Bossig!

[monster1]

Jag är bossig, jag blir otålig när beslut drar ut på tiden och kan ofta om ingen annan verkar ta steget, ta beslut om så man kommer vidare. Jag är tydlig, pekar med hela handen osv. Dessutom gillar jag i viss mån att ha koll på saker och ting. Om någon annan har den kontrollen så är det lugnt men om ingen annan verkar ha koll och det inte finns någon tydlighet är risken att jag klampar in och "styr upp" (eller blir frustrerad och stressad). Ibland tycker folk det är skönt med tydlighet och ibland får man kommentarer om att du ska alltid bestämma. Vilket jag kan känna inte direkt stämmer för jag vill inte bestämma jag vill ha tydlighet och om den inte finns så skapar jag den.
Jag vet inte heller om det här är positivt eller negativt, risken är ju att jag kör över andra mer osäkra personer eller människor som behöver längre tid på sig att fatta beslut men jag har svårt att veta vad jag ska göra med det, hur jag ska göra på ett annat sätt. Jag har egentligen inte alls något behov av att "bestämma allt" jag har ett behov av tydlighet, ramar och en viss plan, riktning eller liknande. Dessutom har jag en förmåga att skala bort "lullullet" i talet så jag glömmer att säga "jag skulle vilja", "det vore bra om" osv. Dessutom är jag nog förhållande vis välartikulerad och kan sätta ord på både känslor, upplevelser och visioner vilket kanske gör att andra känner att de inte klarar av att möta det jag säger för att de i sin tur inte har lika lätt för det. Vad gör man med sådant, är det något man borde ändra på?

 

[Tonto]

Jag är bossig, jag blir otålig när beslut drar ut på tiden och kan ofta om ingen annan verkar ta steget, ta beslut om så man kommer vidare. Jag är tydlig, pekar med hela handen osv. Dessutom gillar jag i viss mån att ha koll på saker och ting. Om någon annan har den kontrollen så är det lugnt men om ingen annan verkar ha koll och det inte finns någon tydlighet är risken att jag klampar in och "styr upp" (eller blir frustrerad och stressad). Ibland tycker folk det är skönt med tydlighet och ibland får man kommentarer om att du ska alltid bestämma. Vilket jag kan känna inte direkt stämmer för jag vill inte bestämma jag vill ha tydlighet och om den inte finns så skapar jag den.
Jag vet inte heller om det här är positivt eller negativt, risken är ju att jag kör över andra mer osäkra personer eller människor som behöver längre tid på sig att fatta beslut men jag har svårt att veta vad jag ska göra med det, hur jag ska göra på ett annat sätt. Jag har egentligen inte alls något behov av att "bestämma allt" jag har ett behov av tydlighet, ramar och en viss plan, riktning eller liknande. Dessutom har jag en förmåga att skala bort "lullullet" i talet så jag glömmer att säga "jag skulle vilja", "det vore bra om" osv. Dessutom är jag nog förhållande vis välartikulerad och kan sätta ord på både känslor, upplevelser och visioner vilket kanske gör att andra känner att de inte klarar av att möta det jag säger för att de i sin tur inte har lika lätt för det. Vad gör man med sådant, är det något man borde ändra på?

Jag hade blivit fruktansvärt irriterad av att t.ex. arbeta med en person som beter sig som du beskriver. Upplever du att saker och ting blir fel pga ditt beteende så kanske du ska ta och chilla lite.

 

[mandalaki]

Det låter som att du kanske behöver bjuda in andra lite mer. Samtidigt: många kam tycka det är jätteskönt att surfa på kölvattnet på den som GÖR nåt.

 

[vallhund]

Kör på!

 

[lbb]

Ibland måste man peka med hela handen, vissa behöver ett extra 1/4 samtal..andra fixar det med betydligt mindre..

 

[Görel]

Blir det bra beslut?
Hur länge väntar du på att andra ska få framföra sina åsikter?

Jag skulle bli irriterad av att jobba med någon som beter sig som du beskriver att du gör.

 

[domesticus]

Det skulle kunna ha varit jag som skrev trådstarten Jag har egentligen inget vettigt att tillföra (), men följer tråden med stort intresse!

 

[mandalaki]

Fast jag undrar lite vad sammanhanget är, om du så att säga har mandat att ta ledningen. I inga sammanhang är det bra att peka med hela handen, i synnerhet inte som chef, om man inte är typ brand- eller polisbefäl i skarpt läge.

Är sammanhanget en förening skulle jag bli galen på om EN person tog beslut och gick vidare.

 

[Sleepy]

Jag är bossig, jag blir otålig när beslut drar ut på tiden och kan ofta om ingen annan verkar ta steget, ta beslut om så man kommer vidare. Jag är tydlig, pekar med hela handen osv. Dessutom gillar jag i viss mån att ha koll på saker och ting. Om någon annan har den kontrollen så är det lugnt men om ingen annan verkar ha koll och det inte finns någon tydlighet är risken att jag klampar in och "styr upp" (eller blir frustrerad och stressad). Ibland tycker folk det är skönt med tydlighet och ibland får man kommentarer om att du ska alltid bestämma. Vilket jag kan känna inte direkt stämmer för jag vill inte bestämma jag vill ha tydlighet och om den inte finns så skapar jag den.
Jag vet inte heller om det här är positivt eller negativt, risken är ju att jag kör över andra mer osäkra personer eller människor som behöver längre tid på sig att fatta beslut men jag har svårt att veta vad jag ska göra med det, hur jag ska göra på ett annat sätt. Jag har egentligen inte alls något behov av att "bestämma allt" jag har ett behov av tydlighet, ramar och en viss plan, riktning eller liknande. Dessutom har jag en förmåga att skala bort "lullullet" i talet så jag glömmer att säga "jag skulle vilja", "det vore bra om" osv. Dessutom är jag nog förhållande vis välartikulerad och kan sätta ord på både känslor, upplevelser och visioner vilket kanske gör att andra känner att de inte klarar av att möta det jag säger för att de i sin tur inte har lika lätt för det. Vad gör man med sådant, är det något man borde ändra på?

Det beror på sammanhanget. Är det i en jobbsituation så gäller det att du är på rätt plats där det förväntas av dig. Är det med nära och kära så förutsätter det en god ömsesidig förståelse och kommunikation.

 

[Görel]

Har en kompis som kan bete sig sådär när vi umgås. Hon blir irriterad när vi andra vill överväga alternativ och rusar iväg och fattar felaktiga beslut. Jättejobbigt ibland och det kan också vara stressande att veta att ett utbrott kan vara på väg.

 

[domesticus]

Har en kompis som kan bete sig sådär när vi umgås. Hon blir irriterad när vi andra vill överväga alternativ och rusar iväg och fattar felaktiga beslut. Jättejobbigt ibland och det kan också vara stressande att veta att ett utbrott kan vara på väg.

Fast fattar felaktiga beslut och får utbrott läser jag inte något om i trådstarten?

 

[em-pirre]

Jag är lite sån. Har jag någon som är någon form av chef så gör jag det inte, men jag tar absolut tag i saker då en grupp står och stampar på stället.

Jag känner precis så, att jag blir frustrerad och tycker det är jobbigt och det inte finns klar struktur. Helst ser jag att någon annan tar ledning men gör ingen det så känner jag mig tvungen.

Dock känner jag inte alls igen mig i det @Görel skriver. Jag gör inte förhastade beslut men jag sätter igång beslutsprocessen i gruppen. Och jag får inga utbrott

 

[Flixon]

Jag är lite sån. Har jag någon som är någon form av chef så gör jag det inte, men jag tar absolut tag i saker då en grupp står och stampar på stället.

Jag känner precis så, att jag blir frustrerad och tycker det är jobbigt och det inte finns klar struktur. Helst ser jag att någon annan tar ledning men gör ingen det så känner jag mig tvungen.

Dock känner jag inte alls igen mig i det @Görel skriver. Jag gör inte förhastade beslut men jag sätter igång beslutsprocessen i gruppen. Och jag får inga utbrott

Precis, samma här och jag tolkar ts som du gör. Framför allt att styra upp så en beslutsprocess kan komma igång, istället för att bara stå och stampa. Inte springa iväg och fatta beslut på egen hand.

 

[mandalaki]

Fast @Görel beskriver väl SIN kompis?

@domesticus @em-pirre

 

[tanten]

Jag vill också gärna styra upp saker....

Oftast klarar jag mig med ett "jag uppfattar läget såhär" och sedan kan jag lägga fram vad det finns för fakta.

Blir det för flummigt så tar jag gärna över. I det läget hander två saker; antingen instämmer människor vs argumenterar emot - eller så blir de tysta och gruffar bakom ryggen efteråt.

Ofta känns det som mitt sätt uppskattas när folk står handfallna och inte vet vad de ska göra.
Helst vill jag faktisk att nån annan tar befälet så jag slipper men händer ingenting blir jag otålig.

 

[Görel]

Fast fattar felaktiga beslut och får utbrott läser jag inte något om i trådstarten?

Du läser nog det jag skriver på ett annat sätt än det jag menar.

TS skriver ingenting om ifall besluten som fattas är bra eller dåliga. Är de bra och funkar är ju beteendet mer accepterat än om det hela tiden blir tokigt för att man inte fattat dem på rätt grund blir det ju ännu mer irriterande för omgivningen.

Sen vet jag inte vad du tänker med utbrott, skulle ha kunnat skriva reaktion också. Min kompis blir irriterad och fräser att nu gör vi så här, och protesterar vi kan hon bli sur och gå.

 

[Lobelia]

Jag är bossig, jag blir otålig när beslut drar ut på tiden och kan ofta om ingen annan verkar ta steget, ta beslut om så man kommer vidare. Jag är tydlig, pekar med hela handen osv. Dessutom gillar jag i viss mån att ha koll på saker och ting. Om någon annan har den kontrollen så är det lugnt men om ingen annan verkar ha koll och det inte finns någon tydlighet är risken att jag klampar in och "styr upp" (eller blir frustrerad och stressad). Ibland tycker folk det är skönt med tydlighet och ibland får man kommentarer om att du ska alltid bestämma. Vilket jag kan känna inte direkt stämmer för jag vill inte bestämma jag vill ha tydlighet och om den inte finns så skapar jag den.
Jag vet inte heller om det här är positivt eller negativt, risken är ju att jag kör över andra mer osäkra personer eller människor som behöver längre tid på sig att fatta beslut men jag har svårt att veta vad jag ska göra med det, hur jag ska göra på ett annat sätt. Jag har egentligen inte alls något behov av att "bestämma allt" jag har ett behov av tydlighet, ramar och en viss plan, riktning eller liknande. Dessutom har jag en förmåga att skala bort "lullullet" i talet så jag glömmer att säga "jag skulle vilja", "det vore bra om" osv. Dessutom är jag nog förhållande vis välartikulerad och kan sätta ord på både känslor, upplevelser och visioner vilket kanske gör att andra känner att de inte klarar av att möta det jag säger för att de i sin tur inte har lika lätt för det. Vad gör man med sådant, är det något man borde ändra på?

Kan du inte bidra till att ett konstruktivt beslut fattas gemensamt istället för att peka med hela handen? Tar du ledningen även när du inte är den formella ledaren? Och även om det finns en formell ledare? I så fall kanske du totalt raserar avsiktliga upplägg.

Det finns situationer där det är befogat att ta ledningen och även peka med hela handen men i regel är det bättre med ett mindre bossigt beteende och lite normalt hyfs.

Har du förmåga att låta bli att skala bort det du kallar lull-lull? Jag kallar det du beskriver normal artighet. Lägger jag till Lull-lull så är det betydligt mer utbroderat än att undvika att leka bulldozer. Att beordra och peka med hela handen

 

[mandalaki]

@tanten Ungefär så gör nog jag också. Men det tycker jag inte är bossigt.

 

[karamelldrottningen]

Jag är bossig, jag blir otålig när beslut drar ut på tiden och kan ofta om ingen annan verkar ta steget, ta beslut om så man kommer vidare. Jag är tydlig, pekar med hela handen osv. Dessutom gillar jag i viss mån att ha koll på saker och ting. Om någon annan har den kontrollen så är det lugnt men om ingen annan verkar ha koll och det inte finns någon tydlighet är risken att jag klampar in och "styr upp" (eller blir frustrerad och stressad). Ibland tycker folk det är skönt med tydlighet och ibland får man kommentarer om att du ska alltid bestämma. Vilket jag kan känna inte direkt stämmer för jag vill inte bestämma jag vill ha tydlighet och om den inte finns så skapar jag den.
Jag vet inte heller om det här är positivt eller negativt, risken är ju att jag kör över andra mer osäkra personer eller människor som behöver längre tid på sig att fatta beslut men jag har svårt att veta vad jag ska göra med det, hur jag ska göra på ett annat sätt. Jag har egentligen inte alls något behov av att "bestämma allt" jag har ett behov av tydlighet, ramar och en viss plan, riktning eller liknande. Dessutom har jag en förmåga att skala bort "lullullet" i talet så jag glömmer att säga "jag skulle vilja", "det vore bra om" osv. Dessutom är jag nog förhållande vis välartikulerad och kan sätta ord på både känslor, upplevelser och visioner vilket kanske gör att andra känner att de inte klarar av att möta det jag säger för att de i sin tur inte har lika lätt för det. Vad gör man med sådant, är det något man borde ändra på?

Jag har svårt för överdrivet bossiga typer som pekar med hela handen och ofta har noll självinsikt att de ens gör så (vilket du iofs verkar medveten om).

Tips: försök slappna av och lyssna på andra. Tänk först. Tala sedan.

 

[Sel]

Är det inte en chef utan en kollega som agerar på det sättet låter jag det mest gå över huvudet och gör på det sätt jag tycker fungerar bäst ändå, förmodligen. Men det beror ju helt på arbetssituationen och hur teamet ska fungera tillsammans. Alla mina arbeten har varit relativt självständiga även i team, och det har nästan alltid funnits någon som är full av åsikter och inte har tålamod eller känsla att vänta in och se var gruppen egentligen står - och det slutar nästan alltid precis så att gruppen i slutänden gör det gruppen tycker är bäst ändå.

Tycker att det kan vara både en god och dålig egenskap att kliva fram och driva beslut. Som TS beskriver det, upplever jag det inte som positivt. "Bossig" är liksom negativt.

(Ot: Vad har hänt med smileysarna?!)