Bra mentalitet?

WildWilma

Trådstartare
Kunde inte låta bli att ifrågasätta användandet av en Grand Danois hane i avel eftersom hunden i mitt tycke inte har någon vidare mentalitet. Personen som är fodervärd till hunden svarar då att han har jättebra mentalitet, dvs att han är precis som en GD ska vara vaktig och otillgänglig/reserverad. Jag håller med om att hunden är vaktig men tycker att han inte är reserverad utan osäker och rädd. Några saker jag observerat/fått höra om den här hunden är:

  • Kommer någon in på deras tomt skäller han som en galning och om personen fortsätter att närma sig hunden flyr han. Män är han extra "rädd" för.
  • Han kan rymma ut i skogen/till grannar (utan för sitt eget "revir") och ställa sig och skälla (låter hotfullt) på människor och "valla" dem om de försöker röra sig.
  • Han har varit rädd som manliga domare på utställning.
  • Om någon kommer hem till dem och luktar löptik blir han stressad/galen.
  • Hamnar han i en trängd situation med någon han inte känner kan han göra utfall.

Hunden är nästan 2 år gammal.

Jag vet sen tidigare att fodervärden inte kan se objektivt på sina egna djur men tog iaf illa upp när denne började ifrågasätta mentaliteten hos min hund eftersom han hoppar på (av glädje) människor (6 månader kelpie). Nu är det inte fodervärdens val att använda hunden i avel men hon vill gärna ha en valp efter honom i framtiden.

Jag är inte jättekunnig i hundmentalitet och avel och skulle gärna vilje veta lite vad ni tycker. Vart går gränsen mellan reservation och osäkerhet/rädsla?

Vad anser ni är en bra mentalitet? Jag förstår att det till stor del beror på vad man har för hund och vad man har den till men vissa saker måste ju vara gemensamma för alla hundar eftersom de alla lever med oss.
 
Sv: Bra mentalitet?

Jag hade själv inte velat ha en hund som gör så och hade därför inte heller valt att köpa en avkomma till en sådan hund.

Jag har själv en ras som kan/ska vara reserverad. I rasstandarden står det såhär:
"UPPFÖRANDE/KARAKTÄR Saluki kan vara reserverad mot främlingar, men skall inte vara nervös eller aggressiv. Den är värdig, intelligent och självständig."

Att en hund kan tycka att det är jobbigt att bli hanterad har jag förståelse för, men jag tycker att det är viktigt att de alltid accepterar hantering av främlingar (så länge främlingarna har hundvett). Om inte annat är det guld värt när man tex ska till veterinären med hunden! Även om man bara ska göra något så enkelt som att vaccinera hunden så är det ju en klar fördel om veterinären lugnt kan gå fram, vaccinera och så är det klart utan att man först behöver fixa och dona i evigheter bara för att öht kunna komma fram till hunden och ta tag i den.

Jag vill ha orädda hundar. Hundar som litar på att även om livet inte är jätteroligt alla gånger så är det i alla fall inte farligt.

Hade jag varit du så hade jag läst på lite om BPH och sedan försökt få hundägaren i fråga att tycka att det är en bra idé. Då kan de ju få papper på hur hunden är mentalt. Om inte annat kan du ju motivera det med att det ju är kul för valpköpare att ha papper på att föräldradjuren är bra mentalt. Det är ju "lite mer värt" än att hunden bara skrotar runt hemma med en ägare som säger att ens hund alltid är toppenbra.
 
Sv: Bra mentalitet?

Tack för svar.

Jag tror jag tänker som dig. Reserverad = ointresserad men inte rädd. Den här huden är helt klart nervös med främlingar och kan morra.

Tyvärr är det inte fodervärden som bestämmer utan uppfödaren och hon vill nog bara tjäna pengar på sin snygga hanhund. Läste på lite på Grand Danois klubbens hemsida och de rekommenderar MH. Jag fråga de om man brukar göra BPH och det trodde inte fodervärden.

Eftersom uppfödaren till den här hunden inte verkar särskilt seriös vilket även fodervärden tycker så kan man ju hoppas att ingen annan uppfödare betalar för att få använda hanen.
 
Sv: Bra mentalitet?

Men...man avlar väl inte på en hund innan den har mentaltestats:confused:

Det räcker väl knappast att någon "tycker" si eller så - det bör väl vara en "behörig" person som kan fastställa mentaliteten på hunden.
 
Sv: Bra mentalitet?

Tack för svar.

Jag tror jag tänker som dig. Reserverad = ointresserad men inte rädd. Den här huden är helt klart nervös med främlingar och kan morra.

Tyvärr är det inte fodervärden som bestämmer utan uppfödaren och hon vill nog bara tjäna pengar på sin snygga hanhund. Läste på lite på Grand Danois klubbens hemsida och de rekommenderar MH. Jag fråga de om man brukar göra BPH och det trodde inte fodervärden.

Eftersom uppfödaren till den här hunden inte verkar särskilt seriös vilket även fodervärden tycker så kan man ju hoppas att ingen annan uppfödare betalar för att få använda hanen.

Fast ingenting kan väl hindra fodervärden från att gå MH/BPH med hunden om h*n vill? Däremot lär det ju göra att fodervärden får betala det själv om nu inte uppfödaren tycker att det är något som behövs.

Det är väl precis som att fodervärden FÅR tävla osv med hunden om h*n vill, men om uppfödaren tycker att det behövs så måste man se till att hunden går att ställa ut. Om uppfödaren inte tycker att det behövs så behöver man ju inte. Det är ju skillnad på vad man behöver göra som minst och hur mycket man får göra om man bara vill lägga ner tid och pengar på det.
 
Sv: Bra mentalitet?

Men...man avlar väl inte på en hund innan den har mentaltestats:confused:

Det räcker väl knappast att någon "tycker" si eller så - det bör väl vara en "behörig" person som kan fastställa mentaliteten på hunden.

Det är väldigt vanligt jo.

Precis som man inte gör alla hälsotester som finns på alla hundar hela tiden innan avel så går man inte heller mentalbeskrivning med alla hundar. Det är upp till rasklubbar och uppfödare att avgöra vad man tycker är en lämplig hund att använda i avel.

Det där verkar visserligen hålla på att vända, iaf inom vissa raser. Nu när BPH har kommit så verkar flera vara nyfikna på att få sina hundar beskrivna jämfört med förut då det bara fanns MH som dessutom ofta var svårt att komma med på även för de som behövde det för tävling osv.
 
Sv: Bra mentalitet?

Kunde inte låta bli att ifrågasätta användandet av en Grand Danois hane i avel eftersom hunden i mitt tycke inte har någon vidare mentalitet. Personen som är fodervärd till hunden svarar då att han har jättebra mentalitet, dvs att han är precis som en GD ska vara vaktig och otillgänglig/reserverad. Jag håller med om att hunden är vaktig men tycker att han inte är reserverad utan osäker och rädd. Några saker jag observerat/fått höra om den här hunden är:

  • Kommer någon in på deras tomt skäller han som en galning och om personen fortsätter att närma sig hunden flyr han. Män är han extra "rädd" för.
  • Han kan rymma ut i skogen/till grannar (utan för sitt eget "revir") och ställa sig och skälla (låter hotfullt) på människor och "valla" dem om de försöker röra sig.
  • Han har varit rädd som manliga domare på utställning.
  • Om någon kommer hem till dem och luktar löptik blir han stressad/galen.
  • Hamnar han i en trängd situation med någon han inte känner kan han göra utfall.

Hunden är nästan 2 år gammal.

Jag vet sen tidigare att fodervärden inte kan se objektivt på sina egna djur men tog iaf illa upp när denne började ifrågasätta mentaliteten hos min hund eftersom han hoppar på (av glädje) människor (6 månader kelpie). Nu är det inte fodervärdens val att använda hunden i avel men hon vill gärna ha en valp efter honom i framtiden.

Jag är inte jättekunnig i hundmentalitet och avel och skulle gärna vilje veta lite vad ni tycker. Vart går gränsen mellan reservation och osäkerhet/rädsla?

Vad anser ni är en bra mentalitet? Jag förstår att det till stor del beror på vad man har för hund och vad man har den till men vissa saker måste ju vara gemensamma för alla hundar eftersom de alla lever med oss.
Jag kan inte svara på om den hunden bör gå i avel då jag inte träffat den, men jag har själv en GD-hane på 16 mån. Min hane är en osäker, signalkänslig och dominant individ som mycket väl beter sig så där om han får möjlighet. Han behöver ha tummen i ögat och inte få ta allt för mycket egna beslut eftersom det då lätt blir fel. Jag har fått jobba mycket med mig själv för blir jag det minsta nervös/irriterad så känner han av det och kan reagera. Jag har jobbat på hans osäkerhet och har fått bort det mesta, men på nattpromenaderna tar han gärna till hotbeteenden om han blir rädd.

Hur mycket stimuleras hunden? För jag märker på min egen att han lättare tar till dessa beteenden om han är understimulerad/överpigg. För oss har sommaren gjort underverk då han inte orkar reagera på saker och ting vilket gett oss möjlighet att mer arbeta preventivt än skadesanerande.

Jag tycker han är snygg och vi får mycket komplimanger för honom, men jag har inte ens tänkt tanken på att han ska gå i avel då jag anser att han inte har det som krävs mentalt. Hans mamma är den coolaste hund jag någonsin träffat och jag har träffat några av hans kullsyskon och de har inte samma tendenser. Jag kan tänka mig att mycket av dessa beteenden är något som jag skapat, då jag inte varit tillräckligt trygg i mig själv för att kunna vara ett stöd åt min hund.

När vi varit på GD-träffar har vi träffat på GDs som varit reserverade och de har inte varit rädda/osäkra och tagit till hotbeteenden utan de har bara varit ointresserade/likgiltiga.

Ang BPH så är det nytt, men klubben diskuterade det på sensate RAS-mötet och ska inrikta sig mer på det.
 
Senast ändrad:
Sv: Bra mentalitet?

Men...man avlar väl inte på en hund innan den har mentaltestats:confused:

Det räcker väl knappast att någon "tycker" si eller så - det bör väl vara en "behörig" person som kan fastställa mentaliteten på hunden.

Enligt SGDKs rasspecifika avelsstrategier 2004. Det kanske finns nyare men denna är den som finns på hemsidan.

"Rekommenderar att till aveln endast använda mentalt stabila föräldradjur. Uppmuntra till uppfödarutbildning. Uppmuntra uppfödare och grand danoisägare att MH testa sina hundar."
 
Sv: Bra mentalitet?

Jag kan inte svara på om den hunden bör gå i avel då jag inte träffat den, men jag har själv en GD-hane på 16 mån. Min hane är en osäker, signalkänslig och dominant individ som mycket väl beter sig så där om han får möjlighet. Han behöver ha tummen i ögat och inte få ta allt för mycket egna beslut eftersom det då lätt blir fel. Jag har fått jobba mycket med mig själv för blir jag det minsta nervös/irriterad så känner han av det och kan reagera. Jag har jobbat på hans osäkerhet och har fått bort det mesta, men på nattpromenaderna tar han gärna till hotbeteenden om han blir rädd.

Hur mycket stimuleras hunden? För jag märker på min egen att han lättare tar till dessa beteenden om han är understimulerad/överpigg. För oss har sommaren gjort underverk då han inte orkar reagera på saker och ting vilket gett oss möjlighet att mer arbeta preventivt än skadesanerande.

Jag tycker han är snygg och vi får mycket komplimanger för honom, men jag har inte ens tänkt tanken på att han ska gå i avel då jag anser att han inte har det som krävs mentalt. Hans mamma är den coolaste hund jag någonsin träffat och jag har träffat några av hans kullsyskon och de har inte samma tendenser. Jag kan tänka mig att mycket av dessa beteenden är något som jag skapat, då jag inte varit tillräckligt trygg i mig själv för att kunna vara ett stöd åt min hund.

När vi varit på GD-träffar har vi träffat på GDs som varit reserverade och de har inte varit rädda/osäkra och tagit till hotbeteenden utan de har bara varit ointresserade/likgiltiga.

Ang BPH så är det nytt, men klubben diskuterade det på sensate RAS-mötet och ska inrikta sig mer på det.

Tack för svar!

Din hund låter mycket lik den här hunden. Och jag tror att hundens beteende till stor del kan bero på att den är understimulerad. Den får absolut inte mycket stimulans och motionerar sig själv genom att springa runt på gården (och ibland rymma, grannarna blir så glada över en 80 kg GD som står och skäller i deras trädgårdar :cool:). Tror inte att de regelbunden tar promenader bortanför gården. Men just att han kan agera på snudd till aggressivt mot män tycker jag inte är ok ändå.

BPH vore ju jättebra att göra blir ju mycket enklare att styra aveln mot de mål för mentaliteten som man har.
 
Sv: Bra mentalitet?

Fast ingenting kan väl hindra fodervärden från att gå MH/BPH med hunden om h*n vill? Däremot lär det ju göra att fodervärden får betala det själv om nu inte uppfödaren tycker att det är något som behövs.

Det är väl precis som att fodervärden FÅR tävla osv med hunden om h*n vill, men om uppfödaren tycker att det behövs så måste man se till att hunden går att ställa ut. Om uppfödaren inte tycker att det behövs så behöver man ju inte. Det är ju skillnad på vad man behöver göra som minst och hur mycket man får göra om man bara vill lägga ner tid och pengar på det.

Fodervärden har nog inget intresse av det men jag ska fråga hur denne ser på BPH och om hon tycker att det vore bra för aveln.

Fodervärden avlar på hästar och är fascinerande okritisk i sitt val av avelsdjur utan det räcker att denne äger dem och att de har livmoder verkar det som. Har bland annat avlat på en häst med exem och tänker betäcka en häst som visserligen är snygg men har någon form av spatt, ingen vidare benställning och saknar meriter. Så att diskutera hundavel är väg eg. som att prata med en vägg men tycker att denne borde hajat när det uppstått flera situationer när hunden uppenbarligen agerat utåt pga. rädsla/osäkerhet, men icke :crazy:
 
Sv: Bra mentalitet?

Fodervärden kan ju göra BPH/MH med hunden, det behöver hen knappast uppfödarens tillåtelse för.
 
Sv: Bra mentalitet?

Fodervärden kan ju göra BPH/MH med hunden, det behöver hen knappast uppfödarens tillåtelse för.

Ok. Visst är resultaten från BPH också officiella? I så fall är det ju ett medel för fodervärdar som inte tycker att deras foderhundar har tillräckligt bra mentalitet för avel att visa på det och "avskräcka" potentiella kunder (om de tittar upp resultaten dvs.) Men fodervärden har ju eg. ingen egen vinning av att göra BPH eller MH eftersom det inte är denne som tjänar pengar på aveln. Tvivlar stark på att den här personen kommer att göra ett BPH men jag ska fråga vad denne anser om det när jag får möjlighet.
 
Sv: Bra mentalitet?

Det är allmänt känt att GD-aveln är sunkig och nej man ska inte avla på en sådan individ som du beskriver. Men inom GD-aveln avlas det på mycket skit bara dom är snygga till utseendet.

Så får hunden växa upp orolig, harig och rädd för det mesta. Att GD beter sig såhär bara för att dom är understimulerade ger jag inte mycket för. Det här handlar om att aveln är undermålig och att man avlat på skräp.
 
Senast ändrad:
Sv: Bra mentalitet?

Mig veterligen är de det numera.
Jag gick ju MH med Leon (helfoder), inte för att jag tvivlade speciellt på hans mentalitet, utan för att jag är intresserad o nyfiken o jag vart inte besviken, för att vara en berger så är siffrorna helt fantastiska o det skulle nog ingen med en icke brukshund förmodligen oxå tycka om det var deras jycke.
 
Sv: Bra mentalitet?

Så får hunden växa upp orolig, harig och rädd för det mesta. Att GD beter sig såhär bara för att dom är understimulerade ger jag inte mycket för. Det här handlar om att aveln är undermålig och att man avlat på skräp.

:bow::bow:
Fast just det gäller ju alla raser, känner ni igen bortförklaringarna för sunkiga MH? Dålig dag, det regnade, Collies borde inte behöva gå MH för att avlas på, det hade gått löptik där dagen innan, det hade gått vilt på banan, etc..in absurdum.
 
Sv: Bra mentalitet?

Mig veterligen är de det numera.
Jag gick ju MH med Leon (helfoder), inte för att jag tvivlade speciellt på hans mentalitet, utan för att jag är intresserad o nyfiken o jag vart inte besviken, för att vara en berger så är siffrorna helt fantastiska o det skulle nog ingen med en icke brukshund förmodligen oxå tycka om det var deras jycke.

Jag är också intresserad och nyfiken och längtar tills det är dags för MH för min hund så jag får se hans mentalitet bedömd av kunniga objektiva personer. Men det är långt ifrån alla som tänker så tyvärr.
 
Sv: Bra mentalitet?

Jag brukar tolka reserverad som skeptisk. Det passar ganska bra in på mina hundar. De ser inget direkt hot i andra människor, men är inte heller särskilt intresserade av dem.

Övrig input till diskussionen:

En sak som jag tycker försvårar mentalitetsdiskussionen över lag, är att hundens "ursprungsmentalitet" kanske är en annan än den vi ser på den vuxna hunden. Även en hund med bra mentalitet kan bli "skadad" på olika sätt. Av idiotiska ägare, skador, smärta eller annat.

Om hunden (som hade skitbra mentalitet) har blivit utsatt för något som har påverkat mentaliteten negativt och hunden inte blir sitt gamla jag igen - hur påverkar det aveln?
 
Sv: Bra mentalitet?

Jag brukar tolka reserverad som skeptisk. Det passar ganska bra in på mina hundar. De ser inget direkt hot i andra människor, men är inte heller särskilt intresserade av dem.

Fast för mig är skeptisk mer än ointresserad dvs, att de förväntar sig/upplever någon form av obehag. Att hundar kan vara ointresserade tycker jag är helt ok men då ska de helt enkelt inte låtsas om människan och inte skälla/morra osv. Men just den här hunden upplever jag som intresserad men helt enkelt för feg för att hälsa på nya människor. Han följer gärna efter människor men på behörigt avstånd.

Övrig input till diskussionen:

En sak som jag tycker försvårar mentalitetsdiskussionen över lag, är att hundens "ursprungsmentalitet" kanske är en annan än den vi ser på den vuxna hunden. Även en hund med bra mentalitet kan bli "skadad" på olika sätt. Av idiotiska ägare, skador, smärta eller annat.

Om hunden (som hade skitbra mentalitet) har blivit utsatt för något som har påverkat mentaliteten negativt och hunden inte blir sitt gamla jag igen - hur påverkar det aveln?

Fast om det inte är ett otroligt allvarligt trauma så ska ju hunden ha en viss förmåga att avreagera och förmågan att avreagera har jag förstått är ärftlig i allra högsta grad. Så om rasen inte har en extremt liten avelsbas så kanske man ska sålla ut dessa hundar även om det eventuellt kan bero på ett trauma. Eller?

(Ny syftar jag framförallt på hundar som inte får önskvärda resultat på MH eller BPH.)
 
Sv: Bra mentalitet?

Tänk såhär då (för att spinna vidare) :

Hund gör MH eller BPH med väldigt fina resultat när den är strax under två år gammal. Två år senare händer en olycka, eller hunden blir misshandlad eller något annat otäckt, som förändrar hundens mentalitet (den blir rädd, aggressiv eller "svag" mentalt).
Hur påverkar det aveln?
Och vad är hundens "rätta" mentalitet?
Kan mentaliteten efter olyckan verkligen nedärvas?

Jag lägger ingen åsikt i det här påståendet/scenariot, utan tänkte mest att det kunde vara intressant för diskussionen.
Däremot har jag en åsikt om att hunden som tråden handlar om inte borde avlas på.
 
Sv: Bra mentalitet?

Alltså det ska till ett rätt stort trauma egentligen för att skada hunden så pass psykiskt under all framtid, dvs om hunden har bra mentalitet från början. En bra hund kan avreagera och gå vidare efter en ordentlig olycka.

En hund av sämre mentalitet har säkerligen svårt att avreagera på en stark händelse.
 

Liknande trådar

V
Hundavel & Ras Hej! Planen är att köpa en valp men jag är inte helt säker på ras eller uppfödare/föräldradjur än. Haft finsk lapphund tidigare. Är ute...
4 5 6
Svar
100
· Visningar
11 119
Senast: valpköpare
·
Hundavel & Ras Hejsan! Jag går i tankarna om att köpa hund men får inte ordning på mina tankar om vad jag vill ha riktigt. Kan ni hjälpa mig bolla...
2 3 4
Svar
68
· Visningar
11 078
Senast: inverterad
·
Övr. Hund Hej! Den här frågan har säkert varit uppe på tapeten många gånger men eftersom jag inte hittade en tråd som riktigt relaterar till min...
Svar
11
· Visningar
4 527
Senast: Dopy
·
Övr. Hund Hejsan, jag har en liten valp som är av staffe amstaff mix som är helt underbar. Självsäker, trygg, utforskande, lyhörd och lättlärd...
2 3
Svar
46
· Visningar
4 170
Senast: snorp
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

  • Löpband till hund?
  • Akvarietråden V
  • Uppdateringstråd 31

Hästrelaterat

Tillbaka
Upp