Böjd utan rygg, åtevändsgränd?

[Lena_B]

Jag skulle behöva lite hjälp med analys av vad jag håller på med och om det är ett riktigt stadium vi ska igenom eller en återvändsgränd. Jag rider varje vecka en äldre kallblodstravare som är startad men förmodligen bara jobbat som gräsklippare många år. Från början var han mycket sressad och for gärna iväg i på travarvis. Jag har jobbat mest i skritt och med att få honom att böja sig.

Nu har jag kommit en bra bit på väg, eller har jag inte det? Jag skrittat massor av serpentiner, volter och 8-volter på nästan helt lång tygel och får honom att ge efter bra i hals och bogparti och böja sig samtidigt som skritten blir väldigt lång och avspänd. Så långt är jag nöjd. Det som gör mig lite fundersam är att han samtidigt släpper alla ryggmuskler, jag riktigt känner hur hela innersidan försvinner under mig. Ibland är det lite "punkteringskänsla" i det hela eftersom han liksom slappnar av så totalt.

Ett par gånger när han fortfarande var spänd har jag fått honom att verkligen höja ryggen och trampa under med inre bak, men då har han inte givit efter helt i böjningen och inte alls känts avspänd. Han är "körbar" med tyglarna men låser emot så fort jag har minsta tendens att fastna. Är jag mjuk "lyder" han "broms och styrning" trots att de fastnar i munnen. Jag tycker han börjat reagera med mer eftergift på bettet när han slappnar av, men jag är inte säker.

Är det rätt att prioritera att få honom att slappna av, släppa alla spänningar och böja sig mjukt och följa mina hjälper eller är det tvärtom fel att tillåta att han släpper även ryggmusklerna?

 

[Darby]

Kan du beskriva "punkteringskanslan" lite mer?

 

[Lena_B]

Som när jag själv kommer hem efter en dj-ig dag och slänger mig på sängen i en sladdrig hög med ett stort puhhhh kanske?

Någon sorts nästan total avslappning, det är bara öronen som det fortfarande är ordentlig styrsel i, de vippar/slokar inte ut åt sidorna utan är fortfarande spetsade!

Jag har nog faktiskt känt något liknade med mitt halvblod när vi haft ett riktigt ansträngande pass som gått riktigt bra och vi skrittat hem på lång tygel, trötta både mentalt och kroppslig men belåtna med oss själva. Att jag inte kopplade ihop den känslan med den här beror nog på att då har jag själv varit lika trött, avslappnad och belåten.

Hmm, nya tankar! Han mår förmodligen bra just då och är nöjd med sig själv och livet. Men samtidigt kanske det är ett tecken på att han faktiskt jobbar mer psykiskt än jag insett? Han spänner sig ju inte längre och stressar när han är ensam i ridhuset, men han är väldigt "lyssnade". I stället för att sura och bli irriterad över hjälper han inte förstår (tex slå med svansen åt en skänkel som försöker flytta åt sidan) så märks det att att han förstår att jag vill något men inte vad och att han jobbar stenhårt med att knäcka koderna.

 

[emindy]

min spontana reaktion är att det är bra att han slappnar av.

Det kanske är därifrån ni ska börja jobba? Så att han kan bibehålla avslappningen även när du sedan får honom att jobba?

Det är ju inte roligt varken för honom eller dig att hela tiden spänna sig.

Men jag låter mer erfarna tala om den här saken...

 

[true_blue]

Om han ska under med inre bak så är det väl rätt att du känner att ryggen sänks på den sidan pga en viss rotation av kroppen. Fast det där med känslor och verklighet....Jag tänker bara som att be honom om ett litet undertramp utan spänning. Låt det ta sin tid, styrkan kommer. Men det vore lanske bra att börja jobba lite försiktigt med en bra rytm i traven för lite mer omväxling?/T_B

 

[Darby]

Glimrande beskrivning!

Precis som emindy & true blue namnt skulle jag se avslappningen som positiv, med tanke pa den bakgrund du beskriver. Att sedan utifran avlsppningn forsoka fa lite, lite mer anspanning/muskeltonus utan att han blir helt upprord eller spand som en fiolstrang och sedan ga tillbaka till avslappningsstadiet tycker jag later som ett bra tips. For da far du ju lite mer variation och kan darifran bygga vidare .

 

[Lena_B]

Efter att ha ridit ett pass med ny "hästätande" inredning i ridhuset (en liten spegel mitt på ena långsidan...) där han återföll till det gamla spända stadiet har jag fått en övertydlig demonstration av vad som händer när han stressar. Det är inte bara så att han höjer huvudet, spänner underhalsen och blir trippig, på något sätt låser han hela bogpartiet i sidled och när han vänder är det på tvären. Dessutom kniper han med svansen som en rädd hund, så spänningen går i alla fall igenom från nos till svans!

Avslappningen verkar komma genom att han först länger lite på yttersidan på volten och när vi rider 8-volter eller serpentiner spänner han den nya innersidan mindre och mindre och så kommer svansen upp och huvudet ner och så blir det faktiskt till slut en både böjd och avslappnad häst!

När han blivit lång och böjd går det faktiskt att gå över i en lugn trav en liten bit och sedan tillbaka till en lite spänstigare skritt. Det är nog där jag har en möjlighet att förklara vad jag vill med gas och broms, för i det läget går det att ta små tygeltag utan att han spänner emot. Och traven känns riktigt OK så länge vi håller oss till korta pass och på ca 15 m volt. Försöker jag göra den större tappar jag böjningen och då kör han upp huvudet och mindre orkar han förstås inte.

Han spände tom av så mycket i högersidan att han kunde praktisera ett nytt trick - tvärvika halsen och gå iväg utåt med bogen före och ta en liten extra kik i spegeln/ut genom porten/på spännande skithög... Det får mig att fundera på hur länge vi måste jobba innan han kan/vill göra likadant åt andra hållet också. Det tog mig ett par år att få min egen häst att bryta ut lika smidigt åt båda håll framför läskiga hinder.

Tack för hjälpen!