Jag har ju en oplacering hemma som utsattes för detsamma från det han var valp. Han kom till mig som 1.5 år och det har väl tagit honom ett år att bli trygg och glad. Nu kan jag gräla på honom om han gör sånt han vet att han inte får göra, men jag har inga som helst problem med att korrigera oönskat beteende och belöna önskat. Han litar på mig, söker mitt sällskap, gör lekinviter och viftar på svansen och nästan kryper ur skinnet av glädje emellanåt. Han har lärt mig väldigt mycket och om någon som CM hade börjat trycka ner, sparka och slå hade han med rätta försvarat sig.
Jag har en trygg och glad hund som litar på mig, till skillnad mot när han kom, rädd, sviken, misstänksam och olycklig. Visst har det varit motgångar och han har bitit mig och andra, men det är svårt när man är rädd och inte förstår vad som förväntas om man är van att få stryk. Jag ser ju än idag att han kan bli osäker och rädd i olika situationer när han inte förstår, även om det inte är ofta, men om jag då backar av så han inte känner sig trängd så slappnar han av och vi kan komma fram till vad som ska göras utan att skapa en konflikt. Jag ser inte konflikter som ett självändamål, min hund ska tycka det är roligt att göra saker med mig, jag ska inte trycka ner honom för att få det gjort.