Betala för sig hemma?

[jamman]

Sv: Betala för sig hemma?

Jag skall fundera litet på det där.
Med mina egna så har jag ju byggt upp ett förtroende under lång tid, så säger jag att de måste till en läkare så accepterar de det.
För att de vet att jag alltid vill deras bästa i alla lägen.

Och kanske måste ni börja där.
Att få henne att förstå att ni vill hennes bästa.

Det är inte bra att ni drar i väg på saker där det "inte passar" att hon är med.
Ni behöver anpassa ert liv efter henne och hennes behov ett tag nu när hon mår dåligt.
Det är vad vuxna i ett förhållande måste göra - vara just vuxna och sätta sig själva åt sidan för barnen.

För det är vad hon är - ett barn.
Hon verkar ha blivit kvar där.
Kanske p.g.a. att hon farit illa tidigare.

Jag tycker personligen att ni vuxna, du och din sambo, är redigt egoistiska i den här situationen.
Ni borde ge henne den omsorg som hon inte har fått tidigare i sin barndom så att hon kan läkas i själen.

Så du menar att vi inte får/kan göra nåt själva? Skulle vi ha struntat i att åka på resan? Många åker bort och skaffar barnvakt.....
Jag har ett otroligt bra förtroende med mina barn. Jag har varit mamma och är det ff. Jag anser att en förälders främsta plikt är att förbereda barnet/ungdomen för ett självständigt liv, där barnet/ungdomen kan stå på egna ben. Då kan jag känna mig nöjd med mitt uppdrag.
Jag finns för mina barn 24/7 och sambons dotter vet att jag ställer upp för henne, att jag försöker få henne att stärka sig själv och växa upp.
Hon tycker att det är roligt att vara hemma själv, då får hon leka stor utan att ha för stort ansvar. Men hon blir avundsjuk för att hon skulle vilja ha varit med.
Har du någon erfarenhet av deprimerade ungdomar som haft det jobbigt med sin mor?
Eller är du som mig? Bra förhållande med sina egna barn? Kan vara öppen och rak med dom? Kan skämta med dom? Inga depressioner eller jobbigheter i livet (annat än nån familjemedlem eller häst som dör)?
Detta är nåt nytt och jobbigt för mig fast jag haft det så här i 3 år. Det tar energi och sliter på förhållande. Så varsegod att kalla mig egoist. Det kanske jag vill vara efter att mina barn vuxit upp och jag får börja leva mitt vuxenliv.
Jag hoppas att sambons dotter kan lära sig att det finns familjer som kan ha roligt och inte skälla och bråka.

 

[jamman]

Sv: Betala för sig hemma?

Spara pengarna till en resa kanske?

Spara hennes pengar till en resa? Hon betalar ju inget hemma än....Det var ju DEN frågan jag ville ha ideér om från början

 

[jamman]

Sv: Betala för sig hemma?

Håller med.

Är det verkligen värt att undvika att spela för att det är "tråkigt" när priset är en deprimerad dotter?

Märkliga prioriteringar. Här ska dottern anpassa sig och ge och försöka, i vad som verkar vara ett deprimerat tillstånd, men den till synes friska pappan kan inte bita ihop och försöka få någon typ av kommunikation. För aktiviteten som hans dotter föreslår är inte hans kopp te. Vem är det som har för lite krav på sig, egentligen?

Jag har inte sagt att han INTE spelar data/Tv-spel med henne. Men han vill göra nåt annat som hon inte gör hela dagarna. Han tycker inte att det är så kul att spela sa jag väl?

 

[athena_arabians]

Sv: Betala för sig hemma?

Fast vill ni hjälpa henne måste ni ju göra det på hennes villkor och respektera att hon inte är intresserad av samma saker som ni gillar? Att hon blir avundsjuk på er när ni gör "roliga saker" är nog faktiskt inte så mycket vad ni gör utan att hon vill vara med er och känner sig ensam när hon inte får vara med.

 

[Raderad medlem 6459]

Sv: Betala för sig hemma?

Hon tycker att det är roligt att vara hemma själv, då får hon leka stor utan att ha för stort ansvar.

"Leka stor"? Är det olyckligt uttryckt eller har du en sån nedlåtande syn på henne?

Du beskriver en tjej som verkar må djupt dåligt och som har haft det fruktansvärt tufft i livet. Ändå beskriver du henne på ett så elakt vis, så kallt och cyniskt. Jag blir lite olycklig av att läsa det faktiskt. Särskilt som hennes pappa inte verkar lägga två strån i kors heller.

Jag var fruktansvärt deprimerad och mådde dåligt för ett par tre år sedan. Då var jag 24-25 år gammal. Finns inte en chans att mina föräldrar hade åkt i väg en månad då och lämnat mig ensam. Curligt och tramsigt kanske kan tyckas men jag är tacksam för det.

 

[Inte_Ung]

Sv: Betala för sig hemma?

Så du menar att vi inte får/kan göra nåt själva? Skulle vi ha struntat i att åka på resan?

Ja det menar jag.
Flickan mår så pass dåligt att hennes mående måste komma som första prioritet i er familj.

Detta är nåt nytt och jobbigt för mig fast jag haft det så här i 3 år. Det tar energi och sliter på förhållande. Så varsegod att kalla mig egoist. Det kanske jag vill vara efter att mina barn vuxit upp och jag får börja leva mitt vuxenliv.

Men nu så blev det inte så.
I er familj så har ni en ung individ som mår så dåligt att ni får hantera det som att ha ett litet barn som ni inte kan lämna ifrån er.
Inte ännu i varje fall.
Om ni inte tar hänsyn till det nu och reder ut det så kommer det aldrig att gå över.
Din sambos dotter hör till er familj så länge som ni är sambos.
Det är faktiskt bara för dig att acceptera och hantera.

Jag hoppas att sambons dotter kan lära sig att det finns familjer som kan ha roligt och inte skälla och bråka.

Ja precis.
Så tag och visa henne det då genom att göra saker tillsammans med henne.
Och då så är det faktiskt så att ni inte alls kan välja saker som ni gillar utan måste möta henne i något som hon gillar.

Jag tycker så oerhört synd om denna flicka som ingen verkar vilja ha alls.
Mina egna erfarenheter håller jag helst för mig själv.
Bl.a. p.g.a. tystnadsplikt.

 

[Inte_Ung]

Sv: Betala för sig hemma?

Jag var fruktansvärt deprimerad och mådde dåligt för ett par tre år sedan. Då var jag 24-25 år gammal. Finns inte en chans att mina föräldrar hade åkt i väg en månad då och lämnat mig ensam.

Det skulle inte jag heller göra om det gällde något av mina barn.
Aldrig.
Det skulle visserligen inte de göra heller om jag mådde så dåligt.

Vi tar hand om varandra i vår familj.

 

[jamman]

Sv: Betala för sig hemma?

Du kan ju fråga om hon vill må som hon gör och ha det som hon har det.
Och så tycker jag att hennes pappa måste ta tag i saken.
Även om man inte har det lagliga ansvaret som förälder till ett vuxet barn så har man det moraliska ansvaret så länge som barnet inte är flygfärdigt.

Jag har sagt " Jag ser att du mår dåligt. Vad kan jag och pappa göra för att hjälpa dig att må bättre? "

Pappan är just nu med sin dotter utan mig och ska försöka prata med henne. Under tiden skaffar jag mig lite mer erfarenhet och ev. tips från kloka Bukefalister.
Så vi försöker att nå fram, men det lyckas inte så bra.
Jag är ingen pedagog, har inga erfarenheter av "ledsna barn" så försök att förstå mig att det är skitjobbigt.
Hade det varit mina egna barn så hade jag vågat på ett annat sätt, dom känner jag utan och innan.
Jag känner mig inte som en egoist, jag har flera ggr slängt mig i bilen och åkt 50 mil när min dotter haft problem. Ofta har det handlat om att nåt av hennes djur har insjuknat och dött. Hon är några år äldre än sambons dotter och läser på universitet, så döttrar har jag erfarenhet av. Hon är flygfärdig och har varit i några år, men det moraliska ansvaret finns där ändå.

 

[jamman]

Sv: Betala för sig hemma?

Fast vill ni hjälpa henne måste ni ju göra det på hennes villkor och respektera att hon inte är intresserad av samma saker som ni gillar? Att hon blir avundsjuk på er när ni gör "roliga saker" är nog faktiskt inte så mycket vad ni gör utan att hon vill vara med er och känner sig ensam när hon inte får vara med.

Därför försöker vi att få med henne i "gemenskapen". Men om hon inte VILL vara med så kan vi ju inte tvinga henne. Och ibland måste vi göra "vuxensaker" som att sköta om hus, tomt, besöka och gratta släktingar mm. Såna saker KAN hon vara med på om hon vill umgås.

 

[Lillagoajag]

Sv: Betala för sig hemma?

Har ni testat att fråga henne vad hon vill göra, typ "vad vill du göra i helgen" och så hänger ni med och är intresserade av det hon vill, även om det är att handla "onödiga kläder".

Jag undrar också hur väl du känner henne? Hur ofta pratar ni (alltså inte djupa allvarliga samtal utan mer lättsinnigt, som man gör i en familj)? Har du försökt intressera dig för hennes hobby? Ställt frågor osv?

 

[aprilmaj]

Sv: Betala för sig hemma?

KL

Ts - nu försöker jag sätta mig in i din sambos dotters situation:

Jag är vuxen men jag bor fortfarande hemma. Eller – inte ens hemma utan i pappas kvinnas hem, ditt hem. Mamma har kastat ut mig. Och pappa har också kastat ut mig på sätt och vis. Han har valt en kvinna, dig. Han har inte valt mig.

Jag vet att alla andra i min ålder har jobb/studerar. De står mer eller mindre på egna ben. De har egna hem eller studentlyor. Jag vet det. Jag vet att du förväntar dig det av mig. Men jag klarar det inte.

Jag vet att dina barn är lyckade, de fixar allt det där som förväntas av dem. Men jag har inte haft samma förutsättningar. Det går inte att begära samma sak av mig. Jag önskar att jag klarade det. Men jag gör inte det. Nu. Jag vill klara det. Men jag gör inte det. Nu.

När du frågar om jag vill följa med på olika aktiviteter, så säger jag nej. För jag är inte säker på att du vill det. Egentligen. Jag vet ju att pappa och du vill göra saker för er själva också. Då är det bättre att ni får göra det på tumanhand. Jag blir ju bara ett påhäng. För det är ju aktiviteter som ni har hittat på. Sånt som ni tycker är kul. Och ibland så orkar jag inte heller. Det är svårt för mig att göra sånt som alla andra klarar, vara social, träffa folk och så.

Det är ingen idé att du frågar mig vad jag vill göra. För jag vet inte. Jag vet verkligen inte. Jag önskar att jag visste. Men jag gör inte det. Nu.

Jag vet att du har försökt att ta kontakt med mig och att jag har stött bort dig. Jag vet det. Men jag har blivit bortstött så många gånger, så jag vet inte om jag vågar lita på att du faktiskt kommer att finnas kvar. Kanske är det så att du behöver göra det om och om igen, fast att jag stöter bort dig. Jag behöver ha bevis, tusen gånger, på att du faktiskt inte gör som alla andra har gjort. Fast att jag himlar med ögonen, rycker på axlarna och avvisar dig, så behöver jag veta att du står kvar. Om du inte kan göra det, tusen gånger, så kommer jag inte att lita på dig. Då gör du precis som alla andra har gjort.

 

[MalinJ]

Sv: Betala för sig hemma?

Det är ingen enkel sak att ha barn/unga vuxna som mår dåligt eller har en diagnos. Jag tror att alla föräldrar som har erfarenhet av det här har fått höra av omgivningen att man inte ställt tillräckligt med krav, curlat, varit slapphänt och bäddat för det själv. Ungen är lat och bortskämd och det är väl bara att göra si eller så. Den allmänna uppfattningen är ju att barnens beteende är föräldrarnas fel. Inte ens en bevisad diagnos ändrar på den saken alla gånger.

Även om det är ledsamt och frustrerande att som förälder få skulden så är ändå den största sorgen att barnet mår dåligt. Det sliter sönder en fullständigt inombords. Det kanske kan vara bra att ha det i åtanke för att förstå din sambo. Framförallt - se till att du själv inte är en av dom som ser tjejen som bortskämd och lat.

Det ni ska börja med är helt klart er själva du och din sambo. Inse på allvar att hon inte mår bra. Släpp jämförelser med andra, vad hon borde och vad som är normalt. Släpp tanken på att hon ska planera sin framtid och ha ambitioner. Lär er mer om psykisk ohälsa och vad det innebär, både för den som lider av det och för närstående. Lär er att förstå. När ni gjort det - visa henne att ni förstår. Först då kan ni komma någon vart - när "jag förstår" inte bara är tomma ord som sen efterföljs av krav och handlingar som säger motsatsen.

När hon ser att ni verkligen förstår och vill hjälpa är det lättare för henne att växa och lyftas. Inte som i att hon vips blir frisk och tar tag i sitt liv för det är en dag i taget och små små steg man kan räkna med. Men en bra början är att hon i alla fall kan släppa tyngden av att inte klara av att leva upp till era förväntningar.

 

[Philosophia]

Sv: Betala för sig hemma?



*tio tecken*

 

[athena_arabians]

Sv: Betala för sig hemma?

*kl*

Om det är så att hon gillar cosplay/manga så är hon lite av en udda fågel trots allt, det är inte något standardintresse. Jag var också udda, passade inte in och var mobbad. Jag gjorde studie/jobbval mina föräldrar blev oroliga för men de stoppade mig aldrig eller försökte få mig att ändra mig, de litade på att jag skulle styra upp det hela. Din sambos dotter har (förmodligen) ett udda intresse och verkar ha fått höra att hon är värdelös större delen av sitt liv. Hade jag haft samma förutsättningar som henne hade jag nog också blivit deprimerad och inte velat växa upp!

Skit samma om ni inte är intresserade av spel, manga osv, sätt er med henne och fråga vad hon är intresserad av och varför och visa intresse för det hon säger. Många mangaserier och animefilmer är riktigt bra, ni kanske upptäcker en värld ni aldrig hade kommit i kontakt med annars.

 

[Petruska]

Sv: Betala för sig hemma?

Lysande inlägg!

 

[escodobe]

Sv: Betala för sig hemma?

Jag har inte sagt att han INTE spelar data/Tv-spel med henne. Men han vill göra nåt annat som hon inte gör hela dagarna. Han tycker inte att det är så kul att spela sa jag väl?

Fast vill ni att hon ska ställa upp på ert liv får ni engagera er i hennes.
Hon gillar anime och cosplay? Kanon! Pappan får väl leta reda på någon tillställning och ge dottern biljett och resa i present. Göra en kul grej av det! Är hon osäker kan han följa med in eller så geocatchar ni på egen hand och avslutar med att äta ute och prata.

 

[Fan of Bill]

Sv: Betala för sig hemma?

Jag kollade datum för trådstart, vilken var dagens. Så då torde jag vara synsk för jag är bergfast säker på att jag läst denna tråd tidigare.


Eller extremt snarlik Fast attans då skulle det ju betyda att jag inte är synsk

 

[Viva]

Sv: Betala för sig hemma?

Eller extremt snarlik Fast attans då skulle det ju betyda att jag inte är synsk

http://www.bukefalos.com/f/showthread.php?t=1205182&highlight=dotter

Tyvärr inte synsk.

 

[dramatik]

Sv: Betala för sig hemma?

Jag minns din förra tråd om pappan och de två döttrarna. Jag minns också att den yngsta var beviljad LSS-boende, stämmer det?

Jag tycker faktiskt inte att det är konstigt alls om hon avvisar dig, även när du försöker visa att du bryr dig. Du hyser sådan avsky mot denna stackars tjej att jag skulle vara förvånad om hon inte känt av det. Avskyn lyser dessutom igenom hela tråden. Varför är ditt sätt det enda rätta? Det finns väl mer än en väg man kan gå?

Denna tråd, liksom den förra, berör mig något oerhört och jag känner mig uppriktigt ledsen för tjejens skull som först och främst inte mår bra och som faktiskt tvingas leva i ditt hem. Sedan är det inte nog med det, utan hon vet att du har krav på henne som är totalt orimliga för henne som hon mår just nu. Hennes hobbys avfärdas dessutom av både dig och pappan, jag frågar igen; varför är det bara ditt/ert sätt som är det enda rätta och varför är det bara era hobbys som räknas som "riktiga"?

 

[Myrten]

Sv: Betala för sig hemma?

Hon är intresserad av det. Kan bli hennes hobby, men just nu samlar hon ihop en garderob med kläder som inte används, och har inga pengar över till annat.

Jag vet inte om du lagt märke till det TS, men att samla saker är en hobby.

Folk samlar konst, frimärken, motorsågar, artefakter från andra världskriget, förhistoriska föremål, kapsyler, barbiedockor, smycken, vintagekläder, bett, böcker, tennsoldater... Kolla in ett avsnitt av engelska Antikrundan och förstå spännvidden. Att samla är en hobby i sig. Som inte behöver vara förenat med något prestationskrav att "göra" något med sakerna sedan.

[...]Hennes hobbys avfärdas dessutom av både dig och pappan, jag frågar igen; varför är det bara ditt/ert sätt som är det enda rätta och varför är det bara era hobbys som räknas som "riktiga"?

Ja, det kan man fråga sig, för jag uppfattar också väldigt tydligt att TS anser att "rätt" hobby är någon som innefattar att vara ute och röra på sig. Det tycker TS och sambon är skönt.

Men så är det inte för alla människor, TS. Jag hade hellre suttit hemma och spelat dataspel med dottern än ränt runt i mulle-kläder med ryggsäck och jagat GPS-koordinater. Jag avskyr allt vad friluftsliv heter och mår på allvar dåligt av att utsättas för vad man som svensk "ska" gilla. Det vill säga - med mitt sätt att se (och jag fattar att det finns andra synsätt, men det här är mitt) - att tramsa runt i skogen, dricka äckligt kaffe, äta svettiga ostmackor och höra folk snacka om att en ful granskog är vacker och att det är sååå hälsosamt och stärkande att vara ute.

Man är olika helt enkelt. En hobby är väl något som man är intresserad av och som får en att må bra. Prestationskraven i en hobby kommer rimligtvis främst från den som utövar hobbyn, i viss nivå undantaget lagsporter. Men en hobby som bedrivs utanför världen, inne i ens eget hem - ska den "godkännas" av någon utomstående för att ens få kallas hobby?