Jag har bott på lite olika ställen i världen, och det svenska samhället är inte någonting helt exklusivt. Säger jag inte alls med någon sarkasm eller negativitet, utan bara för att just det uttrycket återkommit några gånger nu. Att vi visar respekt, att vi inte tar på varandra utan tillåtelse, att vi lyssnar, att vi vill ha en demokratisk process både socialt och politiskt, att vi ser varandra som individer - det är något som återkommer på många platser och i många länder.
Sedan är det olika vilken utgångspunkt vi har givetvis, att det finns områden i världen som saknar det mest basala som krävs för överlevnad, och därför också givetvis har stora brister i utbildningsväsende. Samt länder som är rena diktaturer där kvinnor lever som slavar mer eller mindre.
"Människofientliga krafter" - alltså, jag får erkänna att jag faktiskt inte följer med i svängarna rent pedagogiskt. På vilket sätt är det människofientligt att vi har segregerad undervisning ibland? Som jag skrev ovan, en kvinna med exempelvis ett sexuellt trauma bakom sig kommer inte att vilja diskutera i blandad grupp om hon kommer ifrån en kultur där hon stämplas som paria. Även här i Sverige blir ju våldtagna kvinnor stämplade, hon hade för lite kläder/var för utmanande... etc. För mig är det viktigaste då att hon får ställa sina frågor där hon känner sig trygg. Sedan kan vi prata om känsliga frågor gemensamt också - det ena utesluter ju inte det andra?
I England har de fortfarande en del privata pojk- och flickskolor, likaså i Schweiz. Är det människofientligt? Eller är det just när muslimer vill läsa segregerat som det är människofientligt (det har du inte sagt, jag bara frågar)? Just kvinnofolkhögskolan har ju specialiserat sig på feministiska studier, med aktivistkurser, är det människofientligt eftersom personer som identifierar sig som män inte får vara med?
Hen är ett ord som jag använder lite nu och då... Varför är det fel? Om nu alla är människor, och vi inte ska se kön utom i vissa situationer. Hen är ett ord som orsakat viss förvåning i klassrummet - att vi kan prata om en individ vi inte mött utan att beköna personen. Där tyckte jag att vi fick ett jättebra samtal om just människovärde och identitet. Varför är det alltid viktigt att köna andra? Vad står det i lagtext? Gäller det bara män om det står "han"? Varför står det inte "hon"? Hur ser vi på det? Etc etc.
Jag jobbar på en vanlig skola inom vuxenutbildningen. Vi delar inte upp grupperna så ofta, av praktiska skäl, men när vi gör det ser jag verkligen inte att det per automatik betyder att vi självklart vidarebefordrar en människofientlig kraft?
Angående kläder - hijab eller inte hijab det är frågan - så blir jag alltid konfunderad över:
1. Det är alltid kvinnors kläder som ska diskuteras.
2. Det är alltid diskussionen "för mycket eller för lite". Har hon slöja är hon förtryckt. Har hon hotpants/urringat är hon förtryckt. Kvinnor ska verkligen hela tiden balansera på mitten för att inte behöva ursäkta/förklara sitt klädval.
3. Om vi vill minska segregationen - varför då försvåra för de kvinnor som faktiskt har det allra svårast att integreras genom att ständigt ifrågasätta deras kläder?
Förtryck finns överallt. Förändring måste ske inifrån. Jag kan inte komma och stå vid sidan och säga "frigör dig" eller "låt henne frigöra sig". Men jag KAN öppna dörrar - jag kan säga "om han slår dig ring hit", "om du behöver hjälp ring hit", "om du behöver gömma dig kom hit"... "Såhär ser det ut i centrala stan, såhär ser det ut på biblioteket, såhär ser det ut på operan, du är välkommen till alla dessa platser. Såhär gör du för att söka ett arbete, såhär gör du för att söka bostad."
Det finns mansgrupper (ja, som ofta jobbar segregerat) vilka gör ett fantastiskt arbete med att ifrågasätta mäns våld och mäns maktposition. Det finns imamer som gör det. Och det finns motsatta grupper - jag tyckte kvinnan som gick till en moské i Malmö och avslöjade att imamen där rådde henne att stanna i ett våldsamt äktenskap var fantastiskt modig!
Nu måste jag åka till mina delvis beslöjade elever och prata om modalverb...