Sv: "bra" blandraser
Det är en sanning med stor modifikation. Det korn av sanning som finns i det består av att vissa - långtifrån alla - sjukdomar nedärvs genom recessiva anlag. I dessa fall är risken möjligen något mindre att man får två av dessa om hundarna är av olika raser, men i det finns inget som säger att man inte uppnår samma resultat genom att utavla inom den egna rasen. Väldigt många ärftliga sjukdomar, däribland de allra vanligaste ledsjukdomarna (HD, AD) nedärvs inte på detta sätt. Där är de alltså totalt ovidkommande huruvida föräldrarna är utav olika ras. En, låt säga, schäfer/labrador-blandning efter två renrasiga föräldrar löper absolut inte mindre risk att drabbas av HD eller AD än en renrasig schäfer eller labrador. Om något så är det precis tvärtom eftersom få blandrasuppfödare är särskilt intresserade utav ledstatistik och röntgen utav sina egna "avelsdjur" och deras föräldrar, syskon osv.
Självklart är det en myt att "blandraser brukar ha väldigt bra lynne". En befängd sådan till och med... var finns logiken i ett sånt påstående? Tycker det är tråkigt att dessa vanliga, uråldriga myter fortfarande lockar folk till blandrasköp. Var och en väljer hund själv och givetvis finns det massor av trevliga blandrasindivider, men man ska vara medveten om att en blandrasvalp ÄR en levande rysk roulette och att man inte har några garantier för vad för sorts hund man kommer att få. Några hundraprocentiga garantier kan man aldrig få med en levande varelse, men de är åtminstone betydligt fler om man köper en renrasig valp från en seriös uppfödare.