Sv: Bultpistol eller spruta?
Jag förstår din vånda och sorg, OM. Många har säkert hört min historia, men jag tog ju bort min älskade älskade vän för en vecka sen. Han var ett vrak när han kom hit förra sommaren, och jag svor att aldrig låta honom byta hem igen, för han hade tappat all tro för mänskligheten.
Han blev bättre men det visade sig att skadorna han hade i sina bakknän aldrig skulle bli bra....Jag känner inget annat än avsky mot de människor som behandlat honom så illa.
För ett par veckor sen såg jag att knät var värre än vanligt, han kunde knappt gå, och stod och höll upp benet i luften. Han kunde inte backa eller gå i sidled på 2 dagar. När vi var hos vetrinären konstaterade dom att mensiken i princip var helt utsliten i hans ena bakknä...det fanns bara några millimeter kvar innan pålagringarna nötte mot varandra, och han skulle få otroligt ont. Påfrestningarna hade blivit stora och likaså förändringarna även i hans andra knä, eftersom han bara belastade det.
Han skuklle inte ens klara av att vara haghäst.....
Det fanns inget annat att göra än att fatta beslutet att ta bort honom.
Jag valde att göra det med bultpistol. Jag trodde aldrig jag skulle klara av att ens köra ner honom till kliniken, men jag var med, och jag kände att jag ville se honom död, för att kunna gå vidare, och VETA att han inte led mer.
När vi kom ner så mötte jag killen från lantbruksstjänst. Det var bara en kille. Jag hade förväntat mig en best av något slag, men han var så supertrevlig och go. Vi pratade och han tyckte det var så synd att ta bort en så ung häst, men att det var så tragiskt det dom gjort mot honom. Så frågade han mig om jag ville vara med, och jag svarade att jag inte klarade av att se honom falla till marken. Det var ok sa han, han kunde göra det själv, han hade gjort det själv många gånger.
Det lustiga var att min häst helst vägrar gå när någon okänd ska leda honom, men nu följde han snällt med killen ut i skogen. Och det kändes bra, det kändes tryggt.
Jag gick in och väntade.
Det hela tog knappt en sekund....
Men jag kommer aldrig glömma synen av min älskling liggandes död i skogsbrynet när jag öppnar dörren. Även fast jag VET att han ligger där så får jag en chock när jag öppnar dörren. Jag bara skrek och grät och sprang fram och slängde mig över honom....
Men han såg så fridfull ut....han gjorde verkligen det...och man såg i ögonen att han inte känt det hända, att han inte varit rädd....
Jag frågade även killen som gjorde detta om man inte blev kall efter att hållit på med detta....men han svarade så fint att hade man blivit det så skulle man inte hållit på med det....att det är så viktigt att behålla lugnet och känslan....
Han tyckte också att bultpistol var det absolut bästa! Det går så fort och hästen hinner inte känna något. Det sker oxå ute i friheten där hästen gillar att vara.
Ska du göra det med spruta så tar det längre tid, hästen hinner bli nervös och det kan också hända otäcka saker som någon skrev ovan...sen är det också mkt mkt dyrare...
Visst, det är blodigare med bultpistol eftersom hästen måste avblodas, och de direkt efteråt gör ett hål i halsen så blodet ska rinna ut....men man tänker inte på blodet så....när man väl är där....hellre det och att min häst dött lugnt och smärtfritt, än att den ska hinna våndas innan och undra vad som sker.....
Detta blev långt...men man blir så inne i det man skriver....
Önskar dig all lycka...och du kommer klara det....
IngridL: Jag vet hur du känner dig, och hur ONT det gör...det går inte att beskriva...det var min absolut mest älskade häst jag tog bort också, och jag trodde jag skulle dö själv. Jag TRODDE verkligen det...men på nåt sätt härdar man ut...och man gör ju det för att hästen ska slippa lida....Tänker på dig!
Många kramar till er....
