Jag är chef över ett gäng människor. De är alla olika till sättet och eftersom jag tagit över efter en mycket populär chef är det några få som har svårt att acceptera mig. Jag tycker jag är smidig, är villig att göra som de är vana vid, men samtidigt se till att företagets policy och regler följs. Det har det varit si och så med kan jag säga. De har fått kommit och gått lite som de har velat, tagit ut ledighet utan att meddela chefen, lite småfusk med in stämplingar och så en jävla massa facebookande och annan surf. Det är order från högre upp att så får de inte fortsätta längre.
Jag sa rakt upp och ner att det får inte förekomma längre. Nu är min personliga åsikt att de som kan hantera detta och surfar lite när det är lugnt och man känner att man gjort sin del av sysslorna och själva känner att de inte har mage att sitta längre och slutar och gör något annat, kan få surfa. Men nu kan ju långtifrån alla i gruppen det. Det blev sura minen direkt från alla, och jag blev nerstoppad i frysboxen omedelbums. Det var iof väntat och stämningen lättade bland de flesta ganska omgående. Detta är ju vid närmare eftertanke inte något de kan hävda att de ska få göra på arbetstid. En person där känner jag, inte tycker jag är en värdig efterträdare och denne är lite av en "lill påve". Dvs är van att få sin vilja igenom och kan driva sin sak. Personen får ofta igenom beslut som alla inte riktigt är med på, och jag har lite svårt där att stödja de som vill något annat. De kommer gärna till mig efteråt och vill ändra. Jag förklarar att man måste lära sig att stå på sig, även om det för tillfället blir jobbigt med arbetskompisar.
Nu finns det några i denna grupp som blir tjuriga, snarstuckna och lite småstöddiga mot mig så fort de är tillsammans med lill påven. Lite som att de sluter upp och stödjer denne. Men själva tillsammans, eller en och en blir de helt annorlunda och gör små försök att få mitt medhåll om att lill påve alltid bestämmer styr och ställer.
Hur ska jag tackla detta. Känns som att det kan såra om jag säger att de beter sig omoget och ovuxet, samtidigt hindrar detta gruppen från att bli riktigt tajta och sammarbeta på det sätt som jag vet blir framgång
för oss alla.
Jag sa rakt upp och ner att det får inte förekomma längre. Nu är min personliga åsikt att de som kan hantera detta och surfar lite när det är lugnt och man känner att man gjort sin del av sysslorna och själva känner att de inte har mage att sitta längre och slutar och gör något annat, kan få surfa. Men nu kan ju långtifrån alla i gruppen det. Det blev sura minen direkt från alla, och jag blev nerstoppad i frysboxen omedelbums. Det var iof väntat och stämningen lättade bland de flesta ganska omgående. Detta är ju vid närmare eftertanke inte något de kan hävda att de ska få göra på arbetstid. En person där känner jag, inte tycker jag är en värdig efterträdare och denne är lite av en "lill påve". Dvs är van att få sin vilja igenom och kan driva sin sak. Personen får ofta igenom beslut som alla inte riktigt är med på, och jag har lite svårt där att stödja de som vill något annat. De kommer gärna till mig efteråt och vill ändra. Jag förklarar att man måste lära sig att stå på sig, även om det för tillfället blir jobbigt med arbetskompisar.
Nu finns det några i denna grupp som blir tjuriga, snarstuckna och lite småstöddiga mot mig så fort de är tillsammans med lill påven. Lite som att de sluter upp och stödjer denne. Men själva tillsammans, eller en och en blir de helt annorlunda och gör små försök att få mitt medhåll om att lill påve alltid bestämmer styr och ställer.
Hur ska jag tackla detta. Känns som att det kan såra om jag säger att de beter sig omoget och ovuxet, samtidigt hindrar detta gruppen från att bli riktigt tajta och sammarbeta på det sätt som jag vet blir framgång
för oss alla.