Sv: Bevittnat klubbhoppning utan ordning/organisation
Men shit... Låter som en riskola jag jobbade på.
Ägaren kastade ur sig en del Riktigt galna påstende... Som att barnen som var där på efterskolan aktiviteter (som ägaren fick betalt av föräldrarna för) kunde lämnas ensamma efter att det var slut om deras föräldrar var sena... Jag undrade lite stilla i mitt sinne vem som ansvarar då om något händer med barnen, jag som instruktör eller ägare? Till en början påstod ägaren detta om Alla barnen, det fanns olika grupper och de började från ca 7 års ålder och gick upp till 13 år... Dagen efter hade ägaren nog insett att denna sagt något Riktigt galet och ändrade det till att denna Faktist menade de älsta barnen (var föräldrar sälland var sena utan det var i de yngre grupperna problemen uppstod...)
(Det egentliga problemet för ägaren var att jag var timanställd och denna ville inte betala mig för arbetstid om barnens föräldrar var sena...)
Att ha ridbara hästar var inte så viktigt, det viktiga var att ägaren fick igenom sin "naturligt är bäst" syn. Så... mitt i en termin fick Alla hästar bettlösa träns, utan tillvänjning/utbildning för de flesta (alla i stort sett, endel hade ridits i grimma ibland). Vilket är ok om du har en egen häst och ni har en bra relation, mindre ok om du har en ridskoleverksamhet för nybörjare där alla ryttare i stort sett inte kan rida mer än LB.
Det slutade med att eleverna betalade för att jag skulle undervisa hur de utbildade en häst... Detta gällde egentligen inte bara pga bettlöst utan för att hästarna en gång i tiden varit välutbildade men nu knappt lyssnade på sina ryttare.
En av shettisarna duckade på en lektion och sprang under grinden (skjutbara plank) på utebanan med en liten tjej som nästan skalades av under plankan. Som tur var fanns jag i närheten och kunde fånga upp barn och ryttare och undvika en katastrof.
När jag tog upp detta med ägaren och påpekade att det borde sättas dit ett till lägre planka som hindrade ponnyn från att fortsätta springa under så fick jag till svar att det behövdes inte, men ok om jag tjatade så kunde det väll fixas... Ett halvår senare hade inget hänt, förutom att ponnyn fortsatte med sitt beteende, som den hållt på med sen den kom dit (länge) fick jag veta, av föräldrar...
Jag fick placera ut föräldrar vid grinden så att ponnyn inte skulle sikta på grinden. Om hon såg någon som kröp mellan planken och gick ut så trodde hon att hon skulle med och sattsade mot planket...
På efterskolanaktiviteterna skickades jag, oftast ensam, ut i skogen med barnen till häst. (det var ju "mest naturligt och det var synd om hästarna att de skulle vara på ridbanan").
Jag skulle alltså gå ut med mellan 3-6 barn själv, ut i skogen. De större grupperna hade de yngsta deltagarna och där skulle de yngre leda sina kamrater!
I de grupper där de var yngst hade jag en medhjälpare på 13 (14?) år... En duktig tjej men ändock, inte nog gammalt för att ha ett sådant tungt ansvar!
Vid ett tillfälle ramlade en ryttare av, dennas häst skenade iväg och drog med sig de andra två. En ryttare ramlade av i skogen, den andra lyckades hålla sig kvar och sen fånga in hästarna. Jag fick och kunde ju inte rida så jag fick springa efter... Jag sprang och sökte hästarna och barnen... 20 min senare ringer jag för andra gången till ägaren, inget svar. Min kompis som var i stallet svarade däremot på sin mobil och då får jag veta att hästarna och barnen kommit tillbaka till stallet! Ägaren hade inte tänkt på att ringa mig!...
När hästarna skulle hämtas in så ville jag ha endast så många barn med mig in i hagen som det var hästar som skulle hämtas men nej, så fick jag inte göra. Alla barnen skulle med in för de skulle ha tryggheten av en kompis. Hästarna gick i en stor flock om 10-20 hästar och det var Inte en harmonisk flock. (vilket berodde mkt på bristen på foder). Det var en enorm skaderisk men som tur var hände det aldrig något, jag var dock alltid livrädd!
Ridskolan hade en folkilsken ponny som högg barnen, hårt, men barnen fick absolut inte säga ifrån om den gjorde det. Den uttryckte sig ju bara.
Jag var den instruktör som hade mest utbildning och vana av att instruera (med undantaget av instruktören innan mig, som också slutade...). De andra hade ingen utbildning,vissa hade inte ens ridit länge själva. Men de var mer på ägarens linje om hur ridningen skulle ske. (om hästen inte ville trava, skulle den inte behöva trava... eller gå ens för den delen. Om ett barn inte ville rida på efterskolan aktiviteten men gärna leda så fick barnet inte leda för ägaren hade minsan tänkt att barnet skulle rida och då var det rida ungen skulle!... Hästen blev ju så besviken om den inte fick gå!... :S ).
Så jo, det finns fler ridskolor som är riktigt dåliga. Jag stod ut i ca 3 månader, sedan började jag leta ett alternativ för min del men hann inte, eftersom jag inte stod ut med ägarens metoder så blev det såklart att det skar sig mellan oss. Jag blev uppsagd efter att jag haft för mycket besvärliga åsikter och inte hållt med om ägarens galenskaper. Jag sörjde inte direkt precis...
Ridskolan har dåligt ryckte i sin kommun och hade jag vetat det innan jag sökte jobbet hade jag inte sökt det alls.
Ridläraren innan mig hade det Minst lika jävligt, vilket var en tröst i allt eftersom jag började fundera på om det var jag som hade orimliga kriterier på säkerheten.
