Borderline personlighetssyndrom/EIPS

[Casteloro]

Känsligt ämne kanske, men någon som vill dela med sig av erfarenheter. Är det något som hänger över hela tiden, extra vid särskilda tillfällen/händelser, som mönster men inte ständigt? Hur får man hjälp med det här, om personen i fråga inte har insikt eller vilja att göra något?

 

[Modest]

Känsligt ämne kanske, men någon som vill dela med sig av erfarenheter. Är det något som hänger över hela tiden, extra vid särskilda tillfällen/händelser, som mönster men inte ständigt? Hur får man hjälp med det här, om personen i fråga inte har insikt eller vilja att göra något?

Behandling är i första hand samtalsterapi och det fungerar inte om personen saknar insikt eller vilja att ta till sig terapin.

 

[Jordgubben från Skåne]

Är anhörig till en som fick denna diagnosen, dock tyvärr inte fullkomlig insikt plus självmedicinering på alla vis man kan tänka sig.

 

[tuaphua]

Känsligt ämne kanske, men någon som vill dela med sig av erfarenheter. Är det något som hänger över hela tiden, extra vid särskilda tillfällen/händelser, som mönster men inte ständigt? Hur får man hjälp med det här, om personen i fråga inte har insikt eller vilja att göra något?

Jag hade en vän som bodde hos mig ett par år som hade borderline. Hon hade sjukdomsinsikt och hade hjälp av vården. Tyvärr hade hon haft ett liv fyllt av fruktansvärda trauman i ungålder och under många år. Så hon orkade inte mer till slut. Hon hade då flyttat till annan stad sedan några år.
Jag hittade henne hemma efter överdos en gång under den tid hon bodde hos mig. Då gick det att rädda henne.
Men hon var så trasig, hade genomlevt för mycket ihop med borderline. Det blev för mycket till slut.
Hon var ju väldigt "väl-terapiad" liksom. Hon var otroligt intelligent, otroligt väl påläst om psykologi och var väldigt bra på att identifiera sina känslor och se vad hon gjorde själv och hur allt påverkade henne. Hon hade liksom en frisk person som såg allt det där, visste vad den borde och inte borde göra och en som bara inte klarade att göra annat än att slå på sig själv psykiskt som fysiskt.
Så jag vet inte om det var borderline eller livet som sabbade för henne.

Vill någon inte ha hjälp och inte ens inser att de behöver det är det svårt att hjälpa tyvärr.

 

[Gry]

Jag hade en vän som bodde hos mig ett par år som hade borderline. Hon hade sjukdomsinsikt och hade hjälp av vården. Tyvärr hade hon haft ett liv fyllt av fruktansvärda trauman i ungålder och under många år. Så hon orkade inte mer till slut. Hon hade då flyttat till annan stad sedan några år.
Jag hittade henne hemma efter överdos en gång under den tid hon bodde hos mig. Då gick det att rädda henne.
Men hon var så trasig, hade genomlevt för mycket ihop med borderline. Det blev för mycket till slut.
Hon var ju väldigt "väl-terapiad" liksom. Hon var otroligt intelligent, otroligt väl påläst om psykologi och var väldigt bra på att identifiera sina känslor och se vad hon gjorde själv och hur allt påverkade henne. Hon hade liksom en frisk person som såg allt det där, visste vad den borde och inte borde göra och en som bara inte klarade att göra annat än att slå på sig själv psykiskt som fysiskt.
Så jag vet inte om det var borderline eller livet som sabbade för henne.

Vill någon inte ha hjälp och inte ens inser att de behöver det är det svårt att hjälpa tyvärr.

Borderline och komplex PTSD blandas ihop ibland och behöver olika behandling. Det kan yttra sig lite lika men orsakerna är inte detsamma.

 

[MiniLi]

Borderline och komplex PTSD blandas ihop ibland och behöver olika behandling. Det kan yttra sig lite lika men orsakerna är inte detsamma.

Fast man kan utveckla borderline som en följd av trauma.

 

[tuaphua]

Borderline och komplex PTSD blandas ihop ibland och behöver olika behandling. Det kan yttra sig lite lika men orsakerna är inte detsamma.

Hon hade komplex PTSD-diagnos och fick vård av experter på trauma. Gick tex heltid 5-6 veckor 2 ggr i trauma-grupp ledd av psykiatriker och terapeut som forskade inom detta. Det hjälpte enormt mot PTSDn.
Jag gick också samma vård(inte samtidigt båda ggr dock)och hade komplex PTSD. Jag fick även EMDR innan gruppen. Även för mig hjälpte den terapin enormt! Jag har dock inte Borderline. Och fick ej heller den diagnosen av samma team ”bara för att jag hade komplex PTSD”. Jag är rätt säker på att de hade koll. De hjälpte henne enormt med PTSDn och bearbetning av orsaken till den. Men Borderlinen var ju konstant oavsett.

 

[Casteloro]

Det är ju svårt att säga givetvis vad beteendet beror på, men det är det väl bara en psykiatriker som kan säga om det verkligen är borderline eller något annat. Tack för era svar!

 

[Vira]

Saker som kan vara bra att veta när man står bredvid är att prognosen är god, för en stor majoritet är det en problematik som klingar av med åren (80% avskrivna diagnoser efter 10 år i en studie, oavsett behandling). Visst finns dragen kvar, men inte av en sådan svårighetsgrad att en diagnos är motiverad längre. Sedan är det mer oklart om det beror på något inre som händer i hjärnan, eller om det är livsomständigheterna som tenderar att bli mer stabila.

Om man har någon som inte vill söka hjälp pga avsaknad av sjukdomsinsikt kan det ibland hjälpa att ta upp symptomen snarare än diagnosen som något som behöver behandlas. Ofta är ju personen medveten om att den tex har svårt att kontrollera sig när den blir arg, eller att humöret växlar väldigt mycket även om man inte vill acceptera en etikett på det. Men det krävs förstås att personen ser att NÅGOT problem finns.

 

[Poisonous]

Det hanger over hela tiden. I allt man gor och tanker. Med aren lar man sig att inte alltid agera och att inte alltid vara reaktiv. Som med allting annat gar det ofta i perioder, skillnaden ar ofta att perioderna raknas i minuter och timmar snarare an dagar/veckor/manader som en "normal" person.

 

[iNHALE]

Min psykolog anser att jag har typiska symtom på EIPS men när jag blev remitterad till vuxenpsyk för utredning så ansåg de att jag var för högfungerande för att de skulle vilja sätta en diagnos så jag blev tillbakaskickad till primärvården igen med uppmaning att gå i KBT och sen säga till om jag ansåg mig behöva medicineras... Så här står man nu.

Som med alla sjukdomar så måste personen vilja ha hjälp för att få någon och om personen inte ens anser att hen är sjuk blir det oerhört svårt.

EIPS hänger över en hela tiden mer eller mindre. Som @Poisonous skriver så handlar "skoven" snarare om minuter och timmar än veckor och månader. Jag har i princip samtliga symptom men intensiteten varierar lite.

Det finns stödgrupper bla på Facebook både för folk som själva lider av EIPS och för folk som är anhöriga till personer med EIPS.

 

[vilde]

Av nyfikenhet gick jag in på sjukvårdens hemsida och läste om vad borderliner är och symptomen, eller snarare "symptomen" för de skulle gå att passa in på en stor grupp människor. Jag tycker man skall vara försiktig med att ställa diagnoser av den typen, inte bara lekmän utan även de arbetar med det.