Sv: Border collie = vallhund?
Skriv lite och berätta så börjar vi där. Så kan vi utbyta erfarenheter och info om dessa vallhundar! Och vad som krävs för att träna dem och ex varför man inte skall avla på oreggade
Jag köpte min första BC, för snart 5 år sedan.
Han var en tränad tävlingshund, som vi fick träna om till att bli en arbetshund, då han hade en del problem, med att jobba på större grupper djur och inte riktigt tordes trycka djuren. Han hade även ett kraftigt eye, som ofta gjorde att han eyeade fast i närarbetet. Det visade sig även i sega utgångar och hämt ibland.
Efter kurs och många timmars jobb, så blev självförtroendet hos hunden större, vilket gjorde honom både rörligare och han kunde även trycka en stor grupp djur. Detta kom lite på bekostnad av steg för steglydnaden och man fick vara mer krävande av honom, eftersom han ibland tyckte att han kunde bättre än jag
BC nr 2 är då makens oreggade Scott, som när han kom var ett "monster". Han flyttade hit, när han var 1½ år och han var "kung" hos sina förra ägare, så han hade en hel del dumheter för sig.
Han sprängde fårgrupper och bet hejvilt, skällde så att taket lyfte under träningar inomhus, drog gärnet efter bilar och allt annat som rördes, kom inte på inkallning, morrade och bråkade ofta med övriga hundar och framförallt, så vaktade han sin mat mot allt och alla, framför allt mot yngsta dottern
Med honom, var det mycket jobb på både allmänlydnad och vallning. Hans plats på rangskalan i flocken, hjälpte jämten Rix till med att tala om för honom var den var
Han ledsnade nämligen till slut på den uppkäftiga unghunden Scott och dängde upp honom rejält...
Efter denna uppläxning, så var han betydligt trevligare och han blev dessutom mottagligare för träning , både i vallningen och i fråga om lydnad.
Nu, efter enormt många timmars träning, vallningskurs och
m å n g a timmars träningar på både borta och hemmaplan, så är han en fullt duglig vallhund. Han är dock en allroundhund, som är med husse på jobbet och i skogen och förutom att han vallas med, så är han tränad på viltspår och han skäller även älg och grävling bla. Oftast får han 5-6 mils motion per vecka och en fantastiskt trevlig kille med ett underbart temperament och psyke, men det har varit en sjudjävla resa dit.
Min 3:e BC, var ju då min älskade fröken Vickie
Bra stam, reggad. En underbar hund, som verkligen var supergo, lyhörd och en hund som jag tyckte om. Dessvärre hade hon en del saker med sig i sitt genetiska bagage, som gjorde att det inte fungerade med mig och framförallt på fåren, så bra.
Hon var väldigt flankande, konfliktsrädd, lättstressad och framförallt, så hade hon ingen fin djurkänsla gentemot får. Hon gick gärna in och bet, helt i onödan.
Det första hon gjorde när hon tände vid 12 veckors ålder var ju att rusa på en tack, hugga sig fast i ulle på låret och hänga där när tackan sprang i full fart nedför lägdan..
Jag har ju dessutom inte en rygg som håller för att springa och göra tvära vändningar konstant och att jaga en BC, som springer in i djuren i 320 knyck, det funkade inte, vilket heller inte var shysst mot hunden i det långa loppet.
Hon mognade sent och är väl fortfarande åt det lite flamsiga hållet, men det finns inte något ont i henne.
Den sena moganden och hennes konfliktsrädsla gjorde att jag som förare inte ville gå på henne för hårt under uppväxten, då jag bedömde att hon inte skulle kunna ta det på rätt sätt.
När det någon gång blev en motig situation, så regaerade hon med att bli mer hårdhänt mot djuren i vallningen (gick in och bet) eller så lade hon helt enkelt av och gick därifrån.
Hon är dock en mycket social, kärvänlig och trevlig fröken, som nu jobbar på nöt, vilket passar henne mycket bättre än att jobba på får och hon kommer alltid att vara min "hjärtevännen". Hade det inte varit för hennes bästa att få flytta, så hade hon fått vara kvar hos mig i i det sista...
Nu är jag så inne på vallhund nummer 4 och denna gång blev det en lapsk vallhund.
De har ett lite annat vallningssätt och är på inga vis alls avlade att gå in och nypa till djuren. Detta är vallande urhundar, med ett lugnt stabilt psyke och kroppar som är gjorda för hårt arbete.
Hon är ju med ute hos fåren och det syns ju redan nu att hon kommer att få stil och ett visst eye. Om fåren är bråkiga med henne så hoppar hon undan, står emot och väntar ut djuren, vilket hon får mycket beröm för, då det är det korrekta att göra för rasen.
Ibland i en sådan situation, så kan hon skälla till något/ några skall, vilket hon ännu så länge får hållas med, eftersom hon inte är 100 tänd ännu.
