort tid.
Vi är nog någonstans mittemellan där vi håller kurvan låg men ligger på maxkapacitet (dock med oanvända platser över).
Det är om man förutsätter att lika många blir sjuka oavsett vilken nivå på smittspridning man ligger. Jag tvivlar på att det kommer att stämma helt. Risken är också att om vi inte får ett vaccin inom kort så kan folk som redan varit sjuka återinsjukna.
 
Om jag förstår dig rätt:
För att "lyckas bra" enligt din mening borde alltså vården ha varit dimensionerad för att klara av en plötsligt uppkommen pandemi med ett stort antal väldigt vårdkrävande patienter, utan att behöva dra mer på övrig vård?
Jo, i den bästa av världar hade det varit så.
Men i den verkliga världen i vårt land så var vården söndersparad redan innan pandemin och därför - alltså helt oberoende av vilken strategi FHM rekommemderat - har det inte funnits personalresurser för att både ta hand om covidpatienter och beta av de vårdköer som fanns redan innan just detta coronaviruset dök upp.

Den tillplattade kurvan har varit tillräckligt platt för att IVA-patienterna har kunnat få den vård de behövt.

Nej, du förstod mig inte alls rätt. Snarare bär åtgärder dimensioneras efter tillgängliga resurser.
 
Man får inte heller glömma att hålla sig precis under taket av vad vården klarar förhoppningsvis får vår tid under virusets värsta tid att vara kortare tid än om man håller ner kurvan extremt lågt.

Det är en hypotes som inte är orimlig. Samtidigt så vet vi idag inte ens om det är en bra strategi. Det är möjligt att en pulsering av nedstängning är bättre. Men det är också möjligt att det senare är sämre. Vad som varit vettiga strategier vet vi först om flera år.
 
Jag såg brasklappen om att det kanske inte ser likadant ut i alla landsting men tolkade inlägget i sin helhet, och andra inlägg, som att du resonerar utifrån att vården gått på knäna nationellt under Covidbelastning. Så är det inte riktigt, och det perspektivet är viktigare än en bisats.

De beror ju på hur man ser det. Många sjukhus som är lokaliserade i storstadsområden vårdar på remiss från andra landsting. På sjukhus i drabbade storstadsområden som har haft en mycket hög belastning har mycket av den elektiva vården legat nere. Det kommer därmed påverka den elektiva vården även på ett nationellt plan. För att ta min sambos ordinarie arbetsplats så har de endast haft program en dag i veckan.
 
Status
Stängd för vidare inlägg.

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp