Bryta med den ena föräldern?

[Monifa]

Kan man göra det?
Någon som gjort det?

Mina föräldrar är gifta och bor under samma tak.
Den ena vill jag inte och orkar inte ha kontakt med. Redan nu är kontakten väldigt sparsam.

 

[MM]

Yes, det kan man göra och det utan dåligt samvete

Har inte haft kontakt med min mamma på 6 1/2 år nu och även om det suger att inte ha en mamma att prata med så saknar jag inte henne ett dugg! Det är enbart mammadelen jag saknar att ha i mitt liv, inte just henne.

Nu bodde hon ju dock inte med min pappa, som jag har sporadisk kontakt med, så där kanske det blir lite knepigare för dig att kunna bryta helt. Men det finns kanske någon annan här som varit i liknande situation som kan ge råd där.

Men det har helt klart varit värt det. Varenda sekund!

Man behöver inte umgås med sina föräldrar bara för att dom gav en liv. Vill du inte så har du inga som helst skyldigheter!

 

[Magiana]

Jag bröt helt med min pappa när jag var 13 år och har inte ångrat det en sekund, men då bodde mina föräldrar inte ihop längre så det vållade inga praktiska problem. Jag bara vägrade att ha kontakt och så blev det.

 

[Monifa]

@Magiana & @Matmissbrukaren Tack för input. Hade vart betydligt enklare om de inte bodde ihop men det lär de garanterat fortsätta med tills döden skiljer dom åt

Är många praktiska grejer jag tycker är svårt. Typ som den dagen det blir barn, jag vill alltså inte träffa människan ens lite men hur förklarar man det för framför allt barnen?
Bonusbarnet har knappt förstått att jag har två föräldrar utan när vi hälsar på hemma nämns bara den ena + mitt syskon. Nån gång har bonusen frågat men då har jag sagt att föräldern inte är hemma. Bonusen har träffat båda föräldrarna två gånger och den jag vill ha kontakt med många många fler gånger.

 

[Youmeoh]

Kan man göra det?
Någon som gjort det?

Mina föräldrar är gifta och bor under samma tak.
Den ena vill jag inte och orkar inte ha kontakt med. Redan nu är kontakten väldigt sparsam.

Klart det går. Det är definitivt inte lätt, men det går.
Jag har bröt med min mamma för ett antal år sedan och har egentligen inte ångrat det en sekund. Det jag saknar är att ha en mamma (dock har jag världens bästa bonusmor i pappas sambo ), men människan som kallas min mamma har bara konstant gjort mig illa så henne som person saknar jag inte direkt mycket. Sedan medföljer en stor dos dåligt samvete för de som drabbas av det hela (tex lillebror som får stå ut med att hon är på honom stup i kvarten om att hans syster är så "dum" som inte vill ha kontakt med henne), men för min del har det gett rent av själsfrid att inte ha henne i mitt liv. Har aldrig mått bättre

 

[Monifa]

Klart det går. Det är definitivt inte lätt, men det går.
Jag har bröt med min mamma för ett antal år sedan och har egentligen inte ångrat det en sekund. Det jag saknar är att ha en mamma (dock har jag världens bästa bonusmor i pappas sambo ), men människan som kallas min mamma har bara konstant gjort mig illa så henne som person saknar jag inte direkt mycket. Sedan medföljer en stor dos dåligt samvete för de som drabbas av det hela (tex lillebror som får stå ut med att hon är på honom stup i kvarten om att hans syster är så "dum" som inte vill ha kontakt med henne), men för min del har det gett rent av själsfrid att inte ha henne i mitt liv. Har aldrig mått bättre

Hur har du hanterat det dåliga samvetet? Den nu dåliga stämningen och bråken går ut över min mamma och bror. De bor dessutom under samma tak allihopa så det går ut över alla. Men samtidigt orkar jag inte hålla god min bara för att jag "måste". Vi har inget med varann att göra och han vet inte ens hur huset jag bor i ser ut.

 

[Youmeoh]

Hur har du hanterat det dåliga samvetet? Den nu dåliga stämningen och bråken går ut över min mamma och bror. De bor dessutom under samma tak allihopa så det går ut över alla. Men samtidigt orkar jag inte hålla god min bara för att jag "måste". Vi har inget med varann att göra och han vet inte ens hur huset jag bor i ser ut.

Inte alls eller väldigt dåligt måste jag säga Det enda jag har kunnat göra för lillebror är att förklara min bild av det, sedan har han massor av stöd från resten av familjen. Det var värst för honom i början, nu har han börjat bryta mer och mer kontakt också. Mormor och morfar och resten av släkten på den sidan försöker jag mest hålla uppe en bra fasad för och träffar så ofta jag kan när jag kan känna mig helt lugn att mamma inte kommer att dyka upp (hon har alltså inte accepterat att jag har brutit och ställer gärna till en scen om hon får chansen)

Fördelen för mig har helt klart varit att hon inte har delat tak med min far på en herrans massa år, vilket såklart har underlättat. Vet tyvärr inte om jag har några bra tips att komma med i din situation Det kanske låter drastiskt, men kanske kan en möjlig lösning vara att prata med mamma och bror så ni bara ses någon annanstans än hos dem?

 

[Görel]

Jag höll på att göra det för en 20 år sedan. Jag ringde bara min pappa på jobbet, gjorde saker tillsammans med honom, och var väldigt tydlig med att min mamma gått över en gräns en gång för mycket.
Eftersom hon ändrade sig återupptog jag kontakten, men i perioder har jag medvetet inte haft kontakt med henne. Just nu är en sådan period, eftersom hon nästintill skällde ut mig när jag ringde upp henne och skulle erbjuda en hjälp som hon efterfrågat.

Jag har aldrig haft ett endaste uns av dåligt samvete, tänker att det är hon själv som har skapat situationen.

 

[Thomasine]

En väninna till mig bröt kontakten med sin mamma för en del år sedan. Hon hade väldigt dålig samvete gentemot pappan under en ganska lång period men hon höll kontakten med honom via hans jobb och mail/sms (som mamman inte behärskade) och tog också lite hjälp av samtalsterapi.

Två efter bruddet ringer hennes pappa och berättade att nu hade han också flyttat ut och lagt in om skilsmässa. Han sa att det borde han ha gjort långt tidigare men nu hade han äntligen förstått varför deras två barn hade brutit kontakten med sin mamma.

Det är svårt att handtera samvetet men som hennes terapeut sa, man måste inte tycka om/ha kontakt bara för att det är en förälder.

 

[Lovisaleonora]

Hur har du hanterat det dåliga samvetet? Den nu dåliga stämningen och bråken går ut över min mamma och bror. De bor dessutom under samma tak allihopa så det går ut över alla. Men samtidigt orkar jag inte hålla god min bara för att jag "måste". Vi har inget med varann att göra och han vet inte ens hur huset jag bor i ser ut.

Det kan vara en hjälp på vägen för mor och bror som också ser hur ohållbar situationen är. Och att det går utmärkt att bryta kontakten. Kanske tar de också steget en dag? Chansen ökar i alla fall om någon sätter ner foten.

Det går utmärkt att bryta med en förälder. Jag bröt med mamma, men de skilde sig kort därpå. Det blev helt enkelt en ohållbarhetsmarkör att jag inte orkade mer skit. Jag återupptog aldrig kontakten med henne, hon dog för 10 år sedan.

Du måste göra vad du behöver för att du ska kunna leva ett bra liv. Lite knöligt kanske det blir i början (rent logistiskt), men jag tror du snabbt upptäcker att fördelarna överbrygger knölet.

 

[Bexzor]

Jag bröt med min pappa när jag var 15 år, om jag nån gång nämner honom så är det vid hans namn. Ingen jag saknar eftersom han varit minimalt aktiv i mitt liv fram till dess, jag räknades aldrig. På omvägar har jag hört att han vill ha kontakt med mig och hans snart 3 barnbarn (de enda barnbarnen han har än så länge) men jag vet inte. Vi har det rätt bra utom honom, och äldsta sonen har aldrig frågat om morfar trots att han snart fyller 11 år.