Sv: "BUTTA-KRIGET"-ett utmärkt exempel på svensk dubbelmoral!!
Nej, ägaren kan inte i sådana frågor besluta själv, inte ens om prognosen inte är bra o det kostat mer än livvärdet.
Och det är väl jättebra med försäkringsbolag som ser till att hästarna får rejäla vilor, jag själv är rätt trött på alla de här faktiskt inte sällan, fungerande triangelmärkta hästar där ägarna både tränar som vanligt och försöker få dem till tävling.
Hur länge vilade du din engradiga på böjprov halta häst innan du började rida igen?
Jo det kan man, med försäkringsbolagets godkännande såklart. Men alla de stora bolagen (utom ev Folksam, det vet jag inte) har det inskrivet. Att i fall där prognosen är dålig och behandlings och/eller undersökningskostnaderna vida överstiger livvärdet så kan bolaget medge avlivning och utbetalning av livvärdet istället för fortsatt behandling. Intitiativet måste dock komma från djurägaren, bolaget tvingar inte djurägaren.
Vill du jag tar fram villkorstexterna eller litar du på mitt ord?
Valacken med engradig hälta hade en stor defekt i sin hasled. Han reagerade när vi var uppe och nosade på LB-nivå, träningsmässigt. Dressyr, han var aldrig hoppad. Engradig hälta hasen VB och en rörelsestörning VB ffa i höger galopp (kors, omslag, kråkhopp). Jag hade tidigare sökt för att jag inte tyckte VB var riktigt med och han hade svårare med hö galopp, men då inte visat ngt på böjprov/rörelsekontroll.
Behandlades i augusti 2003 första gången, sedan i september 2003. Sedan skulle han sättas igång (2 v skritt, 2 v trav, sen galopp), men jag tog det mycket försiktigare med igångsättningen, och vi skrittade året ut (2 mån).
Började trava vid nyår, i februari 2004 första uppsuttna galoppen. Allt på rakt spår. Galoppen var skit. Jag bokade ny tid.
På återbesöket samma lika som innan, samma eftermiddag gick de in i leden med kamera, rent diagnostiskt, de visste redan innan att de inte kunde 'göra något' men ville se hur illa det var, var det slipspår i leden etc ansåg de det inte vara ide. Inga slipspår men defekten som var STOR på rtg var ännu större i verkligheten.
8 veckors boxvila, första 4 v strikt, sen utökade promenader. Sjukbeslag direkt efter op. Behandlad i leden vid stygntagningen 2 v efter op. Ledtillskott, equiatriker, magnetskydd. Jag provade allt både under konv och efter. Efter boxvilan sjukhage och sen stor hage. Återbesök i maj, innan igångsättning, sämre än innan, nu för första gången halt rakt ut. Han dömdes ut, jag triangelmärkte och behöll.
Vilade i stor hage maj - december. Sen började jag prova sätta igång, långsamt. Bara rakt fram, skritt i ett halvår. Han fick ledtillskott, specialskoning etc. Jag började trava. Med en snigels hastighet satte jag igång. Han hade fortfarande den engradiga böjreaktionen men rörde sig rent rakt ut. På böjt spår var det bra dagar och dåliga dagar.
För att förkorta en lång historia så såfort han närmade sig LC-nivå kraschade det igen. Dock genom en massa pyssel, dutt och så (nämnda ovan, han var spoilt rotten) så fungerade han som glad förtidspensionär, rakt fram i skogen. Han valde, bra dagar alla gångarter, om galoppen trasslade hoppade vi över den, kom han inte fram i hagen en dag hoppade vi över det osv. Perioder när det var jobbigt för hasen (tungt underlag ffa, lera, djupsnö etc) fick han i samråd med veterinär en pronaxenkur (funkade bättre än butta på honom). På det viset höll han sig på rätt sida gränsen, så att han kunde njuta av livet som skogsmulle, unghästmentor och hagspelevink och han fick 2006 till och börja hoppa lite med faktiskt, på låg nivå, dock bara på rakt spår, sällan och inga breddhinder. Han älskade att hoppa, och jäklar vad han kunde hoppa
Men även där var det hans dagsform som bestämde.
Dock, han höll inte för mer än just skogsluff och lite sparsam hobbyhoppning, hur mkt han än vilade/hur långsamt han än sattes igång. Men i hans fall fanns ju en stor defekt, enkelt förklarat saknades det massa brosk i leden - på rullkammen, och den retade rent mekaniskt leden genom att 'haka i' och skapade en mer eller mindre ständig hasledsinflammation, och böjda spår så blev det genast för mkt tyvärr.
Men han T-märktes 2003, och ansågs då aldrig kunna bli mer än hagtomte och 'skritthäst'. Och han fick flera fina år som glad skogsmulle som sagt, på sina villkor. Men han klarade inte ens LC-nivå igen, i någondera disciplin, så T-märkningen var inte fel, även om han spöade oddsen. Han togs bort 2008, då hade han spöat oddsen 2 ggr till efter att ha fått en traumatisk senskada på djupa böjsenan bak på samma bakben, samt utvecklat spatt men som vi med behandling fått inaktiv igen. Dock så strax innan nyår 2007/2008 så blossade mest troligt spatten upp igen, han blev besvärad i sin has igen, och även i hagen. Jag funderade en vecka och beslöt sedan att tacka honom för allt genom att låta honom slippa mer, och han avlivades 8 januari 2008.
Han var btw en sådan häst som man med 1 påse butta/dag kunnat 'klämma ur' några extra år av 'full ridning' på där istället för utdömning och T-märkning, men jag skulle aldrig ha drömt om det.
