Sv: Bf + 17

Tack så mycket!
Hoppas att ni orkar läsa detta nu för det blir ganska långt.

Igångsättningen började med gel kl 12.00 på lördagen. var endast öppen 0.5 cm då.
Och när klockan var 18.00 hade jag öppnat mej till 2-3 cm. Då tyckte läkaren att det var dags att ta hål i hinnorna. Bebisen hade då bajsat i vattnet och man skulle sätta på en elektrod på lillens huvud för att ha bättre övervakning. Bm kunde inte få på den, den gjorde så ont och tog sån tid att tillslut fick läkaren komma in och göra det. Vilket oxå tog tid men tillslut fick hon iaf fast den.
Bebisen mådde då inte bra var väldigt stressad och hade höga hjärtljud. Massa personal sprang in på mitt rum och började göra iordning för snitt. Och läkarn skulle försöka ta ett laktalprov men det gick inte, den lilla hade för långt hår på huvudet. Läkaren gick iväg för att diskutera med överläkaren.
Nu hade mina värkar börjat och jag låg där i panik och gråt och väntade på att de skulle köra upp mej till operationen. Men under tiden började bebisen att må bättre så läkaren tyckte att vi skulle avvakta.
De satte värkstimmulerande dropp för att få fart på värkarna.
till klockan 04.00 hade jag endast öppnat mej till 5 cm, fick då eda för det gjorde riktigt ont då. Värkarna var så intensiva av droppet.
Tyckte inte alls att den var så bra som alla hade sagt till mej. men antar att den kanske inte tog så bra på mej.
strax innan tio var jag iaf öppen 10 cm. huvudet står fortfarande för högt upp och jag får stå på knä och på huk för att försöka få honom att komma längre ner. annars skulle det bli snitt. De får höja droppet flera gånger. 12.11 börjar jag krysta huvudet följer men kommer inte ut. Hjärtljuden sjunker, bm får klippa, höja droppet och tar ut honom på en värk. 13.04 är han ute, men det får springa iväg med honom direkt eftersom han inte andas. Men han hämtar sig snabb och min man som fick följa med kommer tillbaka och säger att vi fått en pojke. Har aldrig känt mej så lättad i hela mitt liv.
Hoppas att ni har orkat att läsa allt. Mycket av förlossningen minns jag inte utan har fått ta hjälp av min journal. Min man har även fått berätta för mej vad som hände. Det var jobbigt både fysiskt och psykiskt. Och jag hoppas att jag ska våga att föda barn någongång igen.
Men nu har jag min underbara pojke här, och han är helt klart värd allt.
 

Liknande trådar

Gravid - 1år Kommer ofta upp mat igen när vi lägger ner bebis, trots att vi matat mer upprätt, tagit pauser för att rapa mitt i måltiderna, och...
Svar
1
· Visningar
301
Senast: falukorw
·
Gravid - 1år Sonen blev 5 veckor i lördags, och har sen ett par dagar tillbaka börjat med något när han sover eller håller på att somna. Armarna åker...
Svar
1
· Visningar
560
Senast: Bufera
·
Övr. Barn Svåraste just nu är att tillgodose barnens önskemål efter förskolan samtidigt som jag får mat på bordet och en hyfsad tid för läggdags...
2 3 4
Svar
72
· Visningar
3 280
Senast: Krålus
·
Övr. Barn Hej på er alla kloka! Förlåt för ett långt inlägg men jag har verkligen ett behov av råd och tips. Jag har sen en tid tillbaka...
2
Svar
26
· Visningar
4 015
Senast: Anonymisten
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

  • Ratsit
  • Parfym
  • Secret Santa 2024

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp