Sv: Bett-Vänjing ? ! ?
Tömkörning är kanon! Hinner tyvärr aldrig tömköra så jag har inga konkreta tips just vid själva inkörningen.
Annars så är ju det ngt man lär hästen de första ridturerna och gärna från marken iaf lite gran. Jag brukar leda dem o stanna dem för växelvis bara tygel/bara röst (kombinerat i början såklart). Sedna så lär de sig ju oftast lite ledande eftersom de flesta av våra visas på ex premieringar o man måste ju kunda vända dem o ställa upp dem så. Går oxå med armen över halsen och håller i tyglarna. Bra att lära dem kliva på själva då med, att de går fram när man smackar och vänder både mot en och ifrån en (görs ju självklart från båda sidor).
Sedan när man väl sitter där o den första lilla "osäkerheten" har försvunnit (typ andra tredje gången man sitter där o skrittar med ledare) så kan man sätta lite mer press o hålla kvar tygeltaget när hästen inte lyssnar. Inte dra, inte släpa utan bara hålla kvar handen. Hästen fattar rätt fort att lättast är att gå undan för trycket o vända på huvudet varpå den svänger däråt. Eftergift o massa beröm! Sedan är det bara att vända vidare
När de kommer i ngn "trotsperiod" typ ngn ridtur senare o kanske vill springa eller ruska på sig o böja haslen ist för att vända så håller jag bara kvar precis osm första gången. Tar dock lite mer och smackar på lite så håller de inte balansen rakt fram utan vänder - beröm o eftergift.
Så fort man fått styrfart så tar man kontakt med munnen (lätt) o börjar kombinera med ytterskänkel/tygel. Jag ser inget neg alls med att lägga på "alla" hjälper direkt om de bara fattar lite av tygelhjälperna o har vant sig vid skänkeln. Alla hjälper visar ju dem åt rätt håll så ist för att bli förvirrade så följer de den hjälpen de kan o lär sig fort de andra med (min erfarenhet iaf) varpås man rätt snart kan vända mha ytterhjälper o en lätt ledande inner om de vinglar iväg = mjuk ridning på en rak häst i balans.
Ang stanna. Mina har på ngt kontigt vis alltid lätt för det. Även den väldigt väldigt pigga o känsliga. Tror det beror på att jag aldrig håller mkt i munnen o tar jag en förhållning så tar jag en kort följ på slak tygel. Lyssnar de inte så hänger jag inte kvar i tygeln men jag kan (om inte upprepade förhållningar fungerar) göra mig "stum" i handen. Jag säger liksom inte "staaaaannnnnaaaa" utan "stopp". Inte rycka eller dra utan ja, jag vet inte riktigt. Handen är liksom inte dragandes bakåt utan bara stum - "så här vill jag du ska göra". Jag är MKT hellre stum i handen EN gång och aldrig mer än segdrar i otid. Jag har helelr aldrig fått hästar som hänger i handen, snarare fått de som hänger att bli lättare o lyssna bättre.
Men så fort unghästen kan mer (riden ngn månad max?) så börjar jag använda andra hjälper när den ska stanna oxå. Bromsande sits använder jag från början o röstkommandon såklart. Men om den ex skulle falla fram i ett avbrott eller börja lägga isg i handen så petar jag på baken med spöet eller sitter till. Men då ska den redan ha klart för dig vad framåt och bakåt är så att den FÖRSTÅR att koppla ihop sin kropp och inte bli förvirrad av bakåt.framåt smatidigt utan fattar att den betyder "kom ihop dig".
Dra tyglarna ur handen får mina hästar ALDRIG göra. Lär honom av med det direkt! Det är både farligt och jobbigt.
