Bryta med

[moiran]

Sv: Bryta med

Föräldrar som har en god relation med sina barn har förtjänat den. Inte fått den av plikt.

Jag vet inte om jag håller med fullt ut. Ibland har barnen dragit det tunga lasset för att få relationen att bli bra, kanske framför allt när det handlar om rehab, psykiska sjukdomar och liknande. När det går att identifiera problemet och lyckas få föräldern med på banan att göra något åt det.

Men jag håller med dig i det stora hela. Barnet har inte tagit beslutet att skaffa sig föräldrar. Men åh vad många mammor och pappor i det här avlånga landet som köper offerkoftor i parti. Inställningar som att barnen snodde de bästa åren ur förälderns liv gör ju att man blir mörkrädd. Men den är inte helt ovanlig. Anses barnen vara så betungande kanske man ska se över sitt eget ansvar över sitt liv och de beslut man tar... Barn är inget obligatorium, och det är relativt väldokumenterat att barn kostar pengar, tid och känsloinvesteringar, inte bara de första 18 åren...

 

[MM]

Sv: Bryta med

Inte till mig heller men kan svara ändå.

Jag skulle inte besöka min mamma på sjukhus om hon var döende. Jag vill inte ha några uppdateringar om hur det är med henne m.m.
Det enda jag vill veta är ifall hon är död eller inte.
Kommer inte gå på hennes begravning heller samt avsäger mig ett eventuellt arv.
Har jag avsagt mig kontakten så har jag. Varför skulle jag vilja träffa henne bara för att hon ska dö?

Därmed inte sagt att jag inte saknar henne. Jag saknar den normala delen av henne. När hon faktiskt var min mamma. Det finns såna stunder men tyvärr så tar det dåliga långväga över för att jag skulle vilja ha kontakt med henne.
Jag önskar jag hade en mamma. Men hon är ingen mamma.

 

[Lovisaleonora]

Sv: Bryta med

En ursäkt hade varit ett hån efter det hon gjort. Det fanns inget hon kunde säga för att förändra något hos mig. Det förakt jag kände för henne, var inget som gick att radera eller bortse från.

Att besöka henne på sjukhuset var för mig mindre vidkommande än att hålla en döende främlings hand. Främlingen har i alla fall inte gjort mig något ont.

 

[nickan1]

Sv: Bryta med

Bryt med din mor om du känner att det är rätt för dig. Jag bröt med min mor av många olika orsaker. Men glöm inte att dina barn är fria att göra sitt eget val med vilken relation de vill ha med sin mormor när de blir tillräckligt gamla att göra det valet. Mina barn fick välja själva om de önskade ha kontakt med sin mormor när de blev tillräckligt gamla för att förstå alla aspekter som fanns kring det, det handlade om psykisk sjukdom hos min mor som gjorde illa mig och jag valde att skydda mina barn tills de blev tillräckligt gamla för att kunna välja själva efter att jag hade förklarat alla aspekter för dem.

 

[nejlica]

Sv: Bryta med

Min sambo är i en lite liknande situation som din, finns spaltmeter att skriva, men kontentan är i alla fall att relationen med hans mor är urusel och bara skapar dåligt mående.

Han är alldeles för snäll för att bryta helt, men börjar tröttna rejält och jag måste säga att jag gärna hade sett att han bryter med sin mor. För hon får mig att må dåligt. Men naturligtvis är det upp till honom, jag försöker dock minimera kontakten för min egen del.

Så hur ser din man på saken? Jag tycker det är jättejobbigt att min sambo har kontakt med någon som håller på och kritiserar mig, och kritiken mot mig är ändå inte alls i den skalan som den verkar vara mot din man. Mår han också dåligt av det är det ju också någonting att tänka på att väga in!

 

[Grana]

Sv: Bryta med

Tack för du ville svara
Och tack ni andra som också svarade på min fråga.

 

[nagelfil]

Sv: Bryta med

Nu känns allt så hemskt! Jag fick ett vanligt brev från min mamma där hon skriver att jag hatar henne. Det gör jag inte. Hon hatade sin mamma, men jag hatar verkligen inte min mamma. Vi har bara svårt att kommunicera med varandra. Vi missuppfattar varandra ständigt verkar det som. Jag har liksom gett upp att försöka nå fram till henne, hon lyssnar ändå aldrig på mig. Jag har gått över till att maila viktig info för då kan hon inte påstå att jag aldrig har informerat henne om det. Jag har ibland försökt att säja vissa saker och hon bara avbryter för att prata om sitt.

Jag skickade ett mail direkt till henne, men jag borde förstås ringa upp henne direkt. Men jag klarar inte det just nu. Mitt liv är i kaos ändå pga av min man.