Sv: Ge upp när??
Tack för att du är så underbar.
Har just kommit hem från en 23-timmars kryssning, det var skönt inget i vardagen som påminnde om han. Kunde bara låsas att han var hos hundvakten.
Men kvällen vart som vanligt fylld med tårar och saknad. Är så glad att jag och killen hann hitta tillbaka till varandra innan jag var tvungen att ta detta svåra beslut. Han finns det för mig och ställer verkligen upp, tröstar, uppmuntra och piggar upp mig...
I kväll känns det extra mycket att komma hem sätta nyckeln i dörren och inte behöva snubbla sig in förbi en vilt vifftande Ozzy som ska hälsa och undersöka alla väskor o kassar. Att sitta här och inte kunna gå in till soffan eller sängen och klappa på han, usch så tomt.
Min pappa(ej hundmänniska) sa att jag skulle vänta med att skaffa en ny hund eftersom jag bara är garanterad 50h/mån och måste därför skaffa ett jobb till efter sommaren. Han sa passa på att känn dig fri...
Jag känner mig inte fri, känner mig enbart tom.....
Även om ingen hund i världen kan ersätta Ozzy, så trivs jag att leva med hund. Det stör mig inte att behöva känna att jag måste hem till hunden, att missa förfester för att dom krockar med kvällspromenaden, att inte kunna vara spontan och ta en kryssning i samma stund man kommer på det. För inget av det som andra påstår att man missar för att man har hund känns lika värt som all den kärlek en hund ger en, stimulansen av både kropp, hjärna och själ.
Ozzy.... Stammar varje gång jag säga hans namn, för det slår mig varje gång att han är borta....
Men nä än är han inte det. Han är hos hundvakten, kommer snart. Kanske löjligt men det gör att det känns lättare, kan låsas njuta av att inte behöva gå kvällspromenad i regn, slippa skaka täcket från grus och bara låsas att njuta av att vara hundfri för en stund.
Men sanningan slår mig ibland, att det inte finns någon hundvakt utan att han är helt borta. Och då gör det ont riktigt ont...
Han kom in i mitt liv när det var som mörkas och han rädda mig...
Han stod mig så nära som ingen annan har gjort. Många människor okända och kända har berömt våran fina kontakt inte för att att han vara någon lydnads stjärna som alltid satt fot och lyssna. Utan för att vi hämta trygghet i varandra, när nån av oss vackla så var den andra frammer direkt och stöta.
Min kille som är en riktigt bruksmänniska, tränat fler tal hundar åt polisen. Som ansåg en hund är en hund har inga mänskliga drag. En hund ska aldrig kallas för bebis osv...
Det var han som sprang i skogen och ropa bebis efter han, för Ozzy personlighet var som en stor bebis.
Det var han som fråga mig om Ozzy var en människa eller hund. För dom kvällarna som jag glömde ge Ozzy en godnatt puss så kom Ozzy in i sovrummet krävde puss å godnatt och sen gick han och la sig i sin soffa igen.
Har haft några hundar i familjen under åren och även andra hundar som jag har kommit nära. Men ingen som har haft det lilla extra som han hade.
Tror att han var stöpt för att hjälpa och rädda mig.
Vet inte vad jag svammlar om, vad det är för poäng jag vill ha fram. Jag saknar han oerhört mycket iaf...
God natt på er/Eve
