Jag försökte lite vantolka data bara, tyvärr kan vi ju inte få veta hur det hade gått om någon annan metod valts.
) inte har träffat mer än en av sina vänner på fyra månader, fortfarande är obekväm med att gå ut bland folk och känner sig som världens party pooper som tycker att folk ska följa reglerna.Fick mig att tänka på den här filmen jag såg idag
Bra slutsats ändå! Det samma gäller tyvärr för britterna...
Jahapp, då har vi återgått till det läge då jag mest bara känner att jag vill hålla mig borta från alla sociala medier för att slippa se hur puckat diverse bekanta beter sig med tanke på rådande omständigheter. Senaste bilden i mitt Instagram-flöde föreställer sju olika personer från sju olika hushåll som klämt ihop sig vid ett litet bord på en uteservering, sitter tätt ihopslingrade, ler mot kameran och bildtexten är något i stil med "back to normality".
En (väldigt stor) del av mig vill kommentera "NO, NOT BACK TO NORMALITY! THAT IS NOT THE POINT! LIFE IS NOT NORMAL! WHATEVER YOU DO, DO NOT GO BACK TO NORMALITY!", men det gör jag inte eftersom det är bekanta som jag behöver hålla mig på någotsånär god fot med.
Men fy faaan för att det är folk som det här som kommer att se till att vi snart kan behöva återgå till lockdown igen. Bara för att vissa (för övrigt intelligenta) människor inte kan begripa att viruset inte försvunnit, att världen fortfarande är långt ifrån återställd till det normala och att du fortfarande bör hålla 1-2 meters avstånd från folk som du inte bor med. Samtidigt som somliga andra (
En bekant till mig kom hem till Finland för att träffa släkt och vänner. Hen bor vanligtvis i London. Men de var ju inte bara hemma hos familjen. Nej, de åkte till grannstäder a, åt ute på restaurang, shoppade. Alltså vilka jävla idioter.Jahapp, då har vi återgått till det läge då jag mest bara känner att jag vill hålla mig borta från alla sociala medier för att slippa se hur puckat diverse bekanta beter sig med tanke på rådande omständigheter. Senaste bilden i mitt Instagram-flöde föreställer sju olika personer från sju olika hushåll som klämt ihop sig vid ett litet bord på en uteservering, sitter tätt ihopslingrade, ler mot kameran och bildtexten är något i stil med "back to normality".
En (väldigt stor) del av mig vill kommentera "NO, NOT BACK TO NORMALITY! THAT IS NOT THE POINT! LIFE IS NOT NORMAL! WHATEVER YOU DO, DO NOT GO BACK TO NORMALITY!", men det gör jag inte eftersom det är bekanta som jag behöver hålla mig på någotsånär god fot med.
Men fy faaan för att det är folk som det här som kommer att se till att vi snart kan behöva återgå till lockdown igen. Bara för att vissa (för övrigt intelligenta) människor inte kan begripa att viruset inte försvunnit, att världen fortfarande är långt ifrån återställd till det normala och att du fortfarande bör hålla 1-2 meters avstånd från folk som du inte bor med. Samtidigt som somliga andra (
är så tacksam att det börjar uppmärksammas och hoppas verkligen på ett snabbt ökande kunskapsläge och etablerande av vård/rehab! Det kanske kommer nu när regeringen uppdragit åt Socialstyrelsen och SBU att kartlägga kunskapsläget.Jahapp, då har vi återgått till det läge då jag mest bara känner att jag vill hålla mig borta från alla sociala medier för att slippa se hur puckat diverse bekanta beter sig med tanke på rådande omständigheter. Senaste bilden i mitt Instagram-flöde föreställer sju olika personer från sju olika hushåll som klämt ihop sig vid ett litet bord på en uteservering, sitter tätt ihopslingrade, ler mot kameran och bildtexten är något i stil med "back to normality".
En (väldigt stor) del av mig vill kommentera "NO, NOT BACK TO NORMALITY! THAT IS NOT THE POINT! LIFE IS NOT NORMAL! WHATEVER YOU DO, DO NOT GO BACK TO NORMALITY!", men det gör jag inte eftersom det är bekanta som jag behöver hålla mig på någotsånär god fot med.
Men fy faaan för att det är folk som det här som kommer att se till att vi snart kan behöva återgå till lockdown igen. Bara för att vissa (för övrigt intelligenta) människor inte kan begripa att viruset inte försvunnit, att världen fortfarande är långt ifrån återställd till det normala och att du fortfarande bör hålla 1-2 meters avstånd från folk som du inte bor med. Samtidigt som somliga andra (
Häxan surtant (dvs jag) har sagt till folk bakom mig i köer betydligt oftare på sistone.Jag upplever samma. Väldigt många tycks titta konstigt på en om man står på lite avstånd och väntar, ungefär som de tänker "Varför står hon där?" Många verkar väldigt uppenbart helt ha glömt vid det här laget.....Jag stod och väntade vid en kylhylla igår på lokala ICA för det var en mycket tydligt gravid kvinna som stod där och letade efter något. Efter ett litet tag ser hon mig och säger "Oj, är jag i vägen?!" och jag tyckte "Nejdå men jag försöker hålla avståndet" varpå hon säger "Nejdå, nejdå, det är ingen fara. Plocka det du ska!" utan att flytta sig
Jag är rätt säker på att jag är frisk (inga symptom och kör med social distans) och hon verkade vara det men jag håller givetvis avstånd ändå och gjorde det ännu mer med respekt för hennes graviditet (hon kunde ju inte veta att jag var frisk...).
People are stupid...
???? Och i kommentarerna frågar folk om det var mycket folk, och någon kund svarar att "jo, det var jättemycket folk men det märks inte för loppisen är så stor"...... Jag hade också lust att skriva min åsikt, men jag orkade inte.Yes! Det börjar komma lite info om långtidssjuka, bland annat i DN idag. Artikeln är låst, men jag kan pm:a texten. Det har/kommer få stora konsekvenser både i personligt lidande och samhällsekonomiskt tror jag. Jag, som närmar mig 5 månader sjuk,
Jag är så krass att jag hoppas att de som drabbas tillhör starka grupper. Inte för att jag någonsin önskar någon sjuk utan för att nytt hopp för alla oss som varit drabbade av me i många många år (för mig sedan -96) tänds eftersom forskningen kommer få extra pengar och lösningar kan komma om det är "rätt" grupper som drabbas. Tänk att få tillbaka något som kan kallas för liv liksom.Yes! Det börjar komma lite info om långtidssjuka, bland annat i DN idag. Artikeln är låst, men jag kan pm:a texten. Det har/kommer få stora konsekvenser både i personligt lidande och samhällsekonomiskt tror jag. Jag, som närmar mig 5 månader sjuk,
Jag tillhör en stark grupp, det är inte särskilt kul ändå. Det verkar som att många som får långvarig variant gör det (kanske därför det blir långvarigt, kroppen klarar att platta ut kurvan? MIn tanke). Det verkar tyvärr, precis som för de med ME, bero på vem en träffar i vården om en blir trodd eller inte/diagnosticerad med ångest. Där önskar jag verkligen att den utredning regeringen nu tillsatt om kunskapsläget gällande långtidssjuka i covid, snabbt tillhandahåller information till hela primärvården.
). Jag är med andra ord väldigt tacksam att världen inte bara pratar antal dödsfall utan också om fungerandenivå hos de som lever.Nej. Kul är det verkligen inte. Det jag syftar på är att starka grupper inte kommer skyfflas undan och struntas i lika lätt vilket är vardagen för alla långtidssjuka utan de har resurser (om inte annat genom kontakter men även ekonomiska) som många drabbade inte har och det i sig kommer förhoppningsvis göra att forskningen sätter fart. Att smärtvården får resurser och att smärtvård värd namnet och me-mottagningar ska finnas i varje landsting kanske då kan bli verklighet. För hur det än är så är det de starka grupperna som kan göra förändringar som märks. Den ensamstående fattiga småbarnsmamman blir inte lyssnad på av någon. På sin höjd får hon antidepressiv medicin. Det beror inte bara på vem man träffar om man blir trodd utan också vem man är.Jag tillhör en stark grupp, det är inte särskilt kul ändå. Det verkar som att många som får långvarig variant gör det (kanske därför det blir långvarigt, kroppen klarar att platta ut kurvan? MIn tanke). Det verkar tyvärr, precis som för de med ME, bero på vem en träffar i vården om en blir trodd eller inte/diagnosticerad med ångest. Där önskar jag verkligen att den utredning regeringen nu tillsatt om kunskapsläget gällande långtidssjuka i covid, snabbt tillhandahåller information till hela primärvården.
Jag fick mig en stor ögonöppnare när jag hörde min vän med ME sedan 11 år berätta hur hon har det och jag kan bocka av alla symptom hon nämner. Det är också läskigt när de symptom hon definierat som sin ME-debut uppkommer sent i covidförloppet. Den kunskap som finns inom ME-communityt om förhållningssätt har gjort ofantligt stor skillnad för mig. Från ett berg av möglande disk och att äta från engångstallrikar, till att faktiskt nästa klara vardagens minimum (äta, sova, hygien och buke
Självklart hoppas jag också att det kommer att forskas på de som får långvariga efter-covidsymptom så att vi och ME-gruppen får stöd. Jag hoppas desto mer på att den begynnande forskningen om vilka tidiga covidsymptom som hänger ihop med långvariga besvär. Min förhoppning där är att förstå vilka (utöver de vi vet med dagens kriterier) som behöver sjukhusvårdas i den akuta fasen av förloppet och hur, samt att det eventuellt kan minska de besvär som följer. Jag hoppas också att de strategier som finns från ME-håll, om de tillämpas väl i återhämtningsfasen, kan hjälpa till att göra besvären tillfälliga och inte permanenta. Ur mitt perspektiv borde information om förhållningssätt för att undvika ansträngningsutlösta bakslag (tex från att duscha, laga mat eller andra obestigbara berg i vardagen) nå alla sjuka snabbt. Det vore otroligt intressant om det kommer forskning på vilken ev skillnad det gör i permanentandet av de efterföljande besvären. Det borde också samhällsekonomiskt vara en stor vinst att eventuellt kunna undvika den befarade ME-ökningen som har kunnat ses efter stora virusutbrott. Världen står inför ett lysande tillfälle att förstå inte bara hur de som redan fått/ev håller på att få ME kan hjälpas, utan också om det genom tidig tillämpning av ME-strategier går att undvika att besvären av ME-art som så många nu upplever efter covid blir kroniska.
4 månaders inblick i något som kanske liknar din och andra ME-sjukas värld är läskigt.
Ja, det håller jag med om. jag hade en väldigt obehaglig vårdkontakt under denna tid och inför besök nr 2 så funderade jag i över ett dygn på hur jag skulle uttrycka mig för att inte bli gaslightad som förra gången. Efteråt vet jag att jag tänkte "om jag inte haft min utbildning (som gäller att kommunicera med folk som har svårt att kommunicera och dessutom är ett vårdyrke, så att jag har inblick i de strukturella ramar läkaren arbetar inom) hade jag aldig klarat att få honom att lyssna på mig". Det var obehagligt.
Suck, det har nu hänt ett antal gånger att jag står i kön på anvisat sätt och antingen har någon flåsat mig i nacken, men oftare att folk går förbi mig och ställer sig framför, wtf?
Det är verkligen vidrigt. Dessutom är ju läkare också olika. Endel blir förbannade om man har läst på själv, har koll och kan de sjukdomar man dras med medans andra välkomnar det.
Pratade med en bekant som då folk tränger sig för nära, och inte vill förstå ett första påpekande om avstånd, att ’hon jobbar med covid-patienter på IVA’. Det brukar ta skruv.
