Sv: BIR-vinnande bulldog och pekingese klarade inte vet.bes. på Crufts
Delvis knapp
Denna tråden handlade inte om colliens mentalitet så jag vill inte förstöra tråden pga diskussioner om det.
Jag skrev mitt tycke om mh som jag står fast vid. Men det är så mycket mer jag skulle vilja förklara ang om det för jag tror ni har missuppfattat en del. Något som klart är väldigt vanligt och så har jag även väldigt svårt att skriva vad jag menar.
Skulle jag någonsin bli uppfödare på collie, chans som är väldigt liten så hade jag varit väldigt noga med valet av avelsdjur. Jag hade kollat upp dem ordentligt och inte tagit vilket som helst.
Om det hade gått så skulle jag träffat hanen.
Hade aldrig avlat på 4-5 skott på mh tex. Om inte tex hanen jag är intresserad av har tex en 4:a men att båda föräldrarna är korade samt att syskonens mh är bra (1-3) och om hanens avkommor har gått mh med bra resultat (1-3) Jag hade som sagt varit noga med mitt val.
Men nu är jag inte en uppfödare och kommer nog aldrig bli och speciellt inte på collie.
Atlas ( hanen jag skrev om tidigare) kom till mig 09. Min mamma gav mig honom för att jag var ensam. Har aldrig haft några direkta vänner jag umgås med. Så han blev min bästa vän. Där jag är, där är han. Jag är uppväxt med rasen och han är den roligaste och bästa collien jag haft.
Just nu ligger han nedanför mina fötter där han alltid ligger när jag sitter vid datorn.
Han är den som alltid är lös på promenaderna, springer inte någonstans.
Sen för 1½ år sedan kom Hatchi. Ville att Atlas skulle ha en lekkamrat samt ville jag har en hund som lämpar sig med att ställa ut på utställningar då jag var intresserad av det. Atlas är enligt mig inte rastypisk. Han har dock fått CERT och CACIB i Växjö förra året.
Hatchi är halvamerikan så att säga. Väldigt aktiv och älskar livet. Jag brukar säga att i hans förra liv var han en schäfer eller något
Han älskar att använda nosen och vi har 2 ggr lagt blodspår som har klarar gallant och tycker är super kul. Vill mer än gärna få honom till viltspårs champion.
Hade gärna velat börja med räddning också.
Men jag sitter fast, kan inte ta mig någonstans.
Mitt intresse för utställning har till stor del försvunnit.
Men jag skaffade inte mina hundar för att ha dem till utställning eller bruks. Jag är inte intresserad av att gå MH, MT.
I 10 års tid har jag för det mesta av tiden varit depprimerad. Mina hundar gör mitt liv till en mening. Dem gör att det är värt att stiga upp på morgonen. Dem ser till att jag är lycklig, att jag rör på mig, få komma ut i friska luften trots att det är -20 ute och jag helst velat sitta inne under en filt.
Dem ger mig ofta ett gott skratt, något som jag behöver. Skratta gör jag inte lika ofta längre.
Jag skaffade inte mina pojkar för att de skulle gå i avel. Jag är inte intresserad av det.
Jag skaffade dem för att jag behövde dem.
Mina hundar är enbart till SÄLLSKAP för att förgylla mina dagar.
Skiter i att Atlas inte är en bra avelshane enligt statistiken. Jag skaffade inte honom för det ändamålet.
Kanske kommer jag gå MT en dag för skoj skull.
Kommer gå MH med Hatchi för skoj skull och kanske MT också. Men för mig är det inget jag måste göra för jag behöver inte det.
En långt sista inlägg men jag har varit fullt ärlig. Vad ni tycker om detta bryr jag mig som sagt inte om.
Ni kanske tycker, varför skaffade jag inte en annan ras som är för sällskap? Collie är perfekta sällskapshundar och jag älskar rasen. Deras personlighet och temperament.
Och varför köpa en hund när man kan få en gratis
