Sv: Byta häst under årens lopp eller vara nöjd med det man har?
Jag vill bli så bra som jag kan. Vart det tar stopp vet jag inte i dagsläget, det är så många faktorer som spelar in så jag har ingen
sådan målbild så som mitt liv ser ut nu. I år rider vi MSVB och nästa år är tanken MSVA/St George. Jag är ganska väl medveten om
vad min häst har för begränsningar och vad han är bra på, jag är helt övertygad om att vi kommer kunna rida Int I utan problem,
det som kanske talar emot att gå högre upp är hans ålder - hästarna är ju även dom individer och åldras olika. Sen kanske vi inte blir bäst i lilla rundan men jag vill helt klart starta Int I på honom. (Det har jag aldrig skrivit eller sagt högt förut
)
Sen finns det dom som byter häst för att komma uppåt och sen finns det dom som byter häst för att det är nödvändigt eller för att den förra blev sjuk, skadade sig eller liknande och var tvungen att tas bort. Man kan också "behöva" byta häst för att man känner att man där man är just där och då inte klarar av den, det fick jag göra med min urfina unghäst och det kommer nog alltid gräma mig lite men det var totalt nödvändigt för min egen skull och min ridning. Det handlar dock inte om någon prestation eller att jag tyckte att han skulle bli bäst, men jag kände inte att jag kunde ge honom det (jag ansåg) han krävde och behövde. Ibland byter man häst för hästens skull vill jag påstå.
Sen är det faktiskt så att man inte alltid vet från början vad det är för häst man köper, det kanske inte fungerar av flera olika skäl, det som var rätt och bra vid ett tillfälle kanske inte passar längre, det viktigaste är att man ser till att alla blir glada och nöjda, får det bra. Bara för att jag inte trivs med den hästen betyder det inte att han inte är drömprins för någon annan! Jag har vid tillfällen även fått välja vilken av hästarna jag haft jag ska göra mig av med för att det inte alls fungerade att ha två längre, livet ändras och det är bara att acceptera och göra det bästa av situationen.
Just nu är jag helt inne på att ha min nuvarande häst och träna, tävla m.m. så länge det går. Nu är han inte lastgammal, 15 år och "alltid" varit fräsch så att säga, jag har ingen tanke i mitt huvud att han när han blir 17, 18, 19 eller så ska pang bom skada sig eller ta slut, utan jag försöker bara tänka realistiskt. Kommer vi upp till Int I kommer jag vara själaglad, stannar vi i St George kommer jag ändå vara glad.
Tror inte att min nuvarande häst på något vis "hämmar" min personliga ridutveckling, varken nu eller längre fram - han har tagit mig absolut längst på kortast tid av "alla" mina hästar och jag är mer än nöjd med honom.
Och slutligen (phew) tror jag att det är en enorm skillnad att vara glad amatör än att på något vis satsa/arbeta med det. Då kanske man "måste" byta upp sig under resans gång, köpa en häst lite billigare, tävla upp, sälja, köpa ny, tävla upp, sälja o.s.v. men då har man en annan inställning och ser hästarna mer som projekt om ni förstår hur jag menar. Det betyder ju inte att man inte tycker om dom, älskar dom eller att man skulle bry sig mindre, men man kanske har lagt upp en plan som betyder att man "behöver" göra så för att nå sitt mål. Jag ser absolut inget fel i det. Och jag ser absolut inget fel i att välja att behålla sin häst och göra det tillsammans med den på dom premisser som finns, så länge man själv får välja.
Satans långt kan det bli, allt för att inte plugga idag verkar det som. Kan ju lägga till att i mitt huvud ska jag tävla min häst så länge han kan och vill och orkar, sen får mamma skrutta runt och ha honom medan jag har en yngre förmåga. Som så
