Bortskämd unge!!!!

[rubytoo]

Sv: Bortskämd unge!!!!

KL

Jag fattar inte hur ni kan tycka att detta är föräldrarnas fel?? Jag tycker ungen beter sig som en bortskämd liten best och hon förtjänar inte att ha någon ponny öht!!!!

Sälj ponnyn till någon som tar bättre hand om den, så kanske din unge lär sig att uppskatta det hon får. En ponny är en individ med känslor och behov, ungar som behandlar dem som hoppmaskiner och skiter i dem i övrigt skall verkligen inte ha någon ponny!!

Jag fick min första häst när jag var 12 år, och även om mamma och pappa såklart fick hjälpa mig med praktiska saker som hämtning av foder och strö så var han helt och hållet mitt ansvar, mina föräldrar kunde inget om hästar. Jag var i stallet (som varken hade paddock, ridhus eller andra fina faciliteter) flera timmar varje dag efter skolan. I helgen var jag där hela dagen. Jag red oavsett väder. Jag älskade min underbara häst (som jag hade i 16 år) och jag är fortfarande tacksam överför mina föräldrar att jag fick honom. Hade de dessutom köpt en gård och byggt ridhus, så hade jag varit så överlycklig och tacksam att jag inte hade vetat var jag skulle ta vägen.

Problemet eller skillnaden här är ju att dina föräldrar inte pushade dig.

Det är inte alls säkert att du hade haft samma brinnande iver om du haft föräldrar som köpte gård med ridbana och skall bygga ridhus och köpt en sm ponny etc

Jag vet inte hur mycket erfarenhet du har av ungdomar som både får och inte får. Jag har och i många fall där man får och får (ÄVEN om de jobbar hårt)sett att i slutändan så slutar de att rida TROTS alla förutsättningar och fina anläggningar och transporter och lastbilar och hästar och ponny

Du har ju inte en enda aning och denna flicka vill detta!

Tycker det är riktigt beklämmande att läsa om ungar som skiter i båda sina ponnyer och sina föräldrars uppoffringar. De behöver få en läxa så att de lär sig vad en ponny är värd. Be hennes tränare ta ett snack med henne om hur man sköter om en häst och att endast värdelösa ryttare och kassa hästägare skiter i hästen och vägrar göra annat än att hoppträna. Om hon inte skärper sig direkt så sälj helt enkelt ponnyn så den kan få ett bättre hem där den får kärlek och en ryttare som uppskattar den.

Tycker det är beklämmande att läsa det du skriver..

 

[Sleepy]

Sv: Bortskämd unge!!!!

Min dotter 13 år har alltid drömt om egen ponny

Att drömma om en egen ponny är en sak. Att inse hur mycket jobb det innebär är en annan.

Har man ridit på ridskola är man inte van vid allt som tillkommer. Det går an på sommaren när det är lätt, sen kommer skolan och vinter o kyla o mörker och allt stalljobb. Bara för att hon "äntligen fått ponnyn hon drömde om" kan man inte kräva att allt ska flyta på som om hon aldrig gjort annat. Hon behöver stöd. Håller med om att du får förklara varför man gör olika saker, varför det är viktigt. Hjälps åt. Och kompisar o träningar.

Sen undrar jag om du kanske har större ambitioner för din dotter med ridningen än vad hon själv har. Ibland kan föräldrar vilja mer än barnen och de "ärver" idén utan att det egentligen är deras egen inombords.

 

[hier]

Sv: Bortskämd unge!!!!

Och på en ridskola skulle hon också ha andra vuxna som skulle säga till henne när de ser att hennes häst inte fått mat, vatten, visitering och mockad box

 

[rubytoo]

Sv: Bortskämd unge!!!!

För de allra flesta, rubytoo? Verkligen? Då kommer vi från olika världar.

Så du menar att de allra flesta inte vill rida som håller på med hästar?

Självklart förekommer det utnyttande av hästtörstiga ungar. Jag är inte omedveten om det. Därför förespråkar jag kommunikation med antingen sina föräldrar, eller med t ex sin ridlärare - många som blir utnyttjade är ju trots allt ridskoleungar som gör vad som helst för att umgås med hästar vid sidan av sina 45 minuters ridlektion en gång i veckan. De vuxna ska alltid finnas där för rådgivning och om nödvändigt sätta stopp om de misstänker att barnen blir utnyttjade.

Då blir jag nyfiken! Var hängde du? Och fick du betalt för det du gjorde?

Apropå ansvar: nu menar jag inte ansvar i vuxen mening, som tex veterinär, hovslagare, foderinköp osv. Men att ta ansvaret att mocka en box och fixa mat åt en häst - det klarar en 13-åring av på långa vägar. Det måste du väl ändå hålla med om?

Läs igen! Fullt ansvar klarar inte en 13åring av, knappt en 18åring heller..

 

[hier]

Sv: Bortskämd unge!!!!

Fullt ansvar klarade jag visst av som 13-åring av, rubytoo. Det vill säga det ansvar man kan förvänta sig av en 13-åring - inte samma ansvar som för en vuxen.

Och vad får du ifrån att jag inte ville rida för att jag höll på med hästar? Klart jag ville rida. Men ridningen var bara en liten bit av kakan.

Och varför skulle jag få betalt för att utöva min hobby? Varför är detta med betalning så viktigt för dig?

Jag hängde delvis på ridskolan, och delvis hos min sköthäst som jag älskade över allt annat. Jag packade gladeligen höpåsar, mockade och fixade och borstade och visiterade hästen - ägaren var ju inte där när jag hade "mina dagar" - så jag upplevde ansvaret som stort, och jag var stolt över att vara den som tog hand om hästen den dagen. Det fick mig att känna mig "stor" - även om jag inte fick rida, eftersom det var en tävlingshäst. Men jag fick skritta ut ibland och ibland fick jag lite lektion på ridbanan av ägaren - det var GULD för mig, och väl nog betalning för mig.

Och jag frågar igen eftersom du verkar "missa" min fråga hela tiden: tycker du att mockning och foderfix för EN häst är för mycket för en 13-åring? Tycker du verkligen det?

 

[rubytoo]

Sv: Bortskämd unge!!!!

Fullt ansvar klarade jag visst av som 13-åring av, rubytoo. Det vill säga det ansvar man kan förvänta sig av en 13-åring - inte samma ansvar som för en vuxen.

Jamen det är det jag menar du klarar inte av fullt ansvar för en häst när du är 13år. Fullt ansvar är just det.

Och vad får du ifrån att jag inte ville rida för att jag höll på med hästar? Klart jag ville rida. Men ridningen var bara en liten bit av kakan.

Det var det jag skrev som du motsatte dig emot, att de flesta vill rida inte mocka i stallet bara

Och varför skulle jag få betalt för att utöva min hobby? Varför är detta med betalning så viktigt för dig?

Om du sköter ett stall så som du verkade så måste du väl få någon form av ersättning? För det var väl inte dina hästar?

Jag hängde delvis på ridskolan, och delvis hos min sköthäst som jag älskade över allt annat. Jag packade gladeligen höpåsar, mockade och fixade och borstade och visiterade hästen - ägaren var ju inte där när jag hade "mina dagar" - så jag upplevde ansvaret som stort, och jag var stolt över att vara den som tog hand om hästen den dagen. Det fick mig att känna mig "stor" - även om jag inte fick rida, eftersom det var en tävlingshäst. Men jag fick skritta ut ibland och ibland fick jag lite lektion på ridbanan av ägaren - det var GULD för mig, och väl nog betalning för mig.

Tycker tyvärr att detta helt klart låter som att du blivit utnyttjad!!

Och jag frågar igen eftersom du verkar "missa" min fråga hela tiden: tycker du att mockning och foderfix för EN häst är för mycket för en 13-åring? Tycker du verkligen det?

Det har jag aldrig påstått i något inlägg, det jag påstår är att 13åringar inte skall behöva ha fullt ansvar eftersom de inte klarar av det.

 

[hier]

Sv: Bortskämd unge!!!!

Som sagt, jag kände mig inte utnyttjad då och jag känner mig fortfarande inte utnyttjad. Jag lärde mig massor.

Jag tycker du är mesig, du tycker jag är hård. Punkt slut. Vi kommer inte komma så mycket längre i den här diskussionen.

Och jag har heller inte påstått att en 13-åring ska ha det fulla ansvaret för en häst. Med ansvar menar jag det dagliga ansvaret för hästens väl och ve - mockning, mat, visitering, skötsel, motion.

 

[rubytoo]

Sv: Bortskämd unge!!!!

Som sagt, jag kände mig inte utnyttjad då och jag känner mig fortfarande inte utnyttjad. Jag lärde mig massor.

Och precis så säger alla de underbetalda hästskötare i näringen i Sverige..

Jag tycker du är mesig, du tycker jag är hård. Punkt slut. Vi kommer inte komma så mycket längre i den här diskussionen.

Jag vet inte vad du syftar på har inte tagit upp något som handlar om hur pass hård eller inte man skall vara mot sina barn

Och jag har heller inte påstått att en 13-åring ska ha det fulla ansvaret för en häst. Med ansvar menar jag det dagliga ansvaret för hästens väl och ve - mockning, mat, visitering, skötsel, motion.

Fortfarande så skall en vuxen övervaka detta, allt annat anser jag vara åt fanderns

 

[Amelia]

Sv: Bortskämd unge!!!!

KL



Du och din man har valt att utifrån ditt och dotterns hästintresse lägga ner ert liv på en egen hästgård. Idag har ni ofta konflikter om de mest grundläggande sysslorna som krävs för att kunna hålla ponnyerna på benen.
I dina inlägg tycker jag mig urläsa både ilska, frustration och besvikelse på din dotter. Hon lever inte upp till de krav som du som förälder anser skall vara för att få ha en häst. Punkt- då är det så.

Jag är övertygad om att hennes sätt att agera tydligt skriker till dig att fatta ett beslut åt henne. Hon visar tydligt att "jag är inte intresserad", samtidigt gör det ju ont för hästen tycker hon säkerligen om ialla fall, även om den inte skänker henne lika står glädje längre. En trettonåring klarar inte ta ansvar för detta beslutet troligtvis därför att det ger henne dåligt samvete för allt som ni (mamma och pappa) har gjort för henne och tror att en kapitulation eller ett erkännande- vad man än vill definiera det som- skulle göra er besvikna på henne.Ingenting är svart eller viit, vare sig för vuxna eller bar, och i synnerhet när så mycket känslor är inblandade..


Barn och ungdomar vill ju många saker men har som de flesta en begränsad kapacitet och en tydlig prioriteringslista. De gör så gott de kan- och vill.

Sätt er ner tillsammans och tala om att ni har fattat ett beslut åt henne. Ge henne inte dåligt samvete, barn gör så gott de kan- och vill! Det finns alltid möjlighet att ta upp hästintresset senare. Antingen under samma premisser som idag, eller under förändrade sådana. Det är upp till dig, det är du som är förälder.


Kommer ihåg när detta skedde i min fodervärds familj, hon var dock sexton år. Jag kallade till ett möte då jag ansåg att hon försummade sin del av avtalet vilket innebar ridning och mockning tre dagar i veckan (hästen stod i mitt stall). Flickan blev ledsen när familjen beslöt att hon inte fick lov att fortsätta med fodervärdsskapet längre men bara efter ett par dagar blev hon otroligt lättad (berättade hon). Inget mer bråk om stallet med föräldrarna, inte dåligt samvete gentemot hästen eller skam gentemot mig som hästägare. Hon sa att hon aldrig hade kunnat fatta detta beslutet själv av de anledningar som jag skrivit ovan, framförallt för att det skulle vara att erkänna ett misslyckande. Nu kunde hon prioritera att ägna sin tid åt det hon ville och var välkommen att hälsa på mig och hästen närsom, utan krav. Gissa hur ofta hon kom?

 

[Squie]

Sv: Bortskämd unge!!!!

KL

Jag fattar inte hur ni kan tycka att detta är föräldrarnas fel?? Jag tycker ungen beter sig som en bortskämd liten best och hon förtjänar inte att ha någon ponny öht!!!!

Sälj ponnyn till någon som tar bättre hand om den, så kanske din unge lär sig att uppskatta det hon får.

Det här finner jag väldigt beklämmande att läsa.

För att förstå någon måste man se genom dennes ögon. Du kan inte gå in med din syn på det hela o tycka. Visst du kan..absolut men frågar du mig är det fel väg att gå OM du är intresserad av varför en människa reagerar som den gör.

Att köra med ultimatum är ingen bra lösning det heller. Det känns väldigt känslokallt. Den ångest det innebär när man inte blir trodd eller blir lyssnad på..den gillar ingen.

 

[Rosett]

Sv: Bortskämd unge!!!!

Hon är så in i h*****e bortskämt!!!!!

Vem har skämt bort henne då?

 

[Centaur]

Sv: Bortskämd unge!!!!

Jo det tycker jag faktisk att man skall göra, dvs ställa ultimatum. Det här är ingen liten 5 åring men en redigt bortskämd tonåring som behöver få lära sig att hon inte kan äta kakan och ha den kvar!

Att ha häst innebär ansvar, och vill hon inte ta det ansvaret och bara göra det roliga så skall hon inte ha häst. Punkt slut, det ÄR faktisk så enkelt. Vill hon bara hoppa så passar det bättre med hopplektioner på ridskolan en gång i veckan tills hon växt upp såpass att hon förstår att det inte går att segla genom livet och bara göra det allra roligaste.

Det här går ju utöver den stackars ponnyn.

Och jag dömer inte bara efter mig själv, jag hade massa kompisar i den åldern som INTE sket i sina hästar, båda de som hade turen att bo på hästgård och vi vanliga dödliga, och som vuxen har jag fortsatt träffa många jätteduktiga ANSVARIGA tonåringar som har vett att uppskatta den otroliga gåvan det är att ha en häst, och gjort allt för att hästen skall ha det så bra som möjligt.

Kan man inte ta ansvaret så kan man heller inte ha en egen ponny.

 

[a1agnlju]

Sv: Bortskämd unge!!!!

Jag lånar Rubytoos inlägg eftersom jag anser att h*n har ett sunt resonemang. Jag blir mest förbannad på denna avundsjuka och "jag fick minsann sköta allt själv/fullt ansvar" - blablabla-snack. Ni som bodde i stallet och mockade boxar till höger och vänster för att få rida en stund: Hur många av er hade hästen hemma utan ridkompisar i stallet eller i närheten? Hur många av er är själva föräldrar till trettonåringar (eller har varit de senaste tio åren)?

Jag har också bott i stallet, haft sköthäst på ridskola, lett hästar på nybörjarlektioner för att samla ihop "poäng" för att få rida en lektion. Den största behållningen då var dock samvaron med stallkompisarna.

Med egen häst utan några jämnåriga i stallet (stor anläggning men bara vuxna) var det inte alls lika roligt och det tog emot rejält att gå till stallet varje dag (även om det var kul när man väl kom ut på ridturen). Efter något år kom dock några jämnåriga och det blev roligt att komma till stallet igen.

Det är en himla skillnad på att inte ha stallkompisar och att ha stallkompisar för en trettonåring. Som vuxen är stallet och hästarna oftast ett avbräck från vardagen och ett par timmar för återhämtning och koncentration/rensa hjärnan om man så vill. En tonårings känsla för stallet är ett sätt att umgås med kompisar och prata om ett gemensamt intresse, rida ut och ha kul i skogen eller träna för någon tränare ihop. Inte alls samma sak som för en vuxen med andra ord.

Så istället för att anklaga någon (som har förutsättningarna att få ha en häst) för en bortskämd snorvalp (antagligen i många fall på grund av avundsjuka för att vederbörande inte hade samma chanser som trettonåring) så borde man kanske tänka tillbaka på hur man själv hade det i stallet som liten. Stallkompisar, sköthästar osv. Jag vill nog påstå att det nog är ganska många som gick till stallet för att umgås med kompisar OCKSÅ, eller hur???

 

[ufot]

Sv: Bortskämd unge!!!!



Mycket bra inlägg. Precis det jag velat få fram i mina långrandiga inlägg.

 

[iNHALE]

Sv: Bortskämd unge!!!!

Jag fick min första ponny när jag var i ungefär samma ålder som din dotter, kanske något år yngre, minns inte riktigt. För mig fanns det inte på kartan att man bara skulle rida och sen låta mamma sköta resten. Redan från början hade mamma gjort klart för mig att denna ponnyn var mitt jobb att sköta. Mamma var också hästmänniska och hade flera egna hästar.

Så länge jag skötte om ponnyn och skötte skolan fick jag behålla honom. Visst kom det perioder då det var mindre kul att gå ut och mocka på kvällen när det var mörkt, kallt, regnigt och jävligt och i perioder fick min mamma tjata en hel del. Men när det väl kom till kritan så tog jag mig ändå i kragen och gjorde det som skulle göras.

När man är 13 tycker jag faktiskt att man är gammal nog att sköta en ponny. Vissa här talar om att det inte är rimligt att en 13-åring ska ha ett så tight schema. Låt säga 40 min ridning, 20 min att mocka, fylla vatten och fixa foder (är man effektiv här kan man fixa foder+fylla vattenspannar för nästkommande dag samtidigt så går det snabbare nästa dag), sen plocka in hästen, borsta lite, visitera och mysa innan läggdags, 20-30 min kanske, ibland lite mer, ibland lite mindre. Så i runda slängar nästan 1½ timme totalt. Det är inte speciellt mycket. Sen rider hon ju kanske inte varje dag så då kan man stryka de där 40 minutrarna de dagarna.

När man är 13 är det ju inte riktigt så heller att man är i skolan från kl 8 till kl 16. Om jag inte minns fel var jag kanske i skolan från 8.30 till 14.00 när jag var i den åldern, vissa dagar slutade man redan vid 12.30-13.00, sängdags vid 22-tiden på kvällen är väl rimligt. Vet ingen vettig 13-åring som sitter med läxor från kl 14 till kl 22, det är 8 timmar. 8 timmar minus 1½ timme i stallet de dagar hon rider, 6½ timme kvar, kanske 2 timmar till läxläsning om det är mycket läxor? 4½ timme kvar att spendera på kompisar, titta på TV, sitta vid datorn eller vad hon nu vill göra. Kollar vi sedan på de dagar då hon i princip inte har några läxor alls och dessutom inte rider så är det ytterligare minst 2 extra timmar där hon kan göra vad hon vill. Sen kan man avsätta någon halvtimme eller så från det för middag med familjen och annat.

Jag tycker inte det låter som ett speciellt pressat schema. Har hon asmycket läxor någon dag och dessutom ska rida så får väl kompisarna stryka på foten den dagen? Tycker bara det är nyttigt att lära sig att ibland måste man prioritera och ibland måste man välja bort sånt som är roligt till förmån för sådant som faktiskt bara måste göras, som att läsa läxor och sköta om hästen. När man är 13 år är man gammal nog att börja lära sig sånt och jag tycker att man gör barnen en björntjänst om de inte får lära sig det redan från början.

Sen är det klart att hon kan få hästfria dagar. Om hon vill ha filmkväll eller sova över hos någon kompis någon gång kan hon ju få slippa stallet den dagen, men jag tycker absolut inte man ska vara rädd att sätta lite press på henne.

Tillägg: Som svar på a1agnlju's inlägg, jag hade inga kompisar i stallet, jag var alltid ensam, bodde på hästgård och de enda personerna utom jag själv i stallet var mina föräldrar.

 

[segersten]

Sv: Bortskämd unge!!!!

KL

Det var inte jättelängesedan jag själv var 13, 13år sedan. Jag hade min foderponny inackorderad på ridskolan där vi var ett riktigt gött gäng...
MEN jag blev tonåring.. Och ponnyn blev mindre och mindre intressant. Kompisar, killar, smink och kläder blev mer intressant.
Jag älskade min ponny och tyckte så klart att det var jättetråkigt när han skulle åka. Nu kommer jag inte ihåg om jag sa till mamma att jag inte ville ha honom mer eller om det var hon som bestämde det. Jag skulle tro på det sist nämda.
Jag slutade med hästar helt. Var med ngn kompis och red några gånger. Men inte mer än så.
Sen när jag hade fått leka av mig eller vad man ska kalla det och var 18 så började suget komma tillbaka.

Nu bor jag på egen hästgård och har 2 egna uppfödningar och älskar hästeriet!

Det jag ville komma till iaf var att även om hon säger att hon vill ha kvar ponnyn och tycker att det är kul så kanske hon inte kan med att säga att det inte är så pga av tacksamhetsskuld till er eftersom ni har köpt det hon alltid velat ha.

Jag tror också att medryttare kan vara en ide. Låt den stanna kvar ett halvår iaf för i början kommer hon säkert engagera sig mer igen pga av att någon annan grejar med hennes ponny. Men det kanske inte håller i sig i längden. Dom hästfria dagarna kanske till och med kan hålla hästeriet igång?

Jag ångrar idag att jag slutade med hästar för tänk vad mycket jag kunde ha lärt mig på dom åren jag var utan häst.
Men samtidigt hade det inte gått att tvinga mig att åka dit just då. Jag och min mamma hade haft ett ständigt gräl isf.

Lite tankar bara...

 

[Dandylinn]

Sv: Bortskämd unge!!!!

Jo det tycker jag faktisk att man skall göra, dvs ställa ultimatum. Det här är ingen liten 5 åring men en redigt bortskämd tonåring som behöver få lära sig att hon inte kan äta kakan och ha den kvar!

Att ha häst innebär ansvar, och vill hon inte ta det ansvaret och bara göra det roliga så skall hon inte ha häst. Punkt slut, det ÄR faktisk så enkelt. Vill hon bara hoppa så passar det bättre med hopplektioner på ridskolan en gång i veckan tills hon växt upp såpass att hon förstår att det inte går att segla genom livet och bara göra det allra roligaste.

Det här går ju utöver den stackars ponnyn.

Och jag dömer inte bara efter mig själv, jag hade massa kompisar i den åldern som INTE sket i sina hästar, båda de som hade turen att bo på hästgård och vi vanliga dödliga, och som vuxen har jag fortsatt träffa många jätteduktiga ANSVARIGA tonåringar som har vett att uppskatta den otroliga gåvan det är att ha en häst, och gjort allt för att hästen skall ha det så bra som möjligt.

Kan man inte ta ansvaret så kan man heller inte ha en egen ponny.

Jag tjatade till mig min häst när jag nyss fyllt 13, som jag har kvar än idag, det är snart 10 år sedan jag fick honom.
Så är det för många och lika många får inte ens möjligheten alls. Jag fick inte ens rida på ridskola först då det var onödigt och dyrt - bättre att rida lite i skogen någon gång hos en kompis tyckte mina föräldrar. Jag är så tacksam att de insåg att jag ville mer och faktiskt kunde ge mig möjligheten till en egen. Att få en egen häst är ingen rättighet, det är lyx så visst kan man ses som bortskämd..Jag kan se mig själv som bortskämd då faktiskt då jag hade kompisar som fick fortsätta på ridskolan fram till vuxen ålder och några hade tur att kunna köpa egen senare, andra inte.


Jag hade kunnat gå genom eld för att få samma förutsättningar med hästintresserad föräldrer, gård med stall, ridhus och att ha hästen hemma på gården. En av mina stora drömmar är faktiskt fortfarande att kunna ha gård m stall och blicka ut över beteshagarna där hästarna går på sommaren..
Själv fick man åka milen till stallet, göra allt själv t o m när jag var sjuk.
Mina föräldrar har inte ens rört en grep någonsin eller fyllt en höpåse.
Inget jag ångrar alls, klandrar inte mina föräldrar för det iom att de är totalt ohästkunniga och ointresserade av själva djuret. Jag fick från dem stödet att kunna förverkliga min dröm och resten ordnade jag upp själv.

Det är inte för mycket begärt att man själv ska kunna ta hand om sin häst.

 

[Noak]

Sv: Bortskämd unge!!!!

Stackars Ponnymorsa tycker jag som får höra både det ena och det andra. Det är inte lätt att vara 13 år. I en 13-åring händer mycket, då kanske en ponny eget stall mm inte är det viktigaste. Men ridhuset hägrar och hoppning, men fram till dess måste ponnyn ridas och skötas om hon vill komma någonstans. Ta reda på hennes mål med att ha häst. Bästa tipset var att skaffa en kompis till henne som medryttare till den andra ponnyn så kanske de kan sköta stallet några dagar i veckan. Har man ett eget stall hemma så är det där man är, varför hyra in ponnyn på ett annat ställe som någon sa.

Som 13-åring kan man ta ansvar, och att sköta stallsysslor är inte för mycket, men man kanske kan göra ett schema? Låt henne ha stalldagar, där hon ensam (med kompis) fixar iordning boxar och foder.

Jag fick som 11-åring en ponny tillsammans med en kompis som också fick en ponny. Vi skötte stallet, bar vatten, mockade, hjälpte till att slå hö, plockade halm ute på åkrar, var till sågen och hämtade spån....
Naturligtvis fick vi hjälp av våra föräldrar, men vi gjorde mycket själva. Vi var 2 och hade roligt ihop.

Så roligt att ni förverkligar en dröm att ha en egen gård med hästar och ska ha ett ridhus, verksamhet? Din dotter kommer säkert att uppskatta allt snart, tonåringar är i sina perioder, det är bara att försöka "stå" ut.
Lycka till!

 

[Inte_Ung]

Sv: Bortskämd unge!!!!

Även till vissa av er andra.

Men ärligt!
Tänk om denna tjejen inte längre är intresserad av att ha egen ponny?
Om hon faktiskt tycker att ansträngningen är för stor för det nöje som den innebär.

Det är ju ingen naturlag att alla skall tycka att just en häst är meningen med livet.

 

[Dressurpferde]

Sv: Bortskämd unge!!!!

kl
det är jobbigt att ha häst, den som hävdar att det varje dag är en dans på rosor att mocka skit, hacka bort isen på vatten karet, mocka stelfrusen hage. väga en massa hö dagligen & skratta hela tiden , inte jag iallafall. man behöver motivation, inte bannor.

kan man istället göra ett betal/belönings system?
som vuxen har man 100% ansvar för barnets ponny, men när barnet är med & hjälper till och engageras denne & belönas, på ett sätt som gör att ridning o träning är roligare och på köpet lär man sig ansvar för ponnyn.

Backa lite & säg att det är du som vuxen som ansvarar för hästen, men vill du rida & träna så måste du ta aktiv del.
ge ett belönings system tex 5 mockningar under en vecka genererar en ridlektion för tränare. ingen mockning ingen träning för instruktör, vill man bli bäst måste man träna för instruktör. barnet lär sig orsak & verkan samt ta eget initiativ. hitta på annat som att en veckas foder packning genererar i en extra träning, eller dylikt.

jag tror oxå att ridkompisar, speciellt sådanna som inte tillhör kompis kretsen kan inverka positivt. med stallkompisar kan man tala med sådant man inte talar med skolkompisar & vice versa. tycker det vore ypperligt för sällskaps ponnyn att få en egen skötare. men lägg inte fram det som att dottern ska få tränings kompis, utan just poängtera hur bra ponnyn skulle må av att få en egen människa. blir flickorna vänner är det ett plus, annars kanske det blir en lite tävling om vem som tränar mest eller pysslar mest, vems läder som är finast putsat mm, ibland kan jämnårig konkurans vara till gagn.

jag skulle koncentrera mej på att hitta en medryttare till extra ponnyn i första hand. det kan vara en riktigt knäck för en känslig flicka i början av tonåren att bli ifråntagen & kanske inte alls ger effekten att hon vill ha mer tid med hästen, hon kanske backar ännu mera & känner sig ifråntagen & bestraffad..

jag gillar inte hot i varken djur eller barns uppfostran.
att skaffa fler inackorderingar gör stallet till en träffpunkt man vill vara delaktig i, det ska vara kul att vara i stallet.

bara mina åsikter då jag drivit stall länge & haft en tonårsdotter med egen häst. min dotter backade av alla vuxna i stallet & att alltid behöva vara duktig. en kompis & busridning fick henne att tycka hästarna var roliga, det bästa dessa tjejer visste var att rida i lönndom. hon tror nog än idag att jag inte vet om att de tjuvred till sjön på kvällarna. vilket jag lät bli att visa att jag visste om