Christel Behrmann: ”Hästar har det betydligt bättre än förr”

Ridsports krönikör Christel Behrmann tänker tillbaka på 60-talet, då hon började rida och villkoren för hästarna och sporten var helt annorlunda än nu. Slutsatsen blir att det är bättre numera, men att mycket faktiskt kan göras ännu bättre.

 

[ufot]

Jag gillar inte tonen, men i sak har hon faktiskt rätt. Åtminstone vad gäller hagar.

Min barndoms ridskola hade långt in på 2000- talet väldigt få och små hagar.

När vi hade hästen uppstallad (fram till 2005) på ridskolan var hästarna ute i hagen 2-3 timmar per dag.

95% av ridskolans hästar/ponnier stod i spilta.

Idag är alla spiltor bortbyggda och alla hästar har en egen hage. Många delar dessutom hage.

Alla ponnyer går i en stor hage tillsammans vilket minskat oron och bråken på lektionerna betydligt. Hästarna vet sin rangordning.

Det hon INTE tar upp är bett, nosgrimmor, inspänningstyglar och hästens form.

Här har det tyvärr blivit värre, åtminstone generellt (undantag finns givetvis).

På ”min” ridskola gick ALLA hästar på vanligt tränsbett (vanligtvis tjocka tvådelade bett, några på tredelade). Hjälptyglar och sporrar användes ALDRIG. Möjligen i träningsgrupperna fick några få ha sporrar. Någon privathäst reds med gramantyglar. Inga ridskolehästar fick någonsin ha hjälptyglar. Några få (typ en) hade martingal).

Angående att lära sig sadla och tränsa känner jag inte alls igen mig i vad hon skriver. När jag började rida (90- tal i och för sig) fick vi göra iordning och sadla hästarna själva. I början självklart med ridlärarens hjälp. Hästarna var aldrig färdiga när vi kom (om de inte gick lektionen innan). Vi fick mycket noga lära oss att det verkligen ska vara två fingrar mellan nosrygg och nosgrimma. Detta kollades noga innan varje lektion.

Jag fick en chock när jag flyttade ner till Skåne och gick förbi den lokala ridskolan. ALLA hästarna hade gummiband som drogs åt rätt så ordentligt. Många gick på olika typer av hävstångsbett. Få med tränsbett.

Visst, de fick gå i hagen. Några själv, men de flesta hade faktiskt kompis. Men deras blick på lektionen, den var helt död och avstängd. De gick ihoptryckta med lång rygg och bakbenen bakom sig. ”Min” ridskola lärde ut betydligt bättre ridning på 90- talet än ridskolan i Skåne på 2010- talet.

 

[Görel]

På min första ridskola på 70-talet gick inte hästarna i hage alls. De stod o sina spiltor, gick lektion i ridhuset och så var det uteritt på söndagar. I hage gick de på sommarbetet.

 

[ufot]

På min första ridskola på 70-talet gick inte hästarna i hage alls. De stod o sina spiltor, gick lektion i ridhuset och så var det uteritt på söndagar. I hage gick de på sommarbetet.

Så var det tyvärr även på ”min” ridskola tidigare. Först byggdes två små hagar (till ca 30 hästar. Sedan 2 till. När jag började rida på 90- talet fanns det 6 hagar. Sedan byggdes det några till i början av 2000- talet. Alla små och alla (utom ponnyerna) gick 1 och 1.

 

[Görel]

Så var det tyvärr även på ”min” ridskola tidigare. Först byggdes två små hagar (till ca 30 hästar. Sedan 2 till. När jag började rida på 90- talet fanns det 6 hagar. Sedan byggdes det några till i början av 2000- talet. Alla små och alla (utom ponnyerna) gick 1 och 1.

Så i det fallet har det blivit oändligt mycket bättre!

 

[ufot]

Så i det fallet har det blivit oändligt mycket bättre!

Det håller jag verkligen med om.

Däremot har ridningen blivit sämre är min erfarenhet. Inte överallt (som tur är).

Men vi lärde oss bra ridning på ”min” ridskola. Ridning som jag än idag har nytta av och tycker än idag att grundidén är bra. Enkel utrustning, tränsbett, inga hjälptyglar och inga sporrar.

 

[Mia_R]

Min barn- och ungdoms ridskolor hade heldagshagvistelser till alla lektionshästar, uteritter och lektioner både utomhus och i ridhus samt teorilektioner. Vet inte om jag tycker det blivit så mycket bättre nu?

 

[Islandshästryttare]

Mina barn- och ungdomsridskolor hade hagar och daglig utevistelse för hästarna. Dock började jag rida 1981 så senare än krönikören. Vi fick lära oss bra ridning på den tiden, på min första ridskola under första året fick vi knappt hålla i tyglarna. Allt handlade om sits och balans och det skulle man klara utan att använda tygeln som ett stöd.Vi hade ledare , uppknuten tygel eller blev longerade. Den grunden har jag haft god nytta av i all ridning.

Samma visa när vi började med hoppning det var studs över kavaletti med uppknuten tygel och utan stigbyglar. Så skulle man stå i fältsits med armarna rakt ut. Det var enkel utrustning, inga sporrar, eller hjälptyglar. Spö var definitivt inget som vi fick använda de första åren och nä vi fick börja med det poängterades noga att det var ett hjälpmedel och förstärkning av hjälperna.

 

[karamelldrottningen]

Man behöver kanske inte ens gå så långt tillbaka i tiden. Stor skillnad på 90-talet och nu. Var det inte nån gång i början på 2000-talet som taggtråd blev otillåtet? Och mer och mer utifrån hästens välfärd. Mycket kan såklart göras ännu bättre. Tänker att varje stall kan oftast göra något som gynnar hästarnas välmående. Och människornas. Många gånger går det också hand i hand.

 

[Sassy]

Min barn- och ungdoms ridskolor hade heldagshagvistelser till alla lektionshästar, uteritter och lektioner både utomhus och i ridhus samt teorilektioner. Vet inte om jag tycker det blivit så mycket bättre nu?

Så var det på min barndoms ridskola också. Hästarna gick ute i flock i stora hagar, 7-12 på arbetsdagar, 8-18 på söndagar, ute nattetid under den säsongen då det var lämpligt. De slapp vara övertäckade, vi fick vara där i tid för att borsta ordentligt helt enkelt.

Under hela första året var det en halvtimme teori i samband med varje ridlektion, så nog lärde vi oss att göra i ordning hästarna rätt fort. Jag började rida på sent 80-tal.

Det jag ser att folk har sina 'väl omhändertagna" hästar "ute" i nu är ofta inte större än vad jag skulle kalla en sjukhage, och det är verkligen inte några långa dagar ute. På den fronten verkar det snarare ha gått bakåt, även om ridskolehästarna ofta har lite större hagar än i många andra stall.

 

[MissFideli]

Min lilla ridskola på 80-talet hade förvisso spiltor, men alla gick ute i en stor hage. Hjälptyglar användes dock, gummisnodd och thiedermantygel var vanligast på de som ansågs behöva.
I privatstallen gick alla ute, någon av hingstarna i travstallet gick bara ute en kort tid och i pyttehage. Men det var definitivt inte lika vanligt med hästar som gick 1 och 1 som det är idag och majoriteten av hagarna var bra mycket större än endel av dagens.
Dern stora skillnaden är nog som andra är inne på, att hästarna inte gick täckade i liika stor utsträckning. Samt att man inte tränade på bana lika mycket som nu, ridhus och ridbanor var inget som fanns på var mans gård. Tror det fanns 1 ridhus i hela min lilla kommun, idag har ju var och varannan gård eget.

 

[ufot]

Det jag ser att folk har sina 'väl omhändertagna" hästar "ute" i nu är ofta inte större än vad jag skulle kalla en sjukhage, och det är verkligen inte några långa dagar ute. På den fronten verkar det snarare ha gått bakåt, även om ridskolehästarna ofta har lite större hagar än i många andra stall.

Håller helt med.
Under den tiden jag bodde i den stora universitetsstaden i Skåne och hade häst var det totalt hopplöst att hitta vettig stallplats.

Generellt små hagar och hästar som togs in direkt det blev mörkt. Jag frågade en gång sarkastisk om de trodde hästar var mörkrädda. Jag fick som svar att det är för farligt att ta in hästarna när det är mörkt.

Jag kommer från Norrland. Om vi bara hade hästarna ute när det var ljust hade det inte blivit många timmar under vintern, framförallt inte när solen är under horisonten…

 

[Palermo]

Jag tror inte att man får till en vettig historieskrivning enbart med hjälp av sina egna minnen.

Utifrån vad jag minns, jag började på ridskola ca 10 år senare än Behrman, så gick alla ridskolehästar i hage i flock varje dag. Dygnet runt på sommaren. Sen stod de i spiltor, förvisso. Men det tog flera decennier innan jag första gången ens såg sådana där hagar som är små individuella rutor, och jag har aldrig sett ridskolehästar i sådana vad jag vet (riksanläggningarna undantagna).

Graman var tabu under min ridskoletid.

Sen var träningen av privatekioage ungefär som det famösa klippet med Dujardin, men ridskolelektioner såg inte ut så. (De var däremot väldigt pedagogiska i militär, auktoritär anda.)

Men: vi minns olika. Och vi vet inte vad av det vi minns som ens är riktiga minnen.

 

[Palermo]

Så i det fallet har det blivit oändligt mycket bättre!

Det kanske är en stad-land-fråga? Ridskolor i Stockholm saknade hagar, ridskolor i tex Småland hade hagar?

 

[Görel]

Det kanske är en stad-land-fråga? Ridskolor i Stockholm saknade hagar, ridskolor i tex Småland hade hagar?

Stallet hade hage men hästarna släpptes inte ut där.

 

[Mirtai]

Min första ridskola på 90-talet hade visserligen hagar men ganska små. Hästarna stod i spiltor med sadel och träns på hela kvällarna när demontera gick lektion. Vi elever fick inte borsta/sadla/tränsa för hästarna var så elaka.

Ridläraren hade långpisk i ridhuset. En av dem kastade gärna en nyckelknippa i rumpan på hästen om den inte gick fram.

Och visst hade de utrustning som var ”snällare” än idag men hur väl anpassad var den egentligen?

Så jag håller med om att i grunden är mycket av hästhållningen bättre idag.

På ridskolan där jag stod tills nyligen går hästarna ute i flock. Så länge vädret tillåter är de ute dygnet runt. De rids regelbundet av instruktörerna för att vidareutbildas. Utrustningen ses över regelbundet och byts om det inte passar. De får gärna en veckas paus från lektionsverksamheten för att bara ridas ut om de är lite trötta. Sporrar tillåts och några få går med martingal. De får anpassad foderstat med mineraler och tillskott efter behov.

Jag hade mycket hellre varit häst på den ridskolan än den första!

 

[Kirre]

"Komisk" anekdot från en kontroll av Länsstyrelsen på min ridskola jag växte upp på. De har alltid haft alla 13-14 skolhästar tillsammans i stor flock i gigantiska naturbeteshagar. De jobbade även som slyröjare på de generella ytorna på gårdens "ostängslade" marker (fanns yttre stopp, husen på gården stängslades in istället) när det behövdes. Ute tidig morgon till ngn timme innan första lektion och dygnet runt all tid som gick. Så, Länsstyrelsens kommentar: Det vore ju bra om ni kanske hade hagar till hästarna.

Antar att de helt enkelt inte sett den typen av hästhållning utan just var vana vid mindre hagar intill stallet.

 

[ufot]

Det har i alla tider funnits bra och dåliga ridskolor. Att säga att allt var bättre förr är lika fel som att säga att allt är bättre nu.

Dåliga ridlärare och dålig hästhållning har alltid funnits, och kommer alltid att finnas. Skillnaden idag är att vi lever i en digital värld där det är betydligt enklare att göra omgivningen uppmärksamma på missförhållanden.

Att ridsporten och framförallt hästhållningen granskas är jättebra. Att hästskötare vågar säga sanningen och att människor vågar använda dold kamera och dold mikrofon är jättebra.

Att hästar har mer passande utrustning idag kanske stämmer. Sant är i alla fall att vi har mer kunskap om utrustning.

Det är bara så synd att människan är betydligt bättre på att uppfinna ny utrustning, skarpare bett, mer hjälptyglar, än att faktiskt utbilda hästen från grunden…

 

[Snowball]

Men idag borde vi veta och kunna mycket bättre än för femtio år sedan
Vi borde kommit mycket längre tycker jag på detta halvsekel både vad gäller utbildning träningsmetoder och hästhållning
Istället tar vi alla genvägar som finns för att få snabba resultat när vi vet att det inte är hållbart i längden
Pengar styr kapitalismen regerar

 

[ufot]

Men idag borde vi veta och kunna mycket bättre än för femtio år sedan
Vi borde kommit mycket längre tycker jag på detta halvsekel både vad gäller utbildning träningsmetoder och hästhållning
Istället tar vi alla genvägar som finns för att få snabba resultat när vi vet att det inte är hållbart i längden
Pengar styr kapitalismen regerar

Du har tyvärr helt rätt.
Jag börjar allt mer ifrågasätta all tävling med djur. I alla fall all tävling där långa resor och prispengar är inblandade.