Brist på empati

[Human]

Hur är det att vara kompis med en sådan människa? Allvarlig fråga alltså Hon saknar någon form av inlevelseförmåga och kanske medkänsla?

Jag har en person i min närhet som enligt sig själv har mycket begränsad empati. Jag upplever inte att personen saknar inlevelseförmåga, men medkänsla. Men det är en intelligent vuxen person som också lärt sig hur man förväntas bete sig, så det märks inte så mycket. Jag som vet om det kan ibland säga åt/påminna personen om vad som hade varit en förväntad/trevlig reaktion när jag berättar om något.
Personen har jobb, vänner, partner och barn så med henom som exempel tycker jag inte det är konstigt att brist på empati inte evolutionärt sorterats ut.

 

[Hippocampus]

Hur är det att vara kompis med en sådan människa? Allvarlig fråga alltså Hon saknar någon form av inlevelseförmåga och kanske medkänsla?

Jag vet inte faktiskt helt men det verkar komma fram när hon ska lyssna på något man ska berätta, tex kan hon säga ”xxx berättade att hon pratade med yyy på sin resa. Det bryr jag mig inte om, jag känner inte yyy och jag bryr mig inte om vad det åt till middag. Varför berättar xxx det för mig?!”

Och ibland utstrålar hon ”kyla”, lite som ett skal. Lite svårt att sätta sig in i när djuren är skadade och man är oroad.

Däremot har hon väldigt lätt att bli utnyttjad för hon har svårt att säga nej, konflikträdd etc.
Så kanske medkänslan ryker

 

[cassiopeja]

Jag kan inte riktigt se hur empatilöshet skulle vara ett hinder för överlevnad.
Ta tex våldtäkt, som ju är ett extremt empatilöst beteende men kan leda till att generna förs vidare.
Men sen har jag också uppfattat det som många redan har skrivit att utvecklingen av empati handlar mycket (mest?) om miljö och kultur.
Plus att det generellt verkar vara en överlevnadsfördel med mångfald och olikheter, så att det finns en vinst med att alla möjliga olika varianter existerar.

 

[Mia_R]

Jag hörde på radion för någon vecka sedan när de pratade om empati och att många som varit med om hemska saker ofta hade mindre empati med andra och var mer dömande, kanske som en motreaktion?

Å andra sidan @Wille, jag är lite förvånad att du lyfter ämnet för mitt intryck genom åren är att du har själv väldigt lite empati med andra. Du ska alltid tjäna något på det du gör, annars ser du ingen mening med det, samtidigt som du ofta klagar på att du inte har någon som finns där för dig när du behöver det. Jag har sagt det många gånger till dig, för att få en vän behöver du vara en vän. Vänskap, som alla andra förhållanden, handlar om att ge och ta, att ställa upp för varandra och inte om att sitta och räkna vem som är skyldig vem en gentjänst innan man ev ställer upp om någon behöver hjälp eller behöver prata av sig om något.

 

[Inte_Ung]

Jag tror att empati och sympati ofta blandas ihop.

Att vara empatisk är att förstå och kunna sätta sig in i andra människors känslor.
Vad man sedan gör med denna kunskap om andra är olika.
Vissa utnyttjar den för sin egen vinning, psykopater.
Andra identifierar sig med känslorna och håller med, de känner sympati.

Och andra är bara snälla och omtänksamma ändå.
Både med eller utan empati.

Man går nog fel om man blandar ihop empati med att vara snäll.

 

[Inte_Ung]

Helt utan att veta så känns empati som något som är nödvändigt att ha för att samhället i stort ska överleva. Det som skiljer nu från förr är väl att samhällen är så mycket större nu. (Är nog lite oklar över hur det såg ut på stenåldern.

Nej det räcker med att följa de lagar och regler som finns i varje samhälle vid dåvarande tid.
Alla kulturer har regler, skrivna eller oskrivna, som man kan lära sig.
De reglerna kompenserar för enstaka individers bristande förmåga att förstå sig på andra människor.

 

[Rugge]

Har det inte blivit lite utvattnat p.g.a sociala medier?
En del individer älskar ju att lägga inlägg om det ena och det andra där de uppenbarligen söker uppmärksamhet i form av medlidande och tröst av något slag.
Jag är en av de i dessa fall "empatilösa", för jag tycker inte det hör hemma som offentliga inlägg på FB.

I andra mer personliga relationer är jag mycket för empati.

När det kommer till mer ytliga bekantskaper kommer empatin lite beroende på vad det gäller.
Jag förväntar mig inte heller att andra som inte känner till mig eller min situation väl ska visa mig empati.

 

[Brie]

Jag har en person i min närhet som enligt sig själv har mycket begränsad empati. Jag upplever inte att personen saknar inlevelseförmåga, men medkänsla. Men det är en intelligent vuxen person som också lärt sig hur man förväntas bete sig, så det märks inte så mycket. Jag som vet om det kan ibland säga åt/påminna personen om vad som hade varit en förväntad/trevlig reaktion när jag berättar om något.
Personen har jobb, vänner, partner och barn så med henom som exempel tycker jag inte det är konstigt att brist på empati inte evolutionärt sorterats ut.

Nä såklart kan brist på empati vara praktiskt.

 

[Lickety]

Jag hörde på radion för någon vecka sedan när de pratade om empati och att många som varit med om hemska saker ofta hade mindre empati med andra och var mer dömande, kanske som en motreaktion?

Ja, det är ju svårt att vara superempatisk med någon vars värld ställs på ända över "en sticka i fingret" när man vuxit upp med betydligt värre än så som vardag, faktiskt. Ens referensramar blir annorlunda, så det ligger en hel del i det.

 

[Angel]

Har det inte blivit lite utvattnat p.g.a sociala medier?
En del individer älskar ju att lägga inlägg om det ena och det andra där de uppenbarligen söker uppmärksamhet i form av medlidande och tröst av något slag.
Jag är en av de i dessa fall "empatilösa", för jag tycker inte det hör hemma som offentliga inlägg på FB.

I andra mer personliga relationer är jag mycket för empati.

När det kommer till mer ytliga bekantskaper kommer empatin lite beroende på vad det gäller.
Jag förväntar mig inte heller att andra som inte känner till mig eller min situation väl ska visa mig empati.

Helt klart. Det tar energi att engagera sig i andra människors livsöden. Det är inte hållbart att göra det i var och varannat inlägg man läser där någon beklagar sig över något. Jag kan vara mycket empatisk och stöttande i situationer där någon uppenbart försöker hjälpa sig själv men där det är rent gnäll eller någon som vill att andra ”räddar” en utan egen ansträngning gör mig bara irriterad.

Sen blir man uppenbart avtrubbad om man konstant läser om eländighet och död man inte kan göra något åt. Annars skulle man konstant må dåligt över det.

 

[Wille]

Har du något exempel?

Jag tänker att i det lilla sammanhanget kan det vara att man inte har förståelse för hur det är att ha en depression.
Att det inte alltid är att bara "göra saker" eller "få tummen ur".
Att har man inte upplevt det själv eller sett hur det påverkar en närstående är det svårt att förstå att det finns begränsningar/behövs anpassningar osv.
Där har det ju inget med egoism eller att vilja få övertaget.

Sen tror jag att det finns tillfällen man väljer att inte sätta sig in i ens persons sits för att man vill ha den distansen för att kunna genomföra x. (Eller så saknas empatin helt, vilket också är en möjlighet.)

Ett exempel är när en person anser att sjuka och funktionsnedsatta endast ska ha 4 säckar säd att leva på. Inget annat. Och 4 säckar säd kan man jobba ihop på en vecka.

I personens tankevärld fanns inte att människor också behöver en varm bostad, kläder, mediciner, glasögon, möjlighet att transportera sig, möjlighet att kommunicera med myndigheter, företag och andra människor. M.m. Det ville personen inte bidra till.

Jag tyckte den synvinkeln var extremt empatilös och egoistisk.

Jag hörde på radion för någon vecka sedan när de pratade om empati och att många som varit med om hemska saker ofta hade mindre empati med andra och var mer dömande, kanske som en motreaktion?

Å andra sidan @Wille, jag är lite förvånad att du lyfter ämnet för mitt intryck genom åren är att du har själv väldigt lite empati med andra. Du ska alltid tjäna något på det du gör, annars ser du ingen mening med det, samtidigt som du ofta klagar på att du inte har någon som finns där för dig när du behöver det. Jag har sagt det många gånger till dig, för att få en vän behöver du vara en vän. Vänskap, som alla andra förhållanden, handlar om att ge och ta, att ställa upp för varandra och inte om att sitta och räkna vem som är skyldig vem en gentjänst innan man ev ställer upp om någon behöver hjälp eller behöver prata av sig om något.

Jag är definitivt inte empatilös. Tvärtom känner jag ofta att jag kan må dåligt av för mycket empati. Däremot är jag autistisk vilket kan påverka hur jag fungerar i världen och hur empati kan visa sig.

 

[Motacilla]

En numera äldre släkting till mig var väldigt oempatisk. Detta var väldigt jobbigt för hens barn, speciellt som släktingen helt enkelt inte brydde sig om deras bekymmer och behov.
Tyvärr blev empatibristen allt mer uppenbar när personen blev äldre och riktigt svår empatibrist de sista åren.

 

[Mia_R]

Jag är definitivt inte empatilös. Tvärtom känner jag ofta att jag kan må dåligt av för mycket empati. Däremot är jag autistisk vilket kan påverka hur jag fungerar i världen och hur empati kan visa sig.

Mår du dåligt av att få empati? För jag har nog inte läst ett enda inlägg av dig där du visat empati med andra utan snarare mer eller mindre krävt att det ska visas särskild hänsyn till dig och att du snarare varit otacksam mot de som ställt upp.

 

[athena_arabians]

Sedan ska vi komma ihåg att evolution sker inte på individbasis utan populationsbasis. Det viktiga är artens överlevnad, inte individens. Det blir ofta väldigt fel när icke-naturvetare försöker förklara saker mha evolutionsteorier för det behövs faktiskt lite naturvetenskap för att förstå.

Survival of the fittest kan vara något av det mest missförstådda uttryck som finns. Det har inget att göra med att vara i toppform utan att vara bäst lämpad att överleva i just den omgivningen. Evolutionen är inget Robinson, det är inte meningsfullt att krympa en population. Däremot så krymper populationer när individer saknar egenskaper för att överleva, för att omgivningen förändrats (tex genom klimatförändringar). Och givetvis pga plötsliga naturliga händelser som översvämningar, vulkanutbrott etc.

 

[Lickety]

Att tycka att omgivningen konstant är alltför oempatisk (mot en själv) är inte ett tecken på att man själv har stor empati. Empati handlar ju framförallt om andra personer än en själv.

 

[Bison]

Jag tycker det här med empati är svårt, vad är egentligen normalt att känna?
Jag känner absolut ingenting för okända människor på avstånd i krigsdrabbade länder osv.

Däremot mötte jag en för mig okänd ung tjej som blivit avkastad från pendeltåget, hon var väldigt ledsen, jag tyckte synd om henne och köpte en biljett i automaten så hon kunde ta sig hem.

 

[Wille]

Mår du dåligt av att få empati? För jag har nog inte läst ett enda inlägg av dig där du visat empati med andra utan snarare mer eller mindre krävt att det ska visas särskild hänsyn till dig och att du snarare varit otacksam mot de som ställt upp.

Otacksam? Nej, verkligen inte. Däremot känner jag ingen tacksamhet för råd som trycks in i nyllet på mig som jag inte bett om.

Jag har svårigheter som jag tycker det är rimligt att andra visar hänsyn till. Mår skitdåligt om jag blir överkörd eller när andra är rent elaka mot mig. Brukar bli inlagd på sjukhus då för jag blir destruktiv mot mig själv.

Jag får snarare skuldkänslor av när jag får hjälp av andra. Jag kan ju aldrig betala tillbaka och mår dåligt av det. Nyligen fick jag be en granne om hjälp igen och jag blev jättestressad av det. Jag vill inte vara en person som utnyttjar andra.

Bara för att jag inte skriver om alla situationer där jag känner empati betyder inte att jag inte känner empati. Har nog aldrig skrivit om alla gånger jag skänkt pengar till välgörande ändamål. Det finns ingen anledning att slå sig på bröstet för det. Jag har inte heller skrivit om hur jag påverkas av andras lidande, som jag dessutom inte kan göra ett skvatt åt. Jag är också med i ett politiskt parti där solidaritet är bärande. Hade jag inte brytt mig om människor, djur och miljö, hade jag inte gått med. Jag har tagit ställning där.

Eller kan man bara visa empati på ett neurotypiskt sätt?

 

[Mabuse]

Att tycka att omgivningen konstant är alltför oempatisk (mot en själv) är inte ett tecken på att man själv har stor empati. Empati handlar ju framförallt om andra personer än en själv.

Precis, har man mycket empati så har man ju tvärtom väldigt lätt att se och förstå andras perspektiv och känslor.

 

[Luff]

Jag får stänga av min empati ibland för att kunna hjälpa andra. Om jag bara tycker synd om och enbart går in för förståelse så kommer vi ingenstans. Men det krävs empati från början - annars är det kört. Att vara empatilös i mitt jobb skulle vara katastrof. Tyvärr har jag jobbat med sådana personer genom åren.

 

[cassiopeja]

Mår du dåligt av att få empati? För jag har nog inte läst ett enda inlägg av dig där du visat empati med andra utan snarare mer eller mindre krävt att det ska visas särskild hänsyn till dig och att du snarare varit otacksam mot de som ställt upp.

Jag är helt övertygad om att det inte går att få grepp om en människas hela personlighet genom vad denne skriver på ett forum. Det man uttrycker i skrift kan vara väldigt annorlunda än den man är IRL.