Covid-19 del 6

[Philosophia]

Det som är intressant är att när andra europeiska länder nu börjar släppa på restriktionerna och lock-down så går sjukdomsfallen upp, vilket var väntat medan Sverige tuffar på (naturligtvis tragiskt att vi inte får ner döds och antal smittade talen mer) och nu verkar fokusera mer på testning och smittspridning och försöka återgå till att börja beta av övrig vård som lågprioriterats. Dvs, Sverige har lyckats med vad de satsade på, att vården inte skulle överväldigas av covid.

Däremot är det enorma misslyckandet på äldreboenden och det är bra att det görs en ordentlig utredning om orsakerna till varför, särskilt om vi antar att det kommer en andra våg i höst så samma situation kan undvikas då.

USA är naturligtvis en saga för sig och vad som händer där är en sann tragedi.

Många som arbetar inom vården håller inte med om att Sverige har lyckats med ansatsen att inte överbelasta vården. Min sambo som vanligen arbetar med vårdplanering är mycket bekymrad över just överbelastningen.

Vårdpersonalen är slutkörd och har med alla avtal, ombyggnad av lokaler, stora mängder dyr Propofol, osv. kostat enorma summor. Samtidigt är den vårdskuld som har byggts upp ofantligt stor och det är ju inte på något vis så att pandemin är över - även om betydligt färre nu vårdas på IVA.

Så med slutkörd vårdpersonal och tomma penningpåsar ska man nu börja beta av vårdberget. Det är möjligt att det inte ser lika ut i alla landsting, men i Stockholm ser det inte jättekul ut. Det kan jämföras med Norge som redan i mitten av april kunde återuppta ordinarie vårdverksamhet. De har både kunnat minska smittspridning, hålla nere dödstalen och kunnat sköta den elektiva vården.

Därmed sagt så innebär inte det en kritik mot FHM och regeringen eftersom situationen var helt ny. Någon form av strategi måste ju väljas. Om det är att pulsera lockdown med lättare restriktioner eller att enbart ha lättare restriktioner som är den bästa strategin får vi nog vänta många år för att kunna avgöra.

 

[sjoberga]

Många som arbetar inom vården håller inte med om att Sverige har lyckats med ansatsen att inte överbelasta vården. Min sambo som vanligen arbetar med vårdplanering är mycket bekymrad över just överbelastningen.

Vårdpersonalen är slutkörd och har med alla avtal, ombyggnad av lokaler, stora mängder dyr Propofol, osv. kostat enorma summor. Samtidigt är den vårdskuld som har byggts upp ofantligt stor och det är ju inte på något vis så att pandemin är över - även om betydligt färre nu vårdas på IVA.

Så med slutkörd vårdpersonal och tomma penningpåsar ska man nu börja beta av vårdberget. Det är möjligt att det inte ser lika ut i alla landsting, men i Stockholm ser det inte jättekul ut. Det kan jämföras med Norge som redan i mitten av april kunde återuppta ordinarie vårdverksamhet. De har både kunnat minska smittspridning, hålla nere dödstalen och kunnat sköta den elektiva vården.

Därmed sagt så innebär inte det en kritik mot FHM och regeringen eftersom situationen var helt ny. Någon form av strategi måste ju väljas. Om det är att pulsera lockdown med lättare restriktioner eller att enbart ha lättare restriktioner som är den bästa strategin får vi nog vänta många år för att kunna avgöra.

Indirekt kan man säga att vi överbelastat vården ganska kraftigt, det som undvikits är akut överbelastning i just COVID-19. Men även för den delen får man nog säga att det varit en kraftig överbelastning i flera regioner, med aktiverade krisavtal och ytterligare förvärrade semesterplaneringar (det brukar vara tufft, men i år ännu värre).

Jag är också orolig för de vårdskulder som byggts upp och hoppas att det finns personal även framöver till att börja sluta bygga på dem. Och att hela den här situationen kan utmynna i att vi på riktigt uppvärderar denna typ av yrken, inte bara i retorik och krisersättningar.

Jag tror att det är enormt svårt att jämföra åtgärder när inte smittspridningen innan åtgärder på något sätt varit liknande. Jag ser verkligen inte de svenska restriktionerna som "lättare restriktioner", min verklighet är förändrad radikalt i grunden sedan i mars. I april var det ett nästan totalt stillastående samhälle att betrakta.

 

[Enya]

Många som arbetar inom vården håller inte med om att Sverige har lyckats med ansatsen att inte överbelasta vården. Min sambo som vanligen arbetar med vårdplanering är mycket bekymrad över just överbelastningen.

Vårdpersonalen är slutkörd och har med alla avtal, ombyggnad av lokaler, stora mängder dyr Propofol, osv. kostat enorma summor. Samtidigt är den vårdskuld som har byggts upp ofantligt stor och det är ju inte på något vis så att pandemin är över - även om betydligt färre nu vårdas på IVA.

Så med slutkörd vårdpersonal och tomma penningpåsar ska man nu börja beta av vårdberget. Det är möjligt att det inte ser lika ut i alla landsting, men i Stockholm ser det inte jättekul ut. Det kan jämföras med Norge som redan i mitten av april kunde återuppta ordinarie vårdverksamhet. De har både kunnat minska smittspridning, hålla nere dödstalen och kunnat sköta den elektiva vården.

Därmed sagt så innebär inte det en kritik mot FHM och regeringen eftersom situationen var helt ny. Någon form av strategi måste ju väljas. Om det är att pulsera lockdown med lättare restriktioner eller att enbart ha lättare restriktioner som är den bästa strategin får vi nog vänta många år för att kunna avgöra.

Det här.
När jag har mina dåliga dagar , så blir jag så jädrans förbannad över just det här. Vad vi har lyckats (?) med har varit att ställa hela samhället på ända och vårda människor i covid-19, men all annan vård har stått still. Sjukvårdssystemet som sådan har inte fungerat utmärkt på flera år, långa köer inom de flesta områdena till både mindre akuta saker som mer akuta saker, tex en viss sorts canceroperationer i Region Skåne. Hur det är tänkt att ta igen all missad vård har jag svårt att förstå. Jag lider med varenda en som precis som jag får vänta på den där vanliga vården! Hur mycket förståelse och tålamod för situationen man än har så finns den personliga besvikelsen där.

Jag var bokad för en undersökning inför röroperation i öronen i mars. Den är framflyttad till Gud vet när. Jag har lock och värk för öronen konstant nu. För mig är det en viktig operation, jag använder öronen när jag jobbar, för vården kommer den mycket, mycket, mycket långt ner på prioriteringslistan. Jag förstår det, ingen snack om saken, men fy fasen vilken besvikelse.
Jag skulle till ögonläkare igen i april för undersökningar och förhoppningsvis få lite svar på vad som är fel på ögonen, varför krymper mitt synfält? Det är juli nu och inget besök i sikte ännu. Det är kanske inte viktigt för vården med mitt besök, men för mig är det ju det, rädslan att bli blind är ju där och utan att veta vad som är fel vet man ju inte vad som kan göras åt det. Tänk om det blir "för sent"?

Jag har stor förståelse för att sjukvården har fått ställa om helt, men när man blir drabbad och samtidigt hör att folk börjar tröttna på att följa restriktionerna, att avstånd inte hålls, att stränder är överfulla, att folk beter sig som om allt vore över eller som om de skiter i vilket, då blir jag ARG. Genom att bete sig så ansvarslöst förstör man för andra människor, inte bara genom att sprida smitta, utan också att ge sjukvårdspersonal mer att göra och göra köerna till all annan vård längre. Man förstör. Visst, om man inte bryr sig själv om att man blir sjuk, men att inte orka hålla ut förstår jag inte. Det här är vårt nya sätt att leva, det kommer inte bli annorlunda på ett bra tag. Vi borde ju vara tacksamma att vi ändå kan åka och bada eller gå på restaurang eller shoppa osv, priset för att kunna det är avstånd till vår nästa.

På mina bättre dagar är jag inte lika fokuserad på mig och min besvikelse dock.

 

[Lingon]

Äta i gemensamt lunchrum har inte fått förekomma alls på någon arbetsplats jag känner till. Man har med sig egen mat och äter på sin plats eller utomhus.

Ang storleken på rummet vad gäller 5 pers så tror jag att det har varit en öppning för att använda ett visst mått av förnuft.... Men många verksamheter har permitterat folk eller ändrat på deras arbetstider.

På min arbetsplats, kontor, är det så här nu:

De som kan jobbar hemifrån så mycket som möjligt. De som behöver vara på kontoret (vissa alla dagar och andra några dagar då och då, en del bara delar av dagar) ska hålla avstånd till varandra. Istället för att sitta 5-10 pers/bord i fikarummet får man nu bara sitta 3 st. Utanför fikarummet står det handsprit och det måste användas innan man går in. Handsprit finns även på toaletterna och vid entrén. Enbart affärskritiska besökare tillåts inomhus. Cheferna har bildat en grupp (gjordes mycket tidigt i pandemin) som har möte (digitalt) några gånger per vecka för att prata om covid-19 och bestämma om fler åtgärder ska tas på vår arbetsplats. Alla möten jag är på sker digitalt. Nästan alla har egna kontor till att börja med så där har inget ändrats. De som delar sitter vanligtvis minst 2 meter från varandra så där har inget ändrats heller. Överallt ser man lappar som påminner om reglerna och vad som gäller.

Jag har jobbat hemifrån sedan mitten av mars. Så det har blivit ett tag nu. Jag har totalt varit inne på kontoret 4-5 gånger sedan dess och aldrig heldagar utan jag har bara kört in och gjort det jag behövde göra där och sen åkt hem och jobbat resten av dagen hemma.

Angående mat så har alla alltid med sig egen mat. Vi har ingen matservering på min arbetsplats. Men folk äter fortfarande i fikarummet (antar jag) men med färre personer både i rummet och vid varje bord. Jag kan tänka mig att några äter utomhus om det är väder till det. Jag vet inte. Jag har inte stannat så länge så att jag ätit lunch där. Senast jag åt lunch/fikade på jobbet var i mitten av mars.

 

[ameo]

Många som arbetar inom vården håller inte med om att Sverige har lyckats med ansatsen att inte överbelasta vården. Min sambo som vanligen arbetar med vårdplanering är mycket bekymrad över just överbelastningen.

Vårdpersonalen är slutkörd och har med alla avtal, ombyggnad av lokaler, stora mängder dyr Propofol, osv. kostat enorma summor. Samtidigt är den vårdskuld som har byggts upp ofantligt stor och det är ju inte på något vis så att pandemin är över - även om betydligt färre nu vårdas på IVA.

Så med slutkörd vårdpersonal och tomma penningpåsar ska man nu börja beta av vårdberget. Det är möjligt att det inte ser lika ut i alla landsting, men i Stockholm ser det inte jättekul ut. Det kan jämföras med Norge som redan i mitten av april kunde återuppta ordinarie vårdverksamhet. De har både kunnat minska smittspridning, hålla nere dödstalen och kunnat sköta den elektiva vården.

Därmed sagt så innebär inte det en kritik mot FHM och regeringen eftersom situationen var helt ny. Någon form av strategi måste ju väljas. Om det är att pulsera lockdown med lättare restriktioner eller att enbart ha lättare restriktioner som är den bästa strategin får vi nog vänta många år för att kunna avgöra.

Alltså, vårdpersonalen har verkligen gått på knäna och knappt hållit näsan över vattenytan. All heder åt alla som slitit med detta! Verkligen!
Och trots vårdberget som växer, så är det ändå så att alla som har behövt intensivvård har fått den. Det har hela tiden funnits lediga intensivvårdsplatser tillgängliga, även om många av dem har krävt att patienter flyttats runt inom landet. Men vård har de fått.
Frågan är ju vad alternativet hade varit? Att neka akut vårdbehövande i dörren med motiveringen att "vi måste genomföra några höftledsbyten först och rehabilitera dem innan vi kan ta emot covid-patienter"?

Det stora problemet är väl det som blivit extra tydligt i och med den här pandemin - att vården har sparats sönder, att personalstyrkan (av olika orsaker) var för liten redan innan smittan dök upp och att lagerhållningen av viktiga hjälpmedel, läkemedel och tillbehör har rationaliserats bort.

Jag hoppas att våra beslutsfattande politiker bestämmer sig för att det är dags att se till att vården får de resurser som behövs. (och att sluta med beslutsfattande tjänstemän, som inte jobbar inom vårdkedjan, som inte behöver sköta vården i praktiken efter att ha sagt upp ett antal personer. Utan kan sitta på sin kontorsstol och sträcka på sig, nöjd med att ha sparat pengar...)

 

[Gimlan]

Gha! Nu vill några själar ordna gatuloppis i augusti. Det är tydligen lugnt, kommer inte bli trängsel, osv... Har argumenterat mig blå, men det är tydligen en jättebra idé Visst finns värre ställen för smittspridning men varför ens samla människor i onödan?

 

[Asko]

Äta i gemensamt lunchrum har inte fått förekomma alls på någon arbetsplats jag känner till. Man har med sig egen mat och äter på sin plats eller utomhus.

Ang storleken på rummet vad gäller 5 pers så tror jag att det har varit en öppning för att använda ett visst mått av förnuft.... Men många verksamheter har permitterat folk eller ändrat på deras arbetstider.

Intressant om lunchrummet, det gällde inte vårt på min arbetsplats. Men å andra sidan så kan vårt på jobbet ta drygt 200 pers i vanliga fall så det ansågs nog stort nog och så jobbade en hel del hemifrån.
Antalet personer i konferensrummen halverades dock, rekommendationen iallafall.

En liten del som blivit lite knepig är dock att vår arbetsplats ska vara en "aktivitetsbaserad" arbetsplats och innebär ju att folk kan flytta mellan olika platser, vilket är ju inte så bra i dagens och vårens läge. Men de anställda har ändå kunnat hålla sig någorlunda till "sina" platser, trots att det ogillas av vad cheferna säger.

Angående städningen så är arbetsplatsen så stor att jag är osäker på hur mycket mer städarna har kunnat städa.

 

[Asko]

Alltså, vårdpersonalen har verkligen gått på knäna och knappt hållit näsan över vattenytan. All heder åt alla som slitit med detta! Verkligen!
Och trots vårdberget som växer, så är det ändå så att alla som har behövt intensivvård har fått den. Det har hela tiden funnits lediga intensivvårdsplatser tillgängliga, även om många av dem har krävt att patienter flyttats runt inom landet. Men vård har de fått.
Frågan är ju vad alternativet hade varit? Att neka akut vårdbehövande i dörren med motiveringen att "vi måste genomföra några höftledsbyten först och rehabilitera dem innan vi kan ta emot covid-patienter"?

Det stora problemet är väl det som blivit extra tydligt i och med den här pandemin - att vården har sparats sönder, att personalstyrkan (av olika orsaker) var för liten redan innan smittan dök upp och att lagerhållningen av viktiga hjälpmedel, läkemedel och tillbehör har rationaliserats bort.

Jag hoppas att våra beslutsfattande politiker bestämmer sig för att det är dags att se till att vården får de resurser som behövs. (och att sluta med beslutsfattande tjänstemän, som inte jobbar inom vårdkedjan, som inte behöver sköta vården i praktiken efter att ha sagt upp ett antal personer. Utan kan sitta på sin kontorsstol och sträcka på sig, nöjd med att ha sparat pengar...)

Du skrev det jag tänkte!

Skadan inom vården fanns redan innan covid-19, smittan gjorde bara saken tydligare Det är makalöst hur sjukvården har ändå trots allt kunnat hållas på denna nivå, och det är bara tack vare de anställda som slitit halvt ihjäl sig.
Politikerna behöver, ursäkta att jag svär, fan ta mej ta i detta!

/stockholmare med möjligen Sveriges läns sämsta politiker när det gäller sjukvården

 

[Jeffery]

https://www.nytimes.com/2020/07/14/arts/design/cuomo-covid-poster-new-york.html

 

[Philosophia]

Alltså, vårdpersonalen har verkligen gått på knäna och knappt hållit näsan över vattenytan. All heder åt alla som slitit med detta! Verkligen!
Och trots vårdberget som växer, så är det ändå så att alla som har behövt intensivvård har fått den. Det har hela tiden funnits lediga intensivvårdsplatser tillgängliga, även om många av dem har krävt att patienter flyttats runt inom landet. Men vård har de fått.
Frågan är ju vad alternativet hade varit? Att neka akut vårdbehövande i dörren med motiveringen att "vi måste genomföra några höftledsbyten först och rehabilitera dem innan vi kan ta emot covid-patienter"?

Det stora problemet är väl det som blivit extra tydligt i och med den här pandemin - att vården har sparats sönder, att personalstyrkan (av olika orsaker) var för liten redan innan smittan dök upp och att lagerhållningen av viktiga hjälpmedel, läkemedel och tillbehör har rationaliserats bort.

Jag hoppas att våra beslutsfattande politiker bestämmer sig för att det är dags att se till att vården får de resurser som behövs. (och att sluta med beslutsfattande tjänstemän, som inte jobbar inom vårdkedjan, som inte behöver sköta vården i praktiken efter att ha sagt upp ett antal personer. Utan kan sitta på sin kontorsstol och sträcka på sig, nöjd med att ha sparat pengar...)

Ja, man har klarat av att hantera covid-patienterna under vår och försommar. Men det är ju på stor bekostnad av annan vård under samma period OCH för annan vård lång tid framöver. Jag tänker t.ex. på personer som är i @Enyas situation. Det är inte bara akut sjuka som kan lida och vara i stort behov av vård. Att lägga ribban vid att klara av IVA- och akutvård anser jag vara en allt för låg ambition när andra länder faktiskt har lyckats hålla nere antalet sjukdomsfall och därmed antalet vårdbehövande i Covid-19.

”Att vi har lyckats platta till kurvan” är - för att vara lite vitsig - en plattityd. En platt kurva säger inget om hur hög platån på kurvan blir. Sveriges platå på kurvan är betydligt mycket högre än andra länders.

 

[sjoberga]

Att lägga ribban vid att klara av IVA- och akutvård anser jag vara en allt för låg ambition när andra länder faktiskt har lyckats hålla nere antalet sjukdomsfall och därmed antalet vårdbehövande i Covid-19.

Jag kan inte se att det varit hela ambitionen med att vidta alla dessa extrema åtgärder. Det har varit ett absolut grundläggande krav att uppfylla, men ambitionen har varit mycket högre än så och det uttrycktes väldigt tydligt tyckte jag när vi fick den kraftigt ökande kurvan i mars, både av smittade och av allvarligt sjuka.

 

[Philosophia]

Jag kan inte se att det varit hela ambitionen med att vidta alla dessa extrema åtgärder. Det har varit ett absolut grundläggande krav att uppfylla, men ambitionen har varit mycket högre än så och det uttrycktes väldigt tydligt tyckte jag när vi fick den kraftigt ökande kurvan i mars, både av smittade och av allvarligt sjuka.

Jag svarade på @ameos inlägg som menar att Sverige har lyckats bra eftersom man har klarat alla IVA- och akutfall.

 

[Jeffery]

”Att vi har lyckats platta till kurvan” är - för att vara lite vitsig - en plattityd. En platt kurva säger inget om hur hög platån på kurvan blir. Sveriges platå på kurvan är betydligt mycket högre än andra länders.

Ändå så är en utplattad kurva betydligt bättre (understatement) än en bergstopp a la Lombardiet eller New York.

Och se'n är alternativen slut på hur eländet skulle ha hanterats, om spridningen redan var så stor som den var då den uppmärksammades.

 

[Jeffery]

Och se'n är alternativen slut på hur eländet skulle ha hanterats, om spridningen redan var så stor som den var då den uppmärksammades.

allt enligt denna rambling:

Jag tror att den stora skillnaden mellan oss och övriga närliggande länder, är till största delen hur vi organiserat våra äldreboenden - och det mesta bygger på att lösa bemanningsproblem med timanställda - som inte kan använda den där fria karensdagen. Och förmodligen inte riktigt har den där ekonomin att 'stanna hemma då du känner dig det minsta sjuk'.

Och en total lockdown skulle inte ha hjälp i fallet Stockholm, eftersom:

1) yrken som anses samhällsviktiga har ändå fått arbeta fortsättningsvis, t.ex taxichaufförer och vårdanställda.

2) smitta kom in under radarn med flyg från alla möjliga håll i världen, och taxichaufförer hade ändå delat sin lilla kupé med dem i 40-50-60 minuter från Arlanda och ut i Stockholmstrakten. Även om alla hemkommande satts i obligatorisk 14-dagars karantän, så hade det blivit i det egna hemmet. Och taxi dit, för en hel del. Förmodligen utan så jättebra skyddstänk till en början.

och så det jag arbetat mig fram till:
3) utan att ha det minsta belägg, tror jag att det är vanligt att om en Stockholms-taxichaufför lever i en parrelation, så jobbar den andra partnern i äldrevården. Så tillräckligt vanligt att vi ändå hamnat en bra bit på väg mot där vi är idag.
(Jag vet fyra Stockholms-chaufförer i parrelation, där tre partner jobbar inom äldrevården. Den fjärde partnern jobbar på vårdcentral.)

 

[Philosophia]

Ändå så är en utplattad kurva betydligt bättre (understatement) än en bergstopp a la Lombardiet eller New York.

Och se'n är alternativen slut på hur eländet skulle ha hanterats, om spridningen redan var så stor som den var då den uppmärksammades.

Nej, alternativen är näppeligen slut eftersom andra länder har haft andra strategier och hålla platån ännu lägre.

Jag säger dock inte att Sverige initialt har fattat dåliga beslut. Det är tydligt att Sverige arbetat utifrån scenarier baserade på Wuhan och Lombardiet och arbetat mot en topp som hade kunnat bli liknande den som Lombardiet drabbades av. Man har fattar beslut utifrån scenarier och hypoteser och det är gott så. Men man får skilja mellan godtagbara beslut och godtagbara effekter.

Jag tycker inte att effekterna är riktigt lyckosamma jämfört med resultatet i många andra länder. När man ser att andra länder som vidtagit fler restriktioner fått mer lyckosamma effekter så bör man vara beredd att ta fram nya scenarier och arbeta om sina strategier.

 

[Philosophia]

allt enligt denna rambling:

Ja, det är mycket rambling.

 

[Raderad medlem 19815]

Nej, alternativen är näppeligen slut eftersom andra länder har haft andra strategier och hålla platån ännu lägre.

Jag säger dock inte att Sverige initialt har fattat dåliga beslut. Det är tydligt att Sverige arbetat utifrån scenarier baserade på Wuhan och Lombardiet och arbetat mot en topp som hade kunnat bli liknande den som Lombardiet drabbades av. Man har fattar beslut utifrån scenarier och hypoteser och det är gott så. Men man får skilja mellan godtagbara beslut och godtagbara effekter.

Jag tycker inte att effekterna är riktigt lyckosamma jämfört med resultatet i många andra länder. När man ser att andra länder som vidtagit fler restriktioner fått mer lyckosamma effekter så bör man vara beredd att ta fram nya scenarier och arbeta om sina strategier.

Vilka länder har fått mer lyckosamma effekter?

 

[Lobelia]

Ja, man har klarat av att hantera covid-patienterna under vår och försommar. Men det är ju på stor bekostnad av annan vård under samma period OCH för annan vård lång tid framöver. Jag tänker t.ex. på personer som är i @Enyas situation. Det är inte bara akut sjuka som kan lida och vara i stort behov av vård. Att lägga ribban vid att klara av IVA- och akutvård anser jag vara en allt för låg ambition när andra länder faktiskt har lyckats hålla nere antalet sjukdomsfall och därmed antalet vårdbehövande i Covid-19.

”Att vi har lyckats platta till kurvan” är - för att vara lite vitsig - en plattityd. En platt kurva säger inget om hur hög platån på kurvan blir. Sveriges platå på kurvan är betydligt mycket högre än andra länders.

Länder har haft lite olika förutsättningar så att kolla in dem det gått bäst för när det gäller smittrycket och peka på att de klarat det bättre är inte så produktivt.

 

[sjoberga]

Jag tycker inte att effekterna är riktigt lyckosamma jämfört med resultatet i många andra länder. När man ser att andra länder som vidtagit fler restriktioner fått mer lyckosamma effekter så bör man vara beredd att ta fram nya scenarier och arbeta om sina strategier.

De flesta länder har vidtagit snäppet fler restriktioner än Sverige - och resultaten varierar enormt mycket, på hela skalan. För mig blir slutsatsen att det är något annat än den marginella skillnaden i restriktioner som har givit resultatet. Till exempel hur smittspridningen såg ut innan restriktionerna infördes.

 

[Philosophia]

Länder har haft lite olika förutsättningar så att kolla in dem det gått bäst för när det gäller smittrycket och peka på att de klarat det bättre är inte så produktivt.

Nu tänkte jag inte riktigt så förenklat. Givetvis måste fler variabler tas med i beräkningen.