Alexandra_W
Trådstartare
Lite knasig rubrik men svårt komma på någon riktigt bra.
Men har ju sen några veckor en ny häst. En herre utan skadehistorisk och varken den direkt 'vilda' typen i hagen, eller vad det verkar speciellt skadebenägen. Stryker sig aningens bak, och har haft skydd vid ridning men inte i hagen innan.
Jag har ju dock haft en enorm otur sista åren. Förlorade förra damen i en hagskada, som dock inga skydd i världen kunnat råda bot på. Hon hade dock ett par mindre skador, inte allvarliga, men där skydd kunnat göra skillnad.
Hursom, jag är milt talat livrädd att nya herrn ska skada sig, och att jag ska förlora honom också. Så jag har sen han kom packat in honom i skydd i hagen. Benskydd + boots fram, och benskydd bak. Hade inga boots i början då jag inte hade några i rätt storlek. Han fick ett broddtramp mitt fram i kronranden, men i övrigt nada. Går dock numera med boots även bak.
Lyckades verkligen 'tvinga' mig själv att plocka av skydden fram och ha honom med 'bara' boots fram, samt skydd och boots bak. Men det gick bara typ 10 dagar, sen svek mina nerver att varje dag ängsligt känna på benen (inte minsta rispa/skråma ska tilläggas. Han är fullbroddad) och nu har skydden åkt på igen.
Och varenda morgon när jag står där och ägnar vad som känns som en halv evighet att 'klä på' honom så drabbas jag av insikten 'du är en nojig jävel och erkänn att det här är bara bökigt och drygt och onödigt?' och så står jag där och velar med skydden i handen, men slänger på dem. Min mor som sköter hästarna när jag jobbar natt tyckte 'hur länge ska han ha alla skydd och så?' och jag insåg att 'eh, tja.. öh.. eh.. alltid?'. För jag lär ju aldrig 'frivilligt' våga klä av honom.
Och man kan ju se det som better safe than sorry, samtidigt skulle det ju vara enklare (för mig) och iaf nu i blöta, leriga tider säkert lite bekvämare för hästen (som dock inte tycks ha minsta emot skydden, eller får skav etc av dem) att vara 'naken' om benen.
Men känns som 'tar jag av dem och det händer något kommer jag gräma mig hela livet'. Samtidigt så är jag ju inte dummare än att jag inser att endera måste jag chansa, eller så kan jag hålla på med skydd av och på under hela vår tid tillsammans, som jag hoppas blir låååång *ta i trä*
Men hur resonerar ni? Och då menar jag inte kring er egen häst så i första hand (jag har ju två till - utan skydd), utan utefter det jag skrivit. Fortsätta gardera sig så gott det går, eller 'chansa' och riskera att stå där och tänka 'om jag bara hade..'
Men har ju sen några veckor en ny häst. En herre utan skadehistorisk och varken den direkt 'vilda' typen i hagen, eller vad det verkar speciellt skadebenägen. Stryker sig aningens bak, och har haft skydd vid ridning men inte i hagen innan.
Jag har ju dock haft en enorm otur sista åren. Förlorade förra damen i en hagskada, som dock inga skydd i världen kunnat råda bot på. Hon hade dock ett par mindre skador, inte allvarliga, men där skydd kunnat göra skillnad.
Hursom, jag är milt talat livrädd att nya herrn ska skada sig, och att jag ska förlora honom också. Så jag har sen han kom packat in honom i skydd i hagen. Benskydd + boots fram, och benskydd bak. Hade inga boots i början då jag inte hade några i rätt storlek. Han fick ett broddtramp mitt fram i kronranden, men i övrigt nada. Går dock numera med boots även bak.
Lyckades verkligen 'tvinga' mig själv att plocka av skydden fram och ha honom med 'bara' boots fram, samt skydd och boots bak. Men det gick bara typ 10 dagar, sen svek mina nerver att varje dag ängsligt känna på benen (inte minsta rispa/skråma ska tilläggas. Han är fullbroddad) och nu har skydden åkt på igen.
Och varenda morgon när jag står där och ägnar vad som känns som en halv evighet att 'klä på' honom så drabbas jag av insikten 'du är en nojig jävel och erkänn att det här är bara bökigt och drygt och onödigt?' och så står jag där och velar med skydden i handen, men slänger på dem. Min mor som sköter hästarna när jag jobbar natt tyckte 'hur länge ska han ha alla skydd och så?' och jag insåg att 'eh, tja.. öh.. eh.. alltid?'. För jag lär ju aldrig 'frivilligt' våga klä av honom.
Och man kan ju se det som better safe than sorry, samtidigt skulle det ju vara enklare (för mig) och iaf nu i blöta, leriga tider säkert lite bekvämare för hästen (som dock inte tycks ha minsta emot skydden, eller får skav etc av dem) att vara 'naken' om benen.
Men känns som 'tar jag av dem och det händer något kommer jag gräma mig hela livet'. Samtidigt så är jag ju inte dummare än att jag inser att endera måste jag chansa, eller så kan jag hålla på med skydd av och på under hela vår tid tillsammans, som jag hoppas blir låååång *ta i trä*
Men hur resonerar ni? Och då menar jag inte kring er egen häst så i första hand (jag har ju två till - utan skydd), utan utefter det jag skrivit. Fortsätta gardera sig så gott det går, eller 'chansa' och riskera att stå där och tänka 'om jag bara hade..'