Chihuahuaavel

[Perrito]

Först och främst: Hej! Efter en tids lurkande beslutade jag mig för att skapa ett konto, för här verkar finnas många kunniga och intresserade hundmänniskor!

Nu till mina funderingar. Jag är chihuahuaägare utan egna uppfödarambitioner som dock på senare tid har fått intresse för att sätta mig in i det här med avel/uppfödning. Jag vill helt enkelt få större insikt i hur olika chihuahuauppfödare bedriver sin avel, som en förberedelse för framtida köp (min nuvarande kille är inte svensk och jag har inte kontakt med hans uppfödare, lång historia...).

Jag har spenderat en del tid på SKK Avelsdata och studerat olika stamtavlor/linjer. Ett antal frågor (som inte nödvändigtvis är specifika för enbart chihuahua) har dykt upp under vägens gång:
1. När det gäller patella luxation, som ju är ett tämligen vanligt förekommande problem hos bl.a. chihuahua, hur petig kan/bör man vara vad gäller diagnostiserade föräldrar/syskon/andra släktingar etc i en stamtavla? Det verkar inte vara helt ovanligt att det avlas på både grad 1 och 2, vilket, om jag har förstått det rätt, är tillåtet så länge inte föräldrarna har mer än 2 sammanlagt. Men bara för att det är tillåtet är det väl inte nödvändigtvis befogat? Så liten avelsbas har väl inte rasen, menar jag. Överreagerar jag när jag drar öronen åt mig när jag ser frekvent förekomst av patella luxation i en stamtavla

2. Inte helt sällan används ju importerade hundar i avel. Hur kan man ta reda på dessa hundars (och deras släktingars/tidigare avkommors) hälsostatus om detta inte framkommer på Avelsdata?

3. Hur bör man ställa sig till att en uppfödare använder sig av samma hane med sina egenuppfödda tikar (som kan vara väldigt många till antalet) kull efter kull efter kull? Är det vanligt att uppfödare går till väga på det sättet?

4. Är det befogat att avla på en tik vars farmor och faster båda har PRA, och där fastern har en avkomma med vitreusdegeneration?

Det här är vad jag kan komma på för stunden. Hoppas att någon orkar läsa och komma med lite synpunkter

 

[Raderad medlem 94602]

Kan inget om Chihuahua men är uppfödare av annan ras och kan svara på punkt 4.

Nej, det är inte ok att avla på PRA. PRA är ärftligt och just för att undvika att sprida denna defekt rekomenderas vissa raser att ögonlysas.
I mitt sätt att se på det så är det inte seriöst att avla på en individ med en sjukdom som PRA hos far/morföräldrar. Uppenbarligen har defekten gått vidare till minst en avkomma och PRA kan dyka upp senare även om hanen är fri just nu.

 

[Ramona]

Jag svarar nej på alla dina frågor. Det är inte okej att avla på någonting annat än patellafria hundar och annars friska hundar. Inavel är inte okej, inte linjeavel heller mer än extremt korta perioder om man har ett ordentligt syfte. Att använda samma hanne ser jag inte som något problem om han förvärvar sig bra och tikarna inte är släkt med honom. Så snäv är inte avelsbasen.

Hälsostatusen på importerade hundar kan vara lite svåra att få tag på, men mycket beror på vart hunden kommer ifrån. Går man in på respektive lands motsvarighet till avelsbasen får man mycket info där. Men det förutsätter förstås att de har en offentlig avelsbas. Fler länder vet jag har godkända och icke godkända prover, men sen får man inte veta mer än att de var godkänt. Och man vet inte vilken grad av tex patella som är godkänt. Ibland är ett prov godkänt bara för att det är gjort.

Någonstans måste man ju också lita på att uppfödarna kan sin grej och gör ett bra jobb. I Sverige har vi några riktigt gamla kennlar som har enormt gott rykte, men även nyare som också gör ett jättebra jobb.

Sen när det kommer till chihuahua så är det lite av en samlarhund. Uppfödarna har gärna ett helt gäng, inte bara 5-6 st, utan vi snackar 20-30 tal om inte mer. Förutom att de har många så samäger de ofta många djur tillsammans med någon eller några andra uppfödare. Ibland kan det kännas hur snurrigt som helst, men oftast har de koll på läget. De flesta uppfödare vet ju vad de håller på med.

 

[Fisherling]

De ovan har svarat bra på dina frågor. Tänkte bara bidra med det lilla jag 'kan' om Chihuahua-aveln.

Har en vän som varit uppfödare av just Chihuahua. Hon lämnade den aveln då hon ansåg att det började bli en allt för utbredd trend att avla på klotrunda huvuden (vilket fick följden av att fler hundar fick fontaneller som aldrig stängs), utstående ögon och korta nosar. Mer och mer andningsproblem, mer och mer problem med patella, mer och mer problem med valpning ect. Hon kände att varken hälsan eller mentaliteten var prioritering inom Chihuahua-aveln, utan enbart ett visst utseende.

Alltid något att tänka på.

 

[Perrito]

Kan inget om Chihuahua men är uppfödare av annan ras och kan svara på punkt 4.

Nej, det är inte ok att avla på PRA. PRA är ärftligt och just för att undvika att sprida denna defekt rekomenderas vissa raser att ögonlysas.
I mitt sätt att se på det så är det inte seriöst att avla på en individ med en sjukdom som PRA hos far/morföräldrar. Uppenbarligen har defekten gått vidare till minst en avkomma och PRA kan dyka upp senare även om hanen är fri just nu.

Tack för ditt svar! Det bekräftar min känsla av att det inte är någon bra idé att avla på hundar med PRA i släkten. I det här specifika fallet används också den här tikens dotter som avelstik av uppfödaren, vilket gör det till ett potentiellt ännu större problem. Tiken är ögonlyst ua vid ett tillfälle men inte dottern. Men som du säger så kan ju PRA dyka upp senare oavsett tidigare resultat av ögonlysning, vilket också var fallet med tikens farmor och faster.

Är uppfödaren så okunnig att hen inte inser vad det kan få för konsekvenser, eller bryr hen sig inte? Lika illa oavsett, tycker jag

 

[Perrito]

Jag svarar nej på alla dina frågor. Det är inte okej att avla på någonting annat än patellafria hundar och annars friska hundar. Inavel är inte okej, inte linjeavel heller mer än extremt korta perioder om man har ett ordentligt syfte. Att använda samma hanne ser jag inte som något problem om han förvärvar sig bra och tikarna inte är släkt med honom. Så snäv är inte avelsbasen.

Hälsostatusen på importerade hundar kan vara lite svåra att få tag på, men mycket beror på vart hunden kommer ifrån. Går man in på respektive lands motsvarighet till avelsbasen får man mycket info där. Men det förutsätter förstås att de har en offentlig avelsbas. Fler länder vet jag har godkända och icke godkända prover, men sen får man inte veta mer än att de var godkänt. Och man vet inte vilken grad av tex patella som är godkänt. Ibland är ett prov godkänt bara för att det är gjort.

Någonstans måste man ju också lita på att uppfödarna kan sin grej och gör ett bra jobb. I Sverige har vi några riktigt gamla kennlar som har enormt gott rykte, men även nyare som också gör ett jättebra jobb.

Sen när det kommer till chihuahua så är det lite av en samlarhund. Uppfödarna har gärna ett helt gäng, inte bara 5-6 st, utan vi snackar 20-30 tal om inte mer. Förutom att de har många så samäger de ofta många djur tillsammans med någon eller några andra uppfödare. Ibland kan det kännas hur snurrigt som helst, men oftast har de koll på läget. De flesta uppfödare vet ju vad de håller på med.

Tack för ditt utförliga svar!
Inte helt sällan skyltas det med "valpar av patellafria föräldrar" - vilket naturligtvis är toppen - men på Avelsdata framgår sedan att det finns gott om patella hos mor-/farföräldrar, syskon eller andra avkommor osv. Det kan väl ändå inte ses som positivt?

Och om en och samma hane, som likt ovan beskrivet kanske inte har patella själv men en hel del bakom sig, används till 10+ kullar av samma uppfödare... hur kan det vara befogat? Det måste väl finnas någon hane som är "bättre" i det avseendet?

20-30 chihuahor det låter extremt mycket även för en uppfödare. Men vad vet jag?
Som vanlig hundägare tänker jag mig en liten flock på kanske 3st

 

[Perrito]

De ovan har svarat bra på dina frågor. Tänkte bara bidra med det lilla jag 'kan' om Chihuahua-aveln.

Har en vän som varit uppfödare av just Chihuahua. Hon lämnade den aveln då hon ansåg att det började bli en allt för utbredd trend att avla på klotrunda huvuden (vilket fick följden av att fler hundar fick fontaneller som aldrig stängs), utstående ögon och korta nosar. Mer och mer andningsproblem, mer och mer problem med patella, mer och mer problem med valpning ect. Hon kände att varken hälsan eller mentaliteten var prioritering inom Chihuahua-aveln, utan enbart ett visst utseende.

Alltid något att tänka på.

Mycket av det du skriver stämmer till stor del överens med den bild jag har fått av chihuahuaaveln, tyvärr. Klotrunda huvuden som ger öppna fontaneller kan ju sedan ge en ökad benägenhet för vattenskalle och Chiari-lik malformation (missbildning av skallen som föranleder syringomyeli) bland annat, plus allt det andra du nämner.

Oavsett ras så tycker jag det är helt fruktansvärt med ren exteriöravel som knappt inte tar hänsyn till hälsa eller mentalitet alls. Jag förstår helt enkelt inte hur ett visst utseende kan eftersträvas på bekostnad av hundens välmående. Det är bara absolut vedervärdigt.

Det är till stor del av den anledningen som jag gör sådana här efterforskningar: jag vill ha en frisk och mentalt stabil hund och struntar faktiskt i hur många rosetter den eventuellt skulle få i utställningsringen

 

[Red_Chili]

Jag måste bara säga att jag blir väldigt glad av den här tråden! Inte glad åt att det ännu en gång blir tydligt att det avlas på osunda hundar, såklart, men glad åt att du @Perrito verkligen intresserar dig för "din" ras, gör efterforskningar och försöker lära dig mer.

Tyvärr finns det alltid oseriösa uppfödare och ju mer lättsåld ras, desto vanligare lär det vara. Därför är det jättebra att även som valpköpare läsa på och sedan vara riktigt kräsen i valet av nästa hund. Våga också lita på magkänslan. Säger magkänslan att uppfödaren inte är helt seriös som avlar på en viss typ av hundar, hundar med vissa hälsoproblem nära i stamtavlan osv? Köp inte därifrån! Köp från en uppfödare som avlar seriöst, är trevlig, kan berätta för dig lite grundläggande tänk kring valet av avelshundarna och där du får bra magkänsla.

 

[Perrito]

Jag måste bara säga att jag blir väldigt glad av den här tråden! Inte glad åt att det ännu en gång blir tydligt att det avlas på osunda hundar, såklart, men glad åt att du @Perrito verkligen intresserar dig för "din" ras, gör efterforskningar och försöker lära dig mer.

Tyvärr finns det alltid oseriösa uppfödare och ju mer lättsåld ras, desto vanligare lär det vara. Därför är det jättebra att även som valpköpare läsa på och sedan vara riktigt kräsen i valet av nästa hund. Våga också lita på magkänslan. Säger magkänslan att uppfödaren inte är helt seriös som avlar på en viss typ av hundar, hundar med vissa hälsoproblem nära i stamtavlan osv? Köp inte därifrån! Köp från en uppfödare som avlar seriöst, är trevlig, kan berätta för dig lite grundläggande tänk kring valet av avelshundarna och där du får bra magkänsla.

Tack för kloka ord! Jag önskar att fler framtida valpköpare kunde ha detta i åtanke (läs: få detta ordentligt inpräntat i hjärnan ).

Kräsen kommer jag garanterat vara med tanke på hur "marknaden" nu ser ut. Än så länge har jag inte hittat någon uppfödare som uppfyller kriterierna vad gäller hälsa (utifrån det som går att utläsa från Avelsdata, vill säga); är det inte patella så är det inavel eller PRA eller... ja.

På tal om inavel förresten, är det främst föräldradjuren man bör titta på (dvs inavelsgrad för den aktuella kullen) eller kan det även ha betydelse om t.ex. far- och morföräldrar är inavlade? Som exempel såg jag en farmor till en tik där inavelsgraden var beräknad till 28,1%

 

[Raderad medlem 94602]

Tack för kloka ord! Jag önskar att fler framtida valpköpare kunde ha detta i åtanke (läs: få detta ordentligt inpräntat i hjärnan ).

Kräsen kommer jag garanterat vara med tanke på hur "marknaden" nu ser ut. Än så länge har jag inte hittat någon uppfödare som uppfyller kriterierna vad gäller hälsa (utifrån det som går att utläsa från Avelsdata, vill säga); är det inte patella så är det inavel eller PRA eller... ja.

På tal om inavel förresten, är det främst föräldradjuren man bör titta på (dvs inavelsgrad för den aktuella kullen) eller kan det även ha betydelse om t.ex. far- och morföräldrar är inavlade? Som exempel såg jag en farmor till en tik där inavelsgraden var beräknad till 28,1%

Ang inavel så titta på föräldrarna. Skulle du själv vilja para el är intresserad av en kommande kull så kan du nyttja provparning som finns på avelsdata. Då får du fram inavelsprocenten för kullen.

 

[Fruentimber]

För en som har sjukt dålig erfarenhet av just chihuahua så är du så himla välkommen med dina sunda tankar och idéer, @Perrito! Tycker du har ett väldigt bra utgångsläge tankemässigt. Se till att inte tumma på något av det.

 

[Fisherling]

Mycket av det du skriver stämmer till stor del överens med den bild jag har fått av chihuahuaaveln, tyvärr. Klotrunda huvuden som ger öppna fontaneller kan ju sedan ge en ökad benägenhet för vattenskalle och Chiari-lik malformation (missbildning av skallen som föranleder syringomyeli) bland annat, plus allt det andra du nämner.

Oavsett ras så tycker jag det är helt fruktansvärt med ren exteriöravel som knappt inte tar hänsyn till hälsa eller mentalitet alls. Jag förstår helt enkelt inte hur ett visst utseende kan eftersträvas på bekostnad av hundens välmående. Det är bara absolut vedervärdigt.

Det är till stor del av den anledningen som jag gör sådana här efterforskningar: jag vill ha en frisk och mentalt stabil hund och struntar faktiskt i hur många rosetter den eventuellt skulle få i utställningsringen

Om jag någonsin skulle köpa en chihuahua och du var uppfödare, då skulle jag gå till dig direkt Det är rätt sällsynt med så sunt tänk. Common sense ain't that common, du vet.

Har själv blivit rätt förtjust i Chihuahuas just på grund av min vän som fött upp egna. Hennes är härliga. Stabila i kroppen, inga överdrifter i exteriören och trevliga mentalt. Det är synd att hon lämnade Chihuahua-aveln, men hon blev ju snudd på utfryst av resterande uppfödare eftersom hon tog upp hälsoproblemen och kämpade emot trenderna..

Sen att jag tycker att man borde avla upp en stor variant av chihuahua (typ 40 cm i mankhöjd) är iförsig en annan sak, men ändå

 

[Perrito]

Ang inavel så titta på föräldrarna. Skulle du själv vilja para el är intresserad av en kommande kull så kan du nyttja provparning som finns på avelsdata. Då får du fram inavelsprocenten för kullen.

Ok, tack, det var bra att veta!
Vad räknas egentligen som en godtagbar inavelsprocent? Helst ska det väl vara 0 såklart men så är ju inte alltid fallet.

 

[Red_Chili]

Ok, tack, det var bra att veta!
Vad räknas egentligen som en godtagbar inavelsprocent? Helst ska det väl vara 0 såklart men så är ju inte alltid fallet.

Det bör stå i RAS-dokumentet som du kan hitta genom att kolla på SKKs hemsida (vid rasbeskrivningen). SKK har en rekommenderad gräns på.. Tror det är 6,25%? Däremot kan olika raser ha olika rekommendationer beroende på hur läget ser ut inom rasen.

 

[Perrito]

För en som har sjukt dålig erfarenhet av just chihuahua så är du så himla välkommen med dina sunda tankar och idéer, @Perrito! Tycker du har ett väldigt bra utgångsläge tankemässigt. Se till att inte tumma på något av det.

Men oj, tack, vilka fina ord Nej här ska inte tummas på något.

 

[Raderad medlem 94602]

Ok, tack, det var bra att veta!
Vad räknas egentligen som en godtagbar inavelsprocent? Helst ska det väl vara 0 såklart men så är ju inte alltid fallet.

Det är som @Red_Chili nämnde lite olika mellan raserna. En del raser har ju en väldigt liten avelsbas och då blir procenten högre. Själv så föder jag upp Schäfer som har en bred avelsbas och även fast vi sållar bort många hanar av diverse anledningar när vi letar inför en parning så kommer vi lätt under 3%. Bara en kull ligger över 0%.

 

[Perrito]

Om jag någonsin skulle köpa en chihuahua och du var uppfödare, då skulle jag gå till dig direkt Det är rätt sällsynt med så sunt tänk. Common sense ain't that common, du vet.

Har själv blivit rätt förtjust i Chihuahuas just på grund av min vän som fött upp egna. Hennes är härliga. Stabila i kroppen, inga överdrifter i exteriören och trevliga mentalt. Det är synd att hon lämnade Chihuahua-aveln, men hon blev ju snudd på utfryst av resterande uppfödare eftersom hon tog upp hälsoproblemen och kämpade emot trenderna..

Sen att jag tycker att man borde avla upp en stor variant av chihuahua (typ 40 cm i mankhöjd) är iförsig en annan sak, men ändå

Oj, tack, vilken komplimang!
Dessvärre skulle jag nog också, liksom din vän, bli utfryst i uppfödarkretsar. Det måste vara provocerande för dem att någon påtalar den stora rosa elefanten i rummet som de själva gör allt för att förneka. Väldigt synd att hon till sist slutade med sin uppfödning (även om jag kan förstå varför); i annat fall hade jag nog mycket väl kunnat tänka mig att köpa valp av henne!

Vad gäller chihuahuans storlek så tycker jag åtminstone inte att de behöver vara extremt pyttesmå, eftersom det bara gör dem ännu mer predisponerade för diverse åkommor. Jag har för mig att jag har läst någonstans att en avelstik åtminstone ska/rekommenderas väga 2kg eller mer, vilket är fullt rimligt och borde vara ett krav. Enligt rasstandard får chihuahuan väga från 500g till 3kg, men ärligt talat, finns det vuxna 500g-individer som är fullt friska? Nej, sånt där "teacup"-trams leder bara till onödigt lidande för hundens del. Så om inte annat kan man ju till att börja med satsa på att sålla bort de pytteminsta individerna.

 

[russinbulle]

Håller mig för tillfället till fråga 1: nej, nej, nej - för mig ska föräldradjuren vara patellakollade med grad 0/0. Alltså helt friade och helst flera led bakåt då patella luxation är vanligt. Jag har inte chihuahua, men väl en annan ras där det dyker upp titt som tätt och även om det inte är krav, så används till 99% endast fria föräldrar i aveln.

 

[starcastle]

Vet inget om Vavvor alls.
Men som uppfödare har jag väldigt liten förståelse för vitsen med att använda en och samma hane till mängder av kullar. Även om man nu skulle ha 20-30 st tikar (ryser...) så blir det väldigt många kullar som är halvsyskon.

Som uppfödare brukar man ju göra kombinationer med avsikten att förhoppningsvis få fram individer man själv kan använda för avel i kommande generationer. Att då sitta med en massa halvsyskon leder ju ingenstans!

Det minsta man kan kräva av en hane som används så mycket på samma kennel (hur nära besläktade är tikarna med varandra?) är ju att han är helfrisk, super mentalt och en oklanderlig stamtavla.

Det leder ju tanken osökt till att dessa kullar tas fram enbart för försäljning, inte med avsikt att få fram något för egen avel. Men det kanske blir så om man nu har mängder med tikar och massor av kullar per år.

Har dom uppfödning som företag och business, tja, så länge dom avlar på friska djur och inte allt för hög inavel kan man väl inte kategoriskt säga att det är fel att föda upp bara för att sälja valpar.
Även om jag har lite svårt för den tanken själv.

Men visst, det är väl inget som säger att uppfödning måste vara enbart en hobby.

Fast man borde ändå tänka ett steg längre, när det gäller hög användning av en och samma hane. Vad är det som säger att alla valpköpare enbart är ute efter sällskapshundar och inte har egna uppfödareambitioner? Det man får fram, även om man inte tänker spara något själv, bör ju helst vara en tillgång för rasen även om det sker i andra händer.

Själv har jag haft 2 kullar per år 3 gånger. Och fy så jobbigt det är! Att ta ännu fler kullar på ett år skulle jag aldrig orka med :-)
Nu har jag i och för sig en ras där valparna sällan flyttar redan vid 8 veckors ålder och det ofta blir exporter till andra länder och med nuvarande regler blir valparna omkring 4 månader innan dom är klara att flytta.

Tack för ditt utförliga svar!

Och om en och samma hane, som likt ovan beskrivet kanske inte har patella själv men en hel del bakom sig, används till 10+ kullar av samma uppfödare... hur kan det vara befogat? Det måste väl finnas någon hane som är "bättre" i det avseendet?

20-30 chihuahor det låter extremt mycket även för en uppfödare. Men vad vet jag?
Som vanlig hundägare tänker jag mig en liten flock på kanske 3st

 

[Perrito]

Det är som @Red_Chili nämnde lite olika mellan raserna. En del raser har ju en väldigt liten avelsbas och då blir procenten högre. Själv så föder jag upp Schäfer som har en bred avelsbas och även fast vi sållar bort många hanar av diverse anledningar när vi letar inför en parning så kommer vi lätt under 3%. Bara en kull ligger över 0%.

Jag kollade RAS för chihuahua och där står att "önskvärd inavelsgrad bör ej överstiga 2,5% per kull". Det borde inte vara svårt att hålla sig under den gränsen eftersom även chihuahuan har en bred avelsbas. Ändå påträffar jag flertalet kullar med onödigt hög inavelsgrad på sisådär 3-7% (gärna i kombination med patella på alla håll och kanter ). Hur tänker man egentligen då?