__sofia__
Trådstartare
Jag vet inte vad jag ska göra.
Jag har i dagsläget tre hundar, en 11-årig labradorblandning, en 8-årig storpudel och en 3-årig blandras (de äldre fyller 12 och 9 senare i år). Under åren jag bara hade de två äldre så fungerade de helt problemfritt med varandra. Aldrig några bråk eller liknande.
Pudeln har alltid varit lite “udda”. Väldigt enkel att ha med på olika ställen etc, och älskar kramar och mys. Men hon kan vara rädd av sig - gillar inte höjder, höga ljud (inkl t.ex. flugsmällor), hissar, trappor, överraskningar, surrande insekter etc. (hon fick bryta sitt BPH direkt vid överraskningen, hon gick och lade sig några meter bort och ville inte vara med längre). Hon gillar inte främmande hundar, men ignorerar dem så länge de ignorar henne - men kommer de fram och vill hälsa kommer hon till en början troligtvis först morra och säga åt dem så, och närmar de sig ännu mer kommer hon troligtvis flyga på dem (har hänt en gång att en schäfer kom springande för att leka när hon kom på inkallning under lydnadsträning, och hon riktade direkt om till att brotta ner den). Definitivt mer åt det provocerande hållet, då hon kan stå och stirra ut de andra hundarna och morra. Hon har ganska mycket jakt, och utöver sorkar, möss etc har hon även tagit två hönor som tagit sig ur hönsgården in i trädgården till hundarna. Hon är normalt sett inte särskilt intresserad av andra människor, inkl t.ex. mina släktingar som hon träffat väldigt många gånger (på BPH:et fick hon 1
r på främmande människor, dvs gick och luktade på gräset hellre än att bry sig det minsta om att det var människor där). Väldigt tjuvig, och tar och äter allt hon hittar på bänkar, i väskor etc om man vänder ryggen till/går till ett annat rum (inklusive i stängda matlådor - hon öppnar dem). Är vi hemma så är hon oftast inte nära mig majoriteten av tiden, utan går t.ex. istället ut och lägger sig ute, i uterummet, upp till sängen på ovanvåningen etc (hon har alltid gjort så, men det har nog blivit mer sedan yngsta hunden kom). Vaktar tomten ordentligt.
I och med att hon har en del rädslor, och den äldsta hunden är väldigt mentalt stabil, så skaffade jag en valp när äldsta hunden fick “obotlig” cancer och inte förväntades leva så länge - så att valpen skulle kunna lära sig saker av den äldre hunden snarare än den räddare pudeln. Pudeln är också skarpare och säger ifrån mer, medan äldsta hunden accepterade nästan allt yngsta gjorde som valp. Sedan överlevde dock äldsta hunden cancern, så nu har jag alla tre.
Yngsta hunden började som unghund vakta maten etc från framförallt pudeln, och en del resursförsvar finns kvar, och de har aldrig blivit supertajta. Yngsta har även ibland haft lite svårt att veta hur hon ska bete sig med andra hundar, och redan som valp hade hon en tendens att skälla ut andra främmande hundar (t.ex. i väntrummet till äldsta hundens cancerbehandling) - vid några tillfällen har hon funget bra med främmande hundar och lekt med dem, men vid något annat tillfälle har hon snarare försökt attackera (framförallt någon händelse förra året). Yngsta och äldsta har inga problem med varandra, och äldsta och pudeln har inga problem med varandra - men yngsta och pudeln verkar båda tycka att den andra är lite läskig. Pudeln, när hon tycker något är läskigt, backar inte utan står sin plats och morrar och stirrar ut. Yngsta däremot morrar och backar undan, eller flyger på, i sådana situationer. Det har aldrig varit några som helst problem om vi t.ex. är iväg någonstans, är ute och går i koppel, ligger i sängen eller liknande - utan allmänt när vi är hemma i huset eller trädgården.
Förra året blev detta problem större, då pudeln och yngsta hamnade i några slagsmål kopplat till resurser (dvs inte från ingenstans). Endast en gång har det blivit någon skada, då pudeln vid ett tillfälle fick hål från en av yngsta hundens huggtänder, men så att jag behövt gå in och bryta. Vid 1-2 enstaka tillfällen flög yngsta även på äldsta hunden, men hon svarar normalt sett inte utan börjar direkt backa/försöka ta sig undan.
Jag funderade över hur jag skulle lösa det (funderade bland annat på omplacering, och då främst yngsta hunden eftersom hon enklare skulle kunna hitta ett bra hem som hon skulle trivas i - hon älskar alla människor etc), pratade med några olika personer, var hos veterinären så att de fick känna igenom yngsta hunden så att hon inte hade ont någonstans (de hittade inget). Jag började jobba med att yngsta hunden fick backa undan mer att hon inte fick börja morra ordentligt (eftersom hon går upp i varv och sen flyger på) etc, och de senaste månaderna tycker jag att det har fungerat bättre.
Nu de senaste dagarna har pudeln flugit på äldsta hunden två gånger. Dels i fredags eller lördags, då jag var i uterummet med yngsta hunden och sedan plötsligt hörde att de andra slogs utomhus i trädgården. Jag har ingen aning om vad som ledde till det, men äldsta hunden provocerar inte utan vid minsta tillsägelse så backar hon/går undan, etc. Labradormentalitet - hon har tidigare fungerat bra med alla hundar, och lekt med massa främmande hundar på hundlekplatser etc utan problem, kunnat vara med släktens alla hundar utan problem etc. Hon börjar dock bli äldre, och ser och hör troligtvis inte lika bra som hon gjort innan.
Och sedan nu på morgonen idag - jag skulle precis sätta mig i bilen för att köra till jobbet, och yngsta hunden var med mig ute, när jag hör att de andra två börjat bråka inomhus i farstun. Av vad jag vet fanns där inga resurser att bråka om. Jag sprang in, men det gjorde även yngsta hunden - och eftersom hon var snabbare än mig kom hon före, och pudeln riktade då om och började slåss med henne istället.
Jag tyckte som sagt att det började gå bättre, men nu vet jag inte vad jag ska göra.
Jag har i dagsläget tre hundar, en 11-årig labradorblandning, en 8-årig storpudel och en 3-årig blandras (de äldre fyller 12 och 9 senare i år). Under åren jag bara hade de två äldre så fungerade de helt problemfritt med varandra. Aldrig några bråk eller liknande.
Pudeln har alltid varit lite “udda”. Väldigt enkel att ha med på olika ställen etc, och älskar kramar och mys. Men hon kan vara rädd av sig - gillar inte höjder, höga ljud (inkl t.ex. flugsmällor), hissar, trappor, överraskningar, surrande insekter etc. (hon fick bryta sitt BPH direkt vid överraskningen, hon gick och lade sig några meter bort och ville inte vara med längre). Hon gillar inte främmande hundar, men ignorerar dem så länge de ignorar henne - men kommer de fram och vill hälsa kommer hon till en början troligtvis först morra och säga åt dem så, och närmar de sig ännu mer kommer hon troligtvis flyga på dem (har hänt en gång att en schäfer kom springande för att leka när hon kom på inkallning under lydnadsträning, och hon riktade direkt om till att brotta ner den). Definitivt mer åt det provocerande hållet, då hon kan stå och stirra ut de andra hundarna och morra. Hon har ganska mycket jakt, och utöver sorkar, möss etc har hon även tagit två hönor som tagit sig ur hönsgården in i trädgården till hundarna. Hon är normalt sett inte särskilt intresserad av andra människor, inkl t.ex. mina släktingar som hon träffat väldigt många gånger (på BPH:et fick hon 1
I och med att hon har en del rädslor, och den äldsta hunden är väldigt mentalt stabil, så skaffade jag en valp när äldsta hunden fick “obotlig” cancer och inte förväntades leva så länge - så att valpen skulle kunna lära sig saker av den äldre hunden snarare än den räddare pudeln. Pudeln är också skarpare och säger ifrån mer, medan äldsta hunden accepterade nästan allt yngsta gjorde som valp. Sedan överlevde dock äldsta hunden cancern, så nu har jag alla tre.
Yngsta hunden började som unghund vakta maten etc från framförallt pudeln, och en del resursförsvar finns kvar, och de har aldrig blivit supertajta. Yngsta har även ibland haft lite svårt att veta hur hon ska bete sig med andra hundar, och redan som valp hade hon en tendens att skälla ut andra främmande hundar (t.ex. i väntrummet till äldsta hundens cancerbehandling) - vid några tillfällen har hon funget bra med främmande hundar och lekt med dem, men vid något annat tillfälle har hon snarare försökt attackera (framförallt någon händelse förra året). Yngsta och äldsta har inga problem med varandra, och äldsta och pudeln har inga problem med varandra - men yngsta och pudeln verkar båda tycka att den andra är lite läskig. Pudeln, när hon tycker något är läskigt, backar inte utan står sin plats och morrar och stirrar ut. Yngsta däremot morrar och backar undan, eller flyger på, i sådana situationer. Det har aldrig varit några som helst problem om vi t.ex. är iväg någonstans, är ute och går i koppel, ligger i sängen eller liknande - utan allmänt när vi är hemma i huset eller trädgården.
Förra året blev detta problem större, då pudeln och yngsta hamnade i några slagsmål kopplat till resurser (dvs inte från ingenstans). Endast en gång har det blivit någon skada, då pudeln vid ett tillfälle fick hål från en av yngsta hundens huggtänder, men så att jag behövt gå in och bryta. Vid 1-2 enstaka tillfällen flög yngsta även på äldsta hunden, men hon svarar normalt sett inte utan börjar direkt backa/försöka ta sig undan.
Jag funderade över hur jag skulle lösa det (funderade bland annat på omplacering, och då främst yngsta hunden eftersom hon enklare skulle kunna hitta ett bra hem som hon skulle trivas i - hon älskar alla människor etc), pratade med några olika personer, var hos veterinären så att de fick känna igenom yngsta hunden så att hon inte hade ont någonstans (de hittade inget). Jag började jobba med att yngsta hunden fick backa undan mer att hon inte fick börja morra ordentligt (eftersom hon går upp i varv och sen flyger på) etc, och de senaste månaderna tycker jag att det har fungerat bättre.
Nu de senaste dagarna har pudeln flugit på äldsta hunden två gånger. Dels i fredags eller lördags, då jag var i uterummet med yngsta hunden och sedan plötsligt hörde att de andra slogs utomhus i trädgården. Jag har ingen aning om vad som ledde till det, men äldsta hunden provocerar inte utan vid minsta tillsägelse så backar hon/går undan, etc. Labradormentalitet - hon har tidigare fungerat bra med alla hundar, och lekt med massa främmande hundar på hundlekplatser etc utan problem, kunnat vara med släktens alla hundar utan problem etc. Hon börjar dock bli äldre, och ser och hör troligtvis inte lika bra som hon gjort innan.
Och sedan nu på morgonen idag - jag skulle precis sätta mig i bilen för att köra till jobbet, och yngsta hunden var med mig ute, när jag hör att de andra två börjat bråka inomhus i farstun. Av vad jag vet fanns där inga resurser att bråka om. Jag sprang in, men det gjorde även yngsta hunden - och eftersom hon var snabbare än mig kom hon före, och pudeln riktade då om och började slåss med henne istället.
Jag tyckte som sagt att det började gå bättre, men nu vet jag inte vad jag ska göra.