Bråkande hundar

[__sofia__]

Jag vet inte vad jag ska göra.

Jag har i dagsläget tre hundar, en 11-årig labradorblandning, en 8-årig storpudel och en 3-årig blandras (de äldre fyller 12 och 9 senare i år). Under åren jag bara hade de två äldre så fungerade de helt problemfritt med varandra. Aldrig några bråk eller liknande.

Pudeln har alltid varit lite “udda”. Väldigt enkel att ha med på olika ställen etc, och älskar kramar och mys. Men hon kan vara rädd av sig - gillar inte höjder, höga ljud (inkl t.ex. flugsmällor), hissar, trappor, överraskningar, surrande insekter etc. (hon fick bryta sitt BPH direkt vid överraskningen, hon gick och lade sig några meter bort och ville inte vara med längre). Hon gillar inte främmande hundar, men ignorerar dem så länge de ignorar henne - men kommer de fram och vill hälsa kommer hon till en början troligtvis först morra och säga åt dem så, och närmar de sig ännu mer kommer hon troligtvis flyga på dem (har hänt en gång att en schäfer kom springande för att leka när hon kom på inkallning under lydnadsträning, och hon riktade direkt om till att brotta ner den). Definitivt mer åt det provocerande hållet, då hon kan stå och stirra ut de andra hundarna och morra. Hon har ganska mycket jakt, och utöver sorkar, möss etc har hon även tagit två hönor som tagit sig ur hönsgården in i trädgården till hundarna. Hon är normalt sett inte särskilt intresserad av andra människor, inkl t.ex. mina släktingar som hon träffat väldigt många gånger (på BPH:et fick hon 1r på främmande människor, dvs gick och luktade på gräset hellre än att bry sig det minsta om att det var människor där). Väldigt tjuvig, och tar och äter allt hon hittar på bänkar, i väskor etc om man vänder ryggen till/går till ett annat rum (inklusive i stängda matlådor - hon öppnar dem). Är vi hemma så är hon oftast inte nära mig majoriteten av tiden, utan går t.ex. istället ut och lägger sig ute, i uterummet, upp till sängen på ovanvåningen etc (hon har alltid gjort så, men det har nog blivit mer sedan yngsta hunden kom). Vaktar tomten ordentligt.

I och med att hon har en del rädslor, och den äldsta hunden är väldigt mentalt stabil, så skaffade jag en valp när äldsta hunden fick “obotlig” cancer och inte förväntades leva så länge - så att valpen skulle kunna lära sig saker av den äldre hunden snarare än den räddare pudeln. Pudeln är också skarpare och säger ifrån mer, medan äldsta hunden accepterade nästan allt yngsta gjorde som valp. Sedan överlevde dock äldsta hunden cancern, så nu har jag alla tre.

Yngsta hunden började som unghund vakta maten etc från framförallt pudeln, och en del resursförsvar finns kvar, och de har aldrig blivit supertajta. Yngsta har även ibland haft lite svårt att veta hur hon ska bete sig med andra hundar, och redan som valp hade hon en tendens att skälla ut andra främmande hundar (t.ex. i väntrummet till äldsta hundens cancerbehandling) - vid några tillfällen har hon funget bra med främmande hundar och lekt med dem, men vid något annat tillfälle har hon snarare försökt attackera (framförallt någon händelse förra året). Yngsta och äldsta har inga problem med varandra, och äldsta och pudeln har inga problem med varandra - men yngsta och pudeln verkar båda tycka att den andra är lite läskig. Pudeln, när hon tycker något är läskigt, backar inte utan står sin plats och morrar och stirrar ut. Yngsta däremot morrar och backar undan, eller flyger på, i sådana situationer. Det har aldrig varit några som helst problem om vi t.ex. är iväg någonstans, är ute och går i koppel, ligger i sängen eller liknande - utan allmänt när vi är hemma i huset eller trädgården.

Förra året blev detta problem större, då pudeln och yngsta hamnade i några slagsmål kopplat till resurser (dvs inte från ingenstans). Endast en gång har det blivit någon skada, då pudeln vid ett tillfälle fick hål från en av yngsta hundens huggtänder, men så att jag behövt gå in och bryta. Vid 1-2 enstaka tillfällen flög yngsta även på äldsta hunden, men hon svarar normalt sett inte utan börjar direkt backa/försöka ta sig undan.

Jag funderade över hur jag skulle lösa det (funderade bland annat på omplacering, och då främst yngsta hunden eftersom hon enklare skulle kunna hitta ett bra hem som hon skulle trivas i - hon älskar alla människor etc), pratade med några olika personer, var hos veterinären så att de fick känna igenom yngsta hunden så att hon inte hade ont någonstans (de hittade inget). Jag började jobba med att yngsta hunden fick backa undan mer att hon inte fick börja morra ordentligt (eftersom hon går upp i varv och sen flyger på) etc, och de senaste månaderna tycker jag att det har fungerat bättre.

Nu de senaste dagarna har pudeln flugit på äldsta hunden två gånger. Dels i fredags eller lördags, då jag var i uterummet med yngsta hunden och sedan plötsligt hörde att de andra slogs utomhus i trädgården. Jag har ingen aning om vad som ledde till det, men äldsta hunden provocerar inte utan vid minsta tillsägelse så backar hon/går undan, etc. Labradormentalitet - hon har tidigare fungerat bra med alla hundar, och lekt med massa främmande hundar på hundlekplatser etc utan problem, kunnat vara med släktens alla hundar utan problem etc. Hon börjar dock bli äldre, och ser och hör troligtvis inte lika bra som hon gjort innan.

Och sedan nu på morgonen idag - jag skulle precis sätta mig i bilen för att köra till jobbet, och yngsta hunden var med mig ute, när jag hör att de andra två börjat bråka inomhus i farstun. Av vad jag vet fanns där inga resurser att bråka om. Jag sprang in, men det gjorde även yngsta hunden - och eftersom hon var snabbare än mig kom hon före, och pudeln riktade då om och började slåss med henne istället.

Jag tyckte som sagt att det började gå bättre, men nu vet jag inte vad jag ska göra.

 

[Nepenthe]

Låter som den äldsta gått med på att pudeln är som hon är men nu när det kommit in en yngre hund som inte är lika förstående så blommar pudelns mindre bra sidor fram? Och då kan pudeln gå på den äldre bara för att hon bygger upp frustration gentemot den yngre?

Pudeln är "problemet" och jag hade korrigerat henne om det går. Lite tråkigt att den äldre ska behöva utstå detta

 

[LaMagia]

Först och främst, ta bort allt som kan skapa resursförsvar. Inga tuggben, leksaker etc och se till att hundarna äter separerade från varandra.
Om bråken ändå fortsätter så har du egentligen bara två val: antingen särar du på de som bråkar permanent eller så placerar du om en av dem. Att fostra bort bråk är dömt att misslyckas och risken för skador på hundarna är stor om de tillåts slåss.
Jag har två hundar som är bråkmakare. Den äldre av dem började med detta när hon var några år (hon är nu över 10 år) och hon valde då ut en i flocken som hon störde sig på. Slutligen började hon slåss med sin bästa kompis, så jag fick stänga bort henne från de andra hundarna. Hon är nog ingen flockhund, så hon trivs bäst med bara mänskligt sällskap. Idag är det bara hennes tidigare bästa kompis, en tik på över 12 år, som hon inte kan vara tillsammans med ens korta stunder.
Min andra bråkmakare är en tik på fyra år. Den tiken kunde länge gå ihop med sin mamma, men sedan hon blivit ovän med henne också, så får även hon vara bortstängd från de andra. Intressant nog så går de två bråkmakarna ganska bra ihop, den yngre tiken verkar ha respekt för den äldre. Vi har dem inte ihop permanent, men de rastas tillsammans och kan vara tillsammans inne korta stunder.
Vi lever med grindar i alla dörrhål och tack och lov förekommer aldrig bråk genom grindarna, utan hundarna är nöjda med detta arrangemang.

 

[Roheryn]

Det känns ju som om hela problemet beror på pudelns mentalitet? Är hennes beteende träningsbart alls? Och är HON fysiskt okej? Du skriver att du kollat upp den yngre hunden, men är pudeln kollad på samma sätt?

 

[__sofia__]

Det känns ju som om hela problemet beror på pudelns mentalitet? Är hennes beteende träningsbart alls? Och är HON fysiskt okej? Du skriver att du kollat upp den yngre hunden, men är pudeln kollad på samma sätt?

Pudeln är inte kollad på samma sätt, då jag ursprungligen upplevde det som att den yngsta var den av dem som flög på, dvs tog det från morr till slagsmål (framförallt eftersom jag vid ett tillfälle först inte uppfattade att det handlade om resurs, utan bara att yngsta plötsligt flugit på pudeln "från ingenstans" - men några veckor senare kom jag på att det var resursförsvar som jag inte tänkt på innan (hon vaktade då mat på bänken, inte något hon hade)). Men det är definitivt en sak jag funderar på nu, att få pudeln genomkollad.

 

[__sofia__]

Först och främst, ta bort allt som kan skapa resursförsvar. Inga tuggben, leksaker etc och se till att hundarna äter separerade från varandra.
Om bråken ändå fortsätter så har du egentligen bara två val: antingen särar du på de som bråkar permanent eller så placerar du om en av dem. Att fostra bort bråk är dömt att misslyckas och risken för skador på hundarna är stor om de tillåts slåss.
Jag har två hundar som är bråkmakare. Den äldre av dem började med detta när hon var några år (hon är nu över 10 år) och hon valde då ut en i flocken som hon störde sig på. Slutligen började hon slåss med sin bästa kompis, så jag fick stänga bort henne från de andra hundarna. Hon är nog ingen flockhund, så hon trivs bäst med bara mänskligt sällskap. Idag är det bara hennes tidigare bästa kompis, en tik på över 12 år, som hon inte kan vara tillsammans med ens korta stunder.
Min andra bråkmakare är en tik på fyra år. Den tiken kunde länge gå ihop med sin mamma, men sedan hon blivit ovän med henne också, så får även hon vara bortstängd från de andra. Intressant nog så går de två bråkmakarna ganska bra ihop, den yngre tiken verkar ha respekt för den äldre. Vi har dem inte ihop permanent, men de rastas tillsammans och kan vara tillsammans inne korta stunder.
Vi lever med grindar i alla dörrhål och tack och lov förekommer aldrig bråk genom grindarna, utan hundarna är nöjda med detta arrangemang.

De får inga tuggben som de inte kan äta upp direkt utan att vara separerade med galler eller liknande, yngsta får mat i ett annat rum för att hon inte ska behöva känna att hon behöver försvara sig från pudeln (pudeln och äldsta får mat i samma rum men i olika hörn). Äts maten inte upp direkt plockas den bort. Pudeln har noll föremålsintresse, och leksaker har aldrig varit något som de någonsin bråkat om.

Utan det har varit t.ex. mat på bänken som legat framme för att svalna av, en gång när en mus kommit in i huset och de alla ville ha den, en mus eller fågel de hittat i traktorskjulet och liknande. Eller någon gång om de inte respekterar att den andra säger till att den vill vara ifred, eller går för nära eller liknande (dvs rädsla som slår över i försvar/anfall), skulle jag tro. Två gånger har yngsta och äldsta hunden börjat slåss, av vad jag minns - bland annat en gång vid äppelträdet där det låg lite halvmosiga äpplen som de nog båda ville ha.

 

[Roheryn]

Pudeln är inte kollad på samma sätt, då jag ursprungligen upplevde det som att den yngsta var den av dem som flög på, dvs tog det från morr till slagsmål (framförallt eftersom jag vid ett tillfälle först inte uppfattade att det handlade om resurs, utan bara att yngsta plötsligt flugit på pudeln "från ingenstans" - men några veckor senare kom jag på att det var resursförsvar som jag inte tänkt på innan (hon vaktade då mat på bänken, inte något hon hade)). Men det är definitivt en sak jag funderar på nu, att få pudeln genomkollad.

Ja, bra att få henne kollad tror jag! Men tyvärr (eller vad man ska säga) misstänker jag baserat på din beskrivning att det bara är "så hon är" och att eventuella bråk egentligen bara beror på hur väl andra hundar klarar att leva med det eller ignorera henne. Nu vet jag ju ingenting om hur hon är och hur hon fungerar i övrigt, men för mig låter det inte som en hund jag hade velat ha ihop med andra hundar alls.

 

[Malibu_Stacy]

Jag vet inte vad jag ska göra.

Jag har i dagsläget tre hundar, en 11-årig labradorblandning, en 8-årig storpudel och en 3-årig blandras (de äldre fyller 12 och 9 senare i år). Under åren jag bara hade de två äldre så fungerade de helt problemfritt med varandra. Aldrig några bråk eller liknande.

Pudeln har alltid varit lite “udda”. Väldigt enkel att ha med på olika ställen etc, och älskar kramar och mys. Men hon kan vara rädd av sig - gillar inte höjder, höga ljud (inkl t.ex. flugsmällor), hissar, trappor, överraskningar, surrande insekter etc. (hon fick bryta sitt BPH direkt vid överraskningen, hon gick och lade sig några meter bort och ville inte vara med längre). Hon gillar inte främmande hundar, men ignorerar dem så länge de ignorar henne - men kommer de fram och vill hälsa kommer hon till en början troligtvis först morra och säga åt dem så, och närmar de sig ännu mer kommer hon troligtvis flyga på dem (har hänt en gång att en schäfer kom springande för att leka när hon kom på inkallning under lydnadsträning, och hon riktade direkt om till att brotta ner den). Definitivt mer åt det provocerande hållet, då hon kan stå och stirra ut de andra hundarna och morra. Hon har ganska mycket jakt, och utöver sorkar, möss etc har hon även tagit två hönor som tagit sig ur hönsgården in i trädgården till hundarna. Hon är normalt sett inte särskilt intresserad av andra människor, inkl t.ex. mina släktingar som hon träffat väldigt många gånger (på BPH:et fick hon 1r på främmande människor, dvs gick och luktade på gräset hellre än att bry sig det minsta om att det var människor där). Väldigt tjuvig, och tar och äter allt hon hittar på bänkar, i väskor etc om man vänder ryggen till/går till ett annat rum (inklusive i stängda matlådor - hon öppnar dem). Är vi hemma så är hon oftast inte nära mig majoriteten av tiden, utan går t.ex. istället ut och lägger sig ute, i uterummet, upp till sängen på ovanvåningen etc (hon har alltid gjort så, men det har nog blivit mer sedan yngsta hunden kom). Vaktar tomten ordentligt.

I och med att hon har en del rädslor, och den äldsta hunden är väldigt mentalt stabil, så skaffade jag en valp när äldsta hunden fick “obotlig” cancer och inte förväntades leva så länge - så att valpen skulle kunna lära sig saker av den äldre hunden snarare än den räddare pudeln. Pudeln är också skarpare och säger ifrån mer, medan äldsta hunden accepterade nästan allt yngsta gjorde som valp. Sedan överlevde dock äldsta hunden cancern, så nu har jag alla tre.

Yngsta hunden började som unghund vakta maten etc från framförallt pudeln, och en del resursförsvar finns kvar, och de har aldrig blivit supertajta. Yngsta har även ibland haft lite svårt att veta hur hon ska bete sig med andra hundar, och redan som valp hade hon en tendens att skälla ut andra främmande hundar (t.ex. i väntrummet till äldsta hundens cancerbehandling) - vid några tillfällen har hon funget bra med främmande hundar och lekt med dem, men vid något annat tillfälle har hon snarare försökt attackera (framförallt någon händelse förra året). Yngsta och äldsta har inga problem med varandra, och äldsta och pudeln har inga problem med varandra - men yngsta och pudeln verkar båda tycka att den andra är lite läskig. Pudeln, när hon tycker något är läskigt, backar inte utan står sin plats och morrar och stirrar ut. Yngsta däremot morrar och backar undan, eller flyger på, i sådana situationer. Det har aldrig varit några som helst problem om vi t.ex. är iväg någonstans, är ute och går i koppel, ligger i sängen eller liknande - utan allmänt när vi är hemma i huset eller trädgården.

Förra året blev detta problem större, då pudeln och yngsta hamnade i några slagsmål kopplat till resurser (dvs inte från ingenstans). Endast en gång har det blivit någon skada, då pudeln vid ett tillfälle fick hål från en av yngsta hundens huggtänder, men så att jag behövt gå in och bryta. Vid 1-2 enstaka tillfällen flög yngsta även på äldsta hunden, men hon svarar normalt sett inte utan börjar direkt backa/försöka ta sig undan.

Jag funderade över hur jag skulle lösa det (funderade bland annat på omplacering, och då främst yngsta hunden eftersom hon enklare skulle kunna hitta ett bra hem som hon skulle trivas i - hon älskar alla människor etc), pratade med några olika personer, var hos veterinären så att de fick känna igenom yngsta hunden så att hon inte hade ont någonstans (de hittade inget). Jag började jobba med att yngsta hunden fick backa undan mer att hon inte fick börja morra ordentligt (eftersom hon går upp i varv och sen flyger på) etc, och de senaste månaderna tycker jag att det har fungerat bättre.

Nu de senaste dagarna har pudeln flugit på äldsta hunden två gånger. Dels i fredags eller lördags, då jag var i uterummet med yngsta hunden och sedan plötsligt hörde att de andra slogs utomhus i trädgården. Jag har ingen aning om vad som ledde till det, men äldsta hunden provocerar inte utan vid minsta tillsägelse så backar hon/går undan, etc. Labradormentalitet - hon har tidigare fungerat bra med alla hundar, och lekt med massa främmande hundar på hundlekplatser etc utan problem, kunnat vara med släktens alla hundar utan problem etc. Hon börjar dock bli äldre, och ser och hör troligtvis inte lika bra som hon gjort innan.

Och sedan nu på morgonen idag - jag skulle precis sätta mig i bilen för att köra till jobbet, och yngsta hunden var med mig ute, när jag hör att de andra två börjat bråka inomhus i farstun. Av vad jag vet fanns där inga resurser att bråka om. Jag sprang in, men det gjorde även yngsta hunden - och eftersom hon var snabbare än mig kom hon före, och pudeln riktade då om och började slåss med henne istället.

Jag tyckte som sagt att det började gå bättre, men nu vet jag inte vad jag ska göra.

Jag tycker att det låter som att det är pudeln som är ”problemet” här, men tänker också att det är den som är svårast att omplacera.
Men det låter som att någon i flocken behöver tas bort ur flocken och det handlar om den yngre eller pudeln.
Alternativet är att leva med hundarna avgränsade ifrån varandra, men för mig personligen är det inget alternativ då jag inte vill leva mitt liv på det sättet.

 

[__sofia__]

Ja, bra att få henne kollad tror jag! Men tyvärr (eller vad man ska säga) misstänker jag baserat på din beskrivning att det bara är "så hon är" och att eventuella bråk egentligen bara beror på hur väl andra hundar klarar att leva med det eller ignorera henne. Nu vet jag ju ingenting om hur hon är och hur hon fungerar i övrigt, men för mig låter det inte som en hund jag hade velat ha ihop med andra hundar alls.

Jag har bokat tid nu för att gå henen kollad på onsdag, men jag tror också att det mer är "så hon är". Och ja, efter att yngsta hunden kommit så känns det som att hon nog egentligen hade trivts bäst med att bo som ensamhund, eller bara med supersnälla hundar som inte har något resurstänk eller rädslor alls - det märktes bara inte innan när jag bara hade supersnälla äldsta hunden (de hade ju aldrig några problem då, och kunde rejsa runt och leka med varandra i trädgården - dvs det verkade då som om de uppskattade en kompis)

 

[__sofia__]

Jag tycker att det låter som att det är pudeln som är ”problemet” här, men tänker också att det är den som är svårast att omplacera.
Men det låter som att någon i flocken behöver tas bort ur flocken och det handlar om den yngre eller pudeln.
Alternativet är att leva med hundarna avgränsade ifrån varandra, men för mig personligen är det inget alternativ då jag inte vill leva mitt liv på det sättet.

Ja, pudeln kan nog vara "problemet", eller i alla fall att hennes sätt att bete sig fungerar dåligt med yngsta hundens sätt att bete sig.
I höstas, när det var som mest problem, hade jag ordentliga funderingar på omplacering - och var inte särskilt långt ifrån att ta kontakt med yngsta hundens uppfödare för att kolla om hon ville hjälpa till med att hitta ett bra hem till henne. Eftersom jag också tänkte att yngsta borde vara lättare att hitta ett bra hem till än pudeln. Men sedan tyckte jag ju att det började bli bättre.

Pudeln är enklare på vissa sätt - hon är väldigt enkel att ha med sig på träning, tävling etc, ignorerar alla andra hundar och folk när man är ute, enkel i all typ av hantering, aldrig behövt passivitetsträna då hon har lätt att ta det lugnt, men tycker ändå att det är jätteskoj att vara ute och göra saker, eller mysa i soffan etc - hon är min "kramhund". Hon har enklare för att t.ex. vara med en heldag i sekretariatet om jag hjälper till på en tävling, eller liknande. Men pudelns dels en-människa-beteende och dels rädslor gör ju att det känns som om omplacering skulle vara svårt för henne (allt med hiss eller mycket trappor går bort, hon har svårt att åka tåg som låter och rör sig, etc, och hon är som sagt inte särskilt intresserad av någon annan än mig).

Yngsta har mer energi, mer snabba rörelser, vill hälsa på alla människor, skälla på hundar etc, och behöver mer aktivering mentalt och fysiskt för att trivas - så det går definitivt att hitta passande hem, men kanske främst till någon som är lite mer aktiv.

 

[Pilot]

Jag hade haft isär dem så fort jag inte kunde ha koll på dem. Nu verkar det framförallt som att de bråkar när de är själva och om du är där så kan du avstyra det om det skulle behövas?
Sen är det om du orkar ha det så (jag har haft det så och tycker det är helt okej.)

 

[__sofia__]

Jag hade haft isär dem så fort jag inte kunde ha koll på dem. Nu verkar det framförallt som att de bråkar när de är själva och om du är där så kan du avstyra det om det skulle behövas?
Sen är det om du orkar ha det så (jag har haft det så och tycker det är helt okej.)

De har dygnet runt, oavsett om jag är hemma eller inte, tillgång till hela huset inkl uterum, trädgården (lite över 2000 kvm) och t.ex. traktorskjul, några rum ute etc. Det vill säga, de går ut och in som de vill. Det finns en hundgård med bl.a. uppvärmt rum som de har fri tillgång till idag, men det finns alltså i teorin möjlighet att dela upp dem.

Om jag är precis där kan jag normalt sett avstyra, eller bryta snabbare, än om jag är längre ifrån - men vid några tillfällen i höstas var jag t.ex. 1-2 meter bort i köket, och någon annan gång var vi alla ute i trädgården men bara några meter bort från varandra. Jag vet ju tyvärr inte vad som händer när jag inte är hemma (utifrån vad jag ser när jag kommer hem så verkar äldsta alltid ligga och chilla i huset, yngsta är oftast också inne, och pudeln är snarare ofta ute, i uterummet, eller i hundgårdsrummet), men annars är det nog mer ovanligt att jag hör dem bråka långt borta från mig. Det är nog vanligare att det händer inom 5-10 meter från mig (kanske eftersom äldsta och yngsta majoriteten av tiden är inom 5-10 meter från mig).

Problemet om jag skulle separera dem helt när jag inte är precis vid dem är ju dels att ena hunden blir helt själv i hundgården de dagar jag är på kontoret, men också att om jag t.ex. är ute i trädgården en massa timmar eller liknande, så skulle den hunden bli instängd och ensam då också. Hundgården "är" pudelns (hon gillar att hänga där, delvis eftersom där finns ett bra utkiksställe för vägen), så det skulle bli hon som är utestängd och ensam hela tiden. Då låter det nog trevligare för dem om en omplaceras.

Det är redan idag så att jag separerar på pudeln och yngsta om jag behöver lämna dem på begränsad yta inomhus, eller liknande.

 

[Pilot]

De har dygnet runt, oavsett om jag är hemma eller inte, tillgång till hela huset inkl uterum, trädgården (lite över 2000 kvm) och t.ex. traktorskjul, några rum ute etc. Det vill säga, de går ut och in som de vill. Det finns en hundgård med bl.a. uppvärmt rum som de har fri tillgång till idag, men det finns alltså i teorin möjlighet att dela upp dem.

Om jag är precis där kan jag normalt sett avstyra, eller bryta snabbare, än om jag är längre ifrån - men vid några tillfällen i höstas var jag t.ex. 1-2 meter bort i köket, och någon annan gång var vi alla ute i trädgården men bara några meter bort från varandra. Jag vet ju tyvärr inte vad som händer när jag inte är hemma (utifrån vad jag ser när jag kommer hem så verkar äldsta alltid ligga och chilla i huset, yngsta är oftast också inne, och pudeln är snarare ofta ute, i uterummet, eller i hundgårdsrummet), men annars är det nog mer ovanligt att jag hör dem bråka långt borta från mig. Det är nog vanligare att det händer inom 5-10 meter från mig (kanske eftersom äldsta och yngsta majoriteten av tiden är inom 5-10 meter från mig).

Problemet om jag skulle separera dem helt när jag inte är precis vid dem är ju dels att ena hunden blir helt själv i hundgården de dagar jag är på kontoret, men också att om jag t.ex. är ute i trädgården en massa timmar eller liknande, så skulle den hunden bli instängd och ensam då också. Hundgården "är" pudelns (hon gillar att hänga där, delvis eftersom där finns ett bra utkiksställe för vägen), så det skulle bli hon som är utestängd och ensam hela tiden. Då låter det nog trevligare för dem om en omplaceras.

Det är redan idag så att jag separerar på pudeln och yngsta om jag behöver lämna dem på begränsad yta inomhus, eller liknande.

Du gör ju vad som passar dig bäst och det låtar som om du lutar åt omplacering vilken säkert är bra eftersom du känner din hund bäst.

 

[__sofia__]

Du gör ju vad som passar dig bäst och det låtar som om du lutar åt omplacering vilken säkert är bra eftersom du känner din hund bäst.

Det har innan definitivt lutat åt omplacering - men det som hände de senaste dagarna var ju mellan de två andra hundarna, och inte den som jag i höstas funderade på att omplacera (dvs inte med den hunden som skulle vara lättare att omplacera, utan mellan de två som i så fall skulle vara kvar hemma).

 

[Malibu_Stacy]

Det har innan definitivt lutat åt omplacering - men det som hände de senaste dagarna var ju mellan de två andra hundarna, och inte den som jag i höstas funderade på att omplacera (dvs inte med den hunden som skulle vara lättare att omplacera, utan mellan de två som i så fall skulle vara kvar hemma).

Jag tycker det låter som att den äldre och den unga egentligen fungerar bra ihop och att det är pudeln som ställer till det. Så jag hade nog övervägt nytt hem till pudeln.
Om pudeln har stora problem i vardagen med sina rädslor/egenheter kanske omplacering inte är ett alternativ dock. Men det verkar som att pudeln kanske ändå fungerar rätt bra? Har du ingen i din omkrets som redan känner hunden som skulle kunna tänka sig att ta över pudeln?

 

[__sofia__]

Jag tycker det låter som att den äldre och den unga egentligen fungerar bra ihop och att det är pudeln som ställer till det. Så jag hade nog övervägt nytt hem till pudeln.
Om pudeln har stora problem i vardagen med sina rädslor/egenheter kanske omplacering inte är ett alternativ dock. Men det verkar som att pudeln kanske ändå fungerar rätt bra? Har du ingen i din omkrets som redan känner hunden som skulle kunna tänka sig att ta över pudeln?

Pudeln skulle nog fungera bra - i rätt hem. Men det är kanske inte helt lätt att hitta rätt hem. Utöver ovanstående jag nämnt om hissar, trappor, ljud etc så skulle det inte heller fungera med någon som har katt eller smådjur (eftersom hon troligtvis skulle döda dem). Hon kan inte gå lös utan staket.

Majoriteten av min bekantskapskrets är antingen hundfolk som redan har egna hundar, eller hästfolk som också ofta har några djur idag.

Jag tänker att jag väntar och ser vad veterinären säger på onsdag, och pratar med några bekanta som känner alla hundarna.

 

[Tantan]

Jag hade separerat när jag inte kan vara med. Har en extrahund ibland och där har gnabb uppstått när de är själva, alltså får de inte vara ensamma hemma tillsammans. Delar av med kompostgaller eller en uppe och en nere med grind.

 

[Wingates]

Med tanke på åldern och mentaliteten på pudeln så hade jag faktiskt övervägt avlivning istället.

 

[AnneB]

Så som jag tänker så måste de hundar jag har hålla sams, både för min och deras skull. Det räcker inte ens att de tolererar varandra, de måste verka ha glädje av varandra. Tidigare i livet har jag haft hundar där jag ibland behövde hålla dem åtskilda och har lovat mig själv att aldrig ha det så igen. I ditt läge hade jag omplacerat en av hundarna eller avlivat om jag inte hade kunnat hitta ett hem som jag verkligen trodde på.