Brist på empati

Wille

Trådstartare
Vissa människor saknar ju empati. Men varför finns empatilöshet egentligen? Har den något funktion för människans evolution? Hur kommer det sig att empatilöshet inte har dött ut genom årtusenden?
 
Att brist på empati inte dör ut kan bero på att möjliga orsaker bakom detta ex. antisocial personlighetsstörning inte endast har med gener och ärftlighet att göra.
Ens empatiska förmåga kan ju förändras under livets gång, jag tänker exempelvis pga. depression, stress, ensamhet, trauma, inlärda färdigheter.
 
Har en kompis som säger att hon saknar empati. Jag har några gånger skrattat till när hon sagt det och tänkt att hon skojar. Men sen har jag upplevt att det faktiskt är så.
 
Jag tänker att det är otroligt knutet till normer och kulturen vi lever i. Som vad och vilka man känner empati för.

Många har svårt med empati om saker man inte själv har upplevt eller sett beröra närstående.
Menar du att empatilöshet på något sätt belönas av den kultur vi lever i? Att det på något sätt är en fördel att sakna empati?

Och hur kommer det sig att vissa har svårt att känna empati? Helt utan att veta så känns empati som något som är nödvändigt att ha för att samhället i stort ska överleva. Det som skiljer nu från förr är väl att samhällen är så mycket större nu. (Är nog lite oklar över hur det såg ut på stenåldern.)
 
Kan ju också vara så att jag tolkar brist på empati som egoism. Man trampar på andra för att uppnå något. Men sådant lär ju söndra ett samhälle och inte få samhället att hänga ihop. Är det för att det bara är de starkaste som ska överleva?

Mycket jag inte greppar här.
 
Det finns väl fördelar med att inte alls bry sig om att andra drabbas av ens (potentiellt egoistiska) handlingar. På så sätt kan ju den empatilösa maximera sin egen nytta. Om man inte bryr sig om konsekvenserna för andra så är det ju lätt att bara tänka på sig själv.

Såg för ett bra tag sedan en intervju med en forskare som framhöll att det finns evolutionära fördelar (för gruppen) med att ett litet antal saknar medkänsla och istället för sånt som på lång sikt faktiskt kan vara bra för alla (även om det på kort sikt kanske är riktigt dåligt).
 
Tänker att lagom antagligen varit mest gynnsamt historiskt. Tillräckligt mycket empati för att medlemmarna i en grupp/samhälle ska ta hand om varandra, men tillräckligt lite för att se till att den egna gruppen får de resurser den behöver/vill ha även om det blir på någon annans bekostnad. Det är gynnsamt att kunna samarbeta och förhandla, men det är ännu mer gynnsamt om man själv ser till att vinna lite mer på det än vad motparten gör. Ungefär så.
 
Det finns väl fördelar med att inte alls bry sig om att andra drabbas av ens (potentiellt egoistiska) handlingar. På så sätt kan ju den empatilösa maximera sin egen nytta. Om man inte bryr sig om konsekvenserna för andra så är det ju lätt att bara tänka på sig själv.

Såg för ett bra tag sedan en intervju med en forskare som framhöll att det finns evolutionära fördelar (för gruppen) med att ett litet antal saknar medkänsla och istället för sånt som på lång sikt faktiskt kan vara bra för alla (även om det på kort sikt kanske är riktigt dåligt).
Men är brist på empati egoism?
 
Menar du att empatilöshet på något sätt belönas av den kultur vi lever i? Att det på något sätt är en fördel att sakna empati?

Och hur kommer det sig att vissa har svårt att känna empati? Helt utan att veta så känns empati som något som är nödvändigt att ha för att samhället i stort ska överleva. Det som skiljer nu från förr är väl att samhällen är så mycket större nu. (Är nog lite oklar över hur det såg ut på stenåldern.)
Jag tänker tex på förtryckta kvinnor i Iran som torteras för att de inte vill bära slöja, vill kunna sjunga och dansa på andra ställen än i hemmet.
Där saknas empati för kvinnor som ska ha samma rättigheter som män, medan jag tror att i Sverige finns det otroligt många män och kvinnor som tycker det är hemskt och fruktansvärt hur kvinnorna behandlas.

Det hör ju ihop med kultur och normer (och religion).
 
Kan ju också vara så att jag tolkar brist på empati som egoism. Man trampar på andra för att uppnå något. Men sådant lär ju söndra ett samhälle och inte få samhället att hänga ihop. Är det för att det bara är de starkaste som ska överleva?

Mycket jag inte greppar här.
Har du något exempel?

Jag tänker att i det lilla sammanhanget kan det vara att man inte har förståelse för hur det är att ha en depression.
Att det inte alltid är att bara "göra saker" eller "få tummen ur".
Att har man inte upplevt det själv eller sett hur det påverkar en närstående är det svårt att förstå att det finns begränsningar/behövs anpassningar osv.
Där har det ju inget med egoism eller att vilja få övertaget.

Sen tror jag att det finns tillfällen man väljer att inte sätta sig in i ens persons sits för att man vill ha den distansen för att kunna genomföra x. (Eller så saknas empatin helt, vilket också är en möjlighet.)
 
Jag kan se många tillfällen då överlevnaden av en individs gener är beroende av att denna inte är för empatisk. Om man är ute och jagar med en vän och möter ett grottlejon så springer man - och vänder inte om för att hjälpa vännen som råkar stuka foten. När man isolerat sig för att pesten härjar går man inte över för att pyssla om grannarna som olyckligtvis blivit sjuka.

Det här är f ö en rätt intressant text om varför empati inte alltid är något positivt.
The surprising downsides of empathy
 
Jag tänker i samma banor som @Dentaku att det många gånger under evolutionen varit till nytta att kunna ge skit i andra, inte bry sig om att andra lider, och fräckt roffa åt sig av tillexempel den lilla mat som finns. Empatilöshet hjälper nog också tillexempel på slagfältet, empatiska människor har nog svårare för att slå ihjäl fienden, och blir då kanske lättare ihjälslagna själva.

I nutid så är det ju inte alls ovanligt att folk som når stor framgång som tillexempel företagsledare är rätt oempatiska, på bekostnad av anställda, miljön, osv.
Vad jag har läst så kan det till och med löna sig i affärsvärlden att ha vissa narcissistiska drag. Där är ju empatilöshet ett tecken, men de personerna är ju också karismatiska och får folk att följa deras vilja, med mera.
 
Empati är inte något vi föds med utan det är ett inlärt beteende. Och något som militär utbildning till större eller mindre utsträckning försöker motverka. Det är svårt att döda en individ om du har empati för hen.

https://lesley.edu/article/the-psyc... something we develop,,” the same source says.

Empathy is something we develop over time and in relationship to our social environment, finally becoming “such a complex response that it is hard to recognize its origin in simpler responses, such as body mimicry and emotional contagion,” the same source says.
 
Jag har familjemedlemmar som är empatilösa, de är även gränslösa och uppskattar verkligen inte ett nej. Med dem tror jag att det är ett inlärt beteende som utan tillsägelse har fortsatt.
 

Liknande trådar

Kropp & Själ Jag har funderat lite på det här med att tappa intresse för något, vad är det egentligen som händer i kropp och själ när ett intresse...
Svar
3
· Visningar
383
Senast: cassiopeja
·
Kropp & Själ Visst är vi några vinterbadare här? Vore kul att ha en tråd för det (hittade ingen när jag sökte så tror inte det finns nån?). Inleder...
2
Svar
20
· Visningar
951
Senast: Niyama
·
Kropp & Själ Jag käkar frukost vid 04, den består av 2 ostmackor, juice, kaffe och youghurt. Åker sen och jobbar, jobbar med städ. När jag...
2 3
Svar
43
· Visningar
1 486
Senast: Halcyon
·
Kropp & Själ Det här kan vara ett känsligt ämne för vissa, men jag känner att jag behöver prata om det här och kanske få några kloka ord/råd... För...
Svar
2
· Visningar
749
Senast: miumiu
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp