Sv: Cavalier king charles spaniel
Jag har haft en cavalier för 11 år sedan. Så jag har tyvärr inga foton i datorn. Men han var energisk som 7 hundar. Kom nästan aldrig på inkallning. Sprang och jagade fåglar i luften. Vi prövade att gå på valpkurs etc men han kom alltid sist. Om han överhuvudtaget kom. Ibland så tog det så lång tid att dom tröttnade i kursen och sa att jag skulle hämta honom. Fast man eg inte ska hämta dom.
Men han var jättegosig med barn och andra djur. Har ju haft katter samtidigt och barnet kom när han var ca 7 år gammal.
När han inte ville äta satt min flicka och matade honom med sked för att han skulle få smak på maten. Efter det så började han att äta.
Så stor i maten var han inte precis.
När han var 5 år blev han tyvärr riven i ögat av en katt. Han råkade hoppa upp i sängen och på katten. Han var ju så liten så han såg ju inte katten från golvet. Efter det så hoppade han alltid lite uppåt för att se om kusten var klar så ingen katt var i sängen.
Men när han låg på Strömsholm så skulle han eg ligga still där. Men jag fick hämta hem honom tidigare för han var inte lugn. Dom tog t o m in honom till fikarummet för att han skulle hålla sig lugn.
Han fick blåsljud på hjärtat när han var 7 år gammal. Levde till han blev 12 år. Men då var det hjärtmedecinen som var så stark som gjorde att allt tog stryk i kroppen. Vi fick åka akut och avliva honom en lördag. Han flämtade, drack massor av vatten, kissade på sig och låg mest hela tiden. Dom sa att det troligen var medecinen. Vi hade honom t o m inlämnad för att dom skulle ta prover på honom för att han var så aktiv. Dom tog bl a prov på hypofysen m m. Men dom hittade inget fel. Så fort vi startade bilen så började han skälla och hoppa från den ena sidan till den andra i bilen. Vi prövade med munkorg och att spruta vatten etc.. men inget fungerade han fortsatte iaf. Så vi fick köpa en liten hundbur att ha honom i.
Han hade något annat fel som 1 åring. Hans körtlar i analen var alltid fyllda. Så till sist opererades dom bort. Det var jobbigt för honom. Jag kommer ihåg att han skrek som en stucken gris när han bajsade länge. Men efter operationen blev han bättre.
Han sprang alltid bort i skogen. Kunde vara borta i 5-10 min. När han kom tillbaka var han alldeles slut i kroppen. På natten kunde han skrika av smärta för att han hade sådan träningsvärk. Men sedan var han sig själv igen.
Hade lite rinnande ögon men det var inte farligt.
Så i stort sett var det en jättefin och gullig hund. Blåsljudet gjorde inget. Han kunde leva precis som vanligt bortsett att han var tvungen att äta medecin förstås.